¹²Men dessa är de som ni inte ska äta:

örnen
och lammgamen
och fiskgjusen
¹³och vråken
och gladan (höken)
och falken
    enligt sitt slag (sin art; klassificering – hebr. min)
¹⁴och korpen
    enligt sitt slag

¹⁵och strutshonan [hebr. bat jaana]
och nattskärran
och måsen
och höken
    enligt sitt slag,
¹⁶minervaugglan [en liten uggla; hebreiska ordet delar rot med kopp/bägare]
och ökenuven
och ibisen

Härfågeln (Upupa epops) blev i maj 2008 utsedd till Israels nationalfågel. Den har ett distinkt högt läte och när den blir exalterad reser den en fjäderplym på huvudet.

¹⁷och pelikanen
och smutsgamen
och skarven
¹⁸och storken
och hägern
    enligt sitt slag
och härfågeln
och fladdermusen.

¹⁹Och alla bevingade svärmande varelser är orena för er,

dem ska ni inte äta.

Av alla rena bevingade varelser ska ni äta.

[Totalt räknas 22 olika flygande varelser (eller grupper av djur) upp som är orena. Gemensamt för de första 21 är att de flesta äter kadaver, dvs. kommer i kontakt med det som är dött. Även den sista gruppen av svärmande insekter kommer i kontakt med det som är orent. Bland de rena fåglarna räknas: höns, duva, anka, gås, ripa, vaktel, kalkon, osv.]

Orenhet från kadaver
²¹Ni ska inte äta av något som är självdött, det kan du ge till främlingen som är inom dina portar så att han kan äta det eller du kan sälja det till en främling, för du är ett heligt folk för Herren din Gud (Jahveh Elohim). Du ska inte koka kalven i dess mors mjölk. [Detta bud har gett upphov till dagens kosherregler, men handlar om kanaaneiska ockulta fertilitetsriter, se 2 Mos 23:19.]

Tiondegivande
²²Du ska noggrant ge tiondet av all din säd, det som växer upp på ditt fält år efter år. ²³Och du ska äta inför Herren din Gud (Jahveh Elohim) på den plats som han väljer för att låta sitt namn bo där. Tiondet av din säd, av ditt vin och av din olja och förstlingen av din hjord och av din flock, för att du ska lära dig att alltid vörda Herren din Gud (Jahveh Elohim). ²⁴Och om vägen är för lång för dig så att du inte kan bära det, eftersom platsen ligger för långt bort från dig, som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska välja för att sätta sitt namn där, när Herren din Gud (Jahveh Elohim) välsignar dig, ²⁵då ska du omvandla det till silver och binda upp silvret i din hand och ska gå till platsen som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska välja. ²⁶Och du ska ge silvret till allt som din själ önskar, för en oxe, eller för ett får eller för vin eller för en stark dryck, eller för vad som helst som din själ begär av dig, och du ska äta där inför Herren (Jahvehs), din Guds (Elohims), ansikte och du ska fröjda dig, du och ditt hushåll. ²⁷Och leviten som är inom dina portar ska du inte överge, för han har ingen del och inget arv med dig.
     ²⁸I slutet av vart tredje år, även för det innevarande året, ska du föra fram allt tionde av ditt förvärv och samla det inom dina portar. ²⁹Och leviten, eftersom han inte har någon del eller något arv med dig, och främlingen och den faderlöse och änkan, som är inom dina portar, ska komma och äta och bli mätta, så att Herren din Gud (Jahveh Elohim) kan välsigna dig i allt ditt arbete som dina händer gör.

Var generös mot de fattiga
¹[Omsorgen till de fattiga, vers 1-18 är den femte och centrala delen i 5 Mos 12:1-17:7, som handlar om Israels plikt gentemot Herren (Jahveh).]

Från (vid) slutet av vart sjunde år ska du göra en eftergift (skuldbefrielse – hebr. shmita). ²Och detta är vad du ska efterskänka. Varje långivare som har lånat ut till sin granne, han ska inte kräva det av sin granne och av sin bror, eftersom Herrens (Jahvehs) eftergift (skuldbefrielse – hebr. shmita) har ropats ut (förkunnats, proklamerats). ³Av en främling kan du begära tillbaka det, men vad som än är i din brors hand ska du efterskänka. ⁴För där ska inte längre finnas några behövande bland er, för Herren (Jahveh) ska rikligt välsigna (ordagrant välsigna, välsigna) dig i landet som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ger dig som ett arv att besätta, ⁵om du bara lyssnar noggrant (ordagrant lyssnar, lyssnar) till Herren (Jahvehs), din Guds (Elohims), röst och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör alla dessa befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) er idag. ⁶För Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska välsigna dig som han har talat till [lovat] dig och du ska ge lån till många folk, men du ska inte låna (av någon), och du ska råda över många folk, men de ska inte råda över dig.

⁷Om det finns någon fattig inom dina portar (i dina städer) i det land som Herren din Gud ger dig, får du inte förhärda ditt hjärta och tillsluta din hand (vara okänslig) för din fattige broder. ⁸I stället, måste du villigt öppna (ordagrant: "öppna, öppna") din hand för honom och generöst låna (ordagrant: "låna, låna") honom det han behöver. [Upprepningen av verben förstärker.] ⁹Var på din vakt (skydda och bevara dig själv – hebr. shamar) så att inte den onda tanken kommer i ditt hjärta: "Det är nu nära det sjunde året då alla skulder avskrivs (efterskänks)." Om ditt öga är ont (ditt hjärtas inställning är fel) mot din fattige broder och du inte lånar honom någonting, då kan han ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig (du är skyldig).

[Inom den judiska läran anses budet att låna ut pengar vara större än att ge gåvor till välgörenhet. Anledningen är att ett lån bevarar värdigheten hos den som tar lånet. Förutom pengarna så visar också långivaren att han har en tro på att låntagarens situation kommer att förändras till det bättre och han blir självförsörjande. Rabbiner lär också att lånen ska ges i vittnens närvaro eller skriftligt, annars kan det bli en nästan orättvis frestelse att fördröja betalningen. Se även 2 Mos 22:25; 3 Mos 25:35-37; Ps 37:21; Matt 5:42.]

¹⁰Du ska frikostigt (villigt) ge till honom och ditt hjärta ska inte vara sorgset (ont, motvilligt) [ett lån så nära friåret, var detsamma som att ge bort pengarna], för på grund av en sådan sak ska Herren din Gud välsigna allt ditt arbete (det du gör, din inkomst) och allt du företar dig (lägger din hand vid). ¹¹Det kommer aldrig att saknas fattiga (behövande – hebr. evion) i landet [Mark 14:7; Joh 12:2]. Därför befaller jag dig att villigt öppna handen för din broder som är drabbad (hebr. ani) och som är i behov (evion) i ditt land. ¹²Om din bror, en hebreisk man eller hebreisk kvinna, blir såld till dig, ska han tjäna dig i sex år och det sjunde året ska han lämna dig och vara fri. ¹³Och när du låter honom gå fri från dig ska du inte låta honom gå tomhänt. ¹⁴Du ska förse honom rikligt från din flock och från din tröskplats och från din vinpress, av allt som Herren din Gud (Jahveh Elohim) har välsignat dig med ska du ge honom. ¹⁵Och du ska komma ihåg att du var en slav i Egyptens land och att Herren din Gud (Jahveh Elohim) befriade dig, därför befaller jag dig dessa ting idag. ¹⁶Och det ska ske om han säger till dig: "Jag ska inte gå härifrån", eftersom han älskar dig och ditt hus för att han har behandlats väl av dig, ¹⁷då ska du ta en syl och slå den genom hans örsnibb och in i dörren och han ska vara din tjänare för alltid. Och du ska göra likadant med din tjänarinna. ¹⁸Det ska inte kännas tungt för dig när du låter honom gå fri och lämnar dig, för två (dubbla) löner har han arbetat åt dig i sex år, och Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska välsigna dig i allt du gör. ¹⁹Allt förstfött av hankön som föds i din hjord och i din flock ska du helga till Herren din Gud (Jahveh Elohim). Du ska inte göra något arbete med förstlingen av dina oxar eller klippa förstlingen i din flock. ²⁰Du ska äta det inför Herren (Jahvehs), din Guds (Elohims), ansikte år efter år på den plats som Herren (Jahveh) ska utvälja, du och ditt hushåll. [Det förstfödda ska alltid offras till Herren (Jahveh).] ²¹Men om djuret har någon defekt, om det är halt eller blint eller någon annan slags defekt, ska du inte offra det åt Herren din Gud (Jahveh Elohim). ²²Du ska äta det innanför portarna, de orena och de rena tillsammans, (på samma sätt) som gasellen och som hjorten. ²³Du ska endast avstå från att äta dess blod, det ska du utgjuta på marken som vatten.

Tillbe på en plats – tre gånger per år


Påsken (pesach) – 14:e nisan
¹Håll (vakta, skydda, bevara) månaden aviv [samma som nisan, den första vårmånaden och den första månaden i den bibliska kalendern] och håll (vakta, skydda, bevara) påsken till (inför) Herren din Gud (Jahveh Elohim), för i månaden aviv förde Herren din Gud (Jahveh Elohim) ut dig från Egypten på natten. ²Och du ska offra påskoffret till Herren din Gud (Jahveh Elohim) från flocken och hjorden på den plats som Herren (Jahveh) ska utvälja för att hans namn ska bo där. ³Du ska inte äta något syrat (jäst) bröd med det, sju dagar ska du äta osyrat bröd med det, lidandets bröd, för med hast kom du ut från Egyptens land, för att du ska komma ihåg dagen då du kom ut från Egypten hela ditt liv. ⁴Och inget syrat ska ses hos dig innanför alla dina gränser i sju dagar, inte heller ska något av köttet som du offrade den första kvällen vara kvar hela natten till morgonen. ⁵Du ska inte offra påskoffret innanför någon av dina murar som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ger dig [Jesus offrades som påskoffer utanför stadsmuren i Jerusalem, se Heb 13:12], ⁶utan på en plats som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska välja för att hans namn ska bo där, där ska du offra påskoffret på kvällen när solen går ner, vid den bestämda tiden (månaden aviv/nisan) då du kom ut från Egypten. ⁷Och du ska rosta och äta det på en plats som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska välja, och du ska vända om på morgonen och gå till dina tält. ⁸Sex dagar ska du äta osyrat bröd och på den sjunde dagen ska det vara en högtidsförsamling till Herren din Gud (Jahveh Elohim). Då ska du inte göra något arbete.

Omerräkningen – 49 dagar ska räknas
⁹Sju veckor ska du räkna åt dig, från tiden då skäran först sätts till kornet ska du börja räkna sju veckor. [När förstlingsfrukten av kornskörden bärgas.]

Pingsten (shavuot) – firas sju dagar
¹⁰Och du ska fira veckohögtiden (hebr. shavuot) till Herren din Gud (Jahveh Elohim) efter måttet av din hands frivilliga offer som du ska ge i enlighet med det som Herren din Gud (Jahveh Elohim) har välsignat dig med. ¹¹Och du ska glädja dig inför Herren din Gud (Jahveh Elohim), du och din son och din dotter och din tjänare och din tjänarinna och leviten som finns inom dina murar och främlingen och den faderlöse och änkan som finns i din mitt, på den plats som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska välja för att hans namn ska bo där. ¹²Och du ska komma ihåg att du var en slav i Egypten och du ska hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (efterleva och agera enligt) dessa förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim).

Lövhyddohögtiden (sukkot) – 15:e tishri och sju dagar
¹³Du ska fira lövhyddohögtiden (hebr. sukkah) i sju dagar, efter det att du har samlat in från din tröskplats och från din vinpress. ¹⁴Och du ska fröjda (glädja) dig vid dina högtider, du och din son och din dotter och din tjänare och din tjänarinna och leviten och främlingen och den faderlöse och änkan som finns inom dina murar. ¹⁵Sju dagar ska du fira en fest till Herren din Gud (Jahveh Elohim) på den plats som Herren (Jahveh) ska välja, eftersom Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska välsigna dig i allt ditt som växer och i allt dina händer arbetar med, och du ska fröjda dig (vara glad).

Sammanfattning – tre pilgrimshögtider
¹⁶Tre gånger varje år ska alla dina män komma inför Herren (Jahvehs), din Guds (Elohims), ansikte på platsen som han ska välja [Jerusalem].
    På det osyrade brödets högtid
    och på veckohögtiden (shavuot)
    och på lövhyddohögtiden (sukkot).
Och de ska inte komma inför Herrens (Jahvehs) ansikte tomhänta. ¹⁷Varje man ska ge som han har möjlighet efter den välsignelse som Herren din Gud (Jahveh Elohim) har gett dig.

Domare

Porten till den antika staden Dan i norra Israel. Innanför porten fanns rum där stadens äldste kunde mötas för att döma i olika juridiska mål och affärer kunde förhandlas.

¹⁸Du ska tillsätta (ordagrant: "ge dig själv" – hebr. natan) domare och skrivare (ledare) i alla dina portar [städer med murar] som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger dig (hebr. natan), och de ska döma folket med rättvisa domar.

[Hebr. shoterim används om förmän, se 2 Mos 5:6; Ords 6:7; ledare, se 5 Mos 1:15, eller skrivare och sekreterare och i kombination med domare biträden, se 2 Krön 26:11; 34:13. Porten var den plats där all offentlig makt utövades. Det var platsen där affärsavtal ingicks och där brottslingar dömdes och alla slags tvister avgjordes. Porten var också den plats där påbud kungjordes. Portar används här också underförstått i betydelsen alla större städer med en ringmur.]

¹⁹Du ska inte förvränga (ändra, anpassa, göra krokig) rätten (det rättfärdiga domslutet, beslutet).
Du ska inte ha anseende till person (ordagrant: känna igen ansikten).
Du ska inte heller ta emot mutor (gåvor),
    för en muta förblindar ögat på den vise (kloke) och perverterar den rättfärdiges ord.

²⁰Rättfärdighet, rättfärdighet [upprepningen förstärker – rättfärdighet, och inget annat än rättfärdighet] ska du följa, så att du ska (kan) leva länge och ärva landet som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger till dig.

[I detta stycke blandas singular och plural: "du ska tillsätta" och "de ska döma". Genomgående i Bibeln betonas både det individuella och kollektiva ansvaret.]

Avguderi
²¹[Förräderi är det högsta brottet som kan begås, i en teokrati är det avguderi. Det är domarnas viktigaste ansvar att förhindra detta.]

Du ska inte plantera åt dig (resa upp) en asera av något slags träd [2 Mos 34:13; 5 Mos 7:5] vid sidan om Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) altare, som du ska göra åt dig.

²²Du ska inte heller sätta upp en obelisk åt dig, som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) hatar.

Tillbaka upp

---