Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 15/3

2 Mos 24, Luk 1:57-80

2 Mos 24

Gud sluter förbund med Israel
1Sedan sa han till Mose: "Kom upp till Herren (Jahveh), du och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste och tillbe på avstånd, 2och Mose ensam ska komma nära intill Herren (Jahveh), men de andra ska inte komma nära, inte heller ska folket gå upp med dem."

3Mose kom [från berget som han gått upp på, se 2 Mos 20:21] och återgav (berättade) för folket alla Herrens (Jahvehs) ord och alla påbud (bindande juridiska beslut). Hela folket svarade med en röst och sa: "Alla ord som Herren har talat vill vi göra." 4och Mose skrev ned alla Herrens ord. Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenar – en för varje stam i Israel. 5Han sände i väg unga israelitiska män och de offrade brännoffer och slaktade unga tjurar till shalomoffer (gemenskapsoffer – hebr. zevach shelamim) åt Herren (Jahveh). 6Mose tog hälften av blodet och hällde det i karen, och den andra hälften stänkte han på altaret. 7Sedan tog han förbundsakten [hebr. sefer ha-brit – som nyligen hade skrivits ned, se 2 Mos 20-23] och läste upp den för folket, och de sa: "Allt vad Herren (Jahveh) har talat vill vi göra (agera efter) [följa] och lyda (höra, hörsamma)."

[Här i vers 7 läggs nu även verbet höra/lyda/hörsamma (hebr. shama) till, jfr med vers 3. I Israels trosbekännelse Shema Jisrael ("Hör, Israel"), finns samma koppling till att hörsamma och lystra till själva innehållet genom att gensvara, se 5 Mos 6:4-9; Mark 12:29.]

8Då tog Mose blodet [den kvarvarande hälften som tömts i karen] och stänkte det på folket [de i främsta leden, eller de äldste, eftersom de var omkring två miljoner] och sa: "Detta är blodet i det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord."

[Folket och Gud blev nu förenade i ett blodsförbund, som är den starkaste form av kontrakt som finns. Det som nu gällde var att din strid är min strid, dina fiender är mina fiender, mina tillgångar är dina tillgångar, vi är ett och jag kommer att beskydda dig med livet som insats.]

9Mose och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste gick upp [på bergssidan], 10och de såg Israels Gud (Elohim). Under hans fötter var som ett golv av safir [blå ädelsten], och det var [till substansen precis] likt själva himlarna i klarhet (renhet, glans). 11Men han lyfte inte sin hand mot de [sjuttio] äldste i Israel [för att hindra dem från att se honom, eller slå ner dem eftersom ingen kan leva och se Guds ansikte, se 2 Mos 33:20]. De såg (som i en syn) Gud, och de åt och drack [i hans närvaro].

[De såg antagligen en profetisk syn eller en gudomlig manifestation av Guds närvaro, men inte fullheten av hans härlighet eftersom Mose senare frågar efter att få se mer av Gud, se 2 Mos 33:18.]

12Herren (Jahveh) sa till Mose: "Kom upp till mig på berget och var kvar där, så ska jag ge dig stentavlorna med undervisningen (hebr. Torah) och budorden (hebr. mitsvot), som jag har skrivit för att undervisa folket." [De tio budorden (ordagrant "orden" – hebr. davar) hade redan talats men skulle nu ges i skriftlig form.]
     13Mose började gå tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose gick upp på Guds berg. 14Han sa till de äldste: "Vänta på oss på den här platsen tills vi kommer tillbaka. Aron och Hur är kvar här med er. Den som behöver få en fråga avgjord [en rättslig konflikt, ordagrant "har många ord" eller "är en mästare av ord"] kan vända sig till dem."
     15Mose gick [högre] upp på berget [tillsammans med Josua], och molnet täckte berget. 16Herrens härlighet vilade på berget Sinai och molnet täckte det under sex dagar. [Mose följer löftet att "vara kvar där" som han fick i vers 12.] På den sjunde dagen kallade Gud på Mose inifrån molnet. 17Herrens härlighet visade sig som en förtärande eld inför israeliterna, på bergets topp. 18Mose gick in i mitten på molnet och steg upp på berget. Där var han fyrtio dagar och fyrtio nätter [utöver de första sex dagarna som han och Josua hade väntat längre ner på berget].

Luk 1:57-80

Johannes Döparens födelse
57Nu var tiden inne för Elisabet att föda, och hon födde en son. 58Hennes grannar och släktingar gladde sig med henne när de fick höra att Herren hade visat henne stor barmhärtighet [ärat och överöst sin kärlek till henne].

59[Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Ceremonin kallas brit mila och utförs på den åttonde dagen efter födseln, även om det är en sabbat. Hebreiska ordet för omskärelse är mila och förbund heter brit. Samtidigt fick barnet också sitt namn. Under cermonin citeras första delen av Ps 65:5.]

På åttonde dagen kom man för att omskära spädbarnet, de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." [Det namn som ängeln sagt till Sakarias att hans son skulle ha, se vers 13.]
     61Då sa de till henne: "Men ingen av era släktingar har det namnet." 62Så med tecken frågade de hans far vad han ville att barnet skulle heta.
     63Han frågade efter en skrivtavla och skrev: "Johannes [hebr. Jochanan] är hans namn." Alla blev förvånade (chockade). 64På en gång öppnades Sakarias mun, och hans tunga löstes. Han började tala, och prisade (tackade, lovade) Gud.
     65Alla deras grannar fylldes med fruktan, och överallt i Judéens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. 66Alla som hörde det tog det till hjärtat och sa: "Vad ska det bli av detta barn?" För Herrens hand var verkligen med honom. 67Nu när hans far Sakarias blev fylld av den helige Ande profeterade han och sa: [Tidigare hade barnet och hans hustru Elisabet blivit fyllda av Anden, se vers 15 och 41. Det är inte otroligt att Sakarias sjunger ut följande strofer. Vers 68-75 är en enda lång mening i grekiskan.]
68"Välsignad (prisad, upphöjd) är Herren, Israels Gud,
    för han har kommit (besökt) och återlöst (befriat) sitt folk.
69Han har rest upp en mäktig Frälsare åt oss,
    i sin tjänare Davids hus (släkt).['Mäktig Frälsare' är ordagrant 'frälsningens horn'. Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger.]
70Precis som han lovat genom sina heliga profeter,
    för länge sedan (tidigare tidsåldrar),
71för att vi skulle få frälsning från våra fiender,
    och från alla dem som hatar oss.
72[Han har rest upp Frälsaren för att]

Han ville visa barmhärtighet (nåd, trofast kärlek) mot våra fäder
    och minnas sitt heliga förbund,
     73den ed han gav vår fader Abraham [1 Mos 22:16-18]:
74att vi frälsta ur våra fienders hand,
    skulle få tjäna honom utan rädsla,
75i helighet och rättfärdighet
    inför honom under alla våra dagar.

76Och du, lilla barn [min älskade Johannes], ska kallas den Högstes profet,
    för du ska gå före Herren och förbereda vägar för honom [Mal 3:1],
77och ge kunskap om frälsning till hans folk,
    genom deras synders förlåtelse. [Jer 31:34]

78Detta ska ske tack vare vår Guds innerliga barmhärtighet (nåd),
    ett ljus från höjden ska gå upp över oss [en metafor för Messias, se Mal 4:2],
79för att stråla över dem som sitter i mörker och dödsskugga [Jes 9:2],
    och leda våra fötter in på fridens väg. [Jes 59:8]"
80Barnet växte och blev stark i anden. Han vistades i öknarna (de obebodda trakterna) till den dag då han skulle träda fram för Israel. [Då han började sin offentliga tjänst och kallades Johannes Döparen.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)