⁶"Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim) som förde dig ut ur Egyptens land ut ur slavhuset. ⁷Du ska inte ha några andra gudar över mitt ansikte (jämte mig).

⁸Du ska inte göra dig några skurna bilder, inte på något sätt några avbilder av det som finns i himlarna eller det som finns på jorden under, eller det som finns i vattnet under jorden.

⁹Du ska inte böja dig för dem eller tjäna dem, för jag Herren (Jahve), din Gud (Elohim), är en nitälskande Gud (hebr. El qana) [kräver odelad lojalitet], som hemsöker fädernas synder över sönerna och över tredje och fjärde generationen hos dem som hatar mig, ¹⁰och visar nåd (omsorgsfull, trogen kärlek) till tusen generationer hos dem som älskar mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar).

¹¹Du ska inte ta (använda) Herren (Jahves), din Guds (Elohims), namn fåfängt (lättvindigt, obetänksamt), för Herren (Jahve) ska inte hålla den skuldfri som tar (använder) hans namn fåfängt (lättvindigt, obetänksamt).

¹²Håll (vakta, skydda, bevara) sabbatsdagen till att vara helgad som Herren din Gud (Jahve Elohim) har befallt er. ¹³Sex dagar ska du arbeta och göra allt ditt arbete, ¹⁴men den sjunde dagen är en sabbat för Herren din Gud (Jahve Elohim), på den ska du inte göra något slags arbete, varken du själv, din son eller din dotter eller din tjänare eller din tjänarinna, inte din oxe, inte din åsna eller någon av din boskap, inte främlingen inom dina portar, så att din tjänare och din tjänarinna får vila precis som du. ¹⁵Du ska komma ihåg att du var en slav i Egypten och att Herren din Gud (Jahve Elohim) förde dig ut därifrån med en mäktig hand och med en utsträckt arm, därför befaller Herren din Gud (Jahve Elohim) dig att hålla (vakta, skydda, bevara) sabbatsdagen.

¹⁶Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor som Herren din Gud (Jahve Elohim) befallt dig, för att dina dagar ska bli många och det ska gå dig väl (bra) i det land (ordagrant: "på/över den mark") som Herren din Gud (Jahve Elohim) gett dig.

[Det är föräldrarnas uppgift, inte de religiösa ledarnas, att föra vidare Guds undervisning till nästa generation. Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor (och är placerat centralt). För ett barn är deras föräldrar som en gud. Genom att respektera sina föräldrar, som ett barn kan se, lär det sig att respektera Gud som de inte kan se. Barnet ser också hur föräldrarna står under sin Fader i himlarna som de lyder. Genom detta lär sig barnet också gudsfruktan. Den sista delen "i det land..." finns inte med i 2 Mos 20:12, och refereras inte heller i Ef 6:2.]

¹⁷Du ska inte döda (mörda).

¹⁸Du ska inte begå äktenskapsbrott.

¹⁹Du ska inte stjäla.

²⁰Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din granne.

²¹Du ska inte åtrå din grannes hustru, inte heller ska du ha lust till din grannes hus, hans fält eller hans tjänare eller hans tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som din granne har."

Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.

²³[Mose talar till folket:] Då trädde alla ledare för era stammar tillsammans med era äldste fram till mig [eftersom ni var så rädda], när ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld. ²⁴Ni sa: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan tala med Gud och ändå förbli vid liv.
     ²⁵Om vi fortsätter att höra Herrens, vår Guds, röst kommer denna stora eld att förtära oss och vi kommer att dö! Varför ska vi låta det ske? ²⁶Vem här på jorden (bland allt kött) har någonsin hört den levande Gudens röst tala ur (inifrån; från mitten av) elden, och överlevt?
     ²⁷Du [Mose], får gå nära och höra allt vad Herren, vår Gud, säger. Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har talat till dig så ska vi lyssna och lyda."
     ²⁸Och Herren (Jahve) hörde rösten med dina ord när du talade till mig och Herren (Jahve) sa till mig: "Jag har hört rösten med detta folks ord som de har talat till dig, de har talat väl i allt som de har sagt. ²⁹Åh, att de alltid hade sådana hjärtan att de vördar mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar) så att det går väl för dem och för deras söner för evigt!"
     ³⁰Gå och säg till dem: "Återvänd till era tält." ³¹Men du, stanna här hos mig och jag ska tala till dig alla de budord (tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lära dem så att de ska göra dem i landet som jag ger dem att besätta.
     ³²Ni ska därför hålla (vakta, skydda, bevara) så att ni gör som Herren er Gud (Jahve Elohim) har befallt er, vänd inte åt sidan till höger eller till vänster. ³³Ni ska vandra på alla vägar som Herren (Jahve) befallt er så att ni får leva och så att det går er väl och era dagar blir förmerade i landet som ni ska besätta.

¹Detta är befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren er Gud (Jahve Elohim) har befallt (hebr. tsavah) att lära er, så att ni kan göra (följa, handla efter) dem i landet när ni går över och besätter det, ²så att ni vördar Herren er Gud (Jahve Elohim) och håller (vaktar, skyddar) alla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans befallningar (hebr. mitzvot) som jag befallt (hebr. tsavah) er, ni och era söner och era söners söner alla dagar av ert liv, så att era dagar blir många. ³Lyssna därför Israel och var noggrann med att göra det, för att det ska gå väl för er och ni ska växa till mäktigt som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har talat till [lovat] dig, ett land som flyter av mjölk och honung.

Det största budet – älska Herren din Gud!
⁴[Följande vers utgör den judiska trosbekännelsen Shema ("Hör" från hebreiskans shama – att höra, hörsamma och lyda). Frasen läses flera gånger under dagen och lyder:
    Shama Jisrael Adonaj elohenu Adonaj echad.
JHVH (Jahve) uttalas aldrig utan byts på grund av sin helighet ut till Adonaj (Herre). Beroende på dialekt kan shama också uttalas shema. På frågan vilket som är det största budet svarar Jesus genom att citera denna text, se Matt 22:37-38.]

Hör, Israel!
    Herren (Jahve) [är] vår Gud (Elohim), Herren (Jahve)
    är en (den ende).

[Räkneordet echad (en, ett), som här skulle kunna översättas "den ende", har dessutom betydelsen "unik", "enad, förenad" och används även om man och hustru som blir "ett kött", se 1 Mos 2:24.]

⁵Och du ska älska (vara tillgiven) Herren (Jahve) din Gud (Elohim)

av hela ditt hjärta [i alla dina beslut – i din vilja, handling och tanke]
och av hela din själ (med hela din levande varelse)
och av hela din kraft (med all din styrka och brinnande iver) [intensivt som en eld].

[Bekännelsen inleds med ett imperativ i singular och riktar sig till hela folket som en enhet ("Hör, Israel!"). I Bibeln är det individuella ansvaret också kopplat till den kollektiva gruppen. Tron föds hos var och en och är personlig, men förenar samtidigt människor. Även bönen som utgår från var och en förstärks när man ber tillsammans. Både välsignelser och förbannelser drabbar hela gruppen, därför handlar uppmaningen som följer dels om det egna hjärtat, men också om folkets unisona hjärta, dit också barnen räknas, se vers 6-7. Se även 5 Mos 11:13-15.
    Ordet för hjärta (hebr. levav) beskriver källan till en människas inre liv. Det täcker delvis betydelsen av ordet för själ (hebr. nefesh, vars innebörd omfattar hela ens varelse, liv och personlighet). Det är inte bara i vårt inre, dvs. i vår själ, tanke och vilja, som vi ska älska Gud, utan också i våra yttre relationer – i umgänget med andra människor. Ordet för kraft (hebr. meod) är ett adjektiv eller ett adverb (stort, mer, ytterst; i högsta grad; väldigt mycket) som här används som ett substantiv. Det kan både syfta på den kraft och förmåga vi har fått, men även på det överflöd och de ägodelar som vi har blivit satta att förvalta. Hebreiskan bygger, med hjälp av dessa tre ords nyansrikedom, upp en helhet kring vad det innebär att älska Gud. Evangelieförfattarna använder flera olika grekiska ord för att beskriva detta, jfr Matt 22:37; Mark 12:30; Luk 10:27.]

En 13 årig pojke vid Västra Muren som får sin första tefillin fäst på armen och pannan. Nederst en mezuza som placeras på höger sida av något man går in i. Det finns olika rabbinska skolor om den ska placeras lodrätt eller diagonalt.

⁶Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta. ⁷Du ska [sedan] inpränta (vässa – hebr. shanan) dem [som en spets som vässas, se 5 Mos 32:41] i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen]. ⁸Du ska binda dem som ett tecken kring din arm, och de ska vara ett kännemärke på din panna (hebr. tofafah). ⁹Skriv dem på dörrposterna (hebr. mezuza) i ditt hus och era portar.

[Ortodoxa judar tolkar Mose bud bokstavligt och därför har de två små svartfärgade läderkapslar, s.k. "tefillin", som innehåller pergamentrullar med verser från Torah. De två kapslarna kallas shel rosh och shel jad. Varje vardag före morgonbönen fäster man den ena på armen med hjälp av en läderrem den andra ovanför pannan. Metaforiskt handlar det om vem eller vad man låter styra ens medvetande och handlingar, vem eller vad som är ens auktoritet, vem eller vad man tjänar och följer.
    I judiska hem har man en mezuza vid sin dörrpost. Mezuza är en pergamentrulle som innehåller två stycken från Torah, 5 Mos 6:4-9 och 5 Mos 11:13-20 och rullas och fästs vid en hylsa på dörrposten. Se även 5 Mos 11:13-21.]

Varning för olydnad
¹⁰Och det ska vara när Herren din Gud (Jahve Elohim) för dig in i landet som han svurit (lovat) till dina fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob att ge dig, stora och goda städer som du inte har byggt (själv), ¹¹och hus fyllda av alla goda ting som du inte har fyllt (själv) och uthuggna cisterner som du inte har huggit ut (själv), vingårdar och olivträd som du inte har planterat, att du ska äta och bli mätt. ¹²Vakta, (skydda, bevara) dig själv så att du inte glömmer Herren (Jahve) som förde dig ut ur Egyptens land ut från slavhuset.

¹³Du ska vörda (frukta) Herren din Gud (Jahve Elohim) och honom ska du tjäna och i hans namn ska du avlägga ed. ¹⁴Du ska inte gå efter andra folks gudar som är runt omkring dig, ¹⁵för Gud (El) är nitälskande, Herren (Jahve), din Gud (Elohim), är i din mitt, så att inte Herren (Jahves), din Guds (Elohims), vrede upptänds mot dig och han utplånar dig från jordens ansikte (yta). ¹⁶Ni ska inte pröva (fresta) Herren er Gud (Jahve Elohim) som ni prövade honom i Massa. ¹⁷Ni ska noggrant hålla (vakta, skydda, bevara – hebr. shamar shamar) Herren er Guds (Jahve Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som han har befallt (hebr. tsavah) er. ¹⁸Och du ska göra det som är rätt och gott i Herrens (Jahves) ögon, så att det går väl för dig och du kan gå in och besätta det goda land som Herren (Jahve) svurit till dina fäder, ¹⁹till att tränga undan alla dina fiender framför dig som Herren (Jahve) har talat.

²⁰När din son i framtiden frågar dig och säger: "Vad betyder vittnesbörden (stadgarna) och förordningarna (ordagrant 'sakerna inristat') och påbuden (de bindande juridiska besluten) som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har befallt oss?" ²¹Då ska du säga till din son: "Vi var faraos slavar i Egypten, och Herren (Jahve) förde oss ut med en mäktig hand. ²²Och Herren (Jahve) visade tecken och under, stora och svåra över Egypten, över farao och över hela hans hus inför våra ögon. ²³Och han förde oss ut därifrån för att han skulle föra oss in och ge oss landet som han svurit (lovat) till våra fäder. ²⁴Och Herren (Jahve) befallde oss att göra alla dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") för att vörda Herren vår Gud (Jahve Elohim) för vårt ständigt (oavbrutet, eviga) goda, så att han kan bevara oss vid liv, som det är denna dag. ²⁵Och det ska vara vår rättfärdighet, om vi håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör (agerar, lever efter) alla dessa befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) framför Herren vår Guds (Jahve Elohims) ansikte, som han har befallt (hebr. tsavah) oss."

In i landet
¹När Herren din Gud (Jahve Elohim) ska föra dig in i landet dit du går för att ta det i besittning, ska han kasta ut många folkslag framför dig,
    hettiterna
    och girgasiterna (hebr. girgashi)
    och amoréerna (hebr. emori)
    och kanaanéerna
    och perisséerna
    och hivéerna
    och jevusiterna (jebuséerna – hebr. jevosi) [folket som bodde i Jerusalem innan israeliterna kom dit, se Jos 3:10 för en utförligare beskrivning på vad folkslagens namn står för],
sju folkslag större och mäktigare än er, ²och när Herren din Gud (Jahve Elohim) ska överlämna dem framför er, och ni ska slå dem, då ska ni i grund förgöra dem, ni ska inte skära (ingå) något förbund med dem och inte visa nåd (oförtjänt välvilja) mot dem. ³Ni ska inte ingå äktenskap med dem, dina döttrar ska inte ge sig till deras söner och deras döttrar ska inte tas till dina söner, ⁴för de ska vända bort dina söner från att följa mig så att de tjänar andra gudar. På det sättet upptänds Herrens (Jahves) vrede mot er och han ska med hast fördärva er. [ 5 Mos 17:16-17] ⁵Istället ska ni hantera dem så här: bryt ner deras altaren och slå dem i bitar, deras pelare och hugg ner deras aseror [pålar för avgudadyrkan] och bränn deras huggna avgudar i eld. ⁶För du är ett heligt folk inför Herren, din Gud (ett annorlunda folk som ska vara helgat, skilt från synd och avgudar). Han har utvalt dig att bli hans dyrbara egendomsfolk framför alla andra folk på jorden.
     ⁷Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid (längtade efter en relation med er) och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. ⁸I stället var det på grund av Herrens kärlek till er och hans trofasthet till löftet som han hade svurit era fäder som Herren förde er ut med stark hand och befriade dig ur slavhuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand. ⁹Så förstå (var medveten om, känn till) att det är Herren (Jahve), din Gud (Elohim), som är Gud (Elohim); den trofaste Gud (El) som håller fast vid sitt förbund och visar nåd i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans budord. [Nåd i tusen generationer syftar antagligen på oändlig evig nåd, se t.ex. Ps 105:8.]

¹⁰Och som straffar
    dem som hatar honom [avvisar hans förbund] – till deras ansikten (personligt, mot dem direkt),
        han dröjer inte [att agera]
    mot dem som hatar honom – till deras ansikten,
ska han straffa.
[Frasen "till dem som hatar honom till deras ansikten" används bara här och utifrån konstruktionen så verkar betydelsen vara att det är att de straffas, inte nästa generation.]

¹¹Du ska därför hålla (vakta, skydda, bevara) befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har befallt (hebr. tsavah) er denna dag för att göra dem. ¹²Och det ska ske eftersom ni lyssnar till dessa påbud (bindande juridiska beslut) och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör dem, att Herren din Gud (Jahve Elohim) ska hålla (vakta, skydda, bevara) förbundet med er och nåden (den omsorgsfulla kärleken) som han svor till era fäder. ¹³Och han ska älska er och välsigna er och föröka er. Han ska också välsigna din livmoders frukt och frukten av ditt land, säden och vinet och din olja, föröka dina hjordar och dina flockar i landet som han svor dina fäder att ge dig. ¹⁴Du ska vara välsignad mer än alla folk. Ingen man eller kvinna ska vara ofruktsam bland er eller bland er boskap. ¹⁵Och Herren (Jahve) ska ta bort från dig all sjukdom, och han ska inte lägga någon av Egyptens onda sjukdomar som du känner till (har god kunskap om) på dig, utan ska lägga dem (sjukdomarna) på alla dem som hatar dig. ¹⁶Och du ska sluka alla folk som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger till dig, dina ögon ska inte ha medömkan med dem, inte heller ska du tjäna deras gudar, för det blir en snara för dig.
     ¹⁷Om du säger i ditt hjärta: "Dessa länder är mer (större, starkare) än jag, hur kan jag fördriva dem?" ¹⁸Du ska inte frukta (vara rädd) för dem. Du ska komma ihåg vad Herren din Gud (Jahve Elohim) gjorde mot farao och mot hela Egypten, ¹⁹de stora prövningarna som dina ögon såg och tecknen och undren och den mäktiga handen och den utsträckta armen varmed Herren din Gud (Jahve Elohim) förde dig ut. Så ska Herren din Gud (Jahve Elohim) göra mot alla de folk för vilka du fruktar (är rädd). ²⁰Dessutom ska Herren din Gud (Jahve Elohim) sända bålgetingar bland dem till den dag de lämnar och de ska gömma sig själva och förgås framför dig. ²¹Du ska inte frukta (vara rädd) för dem, för Herren din Gud (Jahve Elohim) är i din mitt, en Gud (El) stor och respektingivande. ²²Och Herren din Gud (Jahve Elohim) ska kasta ut dessa folkslag framför dig lite i taget (hebr. meat meat). Du ska inte sluka [se vers 16] dem snabbt annars kan fältens rovdjur föröka sig över er. ²³Men Herren din Gud (Jahve Elohim) ska ge dem framför dig och ska göra dem modfällda med en stor modfälldhet till dess de blir tillintetgjorda. ²⁴Och han ska ge deras kungar i din hand och du ska låta deras namn försvinna under himlarna (ordagrant: "från under himlarna"), ingen man ska kunna stå dig emot till dess du har förgjort dem. [Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna.] ²⁵De skurna avbilderna av deras gudar ska ni bränna i eld, du ska inte åtrå silvret eller guldet som är på dem och inte ta det åt dig själv, då blir det en snara för dig, för det är en styggelse för Herren din Gud (Jahve Elohim). ²⁶Och du ska inte föra in en styggelse i ditt hus och bli förbannad tillsammans med den (styggelsen), du ska innerligt avsky den, för det är ett invigt (avskilt) föremål.

Tillbaka upp

---