"Ni giftormars barn! [Han förknippade dem med död, och med Satan själv som bedrog Eva genom en orm.] Vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?
     ⁸Bär (producera) då [sådan] frukt som tillhör (är värdig; överensstämmer med) omvändelsen (det förändrade tänkesättet) [hos ett hjärta som inte längre älskar synd]. ⁹Börja inte säga till varandra [ha inte er stolthet i ert religiösa arv genom att säga]: 'Vi har Abraham till far.' Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. ¹⁰Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden.
     ¹¹Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler [som var en slavs uppgift]. Han ska döpa er i (med) den helige Ande och eld. ¹²Han har sin kastskovel i handen för att rensa (rengöra) sin tröskplats och samla in vetet i sin loge, men agnarna ska han bränna upp i en eld som inte kan släckas."

De tre största religiösa judiska grupperingarna var:

Fariséer – följde stränga yttre regler i syfte att uppnå fromhet och jämställde rabbinernas tolkningar med Gamla testamentets skrifter. Farisé betyder "separerad".

Saddukéer – Accepterade hela Tanach på samma sätt som fariséerna, dock inte den muntliga undervisningen (Mishna och Talmud). Man trodde inte heller på något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se Apg 23:8. De var i majoritet i Sanhedrin och mer positiva till den romerska staten än fariséerna. Ordet sadduké härstammar troligtvis från en överstepräst som hette Zadok.

Esséer – var en sträng sluten grupp som levde avskilda från samhället, ofta ensligt och öde. En av dessa platser antas vara Qumran – där fyndet av Dödahavsrullarna 1947 även medförde ökad kunskap om denna gruppering. De omnämns inte i Nya testamentet, men enligt den judiske historieskrivaren Josefus fanns det totalt ca 4 000 anhängare i landet. Han nämner också "Esséernas port" i det sydvästra hörnet av Jerusalem, vilket tillsammans med andra omnämnande visar att gruppen också fanns i Jerusalem. Namnets ursprung är inte helt känt, men kan betyda "görare/skapare" av Torah eller härstamma från ett hebreiskt ord för "utanför".

Förutom dessa fanns många olika politiska och religiösa grupperingar som seloter (Matt 10:4), sikarier (Apg 21:38), herodianer (Matt 22:16; Mark 3:6; 12:13) och samaritaner (Luk 10:33; 17:16-18; Joh 4:9, 19-20; 8:48).

Jordanfloden strax söder om Gennesarets sjö.

¹³Sedan kom Jesus från Galileen [ner] till Johannes [Döparen] för att bli döpt av honom i [floden] Jordan. ¹⁴Men Johannes försökte hindra honom, han protesterade och sa: "Det är jag som behöver bli döpt av dig, och du kommer till mig?" ¹⁵Jesus svarade honom: "Låt det ske nu, för så ska vi uppfylla all rättfärdighet." Då lät Johannes det ske.

[Dopet visar att Jesus är helgad, avskild till ett specifikt syfte, åt Gud. Genom dopet identifierar han sig med människans synd, fast han själv är syndfri. Detta offentliga dop bekräftar också Jesu officiella tjänst som startar nu.]

¹⁶När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Plötsligt öppnade sig himlarna och Johannes såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över Jesus. ¹⁷En röst från himlen sa: "Detta är min Son – min Älskade. I honom har jag min glädje (mitt behag)." [Delvis citat från Ps 2:7; Jes 42:1. Se även Matt 17:5; 2 Pet 1:17. I dessa två verser är alla tre personer i treenigheten klart synliga.]

Tillbaka upp

---

Mark 1

MARKUSEVANGELIET
[Introduktion: Markus är det kortaste evangeliet med sina sexton kapitel. Det är skrivet till romare och har få referenser till Gamla testamentet. Berättelsen rör sig snabbt framåt likt ett actiondrama. Det grekiska ordet euthys som översätts "på en gång", "strax" eller "genast" används hela 47 gånger och kännetecknar detta evangelium. Ett annat särdrag är att alla episoder hör samman och binds ihop med ordet "och". Av alla 678 verser börjar 410 av dem med det grekiska kai som ofta översätts till "och", "nu" eller "då".

Struktur:
Det grekiska ordet schizo – "dela sig" och "öppnas", används två gånger. I inledningen vid Jesu dop "delade sig himlen" och i slutet av evangeliet vid hans död "delades förlåten" i templet i två delar, se Mark 1:10; 15:38. Frasen "Guds Son" nämns tre gånger Mark 1:1; 3:11; 15:39. En enkel struktur baserad på geografin skulle kunna vara:

1. Introduktion, 1:1-13.
2. Jesus verkar i Galileen, 1:14-7:23.
3. Jesus verkar i vidare kretsar, 7:24-10:52.
4. I Jerusalem – sista veckan, 11-16.

Genre: Evangelium.

Skrivet: Omkring år 60 e.Kr.

Författare: Enligt tidig tradition Markus. Innehållet är troligen mycket av Petrus ögonvittnesskildring nedskrivet under deras gemensamma vistelse i Rom, se 1 Pet 5:13. Några exempel där Petrus perspektiv framträder tydligt är: Mark 1:35-37; 2:1-5; 11:20-21; 13:1-4. Markus mor hörde också till den första kretsen av kristna och i Markus barndomshem i Jerusalem möttes de troende ofta, se Apg 12:12.]



Jesu förberedelse

Johannes Döparen banar väg

Jordanfloden rinner från norr till söder genom Israel. Det var vid den här floden Johannes döpte och även Jesus blev döpt.

¹Detta är begynnelsen [utgångspunkten för min redogörelse] av evangeliet (det glada budskapet, segerbudskapet) om Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Guds Son.

[De fyra evangelierna har alla olika utgångspunkter – begynnelser. Matteus utgår från Jesu släkttavla från Abraham. Johannes går tillbaka till det eviga Ordet som fanns i begynnelsen. Markus och Lukas börjar med Johannes Döparen. Lukas startar med hans födelse medan Markus utgår från hans tjänst.]

²Så står det skrivet hos profeten Jesaja [om Johannes Döparen, se vers 4]:

Se, jag sänder ut min budbärare framför dig,
    han ska bereda vägen för dig. [Mal 3:1]

³En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
    gör stigarna raka för honom!

[Det sista citatet kommer från Jes 40:3. Som brukligt var på den här tiden nämns endast den störste profeten Jesaja som huvudkälla, även om också Malaki refereras först.]

⁴Johannes kom (trädde fram), han [var den budbärare som profeterna talat om] som döpte i öknen och predikade omvändelsens dop [som var ett yttre reningsdop i vatten som ett tecken på hjärtats omvändelse] till syndernas förlåtelse. ⁵Hela Judéen och alla i Jerusalem kom dit ut till honom (i en ständig ström), och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. ⁶Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet [vilket ger associationer till tidigare profeter som t.ex. Elia, se 2 Kung 1:8]. Han levde av gräshoppor och vildhonung.

[Johannes Döparens livsstil stod i stark kontrast till många av de religiösa ledarna som levde i lyx. Gräshoppor och vildhonung var vanlig mat i ökenmarken.]

⁷Han predikade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar [som var en slavs syssla]. ⁸Jag har döpt er med vatten, han ska döpa er med helig Ande."

Jesus döps

Jordandalen nära Betania. I bakgrunden syns de judeiska bergen.

⁹Nu, vid den tiden, kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i [floden] Jordan av Johannes. ¹⁰På en gång, medan Jesus steg upp ur vattnet, såg Johannes himlarna dela (öppna) sig och Anden i form av en duva komma ner över honom [och uppfylla honom]. ¹¹Då kom en röst från himlen: "Du är min Son – min Älskade, jag har min glädje i dig (du är den utvalde, ende)." [Jes 42:1]

Jesus prövas av Satan
¹²På en gång förde (drev) Anden honom ut i öknen (obebodda trakter). ¹³Han var i öknen under fyrtio dagar och prövades (frestades, testades, utvärderades ständigt, gång på gång) av Satan (motståndaren). Han levde bland de vilda djuren [schakaler, vargar, hyenor, leoparder], och änglarna betjänade honom (ständigt, gång på gång).

[Det hebreiska ordet för öken är midbar och det betyder bokstavligt översatt "ordets plats". I Matt 4:1-11 och Luk 4:1-13 beskrivs hur Jesus frestas att förvandla stenar till bröd, kasta sig ner från templet och tillbe djävulen. Vid varje tillfälle svarar Jesus med det skrivna ordet.]

Jesus till Galileen
¹⁴Nu, efter det att Johannes hade blivit fängslad [i fästningen Machaerus på östra sidan av Döda havet av den romerske ståthållaren Herodes Antipas som ansvarade för Galileen och Pereen], kom Jesus till Galileen och predikade evangeliet (de glada nyheterna) om Guds rike ¹⁵och sa:

"Tiden är inne (fylld, fullbordad)! Guds rike är nära!
    [En tidsepok är fullbordad. Nu börjar en ny tid då Guds rike är nära.]

Omvänd er (förändra ert sätt att tänka, och agera)
    och tro (lita på, ha förtröstan på) evangeliet (de glada nyheterna, segerbudskapet)!"

[Ordet evangelium betyder "glädjebud" eller "segerbudskap". Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar.]

Lärjungarna kallas

Än i dag är det vanligt att fiska med kastnät.

¹⁶När han gick utmed Galileiska sjön fick han se Simon [som senare kallas Petrus, se Mark 3:16] och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare.

[Ordet "kasta sina nät" beskriver hur de i full aktivitet kastar näten först på ena sidan och sedan på andra. I Lukas mer detaljerade skildring beskrivs också hur de fiskat hela natten utan något resultat, se Luk 5:5. Kanske försökte de få någon fångst genom att fiska längs med stranden efter den misslyckade natten.]

¹⁷Jesus sa till dem: "Kom och följ mig. Jag ska göra er till [lära er att bli] människofiskare!" ¹⁸Genast lämnade de sina nät och följde honom. ¹⁹Lite längre fram fick han se Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, som höll på att göra i ordning näten i sin båt. ²⁰Han kallade på dem, och de lämnade sin far Sebedeus och hans anställda fiskare i båten och följde efter honom.

[Petrus, Jakob och Johannes följde Jesus redan sedan tidigare, se Joh 1:28. Nu tog de ett steg till och lämnade sina arbeten för att gå in i heltidstjänst för Jesus. De två brödraparen var kompanjoner. Lukas beskriver också hur Simon lånat ut sin båt till Jesus som fick använda den som en predikstol. På Jesu uppmaning lägger sedan Simon ut näten på djupt vatten, se Luk 5:1-10. Den stora fångsten visar på Jesu omsorg om lärjungarnas familjer som får tid på sig att anställa nya fiskare som kan ersätta sönernas plats.]

Jesus undervisar och helar i synagogan

Ruinerna av staden Kapernaum är ett välbesökt turistmål. Bilden är tagen inifrån återstoden av en synagoga från 300-talet som antas vara byggd ovanpå den synagoga som fanns på Jesu tid.

²¹De gick in till Kapernaum, och så fort (ordagrant "genast när") det blev sabbat gick Jesus till synagogan och började undervisa. ²²De häpnade (blev helt överväldigade, förvånade) över hans undervisning, för han undervisade med auktoritet (makt) och inte som de skriftlärda [som mestadels bara citerade andra tidigare rabbiner].
     ²³Just då i synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och på en gång började han skrika: ²⁴"Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är – Guds helige!" ²⁵Men Jesus förbjöd honom (gav en sträng tillsägelse): "Var tyst! Kom ut ur honom!" ²⁶Efter att den orena anden våldsamt slitit och ryckt i mannen, for den ut ur honom under ett högt rop.

[Detta är den första av fyra andeutdrivningar som skildras i Markusevangeliet, se Mark 5:1-20; 7:25-30; 9:17-29.]

²⁷De blev alla förfärade (på gränsen till skräckslagna) och började fråga varandra (begära svar av varandra): "Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom." ²⁸Ryktet om honom spred sig genast över hela Galileen.

Petrus svärmor och andra sjuka botas

Fortfarande finns ruinerna kvar av det som antas vara Petrus hus. Det var en enkel bostad som så många andra i Kapernaum. Här har pilgrimer genom århundraden lämnat inskriptioner på väggarna, och flera kapell och kyrkor har byggts på platsen där huset stod. Den senaste är en åttakantig kyrka byggd på pelare från 1990.

²⁹[I Kapernaum bodde Petrus, hans fru, hans svärmor och hans bror Andreas, se Matt 8:14. Jesus bodde också här under sin verksamma tid i Galileen. Petrus hustru följde med på hans senare resor, se 1 Kor 9:5.]

På en gång lämnade Jesus synagogan och gick till Simons och Andreas hus, tillsammans med [bröderna] Jakob och Johannes. [Enligt judisk sed intogs huvudmålet på sabbaten mitt på dagen, direkt efter gudstjänsten.] ³⁰Simons svärmor hade insjuknat och låg ned i feber [troligtvis malaria, se Luk 4:38], och på en gång berättade de det för Jesus. ³¹Han gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Genast lämnade febern henne, och hon började att betjäna dem [servera sabbatsmåltiden som var förberedd sedan dagen innan].

³²[Veckosabbaten börjar vid solnedgången på fredagen och slutar vid solnedgången på lördagen. Enligt traditionell judisk uppfattning fick inget arbete utföras på sabbaten. Det var inte tillåtet att göra upp eld, att resa eller bära saker utomhus. Ryktet om vad Jesus gjort spred sig snabbt, men det var först när sabbaten var över man kom med de sjuka till Jesus.]

På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom (i en stadig ström) med alla sjuka och besatta, ³³tills hela staden [Kapernaum] hade samlats utanför dörren. ³⁴Jesus botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var. [Lukas beskriver hur Jesus lägger händerna på var och en av dem, se Luk 4:40.]

Jesus drar sig undan för att be

Soluppgång över Galileiska sjön.

³⁵[Detta stycke, vers 35-39, är ett av flera där Petrus ögonvittnesskildring lyser igenom i Markus evangelium, se även Mark 2:1-5; 11:20-21; 13:1-4. Vi kan föreställa oss hur Petrus inlevelsefullt har berättat för Markus om hur han letade efter sin vän Jesus, se vers 36. Orden han/honom används hela sju gånger i detta stycke. Som ögonvittne, som själv varit med på plats, så är det ju vanligare i talspråk att man berättar om vad "han" gjorde, än att berätta om vad "Jesus" gjorde. Genom att ha kvar denna form visar Markus sina läsare att vi kan ha en nära personlig relation med Jesus!]

Tidigt nästa morgon (under den sista nattväkten – mellan klockan tre och sex på söndagsmorgonen), långt innan det blev ljust, steg han [Jesus] upp och gick bort till en enslig plats. Där bad han. [Detta är den första av tre gånger som Markus uppmärksammar hur Jesus drar sig undan för att be tidigt på morgonen, se Mark 6:46; 14:32-41.] ³⁶Simon och de som var med honom [vaknade senare och] letade efter honom (jagade honom som ett villebråd), ³⁷och när de hade funnit honom sa de till honom: "Alla söker efter dig."
     ³⁸Han svarade: "Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring [på västra sidan av Galileiska sjön], så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut."

[Jesus var sänd av Fadern till alla Israels barn, se Matt 15:24. Att Jesus rör sig i detta område uppfyllde profetian i Jes 9:1-2 där Sebulons och Naftalis land motsvarar övre och nedre Galileen, se Matt 4:12-16.]

³⁹Han gick och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut demonerna.

[Enligt den judiske historikern Josefus (37-100 e.Kr.) fanns det 204 byar och 15 städer i Galileen. Han beskriver även hur invånarna i Galileen "varit vana vid krig från sin ungdom, och krigen har alltid varit många." Han beskriver också hur terrängen är varierad med träd och slätter och använder formuleringen: "Området lockar den mest late att ägna sig åt jordbruk, eftersom det är så lätt att odla!"]

En spetälsk man botas

Vy från berget Arbel över norra delen av Galileiska sjön.

⁴⁰En spetälsk kom till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren." ⁴¹Djupt rörd av medömkan, sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren] och sa: "Jag vill. Bli ren!" ⁴²På en gång försvann spetälskan, och han blev ren.
     ⁴³Jesus förmanade honom, och skickade bort honom på en gång, ⁴⁴och sa: "Säg ingenting till någon, men gå och visa upp dig för prästen [i Jerusalem] och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem." [3 Mos 14:1-32]
     ⁴⁵Men mannen gick därifrån och började tala vitt och brett om saken, så att Jesus inte längre kunde visa sig i någon stad utan stannade ute i ödemarken. Det fortsatte att komma folk till honom från alla håll.

[Detta är det första av flera tillfällen där Jesus uppmanar den som blivit helad att inte berätta detta, se också Mark 1:34; 3:12; 5:43; 7:36; 8:26, 30; 9:9. Här är troligtvis anledningen att mannen ska följa lagen. En annan orsak är att uppmärksamheten kring undren skulle leda till att folket ville göra honom till kung med våld, se Joh 6:15. Det sker vid flera tillfällen och sensation kring Jesus tvingar honom att dra sig undan till öde platser.]

Tillbaka upp

---

Luk 3

Förberedelse för Jesu tjänst

Johannes Döparen

Vid utgrävningarna i Caesarea hittades 1961 en sten med inskriptionen: "Pontius Pilatus, ståthållare i Judéen." Den ingår i en större hyllning till den romerska kejsaren Tiberius, vilket bekräftar Bibelns berättelse att de var samtida. Originalet kan ses på Israel Museum och en kopia finns även vid Herodes palats i Caesarea.

¹[Det normala sättet att ange tid i antiken var att utgå från kungars regeringsår. Vår västerländska tideräkning utvecklades först på 500-talet e.Kr., se Luk 2:2.]

Det var nu Caesar (kejsar) Tiberius femtonde regeringsår.

[Tiberius var romersk kejsare 14-37 e.Kr. Han utsågs dock till medregent till kejsar Augustus några år tidigare, omkring 12 e.Kr. Troligtvis räknar Lukas från 19 augusti 14 e.Kr. då Augustus dog, men det kan vara två till tre år tidigare eller från nästa nyår. Eftersom det finns flera olika kalendrar med olika nyår är det svårt att exakt säga vilket år detta motsvarar. Femton år in på Tiberius styre, då Johannes träder fram och strax därefter Jesus, bör vara omkring 28 e.Kr. plus eller minus något år.]

[Samtidig med kejsaren i Rom verkade följande lokala ledare:]

Pontius Pilatus var ståthållare i Judéen [regerade 26-36 e.Kr.],

Herodes [Antipas] var landsfurste (tetrark) i Galileen [son till Herodes den store, regerade 4 f.Kr.-39 e.Kr.],

hans broder Filippus var landsfurste (tetrark) i Itureen och Trakonitis [son till Herodes den store, regerade norr om Galileen 4 f.Kr.-34 e.Kr.],

Lysanias var landsfurste (tetrark) i Abilene [Lite är känt om detta mindre område i norr kring staden Abilene, två mil nordväst om Damaskus.]

I södra Jerusalem hittades 1990 Kaifas benkista. Den kan ses på Israel Museum i Jerusalem.

²och Hannas och Kaifas var överstepräster [i templet i Jerusalem].

[Efter en detaljerad skildring av det romerska styret beskrivs nu det religiösa ledarskapet i Jerusalem. Hannas var överstepräst 6-15 e.Kr. Han avsattes av romarna och hans svärson Kaifas fick positionen 18-36 e.Kr. Även om Kaifas hade titeln, fortsatte dock Hannas att fungera som inofficiell överstepräst bland judarna, se Joh 18:13-24.]

Då kom Guds ord till Sakarias son Johannes [Döparen] i öknen. ³Han gick runt i hela regionen vid [floden] Jordan. Där predikade han omvändelsedopet (ett yttre dop som bevis på ett förnyat tänkesätt och ett förändrat hjärta) som leder till syndernas förlåtelse (befrielse, avskrivning, också en medicinsk term för att en plåga släpper och man blir frisk).

[Det grekiska ordet för dop är baptizo som betyder "att doppa ned i". Det är skillnad mellan Johannes omvändelsedop och troendedopet i Herren Jesu namn, se Apg 19:3. Johannes dop var förberedande och handlade om omvändelse från sin synd, inte nödvändigtvis bekännelse på Jesus som Herre. Troendedopet får sin fullständiga betydelse först efter Jesu uppståndelse, se Matt 28:19. I dopet identifierar sig den troende i Jesu död, begravning och återuppståndelse, se Rom 6:4-8. I dopet finns självklart också aspekten av omvändelse och sinnesändring, men också löftet om Hjälparen den helige Ande som ger kraften att leva det nya livet, se Apg 2:38; Matt 3:11.]

Vägbygge i Eilat vid Röda havet.

⁴Det står ju skrivet i profeten Jesajas bok [Jes 40:3-5]:

"Rösten från en som ropar i öknen (ödemarken):

Förbered vägen för Herren,
    gör hans upptrampade stigar raka.
⁵Varje dal (ravin) ska fyllas,
    varje berg och höjd ska sänkas.
Det som är krokigt (snedvridet) ska rätas,
    och ojämna vägar jämnas.
⁶Alla människor (allt kött) ska se (förstå)
    Guds frälsning (befrielse) [härlighet]."

[Ett av Lukasevangeliets särdrag är att det betonar hur frälsningen är till för alla människor. Det perspektivet syns även i citatet från Jesaja. Till skillnad från Matteus och Markus som bara citerar Jes 40:3, se Matt 3:3; Mark 1:3, tar Lukas även med den sista delen av Jes 40:5 där det står att "allt kött" ska få se Guds frälsning, se Jes 40:5. Lukas följer den grekiska översättningen av GT, Septuaginta. I den versen översätts det hebreiska ordet kavod, som beskriver "Herrens härlighet" och hans närvaro, med "Guds frälsning".]

Johannes predikar omvändelse
⁷Johannes sa nu till folkskarorna [saddukéerna och fariséerna, se Matt 3:7] som kom i en stadig ström [från byar och städer] för att bli döpta av honom: "Ni giftormsyngel, vem har i hemlighet intalat er att ni kan undfly den kommande straffdomen [Guds vrede mot synden]? ⁸Bär (producera) därför [sådana] frukter som tillhör (är värdiga; överensstämmer med) omvändelsen (det förändrade tänkesättet) [Apg 26:20]. Och börja inte säga inom (till) er själva [sätt inte i gång att försvara er genom att tänka]: 'Vi har Abraham till far.' För jag säger er att av dessa stenar kan Gud uppväcka (resa upp) barn åt Abraham. ⁹Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden."

Hur ska man bära frukt?

Johannes riktade sin undervisning till olika grupper och vad de behövde omvända sig ifrån.

©FreeBibleImages.org

¹⁰[Man frågar nu hur man ska leva det nya livet. Johannes ger olika svar beroende på vad de olika grupperna behöver omvända sig ifrån. Saddukéerna måste bli generösa, tullindrivarna ärliga, och soldaterna mildare och nöjda med vad de har.]

Folkskarorna frågade honom gång på gång: "Vad ska vi då göra?" ¹¹Han svarade dem [den första gruppen av folkskarorna, saddukéer och fariséer] och sa: "Den som har två tunikor (långt skjortliknande underklädesplagg), han ska dela med den som inte har någon, och den som har mat ska göra likadant." [Välbärgade personer bar två tunikor närmast kroppen.]

¹²Också tullindrivare (publikaner) kom för att bli döpta, och de sa till honom: "Lärare (gr. didaskalos), vad ska vi göra?" ¹³Han svarade: "Ta inte ut mer [skatt, tull] än vad som är fastställt [av de romerska myndigheterna]."

[Indrivningen av tullar och skatter från Roms provinser arrenderades ut till privatpersoner vid den här tiden. Dessa kallades "publicanus", och därifrån kommer det svenska ordet "publikan". Det var inte ovanligt att dessa tog ut extra avgifter som hamnade i den egna fickan, se Luk 19:8. Det tillsammans med att de allierat sig med ockupationsmakten gjorde att de hade dåligt rykte och var illa omtyckta av folket.]

¹⁴Också de som var (tjänstgjorde som) soldater frågade honom: "Vad ska vi göra?" Han svarade: "Tvinga inte till er pengar från någon med våld (ordagrant 'skaka någon') eller genom falska anklagelser. Var nöjda med er lön."

En förväntan på den kommande Messias

Vid den södra dopplatsen Qasr el Yahud strax innan Jordanfloden rinner ut i Döda havet, finns det än i dag vita duvor.

¹⁵Folket var fyllt av förväntan och alla resonerade i sina hjärtan (hade en inre dialog, vägde argument för och emot) om Johannes kanske kunde vara den Smorde (Messias, Kristus). ¹⁶Men Johannes svarade dem alla: "Jag döper er med vatten, men det kommer en som är större (mäktigare, starkare) än jag, och jag är inte ens värdig att knyta upp remmarna på hans sandaler. Han ska döpa er med den helige Ande och med eld. ¹⁷Han har sin kastskovel i handen för att rensa (rengöra) sin tröskplats och samla in vetet i sin loge, men agnarna ska han bränna upp i en eld som inte kan släckas."

¹⁸På många olika sätt uppmanade (inbjöd) han folket när han förkunnade de glada nyheterna (evangeliet) för dem. ¹⁹Men tetrarken Herodes, som upprepade gånger blivit tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt ont som han gjort, ²⁰spärrade in Johannes [Döparen] i fängelse, och lade även denna onda handling till allt ont han redan gjort.

[Johannes Döparen fängslas troligtvis i fästningen Machaerus på östra sidan av Döda havet. Enligt Joh 3:22-23; 4:1-2 överlappade Jesus och Johannes Döparens tjänst under en period. Lukas som gör en strukturerad redogörelse, se Luk 1:3, väljer att nämna om fängslandet här trots att det sker efter vers 22 rent kronologiskt. Lukas avslutar berättelsen om Johannes Döparen här för att kunna gå vidare och fokusera på berättelsen om Jesus i nästa stycke.]

Jesus döps
²¹När nu allt folket döptes (gr. baptizo), lät också Jesus döpa sig, och när han bad öppnade sig himlen ²²och den helige Ande sänkte sig ner över honom i form av en duva, och från himlen hördes en röst: "Du är min Son – min Älskade! Du är min stora glädje (i dig har jag stort behag)."

Jesu släkttavla
²³[Lukas skildrar ofta händelser från Marias perspektiv. Han beskriver änglabesöket i Nasaret, hennes lovsång och resan till Elisabet. Det grekiska ordet huios, som används före varje namn i släktträdet nedan, är ett generellt ord för släktskap som kan översättas: son, barnbarn eller svärson. Det andra namnet i släkttavlan, Eli, kan alltså vara Josefs far eller hans svärfar. Att den grekiska bestämda genitivformen tou finns framför alla namn utom Josefs namn kan antyda att han bara nämns eftersom han är gift med Maria. Släktträdet har 77 namn som kan delas in i elva grupper med sju namn i varje. Förutom den bokstavliga betydelsen kan det finnas en djupare mening i namn. Betydelsen av de tio sista namnen från Adam till Noa bildar en mening som talar profetiskt om Jesus! Det är viktigt att betona att ordsymbolik inte är någon exakt vetenskap, se Upp 7:4-8 för mer info.]

Jesus var omkring trettio år när han började sin tjänst [I 4 Mos 4:47 är det föreskrivet att en präst ska vara 30 år när han går in i tjänst.]

Man menade (den allmänna uppfattningen var) att han var son till Josef,
svärson till Eli [Marias far],

Betydelsen av de tio sista namnen från Adam till Noa bildar en mening som talar profetiskt om Jesus! Den röda tråden genom hela Bibeln är synlig redan i Moseböckerna där dessa namn nämns första gången, se 1 Mos 5.

²⁴son till Mattat,
son till Levi,
son till Melki,
son till Jannaj,
son till Josef,

²⁵son till Mattatias,
son till Amos,
son till Nahum,
son till Hesli,
son till Naggaj,
²⁶son till Mahat,
son till Mattatias,

son till Shemein,
son till Josek,
son till Joda,
²⁷son till Johanan,
son till Resa,
son till Serubbabel,
son till Shealtiel,

[Exilen i Babylon]

son till Ner,
²⁸son till Melki,
son till Addi,
son till Kosam,
son till Elmadam,
son till Er,
²⁹son till Josua,

son till Elieser,
son till Jorim,
son till Mattat,
son till Levi,
³⁰son till Symeon,
son till Juda,
son till Josef,

son till Jonam,
son till Eljakim,
³¹son till Melea,
son till Menna,
son till Mattata,
son till Natan,
son till David,

³²son till Jishaj,
son till Oved,
son till Boas,
son till Salma,
son till Nachshon,
³³son till Amminadav,
son till Admin,

son till Arni,
son till Hesron,
son till Peres,
son till Juda,
³⁴son till Jakob,
son till Isak,
son till Abraham,

son till Terach (Tera),
son till Nachor,
³⁵son till Serug,
son till Regu,
son till Peleg,
son till Eber,
son till Shelach,

³⁶son till Kenan,
son till Arpakshad,
son till Sem,
son till Noa,
son till Lemek,
³⁷son till Methusalem (Metushelach),
son till Henok,

son till Jared (Jered),
son till Mahalalel,
son till Kenan,
³⁸son till Enos (Enosh),
son till Set,
son till Adam,
son till Gud.

Tillbaka upp

---