Parallell - fredag 17/6

Ords 27-29

---

Ords 27-29

Låt andra berömma dig
¹Skryt inte om din framtid [prisa och upphöj inte dig själv och dina planer],
    du vet ju inte [ens] vad den här dagen bär i sitt sköte.
²Låt någon annan berömma (prisa, skryta över) dig,
    inte din egen mun. En främmande (någon utanför dina egna kretsar), inte dina egna läppar.

En dåres ilska
³Sten väger mycket och sand är tungt,
    men ännu tyngre (mycket svårare att bära) är en dåres oprovocerade ilska.

[Jämförelsen är mellan fysiskt arbete – att lyfta sten och sand – och den stress och mentala tyngd det innebär att hantera en dåres ilska.]

⁴Ett vredesutbrott kan orsaka stor skada, de upprörda känslorna kan välla fram som en vårflod,
    men vem kan stå emot svartsjuka (avundsjuka)?

[Att utsättas för svartsjuka, eller själv vara svartsjuk, är långt värre än ett öppet vredesutbrott.]

En sann vän säger sanningen
⁵Bättre med öppen tillrättavisning,
    än dold kärlek.

[Välmenad konstruktiv kritik tillhör äkta kärlek, men när någon är för försiktig, eller för rädd för att säga ifrån, visar sig aldrig kärleken och den förblir dold.]

⁶Såren orsakade av en vän är utförda med ett syfte (de är välmenande, har ett syfte och går att lita på),
    men kyssarna av en ovän är många och vilseledande.

[Om man bara hör komplimanger, som här liknas vid kyssar, så är de inte äkta, en vän säger alltid sanningen.]

⁷Den som är mätt [har mättat sin själ med sensuella upplevelser] trampar (stampar, förkastar) honung under fötterna,
    men för den hungrige smakar även det som är bittert sött.

⁸Som en fågel som är på flykt från sitt näste [exponerad för fara och ett obevakat bo],
    på samma sätt är det med en människa som irrar omkring borta från sitt hem.

⁹Olja och parfym gör hjärtat glatt,
    på samma sätt fördjupas vänskapen när en vän ger uppriktiga råd från sitt hjärta (de ger god eftersmak).

¹⁰Överge inte din och din fars vän. [De har varit trogna länge, lämna inte dem om de behöver din hjälp.]
    Gå inte till din broders hus (familj) när du drabbas av olycka.
Bättre med en nära granne
    än en broder som är långt borta.

[De släktmässiga banden mellan människor kan ibland vara mindre pålitliga än genuin vänskap.]

Gå inte bara på, tänk efter innan du agerar
¹¹Mitt barn, var vis och gör mitt hjärta glatt,
    så att jag kan svara inför mina kritiker [de som anklagar mig för att vara en dålig lärare].

¹²Den förståndige ser faran och tar skydd,
    men de oförståndiga (omedvetna, frigjorda, utan hämningar) går på och blir straffade (får böta, betala).

¹³[Domaren säger till fordringsägaren:]
Ta kläderna (manteln) från den som gått i borgen för en främling,
    panta vad han har då han är säkerhet för en okänd (en främmande kvinna).

[Den som är dåraktig och tar på sig ansvaret för en främlings skulder, vars pålitlighet inte är känd, eller en äktenskapsbrytares, vars opålitlighet är känd, blir ansvarig även om det kostar honom hans mantel som pant.]

¹⁴Den som [inställsamt] lovordar (prisar) sin granne med hög röst tidigt på morgonen,
    blir till en förbannelse.

¹⁵Ett kontinuerligt droppande från ett läckande tak en dag med häftigt skyfall
    och en tjatande (gnatande, ordstridande) kvinna,
        båda är lika [illa].
¹⁶Den som försöker lugna ner (lägga band på) henne kan lika gärna försöka stoppa vinden,
    hans högra hand möter olja [som är hal och omöjlig att få ett grepp om].

Järn skärper järn
¹⁷Som järn skärper järn,
    så skärper en människa sin väns karaktär (uppsyn; ordagrant: ansikte).

[Järn skärper järn, den ena människan skärper den andra.]

¹⁸Den som vårdar (beskyddar) sitt fikonträd får äta dess frukt,
    den som sköter om (är noggrann, troget skyddar) sin mästare blir ärad.

¹⁹På samma sätt som ansiktet speglas i vattnet,
    så speglar hjärtat människan.

[Hjärtat reflekterar hur man verkligen är. Versen kan appliceras på flera sätt. Ett ogudaktigt hjärta reflekterar det jordiska, medan ett rättfärdigt hjärta reflekterar det gudomliga. Vi kan också få självinsikt genom att studera våra val, attityder, vilja och längtan – allt detta är reflektioner av vad som finns i hjärtat.]

²⁰Sheol (underjorden – de dödas plats) och Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats, se Job 26:6; Upp 9:11) mättas aldrig,
    på samma sätt mättas aldrig [lusten i] människans ögon.

²¹Degeln används för [att pröva och förädla] silver och smältugnen för guld,
    på samma sätt prövas en människa genom [sin reaktion på] smickrande tal.

²²Även om du skulle stöta en dåre bland grynen i en mortel,
    skulle hans oförnuft inte lämna honom.

Var skicklig i ditt arbete
²³Var skicklig (vis, lär dig genom erfarenhet) att veta tillståndet (se ansiktet) på din fårhjord (flock av småboskap),
    ha omsorg (ett hjärta) för dina boskapsflockar,
²⁴för rikedom (välfärd) [ofta mätt i mängden boskap] varar inte för evigt.
    Består en krona [makten i ett land] från generation till generation?

²⁵Efter att skörden har bärgats kommer nytt gräs upp
    och när fodret samlas in från bergen,
²⁶då kommer lammen att ge dig [ull till] kläder,
    och bockarna kan säljas och ge pengar till att köpa ett fält.
²⁷Och där [på det nyinköpta fältet] ska getterna mjölka tillräckligt med mat
    till dig, din familj och till underhåll för dina tjänarinnor.

Överge inte undervisningen
¹Den onde flyr även när ingen förföljer honom,
    men de rättfärdiga är oförskräckta (frimodiga) som lejon.

²När ett land syndar [gör uppror mot Gud], får det många ledare [som kämpar om makten, eftersom Guds välsignelse och beskydd är borta],
    men när ledaren är en man med förstånd (kunskap, insikt), blir det långvarig stabilitet.

³En fattig stridsman (en stark man) som förtrycker de svaga (andra fattiga människor)
    är som ett skyfall som förstör skörden [plundrar dem på allt de har].

⁴De som överger undervisningen (hebr. Torah) lovordar (talar väl, prisar och upphöjer) syndaren,
    men de som håller fast vid undervisningen [Guds lag, Bibelns instruktioner] tar upp striden mot de ogudaktiga.

⁵Onda människor förstår inte hur man dömer rättvist (vad dom och rätt är),
    men de som söker (hänger sig åt, frågar efter) Herren (Jahve) får full insikt.

⁶Bättre en fattig man som är ärlig (har integritet och vandrar upprätt),
    än en rik man som medvetet vandrar på felaktiga vägar.

⁷Ett vist barn håller buden [lagen, följer instruktionerna från sina föräldrar och Gud],
    men den som umgås (associerar sig) med slösaktiga (impulsiva) människor är en skam för sin far.

⁸Den som ökar sin rikedom genom att ta ut ockerräntor (skyhöga räntor, använder tvivelaktiga metoder, utpressning),
    samlar sin förmögenhet till någon som kommer att ta sig an (visa nåd mot) de fattiga [och ge tillbaka pengarna].

[Prefixet i det hebreiska ordet för ockerränta, be-neshech ("genom" ränta), indikerar att motivet för att ge lånet är just räntan. Det är genom räntan man vill öka sitt välstånd. Ordet kommer från verbet "att bita" och beskriver hur den som lånar ut får en andel av summan. Att utnyttja någon i beroendeställning på detta sätt är något avskyvärt, se Hes 18:13. Torah (Mose undervisning) uppmanar att låna ut pengar utan ränta till sina landsmän, dock är det tillåtet att ta tillbörlig ränta av en utlänning, se 3 Mos 25:35-37; 2 Mos 22:25; 5 Mos 23:19-20.]

⁹Den som vänder bort sitt öra från att höra undervisningen [vägrar att lyssna och leva efter Guds bud],
    även hans bön är avskyvärd [inför Gud].

Den som gräver en grop …
¹⁰Den som leder de rättfärdiga in på en ond väg faller själv i sin grop,
    men de renhjärtade kommer att få ett gott arv.

¹¹Den rike är vis i sina egna ögon [tror sig ha gjort allt rätt],
    men en fattig man med förstånd utforskar (genomskådar) honom.

¹²När de rättfärdiga triumferar är det underbart (glädje, fest),
    men när de ogudaktiga reser sig upp [och får makt], håller folk sig undan.

Den som bekänner och lämnar sina synder får nåd
¹³Den som gömmer (täcker över, döljer) sina synder har ingen framgång (lycka, välgång, ekonomisk välsignelse),
    men den som bekänner och ångrar sina synder (lämnar dem) får nåd.

¹⁴Välsignad (salig, lycklig, avundsvärd) är den som i vördnadsfull tillbedjan alltid fruktar Herren [oavsett omständigheter],
    men den som förhärdar sitt hjärta [mot Gud] störtar i olycka (råkar ut för svårigheter).

¹⁵Som ett rytande lejon eller en vild (rasande) björn
    är en ogudaktig ledare över ett fattigt folk.

¹⁶En furste (ledare) som saknar förstånd (insikt, förståelse) är en grym tyrann,
    men den [ledare] som hatar orättfärdiga inkomster (avskyr girighet) ska leva länge.

¹⁷Om en man medvetet utgjuter en människas blod [mördar någon],
    blir han en flykting ända till sin egen grav,
    låt ingen understödja (hjälpa, försörja) honom.

¹⁸Den som vandrar rättfärdigt (har integritet) ska bli räddad (befriad, frälst),
    men den som går orätta vägar (säger en sak men gör en annan),
    hans fall kommer plötsligt.

Om arbete och rikedom
¹⁹Den som odlar sin jord
        får en rik skörd,
    men den som ivrigt (passionerat) jagar fåfänglighet (moraliskt fördärvade personer, meningslösa mål, snabba pengar)
        mättas med fattigdom.

²⁰Den som är trogen får överflödande välsignelser (framgångar, gåvor, frid),
    men den som snabbt vill bli rik [oavsett pris] ska inte bli ostraffad.

²¹Att vara partisk (ha anseende) till personer [i en rättslig tvist, på grund av deras status eller ställning] är aldrig rätt,
    trots det kan en del synda [köpas för att vittna falskt] bara för en bit bröd.

²²Den som har ett ont öga (fullt av begär) rusar fram för att bli rik,
    omedveten om att fattigdomen hinner ikapp honom.

Sätt ditt hopp till Herren
²³Den som tillrättavisar [i kärlek går till rätta med] någon
    får efteråt mer oförtjänt nåd [uppskattning] än den som bara smickrar med tungan

²⁴Den som rånar sin far och mor och säger: "Det är ingen synd!"
    Han är kompanjon med den som förgör (raserar, dödar).

²⁵Den som har ett girigt hjärta rör upp trätor (startar tvister),
    men den som sätter sitt hopp till Herren (Jahve) blir välsignad (får framgång och blir mättad).

²⁶Den som bara förlitar sig på sitt förstånd (hjärta, inre) är en dåre,
    men den som vandrar i [Guds] vishet blir befriad [från många fällor].

²⁷Den som ger till den fattige behöver inte sakna någonting,
    men den som vänder bort blicken [för att inte se deras behov] får många förbannelser.

²⁸När de ogudaktiga reser sig upp [och får makt], gömmer sig folk (man blir försiktig och varsam i allt man gör),
    men när de ogudaktiga förgås, ökar de rättfärdiga i antal.

När de rättfärdiga regerar gläder sig folket
¹Den som gång på gång tillrättavisas men vägrar att ta emot några råd (förblir hårdnackad),
    han kommer plötsligt att krossas (bli helt förgjord), och är helt utan räddning (kan inte återhämta sig).

²När de rättfärdiga regerar (är i auktoritet, har majoritet), gläder sig folket,
    men när den ogudaktige (syndaren, den kriminelle) regerar då suckar (sörjer) folket.

³Den som älskar vishet gläder sin far,
    men den som är med prostituerade slösar hans rikedom.

⁴En kung ger stabilitet till ett land genom rättvisa,
    men den som övertaxerar (ordagrant: ´en man av offergåvor´), han ödelägger det.

⁵Den som smickrar sin nästa [ordagrant "slätar ut" eller "utjämnar", dvs. inte tar upp saker som behöver redas ut]
    breder ut ett nät framför sina egna steg (fötter – hebr. paam).

[Konsekvensen av att säga att allt är väl och smickra någon, när det i själva verket inte är sanningen gör att det blir trassel i relationer.]

⁶En ond persons överträdelse för med sig en snara,
    men den rättfärdige sjunger och gläder sig.

[Den rättfärdige har en tillförsikt och trygghet i Gud som gör att han kan glädja sig.]

⁷Den rättfärdige bryr sig om (engagerar sig och tänker på) de svagas rättigheter,
    men en ond man har inget intresse av sådan kunskap.

Var vis och lyssna inte på lögner
⁸Dårar kan uppvigla (skapa upplopp i) en stad,
    men visa män får vreden att lägga sig.

⁹Om en vis man går till rätta (argumenterar) med en dåre,
    då möts han av ilska och hånskratt om vartannat, och det blir aldrig en lugn stund.

[Det är omöjligt att komma överens med en dåre och få ett avslut på en tvist oavsett vilket humör dåren är på.]

¹⁰De blodtörstiga hatar den som är oskyldig (den som är ren och vill leva rätt),
    men de rättfärdiga skyddar hans liv.

¹¹En [självgod högfärdig] dåre ventilerar alla sina känslor (har ingen självkontroll),
    men den vise behärskar sig [stillar sina känslor].

¹²Om en ledare (furste) har för vana att lyssna på (uppmärksamma, ta till sig) lögn (falskhet),
    då blir hans undersåtar också ohederliga (ogudaktiga, överträder lagar, begår brott, ljuger).

¹³Den fattige och den som förtrycker människor har detta gemensamt:
    Herren (Jahve) ger deras ögon ljus. [Alla människor har fått livet som en gåva.]

¹⁴Den kung (ledare) som behandlar de svaga rättvist [dömer rättvist oavsett status],
    hans tron ska bestå för alltid.

¹⁵Bestraffning och tillrättavisning ger vishet,
    men ett barn lämnat till sig själv [utan uppfostran och tillsyn] drar skam över sin mor.

¹⁶När de ogudaktiga (syndarna, kriminella) blir fler (i antal och auktoritet) då ökar också synden (överträdelserna),
    men de rättfärdiga ska se deras fall.

[Oavsett hur djupt synden har nått så finns det hopp, de rättfärdiga ska en dag se rättfärdigheten segra!]

¹⁷Tillrättavisa din son [undervisa och träna honom i det som är rätt],
    så får du lugn och ro (vila, frid). Ja, han blir en glädje för dig.

Utan profetisk uppenbarelse släpper folket sina hämningar
¹⁸Där det inte finns någon profetisk uppenbarelse (vision, klarsyn, ingen uppenbarelse om Gud och hans ord),
    där släpper folket sina hämningar (behärskning, självkontroll, återhållsamhet),
men den som håller undervisningen [följer Guds instruktioner – hebr. Torah],
    han är välsignad (lycklig, avundsvärd).

[Om det inte finns något högre mål och mening i en människas liv, då finns det ingen anledning att kämpa för det rätta, då lever man bara för dagen och släpper sina hämningar.]

¹⁹En tjänare blir inte tillrättavisad med bara ord,
    han kanske förstår, men kommer inte att gensvara.

²⁰Ser du en människa som är alltför ivrig att tala (talar i tid och otid)?
    Det finns större hopp för en självgod dåre än för honom.

²¹Om en tjänare skäms bort från ungdomen,
    då blir han uppstudsig med tiden.

[Han blir till sist otacksam och glömmer bort varifrån han kom, han blir svag och till en sorg för kungen.]

²²En ilsken man rör upp trätor (ordstrider),
    den som är hetlevrad begår många synder.

²³En människas högmod tvingar denne att böja (ödmjuka) sig,
    medan den som har en ödmjuk ande kommer att äras.

²⁴Den som delar [stöldgods] med en tjuv hatar sitt eget liv (hälaren är sin egen fiende).
    Han hör eden [i rättssalen], men berättar inget.

²⁵Människofruktan för med sig en snara [Ords 29:6],
    men den som förtröstar på (sätter sitt hopp till; tar sin tillflykt till) Herren (Jahve)
    blir beskyddad [satt i säkerhet på en oåtkomlig höjd].

[Ständig oro och vaksamhet gentemot människor liknas vid en snara, medan en upphöjd och säker plats ger ro och frihet att se verkligheten utifrån Guds perspektiv.]

²⁶Många söker (kräver) att få komma inför en ledare [för att få bekräftelse, rättvisa, förmåner],
    men Herren (Jahve) är den som [rättvist] dömer varje människa.

²⁷En orättfärdig man är avskyvärd (motbjudande) för de rättfärdiga,
    på samma sätt är den som har en god moral (vandrar rätt) avskyvärd (motbjudande) för den ogudaktige.

Tillbaka upp

---