²Min tjänare Mose är död. Stå nu upp och gå över denna Jordan [Jordanfloden i närheten av Jeriko strax norr om Döda havet], du och allt detta folk, till det land som jag ger åt dem, Israels barn (söner). ³Varje plats där ni sätter er fot (ordagrant: som er fots sula trampar på) har jag gett er, som jag har talat till (lovat) Mose [5 Mos 11:24].

Området målas upp i grova drag som i en cirkel från syd till nord, sedan från öst till väst.

⁴Från öknen [vildmarken, i söder]
    och detta Libanon [de vita bergskedjorna i norr]
och ända till den stora floden,
    floden Eufrat [i öst],

över hela hettiternas land [västra Syrien och den dominerande av de sju folkslagen i Kanaans land, se 1 Mos 15:16; 2 Kung 7:6]

och till det Stora havet [Medelhavet – mot öppningen] där solen går ner [i väst] ska bli ert område (er gräns, kust).

[Detta är en generell beskrivning av de södra och norra gränsernas dragning mot öst och väst. Här nämns öken, berg, flod och hav, vilket ger en fin beskrivning av ett land som består av alla sorters natur! En mer detaljerad redogörelse med varje stams område ges i Jos 14-19, se även 1 Mos 15:18-21; 5 Mos 11:24.
    Libanon betyder ordagrant "vit", och syftar på de vita trädbevuxna snöbeklädda bergskedjorna i norr i nuvarande Libanon. Här i vers 4 är enda gången det står "detta Libanon", ett liknande uttryck finns i Jos 1:2 om "denna Jordan". Det kan syfta på att området var synligt, och Libanon representerar då de vita snöbetäckta bergen i norr (bl.a. Hermon) som är synligt från Döda havet en klar dag.
    Hettiternas land syftar inte på deras rike i nuvarande Turkiet, utan i så fall snarare på de områden i västra Syrien som de besatt. Något som också bekräftas av samtida egyptiska källor som benämner västra och centrala Syrien som "hettiternas land". På Abrahams tid fanns hettiterna i trakterna kring Hebron i södra Israel. Detta folkslag hade kolonier i Kanaans land och var de starkaste av de sju folkslagen där, se 2 Mos 3:8; Jos 3:10. Troligtvis används "hettiternas land" som ett samlingsbegrepp för alla dessa folkslag, eftersom de dominerade i bergsområdena i Judéen, men inkluderar även området i västra Syrien.]

⁵Ingen (ingen man) ska kunna stoppa dig (stå dig emot) under alla dina livsdagar. Så som jag var med Mose, så ska jag också vara med dig [Josua]. Jag ska inte lämna dig (svika dig, låta dig sjunka) eller överge (lämna, släppa taget om) dig. [5 Mos 7:24; 31:6, 8; Heb 13:5]

Första uppmaningen
⁶[Josua står inför en enorm utmaning att leda folket och inta landet. Fyrtio år tidigare hade israeliterna vacklat i tron vid spejarnas rapport, se 4 Mos 13:1-33. Samma sju folkslag finns kvar nu också, men det gör även Guds löften. Uppmaningen "var stark och frimodig" upprepas tre gånger, se vers 6, 7 och 9. Den har uttalats tidigare också, se 5 Mos 31:6, 7, 23 och kommer även senare, se Jos 1:18; 10:25. Detta med mod går som en röd tråd ända från Kalebs lugna och trosfriska uppmaning, se 4 Mos 13:30 genom hela 5 Moseboken till Josuas slutliga uppmaningar, se Jos 10:25; 23:6. Här kan man skönja en parallell till Jesu missionsbefallning i Matt 28:18-20. När Jesus lämnar lärjungarna ger han uppdraget att expandera Guds rike i hela världen (inta landet) med löftet om att Gud är med varje dag (jag ska inte lämna eller överge dig)!]

Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)!

För du ska som arv åt detta folk fördela det land
    som jag med ed lovade deras fäder att ge dem.

Andra uppmaningen
⁷Var bara stark (fast, säker, tapper) och mycket frimodig (ståndaktig, alert, modig)!
    [Samma fras som i vers 6 och 9, men med adverbet "bara" och förstärkningen "mycket".]

Var noga med att beakta och följa (vaka över; se till att göra efter)
    all den undervisning (hebr. Torah) som min tjänare Mose har gett (befallt) dig.
Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster [följ instruktionerna],
    så kan du agera vist [med insikt och förstånd och ha framgång]
        vart du än går.

⁸Låt inte denna skriftrulle med undervisning (hebr. Torah) [denna instruktionsbok]
    lämna din mun.
Begrunda (reflektera över) den [upprepa den lågmält för dig själv] både dag och natt
    – så att du noga beaktar och följer (vakar över; ser till att göra) allt som är skrivet i den –
    för då ska du lyckas (ordagrant: rusa fram)
        på din väg
    och du kan agera vist [med insikt och förstånd och ha framgång].

[Vers 7-8 har flera parallella uttryck. Verben hör och gör (hebr. shama och asha) upprepas i varje vers. Hebreiskan har inte ordet "och" mellan dessa ord, vilket knyter dem ännu tätare tillsammans som en enhet att "beakta – följa". Höger/vänster hör ihop med dag/natt och "vart du än går" hör ihop med "din väg". Begrunda (hebr. hagah) innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton, se även Ps 1:2. Rent språkligt skulle ordet "meditera" kunna användas, men eftersom det ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att enbart livnära sig på Guds ord, se Jes 55:1-3; Joh 6:27, 35.]

Tredje uppmaningen
⁹Har jag inte befallt dig [nu, se vers 6 och 7, men även tidigare genom Mose ord, se 5 Mos 31:6, 7, 23]:

Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)!

Var inte förskräckt (rädd, uppskrämd) och var inte förfärad (bestört, modfälld, nedslagen),
    för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) är med dig vart du än går [överallt i det du gör].

[Mod är förmågan att övervinna sin fruktan och göra något man egentligen är rädd för. Fruktan förlamar medan frimodighet för med sig initiativförmåga och handlingskraft. I 4 Mos 27:16-23 utsåg Gud Josua till Moses efterträdare. Josua var en andefylld man som redan tidigare uppvisat mod (4 Mos 14:6-9), men Gud instruerade ändå Mose att styrka Josua i sitt uppdrag, se 5 Mos 1:38; 3:28. Även strax innan Mose avslutade sina jordiska dagar ingöt han mod i hela Israels folk och speciellt i Josua, se 5 Mos 31:6, 7, 23. Nu uppmanar Herren återigen Josua att vara stark och frimodig genom att stå fast och följa Guds undervisning. Styrkt av Herren befaller Josua Israels folk att göra sig redo för intåget i löfteslandet, se vers 16-18. Gud styrker och ingjuter mod hos dem som han kallar! Denna viktiga livserfarenhet förmedlar Josua även senare i sina uppmaningar till folket, se Jos 10:25; 23:6.]

Josua befallde då folkets ledare (tillsyningsmän) och sa: ¹¹"Gå in i lägret och befall folket: 'Gör i ordning tillräckligt med proviant, för om tre dagar ska ni gå över denna Jordan och inta (erövra, besätta) det land som Herren, er Gud, ger åt er att inta.' " [Israels äganderätt till landet är ovillkorlig, men att inta och besätta det är upp till dem.]
     ¹²Och till rubeniterna och till gaditerna och till halva Manasse stam talade Josua och sa: ¹³Kom ihåg ordet som Herrens (Jahves) tjänare Mose befallde er när han sa: "Herren er Gud (Jahve Elohim) ger er vila och ska ge er detta land. ¹⁴Era hustrur, och era små ska förbli i landet som Mose gett er på andra sidan Jordan, men ni ska gå över före era bröder, alla mäktiga män rustade till strid för att hjälpa dem, ¹⁵till dess Herren (Jahve) har gett era bröder vila, precis som ni har, och de också har intagit landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) ger dem, sedan ska ni återvända till era egna besittningar, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav er på andra sidan Jordan mot soluppgången."
     ¹⁶Och de svarade Josua och sa: "Allt som du har befallt oss ska vi göra och varthelst du sänder oss, dit ska vi gå. ¹⁷Som vi lyssnade till Mose i allt så ska vi lyssna till dig, om bara (under förutsättning att) Herren vår Gud (Jahve Elohim) är med dig som han var med Mose. ¹⁸Vem som än sätter sig upp mot dina befallningar och inte lyssnar till dina ord i allt som du befaller honom, han ska dödas, var bara stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)."

Rahab gömmer två spejare
¹Josua, Nuns son, skickade i hemlighet i väg två spejare från Shittim [en stad öster om Jordanfloden strax norr om Döda havet där israeliterna hade slagit läger under en längre tid] och sa: "Gå in i landet [väster om Jordan] och undersök det, och då särskilt [staden] Jeriko"
    De begav sig iväg och stannade till vid en prostituerads hus [byggt ovanpå muren, troligen nära Jerikos port]. Kvinnan hette Rahab (Rachav) och de sov över där.

[Detta var en strategiskt bra plats att gömma sig på. De större städerna i Kanaan var små kungadömen där varje stad styrdes av en lokal kung. Trots spejarnas försiktighet måste vakterna vid stadsporten ha sett dem.]

²Jerikos kung fick följande rapport:

"Viktig information!
Israeliska män har kommit hit i natt för att utforska landet."

³Då sände Jerikos kung denna order till Rahab (Rachav): "Överlämna männen som kom till dig (dina klienter), de som kom till ditt hus, för de är här för att utforska landet." [I den hebreiska texten ligger det en sexuell anspelning på "kom till dig", det är antagligen därför den hebreiska författaren lägger till "de som kom till ditt hus", för att förtydliga att de inte köpte hennes tjänster.]

⁴Men kvinnan tog de två männen – och gömde (hebr. tsafan) honom [singular – Israels folk].

[Den hebreiska texten har "gömde honom" i singular. Här kan finnas en anspelning till hur Mose gömdes av sin mor Jokeved, se 2 Mos 2:2. I nästa vers finns även en anknytning till hur de hebreiska barnmorskorna (Shifra och Pua) undanhöll sanningen för farao, se 2 Mos 1:15-22. Rahab blir på liknande sätt en "barnmorska" för israeliterna inför deras "födelse" som en egen nation i Kanaans land.]

Sedan svarade hon: "Ja, männen kom till mig [var mina klienter], men jag visste inte varifrån de kom. ⁵När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de sin väg. Jag vet inte vart de tog vägen, men skynda er att jaga dem så hinner ni få tag på dem!" ⁶I själva verket hade hon fört männen upp på taket och gömt dem i linhalmen hon hade utspridd där [på tork för att sedan användas för att producera linnetyg].
     ⁷Kungens män försökte hitta dem på vägen till Jordan, nära vadställena [där Jordanfloden ofta bara var en halv meter djup]. Stadsporten stängdes så fort de gett sig av efter dem. ⁸Men innan männen lagt sig för att sova, gick Rahab (Rachav) upp på taket ⁹och sa till dem: "Jag vet (har förstått) att Herren har gett landet åt er, förskräckelse för er har fallit över oss och alla som bor i landet skälver (smälter) inför er. [Ordet smälter beskriver en förändring som inte går att stå emot. Kanaanéerna i Jeriko var skräckslagna inför israeliterna och kunde inte göra någonting åt situationen.] ¹⁰Vi har ju hört hur Herren lät Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] torka ut när ni lämnade Egypten [2 Mos 14:21-22], och hur ni slog ut de två amoreiska kungarna, Sichon och Og, på andra sidan [floden] Jordan. [4 Mos 21:21-35] ¹¹När vi hörde detta tappade vi allt mod och vågade knappt andas i skräck inför er. För Herren er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. ¹²Lova mig nu med en ed inför Herrens namn, eftersom jag visat er godhet, att visa godhet mot min familj. Ge ett säkert tecken på er trohet, ¹³att ni ska rädda livet på min far och mor, mina bröder, systrar och alla som tillhör dem så de inte behöver dö."
     ¹⁴Männen sa till henne: "Om du dör, då dör vi också. Om du inte berättar om (förråder) oss ska vi visa barmhärtighet mot dig när Herren ger oss landet." [Männen går i borgen med sina egna liv.]
     ¹⁵Sedan firade Rahab (Rachav) ner dem genom fönstret med ett rep (hebr. chevel). Hennes hus var byggt som en del i stadsmuren, hon bodde i själva muren. [Att husen byggdes mot stadsmuren var vanligt vid den här tiden, det gynnade både staden vars mur blev bredare och stadigare och även husägaren som fick en stadig sida att bygga huset mot.] ¹⁶Och hon sa till dem: "Gå upp i [judeiska] bergen, så att inte förföljarna kommer ikapp er, och göm er där i tre dagar till dess att förföljarna har återvänt [till Jeriko], sedan kan ni fortsätta er väg [tillbaka till lägret på andra sidan Jordan]."
     ¹⁷Och männen sa till henne: "Vi ska vara oskyldiga (skuldfria) till den ed som du låtit oss svära. ¹⁸Se, när vi kommer in i landet, ska du binda denna tråd (flätade tråd – hebr. chot) av scharlakansrött (hebr. shani) rep (hebr. tikvah) i fönstret som du firade ner oss genom, och du ska samla till dig i huset din far och din mor och dina bröder och hela din fars hushåll. [Här är ett annat rep än det som spejarna firades ner med i vers 15.] ¹⁹Och det ska ske att vem som än går ut på gatan genom dörren på ditt hus, hans blod ska komma över hans eget huvud, och vi ska inte hållas skyldiga, och vem som än är hos dig i huset, hans blod ska komma över våra huvuden om någon lägger sin hand på honom (skadar honom). ²⁰Men om du berättar något av detta ska vi vara oskyldiga (skuldfria) till den ed som du låtit oss svära."
     ²¹Och hon sa: "I enlighet med era ord ska det bli." Och hon sände iväg dem och de lämnade, och hon band det röda repet (hebr. tikvah) i fönstret.

[Fönster återkommer tre ggr i denna berättelse, se vers 15, 18 och 21. Just fönster har en betydande roll i tre andra bibliska kvinnors berättelser: Michal (2 Sam 6:16), Siseras mor (Dom 5:28-31) och Isebel (2 Kung 9:30). Alla dessa tre kvinnor tittar ut genom ett fönster i sina palats. De tillhör samhällets toppskikt, utan anknytning till den vanliga världen utanför. Rahab är däremot involverad i sin samtid, och hennes fönster blir ett sätt att kommunicera och knyta an till världen utanför.
    I vers 15 används det hebreiska ordet chevel för rep. Här i vers 21 och 18 används ett annat ord för rep (hebr. tikvah), som dessutom betyder hopp och förväntan. Det finns likheter mellan hur israeliterna strök lammets blod på dörrposterna i Egypten och hur Rahab (Rachav) firar ner ett scharlakansrött rep av hopp från sitt fönster. Parallellen till Jesu död och uppståndelse finns också här. I vers 15 firades spejarna ner i ett rep – ordet betyder också smärta och lidande. Tre dagar senare hänger där samma blodröda rep av hopp som räddar från undergång!]

²²Och de gick och kom till bergen och uppehöll sig där i tre dagar, till dess förföljarna hade återvänt, och förföljarna letade efter dem på alla vägar men fann dem inte. ²³Sedan återvände de två männen och gick ner från berget och gick över [Jordanfloden] och kom till Josua, Nuns son, och de återgav för honom allt som de varit med om. ²⁴Och de sa till Josua: "Herren (Jahve) har verkligen (sannerligen, helt säkert) gett landet i våra händer, och dessutom bävar alla landets invånare för oss (smälter alla bort från vårt ansikte). [Beskriver något som de omöjligt kan stå emot.]

Jordan står upp (kap 3-4)
¹Tidigt följande morgon bröt Josua och alla israeliterna upp från Shittim och kom till Jordan. De slog läger där innan de gick över [Jordanfloden].

[Kaleb var omkring 80 år (Jos 14:7) och Josua troligtvis lite yngre, de hade väntat i över 40 år på detta tillfälle att få gå in i det utlovade landet. Man slår läger på den östra sidan av Jordanfloden. De går över Jordan den 10:e nisan, se Jos 4:19, vilket motsvarar april månad och floden flödar över sina breddar, se vers 15.]

Modell av förbundsarken, finns på Tempelinstitutet i Jerusalem.

©Emanuel Gillberg

²Efter tre dagar gick ledarna genom lägret ³och de befallde folket: "När ni ser Herrens, er Guds, förbundsark, bli buren av de levitiska prästerna, då ska ni bryta upp och marschera efter den, ⁴men var noga med att låta det vara ett avstånd på omkring 2 000 alnar [900 meter; 4 Mos 35:5] mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni ska veta vilken väg ni ska gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut."

[Arken symboliserar Guds närvaro, person och hans löften. I den guldbelagda trälådan 1,2 m lång och 0,6 m bred och hög låg stentavlorna med budorden, se 2 Mos 25:10-22. Arken var alltid i mitten av lägret både när man stod still och när man vandrade. De leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, skötte i normala fall sysslorna vid arken och bar den, men nu skulle i stället prästerna, dvs. ättlingarna till Aron, bära arken före folket. Dessa instruktioner är specifika för just detta tillfälle då man ska passera Jordanfloden, en anledning kan vara att arken skulle vara synlig för alla och lätt att följa då man korsar över floden. Texten säger inte om arken fortfarande är täckt av förhänget som under transporten tidigare i öknen, se 2 Mos 40:19. Avståndet 2 000 alnar är den sträcka man fick gå på en sabbat, se 4 Mos 35:5.]

⁵Josua sa till folket: "Helga er [förbered er, avskilj er för helig tjänst – ett personligt ansvar att göra upp med synden], för i morgon ska Herren göra under bland er."
     ⁶Därefter sa Josua till prästerna: "Tag förbundsarken och gå framför folket." Då tog de förbundsarken och gick framför folket.
     ⁷Och Herren (Jahve) sa till Josua: "Idag ska jag börja att göra dig stor i Israels åsyn, för att de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är med dig på samma sätt som jag var med Mose, ⁸och du ska befalla prästerna att bära förbundsarken och säga: "När ni kommer till vattenbrynet på Jordan ska jag låta Jordan stå still (ska jag hindra vattnet från att flöda)".
     ⁹Och Josua sa till Israels söner: "Kom närmare och lyssna till Herren er Guds (Jahve Elohims) ord". ¹⁰Josua sa: "Här är hur ni ska veta att den levande Guden (El-Chaj) är mitt ibland er, och att han verkligen ska driva ut:

kanaanéerna,
hettiterna,
hivéerna,
perisséerna,
girgashéerna,
amoréerna,
jevusiterna."

[I den andliga kamp vi lever i dag är det inte en strid mot kött och blod utan mot andemakter, se Ef 6:12. Genom att se vad namnen på dessa folk betyder, kan vi se de områden som en troende idag behöver erövra för att få full frihet.

kanaanéer – var handelsmän, vår relation till pengar
hettiter – fruktan och rädsla,
hivéer – stad, by, liv, alternativa livsstilar, beroende av den här världen, världslighet,
perisséer – oskyddade städer,
girgashéer – en som bor i jorden/lera
amoréer – högmod och skrytaktigt tal
jevuséer – att trampa på andra, orenhet.

Det finns tre uppräkningar med dessa sju folkslag, se 5 Mos 7:1; Jos 3:10; 24:11. I den vanligaste är det sex av dessa, alla utom girgashéerna, se 2 Mos 3:17; 23:23; 33:2; 34:11; 5 Mos 20:17; Jos 9:1; 11:3; 12:8; Dom 3:5. I Esra 9:1 nämns även moabiterna och egyptierna. Det finns två uppräkningar där även kanaanéerna saknas, se 1 Kung 9:20; 2 Krön 8:7. I uppräkningen i Neh 9:8 nämns inte hivéerna. Ordningen är inte densamma utan varierar. Även i en kristens liv kan det vara variation i ordningen på vilka områden som behöver intas.]

¹¹Se, hela jordens Herres (Adonajs) förbundsark går före er över Jordan. [Josua fortsätter och ger anledningen till att de kan lita på att de ska segra:] "Se, arken! Hela jordens Herres (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt) förbundsark ska gå framför er i [ner i floden] Jordan. ¹²Nu ska ni därför ta tolv män från Israels stammar, en man för varje stam. ¹³Och det ska ske att när prästerna som bär Herrens (Jahves) förbundsark sätter sina fotsulor i Jordans vatten, då ska hela jordens Herre (Adonaj) låta Jordans vatten skäras av, även vattnet som kommer uppströms ifrån och det ska stå i en hög. [Detta påminner om hur de korsade Röda havet, se 2 Mos 14.]

¹⁴Och det hände när folket tog ner sina tält för att gå över Jordan, att prästerna som bar förbundsarken var framför folket, ¹⁵och när de som bar arken kom till Jordan och prästernas fötter rörde vid vattenytan – för Jordan svämmade över alla sina bräddar under hela skördetiden – ¹⁶att vattnet som kom uppströms ifrån stod still och reste sig som en hög vägg långt bort vid staden Adam [3 mil norr om Jeriko], staden bredvid Tsaretan, och så var det ända ner till Aravahavet, Salthavet (Döda havet). Det (vattnet) var helt avskuret och folket gick över mitt emot Jeriko. ¹⁷Och prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan, medan hela Israel passerade över på torr mark, till dess att hela folket hade passerat torrskodda över Jordan.

[Jordandalen är ett jordbävningsdrabbat område eftersom det utgör gränsen mellan två kontinentalplattor. Just kring området i Adam så slingar sig Jordanfloden runt fördämningar som orsakats av tidigare jordbävningar. Den senaste stora jordbävningen i detta område var 1927. Då dämdes Jordanfloden upp i 20 timmar.]

¹Och det hände sig att när hela folket var rent, gick de över Jordan så som Herren (Jahve) hade talat till Josua och sagt: ²"Ta tolv män från folket, en man (ordagrant "en man, en man" – hebr. ish ehad ish ehad) från varje stam [upprepningen betonar att alla stammar ska representeras],
     ³och befall dem och säg: "Ni ska ta från Jordans mitt, från platsen där prästernas fötter stod, tolv stenar som är redo (förberedda), och bär dem med er och lägg ner dem på lägerplatsen där ni ska slå läger i natt." ⁴Sedan kallade Josua på de tolv männen som han hade valt ut från Israels söner en man, från varje stam en man (ordagrant: "en man, en man"). [Samma betonande upprepning som i vers 2.] ⁵och Josua sa till dem: "Gå över framför Herren (Jahve) er Guds (Elohims) ark till mitten av Jordan och ta var och en av er upp en sten på sin skuldra, efter antalet av Israels söners stammar, ⁶för att detta ska vara ett tecken ibland er, så när era söner i framtiden frågar och säger: "Vad betyder dessa stenar?" ⁷då ska ni säga till dem: "Eftersom Jordans vatten blev avskuret framför Herrens förbundsark, när den gick över Jordan skars Jordans vatten av, och dessa stenar ska vara till åminnelse för Israels söner för evigt." [Det var inte ovanligt att resa minnesstenar, se Jos 7:26; 24:26-27; 1 Mos 28:18-22; 31:45-47.]

⁸Och Israels söner gjorde som Josua befallde och tog upp tolv stenar från mitten av Jordan, som Herren hade talat till Josua, efter antalet av Israels söners stammar. Och de bar dem över, med sig till den plats där de slog läger och lade ner dem där. ⁹Josua reste även upp tolv stenar i mitten av Jordan, på platsen där prästernas fötter, som bar förbundsarken hade stått. Och de finns där till denna dag.
     ¹⁰Prästerna som bar arken stod mitt i Jordan till dess allting var avslutat som Herren (Jahve) befallde Josua att tala till folket, i enlighet med allt det som Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig att gå över. ¹¹Och när allt folket var (rituellt) rena gick de över, och Herrens (Jahves) ark gick vidare och prästerna, framför folket. ¹²Och Rubens söner och Gads söner och hälften av Manasse gick över beväpnade, framför Israels söner som Mose hade talat till dem. ¹³Omkring 40 000, redo och rustade till strid, gick över i Herrens (Jahves) närvaro till strid, till Jerikos slätt.
     ¹⁴På den dagen gjorde Herren (Jahve) Josua stor i hela Israels ögon och de vördade (fruktade) honom, på samma sätt som de vördat (fruktat) Mose, alla dagar i resten av hans liv.
     ¹⁵Och Herren (Jahve) talade till Josua och sa: ¹⁶"Befall prästerna som bär vittnesbördets ark att komma upp ur Jordan."
     ¹⁷Därför befallde Josua prästerna och sa: "Kom upp ur Jordan."
     ¹⁸Och det hände att prästerna som bar Herrens (Jahves) förbundsark kom upp från Jordans mitt. Och så snart fotsulorna på prästernas fötter hade kommit upp på torr mark, återvände Jordans vatten till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som tidigare.
     ¹⁹Och folket kom upp från Jordan på den 10:e dagen i den första månaden [nisan] och slog läger i Gilgal på Jerikos östra sida. ²⁰Och de tolv stenar som de tagit upp ur Jordan satte Josua upp i Gilgal. ²¹Och han talade till Israels söner och sa: "När era söner frågar sina fäder i framtiden och säger: "Vad betyder dessa stenar?" ²²då ska ni låta era söner få veta och säga: "Israel kom över denna Jordan på torr mark. ²³För Herren er Gud (Jahve Elohim) torkade upp Jordans vatten framför er, till dess ni kommit över, som Herren er Gud (Jahve Elohim) gjorde med Vasshavet [Röda havet, se 2 Mos 14-15], som han torkade upp framför oss till dess vi gått över, ²⁴för att alla jordens folk ska känna (ha kunskap om) Herrens (Jahves) den mäktiges hand, så att ni vördar (fruktar) Herren er Gud (Jahve Elohim) för evigt."

Gilgal – platsen man återvänder till
Gilgal ligger öster om Jeriko Jos 4:19. Utgrävningar i Khirbet el Mefjir 3 km nordost om Jeriko 1955 och 1972 bekräftar att den var bebodd vid den här tiden, men det finns flera arkeologiska platser längre norrut som ännu inte är utgrävda. Namnet Gilgal betyder ett hjul, en cirkel eller något som rullar. Namnet har att göra med det nya Gud gör (Jos 5:9), men det finns även en fin koppling till den roll platsen får. Gilgal blir den militära basen för Josua under hela den första perioden i det nya landet, det är hit man återvänder efter varje militärkampanj, se Jos 10:6-7, 15, 43; 14:6. Det är här minnesstenarna finns (Jos 4:20), varje gång Josua kom tillbaka påminde de honom om Guds löften. Det var här männen blev omskurna (Jos 5:2) och man firar den första påsken (Jos 5:10). Det var också här de åt av landets frukt och fick en ny försörjning, vilket också betyder att mannat upphörde (Jos 5:11).

Tillbaka upp

---