Parallell - måndag 14/2

3 Mos 5-7

---

3 Mos 5-7

Ytterligare regler för syndoffer
¹Och om någon (en själ; en enskild individ – hebr. nefesh) syndar och hör rösten som svär (avlägger en ed) och är ett vittne som har sett eller känner till om det, om han inte berättar något, då ska han bära hans synd.
     ²Eller om någon (en själ) rör vid något orent föremål, om det är ett kadaver från ett orent djur, eller ett kadaver från oren boskap, eller ett kadaver från orena kräldjur, och om det har blivit dolt för honom, ska han också vara oren och skyldig.
     ³Eller om han rör vid det orena hos en människa, vilken orenhet det än är som orenar en människa, och det döljs för honom, när han känner till (får kunskap om) det ska han vara skyldig.
     ⁴Eller om någon (en själ) svär (avlägger en ed) och uttalar med sina läppar att göra ont, eller att göra gott, vad det än är som en människa säger med en ed, och det göms för honom, när han känner till (får kunskap om) det ska han vara skyldig i endera avseendet.
     ⁵Och det ska ske när han är skyldig i en av dessa saker att han ska bekänna att han har syndat i detta. ⁶Och han ska föra fram offret för sin överträdelse till Herren (Jahve) för synden som han har syndat, ett hondjur från flocken, ett lamm eller en killing som ett syndoffer. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom för hans synd.

⁷Och om han inte kan föra fram ett lamm, då ska han föra fram för sin överträdelse som han har begått, två duvor eller två turturduvor till Herren (Jahve), en som skuldoffer och den andra som brännoffer. ⁸Och han ska föra dem till prästen som ska offra den som är till syndoffer först, och ska vrida av dess huvud från nacken men inte dela sönder den helt. ⁹Och han ska stänka blodet från syndoffret på sidan av altaret, och resten av blodet ska rinna ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer. ¹⁰Och han ska offra den andra som ett brännoffer enligt förordningen (för brännoffer), och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom, för hans synd som han har syndat, och han ska bli förlåten.

¹¹Men om han inte har möjlighet att föra fram två duvor eller två turturduvor, då ska han som har syndat föra fram som sitt offer en tiondels efa [3,5 liter] fint mjöl som ett syndoffer, han ska inte hälla någon olja på det, inte heller ska han lägga någon rökelse på det, för det är ett syndoffer. ¹²Han ska föra fram det [mjölet] till prästen, sedan ska prästen ta en handfull av det som en minnesdel (som ett påminnelseoffer – hebr. azkarah) [3 Mos 2:2] och bränna det på altaret tillsammans med Herrens (Jahves) eldsoffer. Det är ett syndoffer. ¹³Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom, angående hans synd som han syndat i något av detta, och han ska bli förlåten. Och det som är kvar ska vara prästens som ett matoffer.

Skuldoffret
¹⁴[Skuldoffret handlar om synder där någon stulit, förverkat eller undanhållit egendom från medmänniskor och då ska dels det stulna återbördas och även en femtedel av värdet betalas som kompensation.]

Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

Medveten överträdelse
¹⁵Om någon (en själ; individ – hebr. nefesh) begår en överträdelse (missgärning) och syndar oavsiktligt med Herrens heliga ting, ska han för sin överträdelse föra fram till Herren (Jahve) en felfri (rent – hebr. tamim) bagge från sin flock, med en enligt [av prästen uppskattat] jämförbar summa silver i shekel, efter helgedomens shekel, som ett skuldoffer. ¹⁶Och han ska gottgöra för den skada som han åsamkat det heliga, och ska lägga till en femtedel av värdet och ge det till prästen. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom med baggen till skuldoffret, och han ska bli förlåten.

Omedveten överträdelse
¹⁷Och om någon (en själ; en enskild individ – hebr. nefesh) syndar och begår något av dessa ting som är förbjudna att göra av Herrens (Jahves) budord, även om han inte kände till det är han skyldig och ska bära sin överträdelse. ¹⁸Och han ska föra fram en felfri (ren, oskyldig – hebr. tamim) bagge från sin flock, med en jämförbar summa, som ett skuldoffer till prästen. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom angående hans oaktsamhet varmed han gjort fel utan att veta (förstå) det, och han ska bli förlåten. [Jfr vers 15.] ¹⁹Det är ett skuldoffer, han står verkligen i skuld till Herren (Jahve).

Överträdelser genom lögn
¹Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ²Om någon (en själ) syndar och bekänner en överträdelse mot Herren (Jahve) och agerar falskt mot sin granne med en handpenning, eller med pant, eller med stöld eller har förtryckt sin granne, ³eller har funnit något förlorat och varit oärlig med det, eller ljugit under ed. Om någon människa har gjort något av allt detta och syndat, ⁴då ska det ske, om han som har syndat och är skyldig, ska lämna tillbaka (återställa) det som han har stulit eller det han skaffat med förtryck, eller handpenningen eller panten som fanns hos honom, eller det förlorade som blev funnet, ⁵eller vadhelst annat som han svurit falskt om. Han ska återställa det till fullo och ska lägga till en femtedel mer till det [20% extra av dess värde] till den som det tillhör ska han ge det, samma dag som han befinns skyldig. ⁶Och han ska föra fram det förverkade till Herren (Jahve), en felfri (ren, oskyldig – hebr. tamim) bagge från sin flock, enligt det uppskattade värdet, som ett skuldoffer till prästen. ⁷Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom inför Herrens (Jahves) ansikte, och han ska bli förlåten angående vadhelst han därmed har gjort sig skyldig till.

Regler för prästerna (6:8-7:38)
⁸Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ⁹Befall Aron och hans söner och säg: Detta är undervisningen om brännoffret. Det är brännoffret ovanpå elden ovanpå altaret hela natten till morgonen och altarets eld ska vara brinnande på det. ¹⁰Och prästen ska sätta på sig sin linneklädnad, och hans linnebyxor ska han sätta på sin kropp (ordagrant över sitt kött), och ska ta upp askan som elden förtärt med brännoffret på altaret, och han ska lägga den vid sidan om altaret. ¹¹Och han ska ta av sig sina kläder och sätta på sig andra kläder och bära ut askan utanför lägret till en ren plats. ¹²Och elden på altaret ska brinna på det, den ska inte släckas, och prästen ska bränna ved på det varje morgon, och lägga i ordning brännoffret över den, och han ska där bränna det feta från shalomoffret. ¹³Elden ska alltid brinna på altaret, den ska aldrig släckas.

Matoffret för folket
¹⁴Detta är undervisningen om matoffret. Arons söner ska offra det inför Herrens (Jahves) ansikte, framför altaret. ¹⁵Och han ska ta sin hand full av det, av mjöl från matoffret och av dess olja, och all dess rökelse som är på matoffret och ska bränna det på altaret som en söt doft, och minnet av det till Herren (Jahve). ¹⁶Och resten av det ska Aron och hans söner äta. Med osyrat bröd ska det ätas på en helig plats, på mötestältets gård ska de äta det. ¹⁷Det ska inte bakas med jäst. Jag har gett det till dem som deras del av mitt eldsoffer. Det är högheligt liksom syndoffret och skuldoffret. ¹⁸Alla män av Arons söner ska äta av det. Det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") i dina släktled angående Herrens (Jahves) eldsoffer. Var och en som rör dem (är, blir) ska vara helgad.

Matoffret för prästerna
¹⁹Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ²⁰Detta är Aron och hans söners offer som de ska offra till Herren (Jahve) den dagen när han blir smord. En tiondel av en efa [3,5 liter] fint mjöl som ett evigt matoffer, hälften av det på morgonen och hälften av det på kvällen. ²¹Det ska göras i en panna med olja, och när det är bakat ska du föra fram de bakade bitarna av matoffret och du ska offra det som en söt doft till Herren (Jahve). ²²Och prästerna bland hans söner som är smorda i hans ställe [i kommande generationer] ska offra det. Det är en evig förordning (ordagrant "saker inristat") till Herren (Jahve). Det ska brännas helt och hållet. ²³För alla matoffer som offras av prästerna ska brännas helt och hållet. De ska inte ätas. [Det är skillnad på prästens eget offer och de offer som de hanterar på folkets vägnar.]

Syndoffret
²⁴[När det gäller syndoffer och skuldoffer (3 Mos 7:1-10) delas offret mellan prästen och altaret, och den som kommer med offret har ingen del av det, som han hade med gemenskapsoffret. Eftersom synd- och skuldoffer handlar om omvändelse är det mer lämpligt att fasta än att ha en festmåltid.]

Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ²⁵Tala till Aron och till hans söner och säg: "Detta är undervisningen om syndoffer. På den plats där brännoffret dödas ska syndoffret dödas inför Herrens (Jahves) ansikte. Det är högheligt. ²⁶Prästen som förrättar syndoffret ska äta av det, det ska ätas på en helig plats, på mötestältets gård. ²⁷Vadhelst som berör dess kött blir helgat, och om något av blodet stänker på någon klädnad ska du tvätta det som blivit nedstänkt på en helig plats. ²⁸Men lerkärlen som blivit nersölade ska krossas, och om det är ett bronskärl som blivit nedsölat ska det både bli skurat och sköljt i vatten. ²⁹Alla män bland prästerna ska äta av det. Det är högheligt. ³⁰Men inget syndoffer vars blod burits in i mötestältet för att försona det heliga ska ätas. Det ska brännas i eld.

Skuldoffret
¹Detta är undervisningen om skuldoffer (hebr. asham). Det är högheligt. ²På den plats där brännoffret dödas ska skuldoffret dödas, och dess blod ska stänkas runtomkring över altaret. ³Och han [den som gör skuldoffret] ska offra allt dess fett, bakdelen och fettet som täcker inälvorna, ⁴och de två njurarna och det feta på dem, som är vid länderna, och hinnorna som är över levern (och) över njurarna, det ska han ta bort. ⁵Och prästen ska bränna det på altaret som ett eldsoffer till Herren (Jahve). Det är ett skuldoffer. ⁶Varje man bland prästerna ska äta av det, det ska ätas på en helig plats. Det är högheligt.
     ⁷Liksom syndoffret så är skuldoffret, det finns en undervisning om dem. Prästen som bringar försoning med det, honom ska det tillhöra.

⁸Och prästen som offrar någon mans brännoffer, den prästen ska ha dess skinn själv från brännoffret som han har offrat. ⁹Och alla matoffer som är bakade i ugnen och allt som är tillrett i stekpannan och i pannan ska tillhöra prästen som offrar det. ¹⁰Och alla matoffer, ringlade med olja och torra, ska Arons söner ha, den ene lika mycket som den andre.

Gemenskapsoffret
¹¹Detta är undervisningen om shalomoffer, som han ska offra till Herren (Jahve).
     ¹²Om han offrar det som en tacksägelsegåva, då ska han offra det med tacksägelseoffret, osyrat bröd blandat med olja, och osyrade kakor smorda med olja och stekta kakor av fint mjöl blandade med olja. ¹³Vid sidan av kakorna ska han offra jäst bröd med tacksägelseoffret till sitt shalomoffer. ¹⁴Och av dem ska han offra en av alla från hela offret som ett viftoffer till Herren (Jahve), och den ska tillhöra den präst som stänker blodet från shalomoffret. ¹⁵Och köttet från hans shalomoffer som tacksägelse ska ätas samma dag som det offras, inget av det får lämnas kvar till morgonen.
     ¹⁶Men om offret som han offrar är en ed eller ett frivilligt offer, ska det ätas samma dag som det offras och på morgonen ska det överblivna ätas. ¹⁷Men om något av köttet från offret finns kvar till den tredje dagen ska det brännas i eld. ¹⁸Men om något av köttet från hans shalomoffer äts på den tredje dagen, ska ingen nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah) ges [offret accepteras inte], det ska inte tillräknas honom som offrar, istället ska det vara en styggelse och den personen (den själ) som äter av det ska bära sin synd.
     ¹⁹Och kött som vidrör något orent föremål ska inte ätas, det ska brännas i eld. Och köttet, alla rena ska äta köttet. ²⁰Men den person (själ) som äter av det kött från shalomoffret som tillhör Herren (Jahve), han har sin orenhet över sig. Den personen (själen) ska huggas av från sitt folk. ²¹Den själ som rör vid något orent, som det orena hos en människa eller något orent djur, eller något avskyvärt orent ting, och äter av köttet som offrats som shalomoffer, som tillhör Herren (Jahve), den själen ska huggas av från sitt folk.

Det feta och blodet
²²Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ²³Tala till Israels söner och säg: Ni ska på inget sätt äta något fett, från oxe eller från lamm eller från get. ²⁴Men det feta från självdöda djur, och fettet från det som är rivet av vilddjur, kan ni använda till andra saker, men ni får på inget sätt äta av det. ²⁵Vem som än äter det feta från något djur som en man har offrat som ett eldsoffer till Herren (Jahve), den person (själ) som äter det ska huggas av från sitt folk. ²⁶Ni ska på inget sätt äta något blod, oavsett om det kommer från en fågel eller ett djur, inte någonstans där ni bor. ²⁷Vilken själ det än är som äter något blod, den själen ska huggas av från sitt folk.

Prästernas del av gemenskapsoffret
²⁸Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ²⁹Tala till Israels söner och säg: Den som offrar ett shalomoffer till Herren (Jahve), ska föra fram sitt djuroffer till Herren (Jahve) från sitt shalomoffer. ³⁰Hans egna händer ska föra fram offret till Herren (Jahve), gjort med eld. Det feta med bringan ska han föra fram så att bringan kan viftas som ett viftoffer inför Herrens (Jahves) ansikte. ³¹Och prästen ska bränna det feta på altaret men bringan ska vara Arons och hans söners. ³²Och den högra skuldran ska han ge till prästen som ett viftoffer från era shalomoffer. ³³Den bland Arons söner som offrar blodet och det feta från shalomoffret, han ska ha den högra skuldran som sin del. ³⁴Viftoffersbringan och viftofferskuldran har jag tagit från Israels söner från deras shalomoffer, och gett det till Aron, prästen, och till hans söner som en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt bland Israels söner.
     ³⁵Detta är delen av Arons smörjelse, och av hans söners smörjelse, från Herrens (Jahves) eldsoffer, den dag han ställde fram dem till tjänst inför Herrens (Jahves) ansikte för att tjänstgöra som präster, ³⁶som Herren (Jahve) befallt att ge dem från Israels söner den dag han smorde dem som en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för deras kommande generationer.

Sammanfattning
³⁷[Nu sammanfattas offren i kapitel 1-7.]

Detta är undervisningen om
    brännoffer [3 Mos 1],
    matoffer [3 Mos 2]
    och syndoffer [3 Mos 4]
    och skuldoffer [3 Mos 5]
    och invigningsoffer (fyllandet) [av handen, se 3 Mos 8:33]
    och shalomoffer (offer för helhet och gemenskap – hebr. shelem) [3 Mos 3],
³⁸som Herren (Jahve) befallde Mose på berget Sinai den dag då han befallde Israels söner att offra sina offer till Herren (Jahve) i Sinais öken.

Tillbaka upp

---