Halvbibel - fredag 23/5
1 Sam 9
Samuel smörjer Saul som kung1Nu fanns en man i Benjamin vars namn var Kish, son till Aviel, son till Tseror, son till Bechorat, son till Afiach son till en benjaminit, en tapper (ärbar, stark) man. 2Han hade en son som hette Saul (hebr. Shaol) – ung (utvald – hebr. bachor) och ståtlig (stilig – hebr. tóv), bland Israels söner fanns ingen ståtligare (vackrare – hebr. tóv) än han – från skuldran uppåt var han högre än någon i hela folket. [Han var huvudet högre än alla andra.]
[Namnet Shaol har betydelsen "efterfrågad", han var en efterlängtad och i bön efterfrågad pojke till Kish och hans fru. Ordet "ung" används ofta för en ogift ung man (Jes 62:5). Substantivet kommer från verbroten att granska och att välja, så frasen bachor v´tov kan också ha betydelsen "utvald och god/vacker". Saul är i 35-årsåldern och gift när han blir kung. Hans son, Jonatan, är befälhavare i det första kriget (och måste vara omkring 17-20 år då, se 1 Sam 13:2). GT anger inte hur länge Saul regerar, men Paulus skriver 40 år (Apg 13:21). Det kan vara en symbolisk tid, men hans efterträdare David och Salomo regerade vardera 40 år (2 Sam 5:4-5; 1 Kung 11:42). I så fall är Saul omkring 75 år när han strider mot filisteerna vid Gilboa (1 Sam 31:1-4). Se även 1 Sam 13:1.]
3Nu hade Kish, Sauls fars, åsnor kommit bort och Kish sa till Saul, sin son: "Ta nu en av dina tjänare med dig och stå upp och gå och leta efter åsnorna." 4Och han gick [nordväst] genom Efraims bergsbygd och passerade genom Shalishas område [Baal-Shalishah] men fann dem inte. Sedan passerade han genom Shaalims område [´rävarnas´ område] men där var de inte, och han passerade genom benjaminiternas område men fann dem inte.
5När de kom till Tsofs land [i närheten av Ramah] sa Saul till sin tjänare som var med honom: "Kom och låt oss återvända så att inte min far slutar bry sig om åsnorna och oroar sig för oss istället."
[Saul bodde i Giva, drygt en mil norr om Jerusalem (1 Sam 11:4). Efraims bergslandskap låg drygt två mil nordväst om hans hem. Även om Shalisha och Shaalim är otydliga, identifierar de flesta dem med Baal-Shalisha respektive Shaalbim, som ligger vid de nordvästra och sydvästra ändarna av Efraimiternas bergsland. Bara att gå runt detta område skulle innebära en vandring på 10 mil, ett stort område att täcka under denna tredagars sökning (se vers 20). Regionen Tsof antas i allmänhet (baserat på 1 Sam 1:1) vara regionen för Samuels hemstad i Efraims bergslandskap.]
6Men han sa till honom: "Se nu (jag ber dig), där i staden [troligtvis Rama] finns en gudsman, och han är en man som hålls i ära, allt som han talar sker verkligen, låt oss nu gå dit, kanske kan han berätta för oss om vår resa, vart vi ska gå."
7Då sa Saul till sin tjänare: "Se, om vi går, vad ska vi då ta med oss till mannen? Brödet är torrt i våra väskor och det är inte en gåva att ge till en gudsman, vad har vi?"
8Och tjänaren svarade Saul och sa: "Se, jag har en fjärdedels shekel av [2,9 gram] silver [en veckas lön för en arbetare] i min hand som jag ska ge gudsmannen för att berätta om vår väg." 9Tidigare i Israel när en man gick för att fråga Gud (Elohim) då sa han: "Kom och låt oss gå till siaren." För den som nu kallas profet kallades tidigare en siare.
10Sedan sa Saul till sin tjänare: "Väl talat (bra förslag). Kom, låt oss gå." Så de gick till staden där gudsmannen var. [Troligtvis Ramah en dryg mil norr om Jerusalem där Samuel brukade vara, se 1 Sam 7:17.]
11När de gick upp till staden [Ramah] fann de unga jungfrur som gick ut för att dra upp vatten och sa till dem: "Är siaren här?"
12Och de svarade dem och sa: "Det är han, se han är framför er, skynda er nu, för han kom till staden idag, för folket har idag offrat på en hög plats. 13Så snart ni kommer in i staden hittar ni honom rakt fram, innan han går upp på höjden för att äta, för folket vill inte äta förrän han kommer, eftersom han brukar välsigna offret och efteråt äter de som är bjudna. Gå därför upp nu, för just nu kan ni finna honom."
14Och de gick upp till staden och när de kom in i staden [Ramah], se, då kom Samuel ut mot dem för att gå upp på den höga platsen.
15Och Herren (Jahveh) hade visat för Samuel en dag innan han kom och sagt: 16"I morgon vid denna tid ska jag sända dig en man från Benjamins land, och du ska smörja honom till furste över mitt folk Israel, och han ska rädda folket från filistéernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig."
17Och när Samuel såg Saul talade Herren (Jahveh) till honom: "Se mannen som jag talade med dig om. Denne ska ha auktoritet över mitt folk."
18Sedan kom Saul nära Samuel i porten och sa: "Berätta för mig, jag ber dig, var finns siarens hus."
19Och Samuel svarade Saul och sa: "Jag är siaren, gå upp före mig till den höga platsen, för du ska äta med mig idag och i morgon ska jag låta dig gå och jag ska tala om för dig allt du har på ditt hjärta. 20Och vad angår dina åsnor som försvann för tre dagar sedan, så tänk inte på dem för de är återfunna. Och till vem står hela Israels önskan? Är det inte till dig och till hela din fars hus?"
21Och Saul svarade och sa: "Är jag inte en benjaminit, från den minsta av Israels stammar? Och min familj den minsta av familjerna i Benjamins stam? Varför talar du då till mig på detta sätt?"
22Och Samuel tog Saul och hans tjänare och förde in dem i salen och lät dem sitta på honnörsplatsen bland dem som var bjudna, vilket var omkring 30 personer. 23Och Samuel sa till kocken: "Bär fram portionen som jag gav till dig, om vilken jag sa till dig: Sätt den hos dig."
24Och kocken tog upp låret och det som var på det och satte det framför Saul. Och [Samuel] sa: "Se vad som har blivit sparat, sätt det framför dig och ät, för det har sparats till dig för den bestämda tiden och jag säger: Jag har bjudit in folket." Så Saul åt med Samuel den dagen.
25Och när de kom ner från den höga platsen till staden, talade han med Saul på hustaket. [På den här tiden byggde man husen med platta tak och hade platsen som ett extra rum.] 26Och de steg upp tidigt och det hände i gryningen att Samuel kallade på Saul på taket och sa: "Upp, så att jag kan sända iväg dig." Och Saul steg upp och de gick båda två, han och Samuel, utomhus. 27När de gick ner mot utkanten av staden [antika städer låg alltid på en höjd, så utkanten av staden syftar troligtvis på porten i muren] sa Samuel till Saul: "Be din tjänare att gå vidare före oss." Och han gick vidare [ut ur staden]. "Men stanna du en tid så att jag kan låta dig höra Guds (Elohims) ord." [Samuel hade ett budskap från Herren till Saul som han ville dela enskilt med honom.]
Joh 13:1-30
DEL 2 – JESUS VISAR SIN HÄRLIGHET FÖR SINA LÄRJUNGAR (13:1-20:31)Sista kvällen (13:1-17:26)
1[I Johannes evangelium står de grekiska verbens tempusform många gånger i presens och perfekt, ett skrivsätt som bjuder in läsaren att bli delaktig och närvarande i berättelsen, se t.ex. vers 3b, 4, 5 osv.]
Nu [strax] före påskhögtiden [troligtvis kvällen den 13:e nisan] visste Jesus (har Jesus sett/förstått) att hans stund hade kommit [har han varit medveten om att hans stund var inne] – att han skulle lämna den här världen och gå till Fadern. Han älskade sina egna [här] i världen (med en osjälvisk, utgivande kärlek), intill slutet [ända fram till fullbordandet – det yttersta, se Joh 19:30] älskade han dem. 2Och redan under kvällsmåltiden [när Jesus och lärjungarna låg till bords och åt] ingav djävulen [har djävulen gång på gång kastat fram tanken] i Judas, Simon Iskariots sons, hjärta, att han skulle utlämna (förråda) honom [Jesus]. 3Jesus visste (har sett) [har en klar förståelse av] att Fadern hade gett allt i hans händer [gav honom makt över allting], och att han hade utgått (att han kom) från Gud och [nu] skulle gå (dra sig tillbaka) till Gud.
Jesus tvättar lärjungarnas fötter
Jesus tvättar lärjungarnas fötter.
Han [Jesus] reser sig upp från kvällsmåltiden och lägger ifrån sig kläderna och när han sedan tagit (tagit emot) en linnehandduk [en ca 1,5 m lång handduk som hörde till en tjänare], band han den om [knöt han den tätt kring] sig (ordagrant: omgjordade han sig). 5Sedan (efter det) häller (öser, slår) han vatten i ett tvättfat och [han] började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linnehandduken som han hade bundit om sig (ordagrant: med vilken han var omgjordad).
[Efter en dag på dammiga vägar var det nödvändigt att tvätta fötterna och ofta hade husets värd en slav som utförde denna uppgift. Vägarna i Jerusalem var dock stenbelagda och jämförelsevis rena. Pluralformen på kläder i vers 4 visar att Jesus antagligen tog av sig alla yttre plagg och bara hade en tunika på sig, dvs. de kläder en slav bar.]
6Så kommer han [fram] till Simon Petrus, som säger till honom: "Herre, tvättar du mina fötter?"
7Jesus svarade och sa till honom: "Vad jag gör förstår (ser, vet) du inte [har du inte en klar förståelse av] nu, men du kommer att förstå (veta) [få personlig kunskap] efter [allt] detta [i och med dessa händelser]."
8Petrus säger [då] till honom: "Aldrig någonsin, inte ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade honom: "Om jag inte skulle tvätta dig har du ingen del i (med) mig."
9Petrus säger [då] till honom: "Herre, [tvätta] inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet."
10Jesus säger [då] till honom: "Den som har badat [rengjort hela kroppen] behöver bara tvätta fötterna, hans kropp är [ju] helt och hållet ren (ordagrant: förutom att tvätta fötterna har han inget behov, utan är helt ren). Och ni [mina lärjungar] är rena, men inte alla." 11För han visste vem som skulle förråda (ordagrant: han hade sett den som utlämnar) honom, på grund av detta sa han: "Ni är inte alla rena".
12När han nu hade tvättat deras fötter och tagit (tagit emot) sina kläder [se vers 4] och lagt sig till bords igen [återtagit sin halvliggande position till bords], sa han till dem: "Inser ni (förstår ni utifrån denna personliga upplevelse) vad jag har gjort med (för) er? 13Ni kallar mig Läraren [Rabbinen, se Joh 1:38] och Herren, och det med rätta (det ni säger är rätt), för det är jag. 14Om nu jag – Herren och Läraren – har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15Jag gav er ett exempel [jag uppvisar något som ska imiteras], för att ni ska (skulle) göra precis som jag gjorde med er. 16Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Slaven (den livegne, tjänaren) är inte större (förmer) än sin herre, inte heller är budbäraren större än den som har sänt honom [Matt 10:24]. 17Om ni vet (har varit medvetna om; har sett) [allt] detta – saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni om ni också gör det [skulle praktisera dessa saker]."
Jesus berättar att han ska bli förrådd
18"Jag talar inte om er alla, jag vet vilka jag har utvalt, men [någon ska förråda och utlämna mig] för att Skriften ska fullbordas:
Den som äter brödet med mig19Jag berättar detta nu, innan det händer, för att när det sker ska ni kunna tro (lita) på att jag är [den jag säger mig vara, 'Jag Är']. 20Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som tar emot (tar till sig, välkomnar) den som jag sänder, tar emot mig, och den som tar emot mig, tar emot honom [Fadern] som har sänt mig."
har lyft sin häl mot mig (har vänt sig mot mig, ska förråda mig). [Ps 41:10]
21När Jesus sagt detta upprördes (våndades) han i sin Ande och vittnade: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: En av er ska utlämna (förråda) mig."
22Lärjungarna tittade på varandra, helt förvånade (förbryllade) undrade de vem det var. 23En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords bredvid Jesus. [Antagligen syftar det på Johannes, författaren av detta evangelium. Han var troligen i tonåren och den yngste av lärjungarna. Placeringen tyder på att Jesus tog hand om honom på ett speciellt sätt.] 24Så Simon Petrus gav ett tecken (gestikulerade, nickade) till honom att han skulle fråga Jesus vem det var han talade om. 25Han [Johannes] lutade sig då mot Jesu bröstkorg och frågade honom: "Herre, vem är det?"
26Jesus svarade: "Det är han som får brödstycket som jag doppar [i såsskålen]." Så han doppade brödstycket och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. 27När Judas hade tagit emot brödstycket, kom Satan (motståndaren) in i honom.
Jesus sa till honom: "Vad du tänker göra, gör det snabbt."
28Ingen av dem vid bordet förstod varför han hade sagt detta till honom. 29Eftersom Judas hade hand om kassan [lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna] trodde några att Jesus sagt till honom: "köp vad vi behöver till högtiden", eller att han skulle ge något till de fattiga.
30När Judas hade tagit emot brödet gick han genast ut. Det var natt.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
