Psalm 20 och 21 hör ihop och handlar om förtröstan på Gud. Föregående psalm var en bön om Guds beskydd före striden och följs av denna psalm med tacksägelse över segern. Psalmen har messianska drag och "liv" i vers 5 kan ses som uppståndelsen.

Författare: David

Struktur: Det finns två sektioner som ramas in av första och sista raden som båda har med orden "Herren" och "i din styrka", se vers 2 och 13. Den första sektionen ramas in av ordet "glädje", se vers 2 och 8. Centralt finns vers 8 som handlar om Guds trofasta kärlek.

1. Kungens tidigare segrar – uppståndelsen från korset, vers 2-8
2. Kungens framtida segrar – Jesu återkomst och domens dag, vers 9-14

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

Tidigare segrar
²Herre (Jahveh),
    i din styrka (makt) gläder sig kungen;
    och i din frälsning (räddning), hur högt jublar (dansar) han inte! [Det hebreiska ordet för att fröjdas innebär att "cirkla runt", dvs. att dansa i glädje och fröjd.]

³Du gav honom hans hjärtas önskan [Ps 20:5],
    hans läppars begäran har du inte nekat honom.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁴För du går honom [kungen, vers 2] till mötes med rika välsignelser,
    du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
⁵När han bad dig om [uppståndelse] liv,
    gav du honom ett långt liv (längd av dagar) för alltid och evigt.
⁶Stor är hans ära på grund av din frälsning,
    majestät och härlighet har du gett (tilldelat, lagt på) honom.
⁷Du låter honom bli till evig välsignelse (välsignar och låter honom bli en välsignelse) [på liknande sätt som Abraham blev välsignad för att kunna välsigna andra, se 1 Mos 12:2],
    du gläder honom med fröjd inför ditt ansikte (i din närhet). [Ps 16:11]
⁸För kungen förtröstar på Herren (Jahveh),
    genom den Högstes (Elions) nåd (omsorg, trofasta kärlek) står han trygg och säker.

Framtida segrar
⁹Din hand når (söker upp och finner) alla dina fiender,
    din högra hand når (söker upp och finner) alla som är mot dig.
¹⁰Du sätter dem som i en brinnande ugn [de blir som material som förbränns],
    när du visar dig (visar ditt ansikte).
Herren (Jahveh) ska sluka dem i sin vrede;
    eld förtär dem.
¹¹Du förgör deras efterkommande (livsfrukt) från jorden,
    deras avkomma (säd) från människosläktet (Adams barn). [En fullständig befrielse kräver inte bara att de som attackerar elimineras, utan även nästa generation.]
¹²När de riktat ondska mot dig [ordagrant "sträckt ut ondska"; lagt ut snaror och nät],
    tänkt ut onda planer, lyckas de inte. [Det är inte Herren som tar initiativ till att attackera människor, han svarar på deras attack.]
¹³Du får dem på flykt (ordagrant "de visar skuldrorna", dvs. vänder sig om),
    med din båge siktar du mot dem. [I vers 12 "sträckte" fienderna ut ondska mot Herren, nu sträcker Herren sin båge och siktar tillbaka på dem.]

¹⁴Bli upphöjd, Herre (Jahveh), i din styrka (makt),
    vi vill sjunga och lovprisa din storhet (seger, hjältekraft).

[Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar och ramas in av lovprisning, se vers 2.]

Tillbaka upp

---

Ords 5:1-6

Låt dig inte bli förförd
¹Min son (vän, barn), var uppmärksam på min vishet [Guds vishet som jag, Salomo, har lärt mig av egna, ofta kostsamma erfarenheter],
    vänd ditt öra till mitt förstånd (lyssna noga),
²så att du behåller din urskillningsförmåga (omdöme)
    och låter dina läppar bevara (skydda, vaka över) kunskap (insikt, visa svar) [när frestelser kommer].

³En prostituerad kvinnas läppar dryper av honung [är söta och smickrande],
    hennes tunga är hal som olja,
⁴men utgången [om du faller för hennes förföriska tal] är att hon blir bitter (besk) som malört
    och skarp som ett tveeggat (dödande) svärd.
⁵Hennes fötter leder till döden,
    hennes steg går raka vägen till Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
⁶Hon undviker att vandra på livets stig, hennes vägar (spår) är ostabila (föränderliga, flyktiga),
    och hon vet inte ens om det.

Tillbaka upp

---

Matt 16:13-17:9

Människoson och Guds Son

Här vid klippan och vattenkällan i närheten av Caesarea Filippi undervisade Jesus lärjungarna om församlingens position och auktoritet.

¹³Jesus kom till området kring Caesarea Filippi.

[Ett hedniskt område norr om Galileen. Här finns ett av källflödena för Jordanfloden, med utsikt över en brant klippvägg med grottor där bl.a. avguden Pan tillbads. Den största grottan kallades i folkmun helvetets port och ansågs vara en portal till dödsriket.]

Jesus frågade sina lärjungar: "Vem säger folket att Människosonen är?"
     ¹⁴De svarade: "Några säger Johannes Döparen, andra Elia, och andra Jeremia eller någon av profeterna."
     ¹⁵Han sa till dem: "Men vem säger ni att jag är?"
     ¹⁶Simon Petrus svarade och sa: "Du är den Smorde (Messias, Kristus), den levande Gudens Son."
     ¹⁷Då svarade Jesus honom: "Salig (lycklig, välsignad) är du, Simon, Jonas son. Kött och blod (någon människa) har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. ¹⁸Jag säger dig, du är Petrus [gr. Petros – en liten sten], och på denna klippa [gr. Petra – en stor massiv klippa, precis som den strax utanför Caesarea Filippi] ska jag bygga min församling, och dödsrikets (Hades) portar ska inte stå emot den.

[Det är troligt att Jesus pekar på den klippa som de står intill, och på ett praktiskt sätt illustrerar att församlingen är som en stad på ett berg, Matt 5:14, högt över all ondska. Området här vid foten av berget Hermon har ofta förknippats med ockult verksamhet. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. kallar området "ormens plats". Den verkliga fienden och kampen blir snart tydlig här när Satan försöker influera Petrus att tillrättavisa Jesus och hindra hans lidande, död och uppståndelse, se vers 23.]

Vid Banias naturreservat, som platsen heter i dag, finns en skylt med en målning som visar hur Pan-templet kan ha sett ut på Jesu tid.

¹⁹Jag ska ge dig nycklarna till [auktoritet att stänga och öppna] himmelriket (himlarnas kungarike), allt du binder (förbjuder att ske) på jorden, ska redan vara bundet (förbjudet att ske) i himlen. Allt du löser (tillåter att ske) på jorden, ska redan vara löst (tillåtet att ske) i himlen."

[I Bibelns bildspråk betecknar nycklar mandat och fullmakt. Lösa och binda var termer som användes av de skriftlärda när man beslutade vad som var rätt och fel i olika situationer. I Matt 5:19 använder Jesus samma grekiska ord för lösa när han talar om att upphäva ett bud. Jesus upprepar snart frasen "binda och lösa" igen när han undervisar alla tolv lärjungarna, se Matt 18:18. Där handlar det om att församlingsledningen har mandat att avgöra konflikter i församlingen, se Matt 18:17. Notera verbformerna där allt som du binder/löser redan ska vara bundet/löst (perfekt passiv form) i himmelen.]

²⁰Sedan gav han en strikt order till lärjungarna att inte berätta för någon att han var Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

Jesus berättar om sin död och uppståndelse
²¹[Denna händelse inträffar ett halvår före Jesu korsfästelse. Under de drygt två år som han varit med lärjungarna har Jesus hittills bara nämnt om sin död tre gånger, men nu börjar han åter undervisa dem om detta, och tar upp det ytterligare elva gånger.]

Från den tiden började Jesus förklara för (visa) sina lärjungar att han måste gå (gå bort/iväg) till Jerusalem och lida mycket genom (utstå många lidanden från) de äldste och översteprästerna och de skriftlärda [dvs. rådet, Sanhedrin i Jerusalem, som bestod av överstepräster, skriftlärda och folkets äldste] och [att han måste] bli dödad (bortröjd, slaktad) och på tredje dagen uppstå (bli uppväckt/upprest) [igen].
     ²²Då tog Petrus honom avsides (för att samtala privat). Han tillrättavisade Jesus skarpt och sa: "Må Gud bevara dig, Herre! Detta får inte hända dig."
     ²³Men Jesus vände sig om [mot och inom hörhåll för lärjungarna, se Mark 8:33] och sa till Petrus: "Gå bort (bakom mig, ur min åsyn), Satan [titel på djävulen som ordagrant betyder motståndare eller åklagare]. Du är ett hinder för mig (en stötesten, du vill få mig på fall), för du tänker inte Guds tankar utan mänskliga tankar (du har inte Guds perspektiv)."

Att mista livet, men ändå vinna det
²⁴Sedan sa Jesus till sina lärjungar:

"Om någon vill följa (gå bakom) mig
    ska han förneka (helt tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
    och ta upp sitt kors
och följa mig (vara/gå med mig på vägen) [bli min lärjunge].

[Jesus hade tidigare talat om att 'ta upp sitt kors' i samband med efterföljelse, se Matt 10:38. Nu blir orden än mer verkliga för lärjungarna, se Matt 16:21; 20:20-23. Sist i versen har grekiskan ett annat ord för att följa (nämligen akoloutheo) vars innebörd är att gå samma väg som eller vandra tillsammans på vägen med.]

²⁵För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv,
    ska mista (förlora; totalt förstöra/ruinera) det,
    men den som mister (nu ändå skulle mista) sitt liv för min skull,
han ska rädda (han är den som kommer att bevara) det.

[Gr. psuche betecknar både liv och själ, men måste förstås och användas utifrån sitt sammanhang i vers 25-26, se även Joh 12:25. Att 'förneka sig själv' i vers 24 handlar inte om brist på självaktning. Jesu efterföljare har skäl till en bättre självkänsla än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan på barnaskap, se Gal 3:26, osv. Genom saligprisningarna visar Jesus vad det innebär att tillhöra Guds rike och få den himmelska lönen, se Matt 5:3-12. I ljuset av detta förstår vi att självförnekelsen handlar om att korsfästa sina egna själviska intressen och ambitioner och sätta Gud och hans rike främst. Samma skarpa åtskillnad görs i Matt 6:19-24 där Jesus förklarar att man inte kan tjäna både Gud och mammon.]

²⁶Vad hjälper det en människa att vinna hela världen och [samtidigt] förlora (förverka) sitt liv (sin själ)? Vad kan en människa ge i utbyte mot sitt liv (till lösen för sin själ)? ²⁷Människosonen ska komma med sina änglar i Faderns härlighet (ära, majestät), och då ska han belöna (föra räkenskap med) varje människa efter hans livsstil (gärningar, vanemässiga handlande)."

Jesu ansikte strålade av ljus
²⁸"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Några av dem som står här kommer inte att möta döden förrän de har sett Människosonen komma i sitt rike."

[Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se Matt 17:1-8. Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se Matt 24:36. Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar om när han skulle upprätta riket, men Jesus ber dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se Apg 1:6-8.]

Bilden är tagen strax utanför Nasaret där man blickar ut åt öster och ser berget Tabor (Tavor) ensamt resa sig på Jisreelslätten.

¹Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes upp på ett högt berg där de kunde vara för sig själva (i enskildhet).

[Enligt tradition är det berget Tabor, men det är mer troligt att det är berget Hermon i närheten av Caesarea Filippi, som är den senaste platsen som Jesus besökte, se Matt 16:13. Det är troligt att Matteus knyter an till hur Mose gick upp på berget Sinai och efter sex dagar fick se Gud, se 2 Mos 24:15. Jesus är den andre Mose som det talas om i 5 Mos 18:15 och den som fullbordar Mose kallelse.]

²Där förvandlades hans utseende inför dem, hans ansikte lyste (klart och tydligt) som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. ³Plötsligt fick de se Mose och Elia samtala med honom. ⁴Då började Petrus tala, och sa till Jesus: "Det är underbart (gott, ärofyllt) att få vara här! Om du vill så ska jag göra tre hyddor. En åt dig, en åt Mose och en åt Elia."

[I Luk 9:33 står det också att "Petrus inte visste vad han sa." Det är möjligt att han anknyter till lövhyddohögtiden, sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se Apg 3:21. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40-42.]

⁵Plötsligt medan han fortfarande talade kom ett skinande moln och omslöt dem [främst Jesus, Elia och Mose, men lärjungarna träder också in i detta moln, se Luk 9:34. Molnet är en gammaltestamentlig bild av Guds närvaro, se 2 Mos 13:21-22; 40:34-38; 1 Kung 8:10-13.] En röst från molnet sa [på liknande sätt som Fadern talat till Jesus vid hans dop, se Matt 3:17]: "Detta är min Son – min Älskade, som jag har (och alltid haft) mitt välbehag i. Lyssna (ständigt) på honom." ⁶När lärjungarna hörde detta, kastade de sig [raklånga] ner med sina ansikten mot marken och greps av stor fruktan (förskräckelse). ⁷Men Jesus kom och rörde vid dem och sa: "Stå upp och var inte rädda." ⁸När de lyfte upp sina ögon, såg de ingen förutom Jesus.

[Genom hela Bibeln har viktiga händelser skett på berg. På berget Moria blir Abraham ledd att offra Isak, som är en bild på Jesus. Mose får undervisningen och buden på berget Sinai och Elia offrar till Gud på berget Karmel, osv. På detta berg såg nu lärjungarna hur Jesus samtalade med Mose och Elia som representerar Torah och profeterna. Att det är ett samtal, visar på den harmoni som finns mellan det gamla och det nya förbundet. Till sist ser lärjungarna bara Jesus; en tydlig bild på att Jesus är den som fullkomnar undervisningen och profeterna, se Matt 5:17.]

⁹Medan de var på väg ner från berget befallde Jesus dem: "Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda."

Tillbaka upp