Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Parallell - söndag 4/12

2 Kor 5-9


2 Kor 5-9

1För vi [alla troende] vet (med all säkerhet) att om vårt jordiska tält [som är en bild för att vår kropp är temporär] rivs ner så har vi en [permanent] byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand.

[Johannes använder en liknande bild för hur Jesus bodde, ordagrant "tältade" här på jorden, se Joh 1:14. Frasen "vi vet" syftar på det Paulus tidigare undervisat korintierna om i 1 Kor 15.]

2Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning, 3för när vi väl är klädda i den ska vi inte stå där nakna. 4Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. 5Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant.

6[Vers 6-8 formar en kiasm där det centrala ordet är "vandrar", och ramas in av "borta/bort", "kroppen" och "hemma".]
Därför är vi alltid vid gott mod (frimodiga) [även under prövningar].
Vi vet att så länge vi är hemma i kroppen, är vi borta från Herren.
7För i (genom, av) tro
    vandrar vi [lever vi vårt liv här på jorden],
inte i (genom, av) det vi ser (det yttre som syns och har tagit form).
8Men vi är ändå vid gott mod (frimodiga)
och skulle hellre flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.

9Därför sätter vi en ära i att vara till behag för honom, vare sig vi är hemma eller borta. 10Vi måste alla träda fram inför den Smordes (Kristi) domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.

Budskapet
11Vi vet alltså vad det är att frukta (vörda, respektera) Herren, och därför försöker vi vinna människor. För Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. 12Vi vill inte rekommendera oss själva igen inför er, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat. 13Har vi varit från våra sinnen, så var det för Gud. Är vi sansade och samlade, så är det för er. 14[Paulus förklarar nu orsaken till varför han gett hela sitt liv till att tjäna Gud.] Det är den Smordes (Kristi) kärlek som motiverar oss (hans osjälviska, utgivande kärlek pressar på från alla sidor och lämnar oss inget annat val), eftersom vi har förstått att om en har dött i allas ställe, då har alla dött. [Den som tagit emot Jesus har dött bort från synden, sig själv och sina egna planer för att leva i Jesus, se Gal 2:20.] 15Han har dött för alla för att de som lever inte ska leva för sin egen skull, utan för honom som dog för dem och uppstod [från de döda].

16Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis (efter köttet). Även om vi också har uppfattat den Smorde (Messias, Kristus) på det sättet [före frälsningen], så gör jag det inte nu längre. 17Därför, om någon är i den Smorde (Messias, Kristus)[är han/finns] en ny skapelse! Det gamla (de ting som var från början) [allt det som var förut] är förbi (borta; har passerat åt sidan). Se, något [helt] nytt har kommit (skett; nya ting har blivit till) [allt har blivit nytt]!

[Frasen "en ny skapelse" saknar pronomen i grekiskan och skulle därför både kunna syfta på det större eskatologiska skiftet efter Jesu död och uppståndelse (Jes 49:8) och på det personliga skiftet som sker när någon omvänder sig. De grekiska adjektiven (i plural) archaia (gamla/ursprungliga) och kaina (nya/tidigare okända) kan användas om människor, saker, tider, tillstånd och omständigheter. När en människa är "i den Smorde" innebär det att hon är född på nytt och iklädd Jesu rättfärdighet. Hennes ande har fått liv och gemenskap med Guds Ande, som för fram henne inför Fadern.]

18Allt detta kommer [är en gåva] från Gud, som genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) försonade (återupprättade) oss med sig själv [gjorde så att vi kunde få frid med Gud] och gav oss försoningens tjänst (ämbete – gr. diakonia). 19Det var Gud [personligen] som i den Smorde försonade (återupprättade) världen med sig själv. Han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde oss budskapet om denna försoning. 20Nu är vi ambassadörer för den Smorde (Messias, Kristus) [som representerar Jesu konungarike], som om det är Gud som inbjuder (uppmuntrar, manar) genom oss. Vi ber er på den Smordes (Kristi) vägnar: Försona er med Gud (ta tillvara på nåden att bli upprättad med Gud). 21Den som inte [genom egen personlig erfarenhet] visste vad synd var, honom gjorde han till [gjorde Gud till ett med] synd för vår skull, så att vi i honom skulle bli [ett med] Guds rättfärdighet. [Jes 53:9-11; 1 Pet 2:22; Gal 3:13]
1Som [Guds] medarbetare uppmanar (uppmuntrar) vi er också att inte kasta bort Guds nåd (låta Guds favör bli till ingen nytta). 2För han säger ju:
"Jag har bönhört (lyssnat och svarat) dig i precis rätt tid,
    och på befrielsens dag [då du var ansatt av ofredande fiender] hjälpte jag dig (rusade jag till din hjälp)." [Jes 49:8]
Nu är det rätt tid [då du blir välkomnad och accepterad av Gud], nu är det befrielsens dag.

Den kristna tjänsten
3Vi vill inte på något sätt väcka anstöt hos (lägga ut hinder för) någon [göra så att någon snubblar och faller], för att tjänsten [de praktiska handlingarna som hjälper församlingen] inte ska smutskastas (bli nedfläckad). 4I stället vill vi i allt [på alla områden] visa att vi är (visa oss "stå tillsammans" som) Guds tjänare:

1. Tjänsten är uthållig under lidanden
I stor uthållighet (ståndaktighet),

i lidanden (nöd, betryck, problem),
i nöd (ytterst svåra tvingande omständigheter),
i ångest (trångmål, begränsningar, svårigheter – "smala passager, små hoptryckta områden"),

5i misshandel (under hugg och slag),
i fångenskap,
i upplopp (kravaller, tumult) [politisk instabilitet],

i utmattning (fysisk och mental trötthet av hårt fysiskt arbete),
i nattvak (vakor),
i fastor.


2. Tjänstens karaktärsdrag – hur den utförs
6I renhet (oklanderlig dygd och integritet),
i kunskap (insikt baserad på personlig erfarenhet),
i tålamod (tålighet, långmodighet, fördragsamhet, överseende, skonsamhet),
i vänlighet (godhet) [genom att möta reella behov på Guds anpassade sätt]
    i den helige Ande,
i uppriktig (okonstlad, genuin) kärlek [som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig],
7i sanningens ord (budskap) [en förkunnelse efter Guds ord],
i Guds kraft (förmåga) [med den kapacitet Gud har, se 1 Kor 2:4-5].


3. Tjänstens kontraster
Med rättfärdighetens högra och vänstra vapen
[svärdet för attack och skölden för försvar, se Ef 6:16-17; Heb 4:12; 1 Joh 5:4 – ett rättfärdigt liv är det bästa vapnet för både anfall och försvar],
8genom [tider av] ära
    och vanära,
    genom [tider av] förtal (klander; dåligt rykte)
och anseende (lovord; gott rykte),

som vilseledande [kringvandrande bedragare – villolärare – som stryker omkring och utnyttjar andra]
    och ändå sanna (sanningsenliga, autentiska),
9som okända [ignorerade, utan några referenser],
    och ändå erkända (välkända) [som visas tacksamhet, förståelse och uppskattning],
som döende [likt några som håller på att dö bort],
    och ändå – se, vi lever,
som tuktade (disciplinerade),
    och ändå inte till döds (avrättade),
10som bedrövade,
    men ändå alltid (ständigt, oavbrutet) glada [över nåden, se Gal 5:22; 1 Pet 4:13],
som fattiga,
    men ändå gör vi många rika,
utan någonting,
    och ändå äger vi allt.
11Vi har talat öppet (ärligt, frispråkigt) till er [vi har berättat sanningen utan att dölja något för er], korintier. Våra hjärtan är vidöppna (har vidgats till än större bredd med sympati och förståelse för er situation). [Detta är enda gången i brevet som Paulus direkt adresserar korintierna. Det förstärker hans starka känslor för dem.] 12Ni har en stor plats [i våra hjärtan], men i era hjärtan är det trångt. 13Gör som vi – nu talar jag som till barn – och öppna också ni era hjärtan.

Gå inte i par med de otroende
14Gå inte som omaka par i ok
    med dem som inte tror.

[Paulus syftar troligen på 5 Mos 22:10 som talar om att inte plöja med oxe och åsna tillsammans. Det är en av flera praktiska exempel som illustrerar israeliternas avstånd till andra folk och deras onda vanor. Bilden beskriver något som inte drar jämnt, en kristen ska inte gå in i en nära relation och samarbete med en otroende. Äktenskapet är ett sådant område där denna princip gäller, se även 1 Kor 7:10-16. Ett annat är kompanjonskap i affärsvärlden. Nu följer fem frågor som alla har det självklara svaret ingen/inget.]

Vad har rättfärdighet
    med orättfärdighet att göra,
eller vad har ljus
    gemensamt med mörker?
15Vilken enhet (harmoni, samstämmighet) har den Smorde (Messias, Kristus)
    med Beliar [judiskt namn på Satan, ordagrant "den värdelöse"],
eller vad kan den som tror
    dela med den som inte tror?
16Vilken gemenskap kan det vara mellan Guds tempel
    och avgudarna?

Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt:
"Jag ska bo hos dem och vandra bland dem
    och vara deras Gud,
    och de ska vara mitt folk." [3 Mos 26:12; Jer 32:38; Hes 37:27]
17Därför säger Herren:
"Gå ut från dem och skilj er från dem,
    och rör inte vid något orent.
Då ska jag ta emot er." [Jes 52:11; Hes 20:41]

18"Jag ska vara er Fader
    och ni ska vara mina söner och döttrar,
säger Herren den Allsmäktige." [2 Sam 7:14]
1[Paulus fortsätter med bilden av församlingen som Guds tempel, se 2 Kor 6:15-17. På samma sätt som templet har reningsceremonier, se 2 Mos 30:17-21, har de troende ett ansvar att helga sina liv från det som orenar dem. Dessa ritualer i det äldre förbundet är skuggbilder på omvändelse och Paulus tillämpar denna princip i det kristna livet. Även om riterna inte observeras på samma sätt i Nya testamentet så består den andliga sanningen.]

När vi nu har dessa löften [från GT, att vi är Guds tempel], mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kropp (kött) och ande och fullborda vår helgelse i fruktan för (vördnadsfull tillbedjan av) Gud.

[Den som vördar och respekterar Gud tar inte lätt på synden och ondskan, se även Matt 5:29-30; 10:28. Det som orenar kroppen är yttre handlingar som sexuella synder, dryckenskap, tungans missbruk, se Jak 3:6. Det som orenar människans inre är onda tankar, högmod, irrläror, se 2 Kor 11:4.]

Glädje över församlingens omvändelse
2Ge oss rum i (öppna) era hjärtan. [Temat om ömsesidig kärlek från 6:11-13 återupptas.] Vi har inte gjort orätt mot någon, inte skadat någon eller utnyttjat någon. 3Det säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni har en plats i våra hjärtan så att vi både dör och lever tillsammans. 4Jag har stort förtroende för er, jag är mycket stolt över er. Jag är uppfylld av tröst och har glädje i överflöd mitt i all vår nöd.

Goda nyheter genom Titus
5När vi kom till Makedonien [2 Kor 1:16] fick vi ingen ro. Vi var trängda på alla sätt, utifrån av konflikter och inifrån av oro. 6Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom att Titus kom [2 Kor 2:13]. 7Vi blev uppmuntrade inte bara av hans ankomst (närvaro) utan också genom trösten han fått hos er. Han berättade för oss om er längtan [att få se Paulus igen], er klagan [sorg över hur de behandlat Paulus under hans senaste besök, se 2 Kor 1:23; 2:1] och er iver för mitt bästa, och då gladde jag mig ännu mer.

Bedrövelse som leder till omvändelse
8För även om jag gjorde er ledsna (bedrövade) med mitt brev så ångrar jag det inte. [Kan syfta på Första Korintierbrevet, där Paulus konfronterar dem för att de tillät ett incestförhållande mitt i församlingen, se 1 Kor 5:1-13. Det kan också vara ett annat brev, kanske "tårarnas brev" som refereras i 2 Kor 2:4.] Först ångrade jag det, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid. 9Men nu är jag glad, inte därför att ni blev bedrövade (sorgsna) utan för att bedrövelsen ledde till omvändelse (ett förvandlat tänkesätt). Ni blev ju bedrövade på det sätt som Gud ville, och skadades därför inte på grund av vad vi gjorde.
     10För den bedrövelse (sorg) som är efter Guds vilja (ordagrant: enligt Gud), åstadkommer (producerar) en omvändelse [ett förvandlat tänkesätt som leder] till frälsning (en räddning/befrielse) som man inte ångrar. Men världens bedrövelse [då man sörjer över det straff synden ger, istället för att känna sorg över att man har syndat] åstadkommer (producerar) [däremot en avgjord och slutgiltig] död.

[Bedrövelse, sorg och tårar är i sig själva är inga dygder. Världens bedrövelse är självcentrerad och sörjer något den själv vill ha. Den tänker varken på Gud eller på andra människor som blivit skadade, och den leder till självömkan, hopplöshet, förtvivlan och slutligen till död. Ett exempel är de köpmän som sörjer över att de inte längre kan sälja mänskliga slavar när Babylon straffas, se Upp 18:9-11, 13. Den bedrövelse som Gud däremot tillåter en människa att drabbas av leder till omvändelse, gottgörelse för synder och en förnyad vilja att leva för Gud.]

11Tänk vad mycket gott det kommit från att Gud tillät er att känna bedrövelse:
Vilken hängivenhet (iver) har det inte fört med sig bland er [till skillnad från er tidigare apati].
Vilket försvar [gr. apologia – hur de nu argumenterar mot synden].
Vilken upprördhet [över synden, och att ni tillåtit den få pågå].
Vilken fruktan [för Gud och kanske att Paulus skulle besöka dem].
Vilken längtan [efter Gud, ett besök av Paulus och att synden skulle konfronteras].
Vilken iver [efter Guds härlighet och upprättelse av syndaren].
Vilken bestraffning [gjorde upp med synden].
På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken. 12När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den man som hade gjort fel [sonen som hade ingått i ett förhållande med sin fars hustru, se 1 Kor 5:1] eller med tanke på den man som fått lida [hans far], utan för att det skulle stå klart för er inför Gud hur ivrigt (hängivet) ni bryr er om oss.

Titus uppmuntrad
13Därför har vi blivit uppmuntrade. Och inte nog med det, utöver vår egen uppmuntran kom den ännu större glädjen att se Titus så lycklig, eftersom hans ande har förnyats (blivit styrkt) genom er. 14Om jag har berömt er inför honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt er är sant, så har också vårt beröm inför Titus visat sig vara sant. 15Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han minns hur ni alla lydde [råden han kom med] och hur ni tog emot honom med respekt och vördnad. 16Jag gläder mig eftersom jag nu kan lita på er (vara djärv och modig) i allt.

INSAMLING TILL JERUSALEM (kap 8-9)

Goda exempel på generöst givande
1Vi vill berätta för er, syskon (bröder och systrar i tron), vilken nåd (kraft, favör) Gud har gett församlingarna [här] i Makedonien [där Paulus befinner sig när han skriver detta brev].

[Första gången Paulus hade kommit till Makedonien, i nuvarande norra Grekland, var under hans andra missionsresa, se Apg 16:12-17:14. Han tar församlingarna i städerna Filippi, Thessalonike och Berea som goda exempel på generösa givande församlingar. Paulus tänkte nog speciellt på församlingen i Filippi, se Fil 4:15-16.]

2Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet. 3Jag kan personligen intyga att de har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det helt frivilligt (spontant helt på eget initiativ).
     4Ivrigt vädjade de och bad oss om nåden (förmånen) att få vara med i den gemensamma hjälpen till de heliga (Guds folk). 5De gav inte bara det vi hade hoppats, utan de gav sig själva, först och främst åt Herren och sedan åt oss efter Guds vilja. 6Därför bad vi Titus, som redan hade påbörjat insamlingen, att fullborda denna kärleksgåva hos er. [Titus hade påbörjat insamlingen när han var i Korint, se 2:13.]

7På samma sätt som ni överflödar,
    i allt:
        i tro [1 Kor 12:9],
        och tal [som tungomål, profetia, se 1 Kor 1:5]
        och kunskap [insikt i andliga frågor, se 1 Kor 13:2],
    med all
        hängivenhet [iver i att göra det som är gott]
        och kärlek som ni känner för oss,
    se därför till att ni också överflödar i denna nåd [finansiella gåva].

[Paulus ger räknar upp sex gåvor uppdelade i två grupper om tre:
    tro, tal, kunskap;
    hängivenhet, kärlek, nåd.
Varje grupp börjar med det grekiska ordet pas som översätts "i all" eller "med all".]


8Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek [som är osjälvisk och utgivande] när andra visar en sådan iver.

9Ni känner (har själva erfarit) vår Herres, Jesus den Smordes (Kristi), nåd (oförtjänta favör, gåva, kraft och välsignelse):
Han som var rik,
    blev fattig (helt utblottad) för er skull,
för att ni skulle bli rika
    genom hans fattigdom. [Se även Fil 2:6-8.]
Råd att fullfölja den påbörjade insamlingen
10[Församlingen i Jerusalem led hungersnöd. De kristna i Korint hade påbörjat en insamling, men falska lärare hade anklagat Paulus för att inte vara ärlig med pengar, se 2 Kor 7:2, så insamlingen kom av sig. När Paulus nu tar upp detta i sitt brev är han noga med att inte ge en "befallning". I stället uppmanar han dem i denna sak och ger dem ett "råd", så de kan ge av glädje utan olust eller av tvång, se 2 Kor 9:7.]

I fjol var ni de första som ville göra någonting och ni påbörjade insamlingen [till församlingen i Jerusalem]. 11Fullfölj nu det ni påbörjat, så att er entusiastiska start motsvarar och överensstämmer med er förmåga (den kapacitet ni har).

Principen för givande – jämvikt
12För om viljan (ivern, beslutsamheten) finns, så är gåvan välkommen (accepterad) utifrån de tillgångar någon har, inte utifrån vad han inte har.

[Paulus uppmanar till den generella principen om proportionellt givande; samtidigt prisar han makedonierna som offrat och gett över sin förmåga.]

13För det är inte tänkt att andra ska bli lättade [från sitt ansvar] och ni ska bli tyngda (bli pressade, få svårigheter) utan att det ska bli jämvikt. 14Just nu kommer ert överflöd att möta deras behov, en annan gång kommer deras överflöd att möta ert behov. På så sätt sker en utjämning, 15för det står skrivet:
"Den som samlade mycket [manna] fick ingenting över,
    och den som samlade lite saknade ingenting." [2 Mos 16:18]
Tre bröder kommer och förbereder insamlingen
16Vi tackar Gud som har väckt samma iver (entusiasm) för er i Titus hjärta. 17Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig att han av egen fri vilja gav sig i väg till er.

[Titus som var en grek från Antiokia i Syrien hade rest tillsammans med Paulus och Barnabas, se Gal 2:1-3. Han har nyss kommit från Korint och mötte Paulus med goda nyheter, se 2 Kor 7:13. Han är nu på väg tillbaka till Korint och är troligen också den som tar med sig detta brev. Titus är den som har huvudansvaret för insamlingen, tillsammans med honom reser också två bröder. Den förste kallas "en broder" och den andre "vår broder". Det antyder att den förste kom från en annan region, medan den andre var känd för de troende i Makedonien där Paulus befann sig när han skrev detta brev. Paulus uttalande i 2 Kor 9:4 antyder att ingen av dessa bröder var från Makedonien. Att de inte namnges kan vara för att skydda deras identitet och förhindra onödiga risker för rån. Breven lästes högt och utomstående hörde detta, se 1 Kor 14:23.]

18Tillsammans med honom har vi sänt den broder som får beröm i alla församlingarna för sitt arbete i evangeliets tjänst. [Han var en välkänd evangelist.] 19Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja. [De som reste med Paulus var Lukas, Sopater, Aristarchus, Secundus, Gaius, Timoteus, Tychikus, Trofimus, se Apg 20:4. Det är troligt att den onämnda brodern är någon av dessa.] 20Så undviker vi att någon kritiserar oss för hur vi förmedlar den frikostiga gåvan. 21Vi är nämligen noga med att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor.

22Tillsammans med dem har vi sänt vår broder [den tredje personen som följer med Titus tillbaka till Korint, kanske Tychikus]. Han har ofta och på många sätt prövats och funnits hängiven, särskilt nu eftersom han har så stort förtroende för er.

23När det gäller Titus [om det finns några frågor kring honom], så är han min vän och medarbetare i arbetet för er. Vad det gäller bröderna [om det är några frågor kring de två bröderna], så är de församlingarnas sändebud (apostlar, ambassadörer) till den Smordes (Kristi) ära (som gör Jesus känd, reflekterar honom, se även 2:15).

[De två bröderna som reser med Titus finns med som trovärdiga vittnen. Det finns en transparens och öppenhet med de insamlade medlen, så att allt går rätt till.]

24Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.
1För vad det gäller hjälpen till de heliga [de troende i Jerusalem], behöver jag egentligen inte skriva till er.

[Ordagrant börjar meningen "för att börja med", vilket binder ihop denna vers med den föregående. Paulus förklarar nu varför han i andra församlingar skrutit om korintiernas kärlek och givmildhet, se 2 Kor 8:24.]

2Jag vet hur villiga ni [korintier] är, och inför makedonierna [i nuvarande norra Grekland] brukar jag berömma er och berätta att Achaia [den romerska provinsen i södra Grekland] har varit redo sedan i fjol. Er iver (entusiasm) har sporrat (i positiv bemärkelse provocerat) de flesta av dem. 3Nu skickar jag ändå bröderna för att vårt beröm av er i denna sak inte ska visa sig vara tomt prat och för att ni ska vara förberedda, som jag redan nämnt. 4Annars får vi – för att inte säga ni – stå där och skämmas när makedonierna som kommer med mig [på Paulus tredje resa till Korint, se 2 Kor 13:1] ser att ni är oförberedda trots vårt förtroende för er. 5Därför tyckte jag mig behöva be bröderna [Titus och de två bröderna, se 8:16-24] resa till er och förbereda er utlovade gåva, så att den kan ligga färdig som en gåva och inte blir ett krav.

Givandets välsignelser
6Dessutom [säger Skriften] detta:
Den som sår sparsamt
    får (ska) också skörda sparsamt,
och den som sår rikligt [efter principen om välsignelser]
    får (ska) också [efter principen om välsignelser] skörda rikligt,
7var och en [ska så, dvs. ge] precis [så mycket] som han har bestämt (föreslagit; lagt fram) i sitt hjärta (ordagrant: i hjärtat), inte utav olust (motvilja) eller tvång [som något obligatoriskt],
för Gud älskar (föredrar) en glad (beredvillig, förnöjsam; välvilligt inställd) givare.
[Här citerar Paulus fritt från den andra delen av Ords 22:8 i den grekiska översättningen Septuaginta där det står: "Gud älskar en glad man och givare". Principen om sådd och skörd och om givandets välsignelser finns också i Ords 11:24-26 och i 5 Mos 15:7-11. Paulus sammanfattning av denna "lag" har ibland förminskats till en slug investeringsstrategi där man genom att ge mycket förväntar sig en större välsignelse tillbaka för att leva gott för egen del. Om det är drivkraften blir resultatet bara ännu djupare andlig fattigdom. Paulus gör klart att Gud vill se alla sina barns behov uppfyllda. Herren lönar generositet genom att möjliggöra för ännu mer generositet.]

8Gud förmår ju (har också kraft; är dessutom mäktig) att låta all nåd (all favör; varje välsignelse och gåva) [rikligen] komma till er i överflöd, så att ni [själva] alltid – i allt – har tillräckligt av allt och [rikligen] kan ge i överflöd (överflöda) till varje gott verk. [Fil 4:11, 19] 9Precis som det står skrivet:
"Han [den rättfärdige] strör ut (är generös, sår rikligt), han ger till de fattiga,
    hans rättfärdighet (hans gärningar av rättvisa, medmänsklighet, och godhet) varar i evighet." [Ps 112:9]
10Han [Gud] som ger säd till såningsmannen och bröd för att äta, ska också ge och mångdubbla (multiplicera) ditt förråd av utsäde [det du ger ifrån] och låta rättfärdighetens skörd växa [ge frukt som visar sig i godhet, vänlighet och givmildhet]. 11Då blir ni rika på allt och kan vara generösa i allt, och det väcker tacksamhet till Gud när vi överlämnar gåvan.

Resultatet – Gud blir ärad
12Den hjälp ni ger i denna insamling fyller inte bara de heligas behov, utan bär också rik frukt genom att många tackar Gud. 13När ni visar er äkthet genom denna hjälp prisar de Gud för att ni följer er bekännelse till den Smordes (Kristi) evangelium och så godhjärtat delar gemenskapen med dem och med alla. 14De kommer också att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er.

15[Paulus brister ut i lovprisning:] Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva! [Ord är helt otillräckliga för att beskriva Guds gåva – att hans Son kom till jorden.]


Tips Nu kan du studera versen i grundtexten med Kärnbibelns interlinjära version på hemsidan! Det grekiska och hebreiska lexikonet är under uppbyggnad, men redan nu finns många ord översatta.


Här finns instruktioner om du vill lägga till bibelnpåettår.se på hemskärmen på din mobil/läsplatta så du smidigt kommer åt dagens avsnitt.
Igår

Planer

Stäng  


Parallell