Parallell - lördag 19/2
3 Mos 19-21
Var heliga1
Det finns många likheter mellan tio Guds budord och vad som tas upp i detta kapitel:
2 Mos 20:2 – Jag är Herren – 3 Mos 19:3, 4, 10, 14, 16, 18, 25, 28, 30, 31, 34, 36, 37
2 Mos 20:4-6 – Ristade bilder – 3 Mos 19:4
2 Mos 20:7 – Guds namn – 3 Mos 19:12
2 Mos 20:8-12 – Sabbaten, älska Gud – 3 Mos 19:3, 30
2 Mos 20:12 – Vörda föräldrar, älska din nästa – 3 Mos 19:3
2 Mos 20:13 – Mord – 3 Mos 19:16
2 Mos 20:14 – Äktenskapsbrott – 3 Mos 19:29
2 Mos 20:15 – Stöld – 3 Mos 19:11, 13, 35-36
2 Mos 20:16 – Falskt vittnesbörd – 3 Mos 19:11, 16
2 Mos 20:17 – Begär – 3 Mos 19:18
2Tala till hela Israels folk och säg: Ni ska vara heliga (rena, avskilda) för jag, Herren er Gud är helig.
3Var och en av er ska
vörda sin mor och sin far [älska medmänniskan]Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
och hålla mina sabbater [älska Gud].
4Ni ska inte vända er till avgudar
och inte göra er några gjutna gudar.
Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
5När ni vill offra gemenskapsoffer åt Herren, ska ni offra det på sådant sätt att det tillräknas er som nåd (blir välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratson). 6Det ska ätas samma dag som ni offrar det eller nästa dag. Det som blir över till tredje dagen ska brännas upp i eld. 7Om det äts på tredje dagen, är det avskyvärt och ger inte nåd (blir inte välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratsah). 8Den som äter av det måste bära sin skuld, för han har ohelgat det som var helgat åt Herren (Jahve). Han ska utrotas ur sitt folk.
9När ni bärgar skörden i ert land, ska du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd. 10Inte heller i din vingård ska du göra någon efterskörd,
och de druvor som fallit av i din vingård ska du inte plocka upp.
Du ska lämna kvar det åt den fattige och åt främlingen.
Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
Älska din medmänniska
11[Följande stycke, vers 11-18, består av fyra sektioner som alla avslutas med "Jag är Herren". Fyra olika ord för "medmänniska" används och de är fint fördelade i dessa verser.
Första sektionen använder "landsman" (hebr. amit) i vers 11.
I den andra sektionen används "medmänniska" (hebr. rea), se vers 13.
I den tredje sektionen används båda dessa och även "folk" (hebr. amme), se vers 15-16.
I den sista sektionen – som är crescendot – används alla dessa tre ord och även "broder" (hebr. ben), se vers 17-18.
De två första enheterna (vers 11-12 och 13-14) avslutas båda med en uppmaning, den första uttryckt i en negation (ohelga) den andra positivt (frukta). Strukturen förstärks också av hur ordet "inte" (hebr. lo) används. Totalt används det 18 ggr, nio gånger i första halvan, vers 11-14, nio ggr i andra halvan, vers 15-18.]
1. Stöld och lögn – mot er landsman
Ni ska inte stjäla.Ni ska inte ljuga.
Ni ska inte bedra varandra, mot er landsman.
12Ni ska inte svära falskt vid mitt namn;
då ohelgar du [singular] din Guds namn.Jag är Herren (Jahve).
[Den första handlingen är en fysisk gärning (stöld), följd av tre verbala handlingar. En rabbinsk tolkning är att de fyra handlingarna hör ihop och följer som konsekvens av varandra. En tjuv måste ljuga, bedra och till sist även vittna falskt för att dölja sitt brott. Genomgående i detta kapitel kopplas vårt agerande mot medmänniskor ihop med gudsrelationen, det förstärks också genom att byta från plural "ni" till det personliga "du" i vers 12b.]
2. Förtryck och exploatering – mot din medmänniska
13Du ska inte bedra (förtrycka) din medmänniska –
inte heller råna honom.
Du ska inte hålla inne arbetarens lön över natten. [Han behöver den för att köpa mat åt sig och sin familj.]14Du ska inte förbanna en döv person framför hans ansikte.
Du ska inte lägga något i vägen för en blind så att han faller.
Du ska frukta (i vördnad tillbe) din Gud (Elohim).Jag är Herren (Jahve).
[Denna sektion har fem förbud. De två första är ett par att inte bedra/råna och sist finns ett par med döv/blind. Centralt står frasen att hålla inne arbetarens lön. På var sin sida om den frasen belyses två aspekter, det första är exploateringen att inte betala ut lön, den andra är hjälplösheten i offret som är utsatt. Strukturen i denna passage gör att inte bara fem lagar räknas upp, uppställningen får läsaren att undersöka sambandet – inte bara lagens bokstav utan anden i undervisningen. I jämförelse med vers 11-12 så nämndes "vittna falskt". Där handlade det om någon som drabbades av stöld/lögn och var kapabel att ta ärendet till domstol. Här i vers 13-14 handlar det om de svaga och utsatta som inte har den möjligheten.]
3. Döm opartiskt
15Ni ska inte döma partiskt –
varken gynna den fattige [bara för att han är fattig],
eller ta den rikes parti [bara för att han är rik och har inflytande].
Du ska döma din landsman på ett rättvist sätt.
16Du ska inte gå runt och förtala (baktala, spionera på) ditt eget folk.
Du ska inte bara se på [utan att ingripa] om din medmänniskas liv står på spel.
[Ordagrant "Du ska inte stå på din medmänniskas blod".]
Jag är Herren (Jahve).
[Från vers 15 återkommer hebreiska suffixet ka sju ggr, något som ökar närheten till objektet av dina handlingar.]
4. Tillrättavisa öppet – bygg inte upp bitterhet i hjärtat
17Du ska inte hata din broder i ditt hjärta,
tillrättavisa i stället honom så att du inte blir delaktig i hans synd.
18Du ska inte hämnas eller bära bitterhet inom dig (bära på oförsonlighet och sårade känslor) mot någon i ditt folk,
älska i stället din medmänniska som dig själv.
Jag är Herren (Jahve).
Blanda inte
19Mina stadgar ska ni hålla.
Du ska inte låta två slags djur av din boskap para sig med varandra.
Du ska inte så två slags säd i din åker.
Ta inte på dig klädesplagg av två olika slags garn.
20Om en man har legat med en kvinna som är en annan mans slavinna
och sädesuttömning har skett, och hon inte har blivit friköpt eller frigiven, ska de straffas men inte dödas eftersom hon inte var fri. 21Han ska föra fram sitt skuldoffer, en skuldofferbagge, inför Herren, till mötestältets ingång. 22När prästen med skuldofferbaggen bringar försoning för honom inför Herrens ansikte, får han förlåtelse för den synd han har begått.23När ni kommer in i landet och planterar olika slags träd med ätbar frukt, ska ni se deras frukt som deras förhud. I tre år ska ni betrakta dem som oomskurna och inte äta deras frukt. 24Under det fjärde året ska all deras frukt vara helig som ett tackoffer till Herren, 25och först under det femte året ska ni äta deras frukt. Så ska ni göra för att de ska ge så mycket större avkastning åt er.
Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
26Ni ska inte äta något som innehåller blod.
Ni ska inte befatta er med spådom eller trolldom.
27Ni ska inte rundklippa kanten av ert hår [för att offra till de döda, se 5 Mos 14:1],
inte heller ska du stympa kanten av ditt skägg.
28Ni ska inte rista (tatuera) märken på er kropp för någon död
och inte heller bränna in skrivtecken på er.
Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
29Vanära (ohelga) inte din dotter genom att låta henne bli prostituerad,
så att landet blir fördärvat av otukt och uppfyllt av skamligheter.
[Ordet vanära är ett rikt ord med betydelsen att inte värdesätta, men har också betydelsen att genomborra, såra, döda och offra. I ordet finns också betydelsen "att börja" och initiera en process. Betydelsen kan vara att ge bort sin dotter till kanaaneiska fruktbarhetsriter, se Jer 2:20; Hos 2, men också incestförhållande, se 3 Mos 18:17.]30Mina sabbater ska ni hålla,
och för min helgedom ska ni visa vördnad.
[Hör tematiskt ihop med vers 3.]
Jag är Herren (Jahve).
31Ni ska inte vända er till förtroliga andar [demoner som förställer sig och talar för den döde],
inte heller söka efter spåmän så att ni blir orena genom dem.
Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
32För ett grått huvud ska du resa dig upp,
och den gamle ska du ära.
Du ska frukta (respektera, hedra) din Gud.
Jag är Herren (Jahve).
33När en främling bor hos er i ert land,
ska ni inte förtrycka honom. 34Främlingen som bor ibland er ska räknas som infödd hos er. Du ska älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.
Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
35Ni ska inte göra orätt i domenJag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim),i mått [mätning av längd, men även generellt ord för att mäta torra varor och vätska],ska ni ha.
i vikt [mätning av vikt] och
i volym [mätning av vätska (hin-måttet), se Hes 4:11, 16, men även torra varor, se 1 Krön 23:29].36Rätt våg [för att väga – även bildligt för att döma]rätt efa [standardmått för att mäta torra varor – 22 liter] och
– rätta stenar [vikter för balansvågen];
rätt hin [standardmått för att mäta vätska – 3,5 liter]
[Dessa två verser som handlar om ärlighet i transaktioner – rätta vikter och mått. Detta stycke relaterar direkt till budorden i vers 11-18 om att inte stjäla, ljuga och bedra, utan att älska sin medmänniska. Standardiserade vikt- och måttenheter omnämns i Hammurabis lagar. Det är intressant att i ett stycke som just handlar om rätt balans står "vikt" centralt i vers 35. Ordet vikt i vers 35 omgärdas av två ord för mått som balanserar de två måtten efa och hin i vers 36. Vers 35-36 är välbalanserad med orden våg och sten centralt. Även uppställningen av ord illustreras en rätt balanserad våg!]
som har fört er ut ur Egyptens land.
37Så ska ni nu hålla alla mina stadgar och alla mina lagar och följa dem.
Jag är Herren (Jahve).
1
Vers 2-27 formar en stor kiasm med flera mindre sektioner. Temat har att göra med vem som står bakom fördömandet av synden: samhället eller Herren.
I vers 3-6 beskrivs hur Guds straff riktas:
A Individen, v3-4
B Samhället, v5
A´ Individen, v6
2Tala till Israels barn och säg till dem:
Avgudadyrkan – samhället ska straffa
Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor i Israel ger något av sina barn åt Molok, ska han straffas med döden. Folket i landet ska stena honom. [3 Mos 18:21; 2 Kung 3:27; Ps 106:38; Jer 32:35]
Guds straffAvgudadyrkan – samhället ska straffa
3Jag ska vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honom ur hans folk, därför att han gett ett av sina barn åt Molok och orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn. 4Om folket i landet ser mellan fingrarna med den mannen när han ger ett av sina barn åt Molok och inte dödar honom,5så ska jag själv vända mitt ansikte mot den mannen och mot hans släkt. Och jag ska utrota honom ur folket tillsammans med alla som följt honom och i trolös avfällighet dyrkat Molok.6Om någon vänder sig till förtroliga andar [demoner som förställer sig och talar för den döde], och spåmän, för att sälja sig till dem, så ska jag vända mitt ansikte mot honom, och utplåna honom ur hans folk.
Var heliga
7Ni ska helga er och vara heliga, för jag är Herren (Jahve) er Gud. 8Ni ska hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren (Jahve) som helgar er.
9[Fem gånger används "blodskuld" som ordagrant är "hans/deras blod", se vers 9, 11, 12, 13, 16.]
[Hedra dina föräldrar, se 3 Mos 19:3]
Varje man (hebr. ish ish – upprepningen av "man" betonar att det är ett generellt förbud) som förbannar sin far eller mor
han ska straffas med döden. [2 Mos 20:12; 21:17]
Han har förbannat sin far och sin mor,
han bär på blodskuld.
10[Man + annan mans kvinna, se 3 Mos 18:20]
Om en man begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru,
ska den som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru straffas med döden,
både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.
11[Son + faders hustru – incest, se 3 Mos 18:8]
Om en man ligger med en kvinna
som är hans fars hustru så blottar han sin fars nakenhet.
De ska båda straffas med döden.
De bär på blodskuld.
12[Far + svärdotter – incest, se 3 Mos 18:17]
Om en man ligger med sin svärdotter,
ska de båda straffas med döden.
De har begått en avskyvärd handling.
De bär på blodskuld.
13[Man + man, se 3 Mos 18:22]
Om en man ligger med en annan man (har sexuellt umgänge med honom)
som en man ligger med en kvinna,
gör de båda något avskyvärt!
De ska straffas med döden.
De bär på blodskuld.
14[Man + kvinna + hennes mor, se 3 Mos 18:17]
Om en man till hustru tar en kvinna
och dessutom hennes mor,
så är det en skändlighet.
Man ska bränna upp både honom och dem i eld,
för att ingen skändlighet ska finnas ibland er.
15[Man + djur, se 3 Mos 18:23]
Om en man ligger med ett djur
ska han straffas med döden,
och djuret ska ni döda.
16[Kvinna + djur, se 3 Mos 18:23]
Om en kvinna gör närmanden mot något djur för att ligga med det,
ska du döda både kvinnan och djuret.
De ska straffas med döden.
De bär på blodskuld.
Blottad nakenhet – Gud straffar
17[I följande sektion är det Gud som straffar:]
Om en man tar sin syster till hustru,
sin fars dotter
eller sin mors dotter
och ser hennes nakenhet, och hon ser hans nakenhet, är det en skamlig gärning. [3 Mos 18:9]
De kommer att försvinna (skäras bort) inför sitt folks ögon. [Passivformen indikerar att Gud straffar honom.]
Han bär på missgärning, eftersom han har blottat sin systers nakenhet.18Om en man ligger med en kvinna som har sin månadsrening och blottar hennes nakenhet,21Om en man tar sin brors hustru är det en oren gärning. [3 Mos 18:16]
blottar han hennes blodflöde.
De kommer att försvinna (skäras bort) ur sitt folk. [Passivformen indikerar att det är Gud som straffar dem.]19Du ska inte blotta nakenheten hos din mors syster (moster) [3 Mos 18:13]20Om en man ligger med sin farbrors hustru
eller din fars syster (faster) [3 Mos 18:12],
för den som gör det blottar en nära släktings nakenhet.
De kommer att bära på missgärning.
blottar han sin farbrors nakenhet.
De kommer att bära på missgärning,
och de kommer att dö barnlösa.
Han blottar då sin brors nakenhet,
och de ska bli barnlösa.
[Detta gäller om brodern lever, om brodern dog barnlös skulle en bror gifta sig (leviratäktenskap) och försäkra sig att brodern fick en ättling, se 1 Mos 38:8; 5 Mos 25:5-10.]
Håll mina bud
22Ni ska hålla alla mina stadgar och regler och följa dem, för att landet inte ska spy ut er, det land dit jag nu för er så att ni får bo där. 23Ni ska inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, för just därför att de gjort som de gjort avskyr jag dem. 24Därför har jag sagt till er: Ni ska ärva deras land, för jag ska ge er det till arvedel, ett land som flödar av mjölk och honung. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim), som har avskilt er från andra folk. [3 Mos 18:24-25]
25Gör alltså skillnad mellan rena och orena fyrfotadjur [3 Mos 11:2-8] och mellan rena och orena fåglar (flygande djur – hebr. of) [3 Mos 11:13-19, 20-23], så att ni inte gör er själva avskyvärda på grund av dessa fyrfotadjur eller fåglar eller kräldjur som rör sig på marken, alla dessa djur som jag har avskilt från er som orena. 26Ni ska vara heliga inför mig, för jag, Herren (Jahve), är helig. Och jag har avskilt er från andra folk för att ni ska tillhöra mig.
27När någon – man eller kvinna – befattar sig med andebesvärjelse eller förtroliga andar [demoner som förställer sig och talar för den döde], ska den personen straffas med döden. Han bär på blodskuld och ska stenas.
ETT HELIGT PRÄSTERSKAP (21:1-22:16)
Familjeliv
1Herren (Jahve) sa till Mose: Säg till prästerna, Arons söner, säg så här till dem:
Kontakt med döda
Ingen ska bli orenad bland er för någon död bland folket. 2Men för hans närmaste släktingar, de som står nära honom, det är för hans mor och för hans far och för hans son och för hans dotter och för hans bror, 3och för hans syster som är en jungfru, som står nära honom och som inte har någon man, för henne kan han bli orenad. 4Men han ska inte orena sig själv med att råda bland sitt folk och vanhelga sig själv. 5De ska inte göra sina huvuden skalliga, inte heller ska de raka hörnen på sina skägg, och inte göra några märken på sin kropp.6De ska vara heliga för sin Gud (Elohim) och inte vanära deras Guds (Elohims) namn. För Herrens (Jahves) eldsoffer och deras Guds (Elohims) bröd som de offrar ska de vara heliga.
Hustru
7De ska inte ta en hustru som är en sköka eller hädisk, inte heller ska de ta en som är förskjuten från sin man, för han är helgad till sin Gud (Elohim). 8Därför ska du helga honom, för han offrar sin Guds (Elohims) bröd. Han ska vara helig för dig, för jag är Herren (Jahve) som helgar dig. Jag är helig. 9Och dottern till någon präst, om hon vanhelgar sig genom att bete sig som en sköka, vanhelgar hon sin far, hon ska brännas med eld.
Översteprästen
10[Översteprästen har fler krav än en vanlig präst.]
Och han som är överstepräst bland sina bröder, över vars huvud smörjelseoljan är utgjuten och som är avskild för att ta på sig kläderna, ska inte avtäcka sitt huvud och inte riva sönder sina kläder. 11Han ska inte gå in till någon död kropp och inte orena sig själv för sin far eller för sin mor. 12Han ska inte gå ut från helgedomen, inte vanhelga sin Guds (Elohims) helgedom, för hans Guds (Elohims) smörjelseolja är kronan över honom. Jag är Herren (Jahve).
13Och han ska ta en hustru när hon är jungfru. 14En änka eller en frånskild kvinna, eller en hädisk, eller en sköka ska han inte ta, men han ska ta en jungfru av sitt eget folk till hustru. 15Han ska inte heller vanhelga sin säd bland sitt folk, för jag är Herren (Jahve) som helgar honom.
16Herren (Jahve) talade till Mose och sa: 17Tala till Aron och säg: "Vem han än är av din säd i dina generationer som har något lyte (en defekt), låt honom inte komma nära för att offra sin Guds (Elohims) bröd. 18För varje man som har ett lyte (en defekt) ska inte komma nära, en blind man eller en halt eller han som har en platt näsa eller någon överflödig sak (missbildning), 19eller en man som har deformerade fötter eller deformerade händer, 20eller som har puckelrygg eller en dvärg eller han som har ett skadat öga eller som har hudutslag eller fjällig hud eller har skadade testiklar [5 Mos 23:1]. 21Ingen man som har ett lyte (en defekt) av prästen Arons säd (ättlingar) ska komma nära för att offra Herrens (Jahves) eldsoffer. Han som har ett lyte (en defekt), han ska inte komma nära för att offra sin Guds (Elohims) bröd. 22Han ska äta sin Guds (Elohims) bröd, både av det högheliga och av det heliga. 23Men han ska inte komma nära altaret eftersom han har en defekt, för att han inte ska vanhelga min helgedom, för jag Herren (Jahve) helgar dem. [5 Mos 23:1] 24Och Mose talade det till Aron och till hans söner och till alla Israels söner.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
