Detta är den sista av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. De fjorton föregående psalmerna som leder upp till Psalm 134 ger anledningar och bakgrunden för uppmaningen här att prisa Gud. Psalmen har likheter med Psalm 150 som avslutar hela Psaltaren.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Uppmaning att prisa, vers 1-2
2. Välsignelse, vers 3

En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Skåda, välsigna Herren (Jahveh), alla Herrens (Jahvehs) tjänare,
    som står hela natten i Herrens (Jahvehs) hus.
²Lyft upp era händer till helgedomen
    och välsigna Herren (Jahveh).

³Må Herren (Jahveh) välsigna er från Sion [tempelberget i Jerusalem],
    han som gjort (format, skapat) himlar och jord [1 Mos 1:1].

Tillbaka upp

---

Ords 17:9-11

⁹Den som har överseende med (skyler, förlåter) ett felsteg (överträdelse) väljer (strävar efter; söker; vill främja) kärleken,
    men den som ältar vad någon har sagt (gjort) skiljer vänner åt [driver bort en nära vän]. [Ords 10:12]

¹⁰En tillrättavisning påverkar den vise
    mer än hundra slag på dåren.

¹¹Den onde (upprorsmakaren) söker bara uppror [genom att medvetet bryta mot det som är rätt],
    [därför ska] en grym budbärare (ängel) skickas mot honom.

Tillbaka upp

---

Apg 10:24-48

²⁴Dagen därpå kom de till Caesarea [efter två dagars vandring]. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner. ²⁵När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad. ²⁶Men Petrus reste upp honom och sa: "Stå upp! Jag är också en människa." [Det är bara Gud som ska tillbes. För en jude var detta en självklarhet till skillnad från Cornelius som levde i den romerska kulturen där t.ex. kejsaren tillbads som en gud.]
     ²⁷Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där. ²⁸Han sa till dem: "Ni vet att det är tabu (skamligt – gr. athemitos) för en judisk man att umgås med eller besöka en utlänning (någon från ett annat folk). [Undervisningen i Moseböckerna förbjöd inte detta uttryckligen, men det var den allmänna tolkningen och uppfattningen. Ett exempel finns i Joh 18:28 där man inte ville orena sig och gå in i Herodes palats under processen mot Jesus, se även Joh 4:9.] Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren. ²⁹Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?"
     ³⁰Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen (vid tretiden på eftermiddagen) [Apg 3:1], var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig ³¹och sa: 'Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. ³²Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet.' ³³Då skickade jag genast bud efter dig, och det är storslaget att du kom. [Jag är så tacksam att du kom hit till mig som inte är jude.] Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga."

Petrus tal i Cornelius hus
³⁴Då öppnade Petrus sin mun och sa: "Nu börjar jag verkligen förstå att Gud inte gör skillnad på människor (inte favoriserar någon), ³⁵utan välkomnar var och en som fruktar (respekterar, böjer sig inför) honom och gör det som är rätt (lever rättfärdigt), vilket folk han än tillhör.
     ³⁶Ni känner till ordet (innehållet i budskapet) som Gud sände till Israels söner (barn), när han förkunnade de glada nyheterna (evangeliet) om frid (harmoni, lycka, välgång) genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), som är Herre över allt. ³⁷Ni känner själva till (har med egna ögon sett) vad som har hänt i hela Judeen. Det började i Galileen efter dopet [till omvändelse] som Johannes [Döparen] predikade.
     ³⁸[Ni känner till vad som sedan hände, hur] Gud smorde Jesus från Nasaret [betonar Jesu mänskliga sida] med helig Ande och kraft (förmåga, styrka). [2 Mos 31:2-3; Matt 13:55] Han vandrade omkring och gjorde gott (hjälpte människor utan krav på någon gentjänst) och framför allt botade (befriade) han alla som var under djävulens våld, för Gud var med honom.

[Ordet 'våld' på grekiska är också en benämning på den slavmarknad där slavar såldes och köptes av olika herrar. Innan Jesus köpte oss fria var vi också bildligt talat på denna slavmarknad där olika demoniska krafter kunde utöva sitt våld mot oss, och vi var slavar under olika herrar.]

³⁹Vi kan själva vittna om allt han gjorde (berätta vad vi sett och hört honom göra) både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. De avrättade honom genom att hänga upp honom på trä (ett kors), ⁴⁰men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom bli uppenbarad (öppet synlig och identifierad), ⁴¹inte för hela folket, men för oss, som Gud redan hade valt ut att bli vittnen, vi som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. ⁴²Han [Jesus] befallde oss (en order som inte bara är en personlig åsikt, utan en order från högre ort) att predika (öppet berätta, förkunna) för folket och vittna om (framhålla, varna dem) att han [Jesus] är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. ⁴³Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

Hedningarna tar emot den helige Ande
⁴⁴Medan Petrus fortfarande talade [i detta husmöte] föll den helige Ande över alla som hörde ordet. ⁴⁵De omvända judar (de omskurna) som hade följt med Petrus häpnade (tappade helt fattningen) över att den helige Andes fria gåva blev utgjuten också över hedningarna, ⁴⁶när de hörde dem tala i tungor och prisa (upphöja, förhärliga) Gud.

[Händelsen kallas ibland "hedningarnas pingst" och liknar det som skedde bland judarna på pingstdagen, se Apg 2:1-4. Petrus gör den kopplingen när han senare återberättar händelsen i Jerusalem, se Apg 11:15. Det är naturligt att detta sker i Caesarea Maritima, den romerska huvudorten, på samma sätt som Anden kom på pingstdagen i Jerusalem, judarnas huvudort.]

Då frågade Petrus: ⁴⁷"Inte kan väl någon vägra dem vattnet så att de kan bli döpta, när de på samma sätt som vi har fått (tagit emot) den helige Ande?" ⁴⁸Han beordrade dem att de skulle döpas i Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

Tillbaka upp