Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Helbibel - söndag 4/12

Dan 11:36-12:13, Ps 122:1-9, Ords 29:2-4, 1 Joh 4:1-21


Dan 11:36-12:13

En framtida ledare som upphöjer sig själv över allt
36[Fram tills hit är de flesta bibelforskare överens om att synen handlat om händelser från Kyros i Daniels tid fram till Antiochos IV. Från och med vers 36 finns två huvudsakliga tolkningar på den person som introduceras som "kungen". Den ena är att synen fortsätter att handla om Antiochos IV, den andra att en framtida antikrist beskrivs. Rent historiskt finns det problem med att harmonisera händelserna med Antiochos liv. Han satte sig inte över alla gudar eller tillbad en okänd gud, se vers 36-37. Han dog inte i Israel, se vers 45, utan i Persien.
    Också sammanhanget i nästa kapitel där det talas om den sista tiden, vedermödan och de dödas uppståndelse gör att dessa verser måste vara någon annan än Antiochos som regerade mellan 215–164 f.Kr. Vedermödan passar bäst in i det som Jesus förutsäger i Matt 24:21, se även Matt 24:29-31 och Upp 7:14. I Nya testamentet omnämns denna person som "laglöshetens man", se 2 Thess 2:3-12; "antikrist", se 1 Joh 2:18 och "vilddjuret", se Upp 11-12. Daniel har även tidigare beskrivit denna antikrist som "det lilla hornet" i kapitel 7 och "han", en kommande ledare, i Dan 9:27.
    Antiochos IV kan ses som en skuggbild av en kommande antikrist, så att de båda beskrivs här är inte konstigt.]


Kungen [en framtida världsledare] ska göra vad han vill, och han ska upphöja sig och förhäva sig över varje gud. Ja, mot gudarnas Gud ska han tala fruktansvärda ting. Allt ska lyckas för honom till dess att vredens tid är ute, för det som har beslutats måste ske. 37Han kommer inte att bry sig om sina fäders gudar (elohim), inte heller den som kvinnor älskar. Han ska inte bry sig om någon gud (eloha) [Elohim i singular – den ende Guden], utan han ska upphöja sig själv över dem alla.

[Huvudpunkten i denna beskrivning är antikrists stolthet, han sätter sig över allt och alla. Han ska inte bry sig om sina fäders gudar, dvs. sitt eget lands religion. Han verkar ha en ateistisk världssyn utan några gudar alls. Frasen hemdath nashiym i vers 37 är ordagrant "den som kvinnor älskar" men kan också översättas "kärlek till kvinnor" och skulle i så fall antyda att han inte alls bryr sig om kvinnor. Ordet hemdath används även i vers 8 om dyrbara, värdefulla, högt aktade föremål. Versens tema är gudar, så det skulle kunna syfta på en gud som speciellt kvinnor tyckte om, tex Adonis eller Tammuz, se Hes 8:14. I Israels historia var det ofta deras fruar som ledde in dem till att dyrka andra gudar, så var fallet med Salomo och Ahab, se 1 Kung 11:1-8; 1 Kung 16:30-33. I så fall kan frasen vara en parallell till första frasen. Han ska inte bry sig om sina fäders gudar, eller de gudar deras fruar dyrkade.]

38I stället ska han ära fästningarnas gud. [Hans gud kommer att vara militär styrka, i vers 40-45 beskrivs hans krig.] En gud som hans fäder inte har känt ska han ära med guld och silver och ädelstenar och andra dyrbarheter. 39Med en främmande guds hjälp ska han göra vad han vill med starka befästningar. De som erkänner honom ska han visa stor ära. Han ska låta dem härska över många, och han ska dela ut land åt dem till belöning.

Ett stort krig
40[Nu beskrivs ett stort krig. En del ser "kungen" i vers 36 som en annan person än "kungen i norr" här, men det är troligen samma person. Många ser kriget som beskrivs i Hesekiel 38-39 och det som beskrivs här i vers 40-45 som samma krig, just innan Herrens återkomst.]

Men vid den sista tiden ska kungen i söder [om Israel] drabba samman med honom. Kungen i norr [om Israel] ska då storma fram mot denne med vagnar och ryttare och en stor flotta. Han ska rycka in i länderna och svepa igenom dem som en störtflod. [Ordagrant "svämma över och spola bort dem".] 41Han ska också dra in i det härliga landet [Israel], och många [länder eller folk] ska falla, men dessa ska undkomma hans hand [tyranni]: Edom, Moab och de främsta av Ammons barn. [Dessa tre områden är antika länder sydost om Israel, nuvarande Jordanien.] 42Han ska sträcka ut sin hand mot många länder. Egypten ska inte slippa undan [hans vrede]. 43Han ska erövra skatter av guld och silver och alla slags dyrbarheter i Egypten. Libyer och nubier (hebr. kus – nuvarande Sudan och delar av Etiopien) ska följa honom. 44Då ska han få höra rykten från öster och norr som skrämmer honom, och han ska dra ut i stort raseri för att förgöra och förinta många. 45Sina palatstält ska han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går mot sin undergång och ingen hjälper honom.

Sista tiden
1På den tiden ska [ängeln] Mikael stå upp (träda fram), den store [himmelska] fursten som står som försvarare för dina landsmän [det judiska folket]. Det kommer en tid av nöd (svårigheter) [här på jorden], som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden. Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken [Livets bok, 2 Mos 32:32; Upp 3:5]. 2Många som har somnat in i mullen [är döda och begravda] ska väckas upp [uppstå, få liv igen]: en del till evigt liv, andra till skam [plural] och evig fasa (avsky).

[En dag kommer alla människor att uppstå och få möta Gud, se Job 19:26; Ps 17:15; Jes 26:19.]

3De visa [Ords 11:30] ska skina som himlens ljus [solen och stjärnorna], och de som leder de många till rättfärdighet ska stråla som stjärnorna i evigheters evighet.

4Men du Daniel, bevara dessa ord (skriv inte mer nu, ordagrant "avsluta orden") och försegla denna skrift till ändens tid. Många ska röra sig fram och tillbaka [kan syfta på ökat resande, eller att många ska söka i boken], och kunskapen ska bli stor. [Amos 8:12]
5När jag, Daniel, såg upp, se, då stod det två andra där, en på flodens ena strand och en på den andra stranden. 6En av dem frågade mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten:

"Hur länge ska dessa märkliga ting pågå (innan slutet)?" [Hur länge ska vedermödan, den här svåra tiden som inte haft sin like på den här jorden, pågå, se vers 1.]

7Jag lyssnade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever för evigt: "Efter en tid och tider och en halv tid [3,5 år], när det heliga folkets makt är krossad, då ska allt detta fullbordas." [Dan 7:25]

[Vem är mannen i linnekläder? Det är troligtvis samma person som bara Daniel såg som beskrivs i inledningen till denna sista syn, se Dan 10:5-7. Troligtvis är det Jesus som Daniel får se där och som nu står ovan vattnet och talar. Här finns även en koppling till hur Guds ande svävade över vattnet och Gud talade vid tidens början, se 1 Mos 1:1-3.]

8Jag hörde det men förstod inte, så jag frågade: "Min herre, vad blir slutet på allt detta?"
9Då sade han [ängeln]: Gå Daniel, för dessa ord ska vara stängda och förseglade fram till ändens tid.
10Många ska bli renade och vita och luttrade, men de ogudaktiga ska utöva sin ogudaktighet. Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det.
11Från den tid då det dagliga offret avskaffas och förödelsens styggelse ställs upp ska det gå 1 290 dagar.

[Nu ges fler detaljer om historiens sista händelser. Den stora vedermödan börjar när Antikrist avskaffar slaktoffer och matoffer, se Dan 9:27 och sätter upp något avskyvärt i ett framtida tempel i Jerusalem. Jesus nämner att detta ska ske strax innan han kommer tillbaka, se Matt 24:15. Antiochos IV reste upp ett Zeus altare, se Dan 11:31. Exakt vad det "avskyvärda" är som Antikrist kommer att sätta upp är inte klart, men det kommer att göra att det dagliga offret inte fortsätter, och templet blir ödelagt. I Dan 12:7 och Dan 7:25 har tiden 3,5 år, som motsvarar 42 månader angetts. Räknar man med 30 dagars månad så blir det 1 260 dagar. Det antalet nämns i Uppenbarelseboken synonymt med 3,5 år och 42 månader, se Upp 11:2; 11:3; 12:6; 12:14; 13:5. Här i vers 11 nämns nu ett nytt tal 1 290. Det är 1 260 + 30 dagar. Det verkar som om att en månad efter att vedermödan har avslutats kommer något viktigt att ske.]

12Salig är den som håller ut och når fram till 1 335 dagar.

[Ännu ett tal introduceras nu. Välsignad är den som längtar efter och når 1 335 dagar. Nu har ytterligare 45 dagar lagts till de 1 290 dagarna som nämns i vers 11. Utgår man från 1 260 dagar så är det ytterligare 75 dagar, vilket motsvarar 2,5 månader. Det syftar på något positivt, kanske festmåltiden i himlen eller hur Messias etablerar tusenårsriket, se Upp 19:9; 20:4-6.]

13Men gå nu vidare till slutet. [Var trogen resten av ditt liv.] Sedan du har vilat ska du stå upp och få din lott vid dagarnas [den här tidsålderns] slut."

[Det sista ordet är ordagrant "yamin" med "n" på slutet. Det tolkas oftast som "yamim" för dagar, men kan också betyda "högra hand". Uttrycket som helhet blir då "i slutet av/änden på den högra handen". Guds högra hand står för Guds kraft och makt. Den högra sidan är den mest ärofyllda platsen och refererar också till Messias, se Matt 22:44; Ps 18:8; Mark 16:19; Ps 110:1; Ef 1:20-21. Daniel var nu närmare 90 år gammal, detta är troligtvis den sista synen innan han fick lämna jordelivet. Löftet om uppståndelsen i vers 2 appliceras nu på Daniel.]

Ps 122:1-9

Psalm 122 – Låt oss gå upp till Herrens hus

Den tredje av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Tre av de stigande sångerna tillskrivs David, detta är den första av dem, se även Ps 124 och Ps 131. Tillsammans med Ps 46, Ps 48, Ps 76 och Ps 84 har Ps 122 kallats sånger om Sion. Jerusalem och Sion används som synonymer, där Sion ofta syftar på den andliga aspekten – templet och Guds närvaro, medan Jerusalem oftare är själva staden – Israels huvudstad, stenarna, husen och folket som bor där. Det som är unikt för denna psalm är dess fokus på staden Jerusalem.
    Det hebreiska namnet är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här finns även aspekten av två städer, det himmelska och det jordiska Jerusalem. I antika egyptiska källor kallas staden "Ursalimmu" vilket betyder "fridens fundament/fredens grund".

Författare: David

Struktur: Orden Herre, Jerusalem, hus och frid/fred (shalom) används tre gånger. Psalmen har ett kiastiskt mönster:

A Psalmisten och hans vänner, vers 1-2
  B Jerusalem, vers 3-4
    C Troner för domarna – Davids hus, vers 5
  B Jerusalem, vers 6-7
A Psalmisten och hans vänner, vers 8-9

1En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.
-
Jag gladdes, när man sade till mig:
    "Låt oss gå upp till Herrens (Jahves) hus"
2Våra fötter står
    vid (innanför) dina portar, Jerusalem.

[Psalmen inleds med hur en pilgrim får höra att det är dags att gå upp till en av de tre årliga högtiderna i Jerusalem. På ett ögonblick mellan vers 1 och 2 har målet nåtts och synen av den heliga staden beskrivs.]

3Jerusalem, byggd som en stad
    där husen står tillsammans (sluter sig tätt intill varandra, hus vid hus utan mellanrum).
4Dit stammarna går upp,
    Herrens (Jahs) stammar,
som ett vittnesbörd för Israel för att tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna],
    ge sitt tack till Herrens (Jahves) namn.

5Där har troner satts fram för domarna,
    troner för Davids hus.

6Be för Jerusalems frid (shalom, välgång på alla områden);
    må de som älskar dig ha all slags framgång (hebr. shala). [Ps 48:3]
7Må frid (shalom, all slags välgång) råda inom innanför dina murar,
    och säkerhet (trygghet, överflöd – hebr. shala) i dina palats (fästningar).

[Psalmisten ber (hebr. saalu) för Guds frid (hebr. shalom) och välgång (hebr. salom) över Jerusalem. Sex av de tio orden består av bokstäverna Shin och Lamed, vilket gör att både visuellt och ljudmässigt betonas frid och fred i bönen.]

8För mina bröders och vänners skull vill jag nu säga:
    "Frid (shalom, all slags välsignelse) ska vara hos dig."
9För Herrens (Jahves) hus skull, vår Gud (Elohim)
    ska jag söka ditt goda.

Ords 29:2-4

2När de rättfärdiga regerar (är i auktoritet, har majoritet), gläder sig folket,
    men när den ogudaktige (syndaren, den kriminelle) regerar då suckar (sörjer) folket.

3Den som älskar vishet gläder sin far,
    men den som är med prostituerade slösar hans rikedom.

4En kung ger stabilitet till ett land genom rättvisa,
    men den som övertaxerar han ödelägger det.

1 Joh 4:1-21

Från Gud eller världen – sanning eller falskhet
1[Kristna kallas ofta troende, men det är inte en tro som blint köper allt som sägs med religiösa och andliga termer. Här uppmanar Johannes den troende att inte tro! På samma sätt som det är livsnödvändigt att både andas in och andas ut luft, kan en kristen inte tro på sanningen utan att avvisa lögnen. Det går inte att älska rättfärdighet utan att hata synd. Det går inte att följa det goda om man inte är beredd att fly från det onda, se 1 Tim 6:11; 2 Tim 2:22; 1 Kor 6:18.]

Mina älskade!
Tro inte (lita inte på) varje ande,
    utan pröva (testa) om andarna kommer från Gud [undersök om de är äkta],
för många falska profeter har gått ut i (in i) världen.

2Så här kan ni känna igen [få personlig visshet om] Guds Ande:
Varje ande som bekänner (instämmer med ordet) [Guds ord] att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) har kommit i köttet (i mänsklig gestalt) är (har sitt ursprung) från Gud, 3och varje ande som inte bekänner [som förnekar] Jesus är inte från Gud. Det [den anden] är Antikrists ande, som ni har hört ska komma och som redan nu är (finns) i världen.

4Ni är från (av) Gud, kära små barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], och har övervunnit (besegrat) dem [de falska profeterna och Antikrists ande] – för större (mäktigare, förmer) är han [som är] i er än han [som är] i världen.

5De är från [tillhör] världen,
    därför talar de utifrån världen [på världens sätt, utifrån ett jordiskt perspektiv]
    och världen lyssnar på dem.

6Vi är från [tillhör] Gud.
Den som känner (har en nära personlig relation med) Gud
    lyssnar på oss.
Den som inte är från Gud,
    lyssnar inte på oss.
Så kan vi [alltså] känna igen (skilja mellan) sanningens Ande och villfarelsens ande (den ande som förvillar och leder fel). [Vers 2-6 ramas in med denna fras.]

Gud är kärlek
7[Följande sektion domineras av ordet kärlek. Det grekiska ordet agape, som beskriver en osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek, förekommer 32 gånger i någon form i 1 Joh 4:7-5:3.]

Mina älskade!
Låt oss (vi borde) älska varandra [osjälviskt och utgivande],
    för kärleken kommer från Gud.
Den [var och en] som älskar är född av Gud
    och känner [har en personlig relation med] Gud.
8Den som inte älskar [osjälviskt och utgivande]
    känner inte [har inte personligen lärt känna] Gud,
för Gud är kärlek [osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek – gr. agape].
[Denna fras av Johannes – "kärlekens apostel" – återfinns bara här och i vers 16.]
9(genom detta, i detta) uppenbarades Guds kärlek till oss:
    att Gud sände (ordagrant: har sänt) sin ende (sin enfödde) [helt unike] Son till (in i) världen för att vi skulle leva genom honom.
10Detta är kärleken (kärleken finns i detta):
    inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss
    och sänt sin Son som försoning för våra synder.

[Guds kärlek (gr. agape) – som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig – har sitt ursprung hos Gud själv och visar sig konkret genom att han gav sin ende Son, se Joh 3:16.]

11Mina älskade!
Om Gud älskade oss så [högt],
    då är vi skyldiga att älska varandra [med samma osjälviska och utgivande kärlek].
         12Ingen har någonsin [ännu] sett (skådat; uppmärksamt studerat) Gud!
    Om vi älskar (skulle älska) varandra, då förblir (bor) [lever] Gud i oss,
och hans kärlek är fullkomnad [har steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål] i oss.

13(genom detta, i detta) vet vi [genom personlig erfarenhet] att vi förblir i honom och han i oss:
    att han har gett oss av sin Ande [som bor i oss och har sitt ursprung i honom].
14Och vi har [själva] sett (skådat; uppmärksamt studerat) [Jesus, se 1 Joh 1:1; 4:9-10],
    och vittnar [hela tiden aktivt] om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare (Befriare).
15Om någon bekänner [skulle instämma och säga samma sak som Guds ord] att Jesus är Guds Son,
    förblir (bor) Gud [alltid] i honom och han i Gud.
16Och vi har [personligen] lärt känna och trott (kommit till tro; förtröstat) på den kärlek Gud har till (i, inom) oss.
Gud är kärlek [se vers 8]
och den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i kärleken [som är osjälvisk och utgivande], han förblir i Gud och Gud förblir i honom.

17Genom (i) detta [att vi är förenade med honom, se vers 16] har [den osjälviskt utgivande] kärleken fullkomnats [steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål, se vers 12] med (hos) oss. Detta så att vi kan vara frimodiga [inte skulle behöva frukta/vara rädda för att möta honom] på domens dag – för precis [så] som han [Jesus] är, [så] är också vi i den här världen.

18Rädsla (fruktan) finns inte i [kan inte samexistera med] kärleken [som är osjälvisk och utgivande], istället kastar (driver) den fullkomliga (mogna) kärleken ut rädslan, eftersom rädslan har att göra med straff (plåga). Men den som fruktar [är rädd för domens dag, se vers 17] har inte fullkomnats (nått sin fulla mognad) i kärleken.

[Jesu efterföljare tillhör honom och behöver inte vara rädda för att möta honom på domens dag, se Joh 5:24. Jesus, som nu sitter på Faderns högra sida i himlen, har redan tagit all synd på sig när han betalade priset på Golgata. Vi blir förlåtna genom att ta emot frälsningens gåva redan nu, här på jorden, se Joh 3:16-17; Apg 2:38; Rom 10:9. Denna förlåtelse och kärlek påverkar också relationerna till människor omkring oss, se 2 Kor 2:14.]

19Vi älskar [osjälviskt och utgivande]
    därför att han först älskade oss.
20Om någon säger (skulle säga): "Jag älskar Gud",
    men hatar (skulle avsky) sin broder, då är han en lögnare.
För den som inte [osjälviskt och utgivande] älskar sin broder som han har sett,
    kan inte älska Gud som han inte har sett.
21Och detta bud har vi fått från honom: att den som älskar Gud, han ska (borde) också älska sin broder [Joh 13:34].

Tips Nu kan du studera versen i grundtexten med Kärnbibelns interlinjära version på hemsidan! Det grekiska och hebreiska lexikonet är under uppbyggnad, men redan nu finns många ord översatta.


Här finns instruktioner om du vill lägga till bibelnpåettår.se på hemskärmen på din mobil/läsplatta så du smidigt kommer åt dagens avsnitt.
Igår

Planer

Stäng  


Helbibel