⁵Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt.

[Frågan gällde hur de skulle förhålla sig till olika former av heliga faste- och högtidsdagar (både bibliska och hedniska). För rättrogna judar var måndagar och torsdagar fastedagar. Sabbatsdagen och Herrens högtider, se 3 Mos 23, firades av både messiastroende judar och hednakristna fram tills detta förbjöds under 400-talet.]

Var och en ska vara fullt övertygad i sitt eget sinne.

[Denna princip gäller lära och praktiska frågor som inte är väsentliga för tron (s.k. adiaphora – ämnen som Bibeln inte tar upp). Principen måste balanseras med 2 Tim 3:16. När Guds ord är tydligt måste personliga åsikter ge vika, men där Guds ord kan tolkas, låt var och en följa sitt samvete i respekt för de andra troende, se Rom 12:10.]

⁶Den som firar en viss dag gör det för Herren.

Ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.
     ⁸Lever vi, så lever vi för Herren.
    Dör vi, så dör vi för Herren.
Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.

⁹Därför har den Smorde (Messias, Kristus) dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda.

¹⁰Varför fördömer (kritiserar) då du din broder [som äter kött eller firar en viss dag]?
Varför föraktar då du din broder [som inte äter kött och inte firar en viss dag]?

Vi ska alla stå inför Guds domstol. ¹¹För det står skrivet [Jes 45:23]:

Så sant jag lever, säger Herren,
    ska alla knän böjas för mig,
och alla tungor
    ska bekänna (erkänna, ära, prisa) Gud.

¹²Därför ska var och en av oss själv stå till svars (göra räkenskap) inför Gud.

Den som är stark ska inte orsaka någons fall
¹³Låt oss därför inte längre döma (kritisera, skylla på) varandra. Besluta er i stället för att aldrig bli en stötesten (bli ett hinder i vägen) för din broder, eller vara orsak till hans fall (agera så att han tar illa vid sig, blir sårad, upplever era handlingar som en skandal). ¹⁴Jag vet och är i Herren Jesus helt övertygad (förvissad) om att ingenting i sig självt är ceremoniellt orent [ingen mat är oren], men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent.
     ¹⁵Om din broder eller syster blir bedrövad (sårad, om du skadar deras tro) av den mat du äter, så lever (vandrar) du inte längre i kärleken [som är osjälvisk och utgivande]. Låt inte [något så trivialt som] din mat orsaka att den som den Smorde (Messias, Kristus) dog för [betalade ett oerhört högt pris för] går under (förgås). ¹⁶Låt därför inte det goda ni fått [evangeliet, friheten som de "starka" i tron har] bli smädat. [Ge inget tillfälle för någon att kritisera er.]
     ¹⁷För Guds rike (kungarike) är inte mat och dryck, utan [består i] rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande [riket handlar inte om det yttre, utan om att ha det rätt ställt med Gud]. ¹⁸Den som tjänar den Smorde (Messias, Kristus) på det sättet behagar Gud och blir erkänd (respekterad) av människor.
     ¹⁹Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden (harmonin, gemenskapen) och det som bygger upp (hjälper) varandra. ²⁰Riv inte ner Guds verk på grund av mat. Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som har betänkligheter när hon äter. ²¹Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt (blir sårad) av.
     ²²Den tro som du har [i fråga om ren och oren mat, speciella helgdagar, osv.] ska du behålla för dig själv inför Gud. [Tron är personlig, men inte privat!] Salig (lycklig) är den som [är stark i sin tro och] kan följa sin övertygelse utan att döma sig själv. ²³Men den som har betänkligheter och ändå äter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Allt som inte sker av tro är synd.

[Samvetet är inte det avgörande för vad som är rätt och fel. "Det finns en väg som verkar rätt, men som leder till döden", se Ords 14:12. Ett rent samvete gör inte att det som är fel blir rätt. Däremot kan den som gör något som är tillåtet, utifrån den kristna friheten, men som ändå tvivlar och tror att det är fel, begå en synd.]

Den som är stark ska hjälpa den svage
¹Vi borde – vi som är starka [i våra övertygelser och är fast förankrade i tron] – bära de svagas svagheter och inte tjäna (leva för att behaga) oss själva. ²Må var och en av oss [separat – gr. hekas] tjäna [leva för att behaga] sin nästa (sin medmänniska) [3 Mos 19:18; Rom 13:8-9], i (in i) det som är gott och till (i riktning mot) uppbyggelse. [Paulus använder här det grekiska ordet oikodome, som rent konkret står för en byggnad eller ett hem. Innebörden i uppmaningen är att ge konstruktiv kritik och hjälp som bygger upp en människa att bli ett "hem" där Gud kan ta sin boning.] ³Den Smorde (Messias, Kristus) tjänade ju inte [levde ju inte för att behaga] sig själv, utan som det står skrivet:

Smädelserna från dem som smädar dig har fallit på mig. [Ps 69:10]

⁴För allt det som skrivits förut [i Guds ord], är [ju] skrivet till vår undervisning [för att ge oss instruktioner], så att vi genom den uthållighet (ståndaktighet) och genom den tröst (uppmuntran, uppmaning) Skrifterna ger kan [alltid skulle] bevara hoppet [vårt hopp – en förväntan och en framtidstro, se Rom 8:20-21]. ⁵Må nu uthållighetens och uppmuntrans (uppmaningens, tröstens) Gud hjälpa er att vara eniga med varandra i överensstämmelse med [ge er samma sinnesinställning, attityd, tänkesätt och förståelse som] den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, ⁶så att ni samstämmigt (enade, med ett och samma sinne) och med en mun [passionerat] kan ära (prisa, upphöja, förhärliga) vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader. [Fil 2:1-2]

⁷Välkomna därför ständigt varandra in i era hjärtan, på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) har tagit emot oss, till Guds ära. [Paulus ger samma uppmaning som han öppnade detta avsnitt med i Rom 14:1 och knyter ihop undervisningen.] ⁸Vad jag vill säga är att den Smorde (Messias, Kristus) har blivit omskärelsens tjänare för att visa Guds trofasthet och bekräfta löftena till fäderna, ⁹och att hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet (nåd).

[I följande fyra citat visar Paulus att Guds syfte alltid varit att välsigna hedningarna genom Israel. De kommer från de tre huvuddelarna i GT: Torah (Moseböckerna), Neviim (Profeterna) och Chetuvim (Skrifterna). Tre stora judiska ledare citeras: Mose, Jesaja och David.]

Som det står skrivet [av David, se Ps 18:1]:

Därför vill jag tacka dig bland hednafolken
    och lovsjunga ditt namn. [2 Sam 22:50; Ps 18:50]

¹⁰Det står också [skrivet av Mose]:

Jubla, ni hednafolk,
    tillsammans med hans folk. [5 Mos 32:43]

¹¹Och på ett annat ställe:

Lova Herren,
    alla hednafolk,
prisa honom,
    alla folk. [Ps 117:1]

¹²Och vidare säger Jesaja:

Jishajs rot [Messias],
    han som står upp för att regera över folken,
på honom
    ska hednafolken hoppas. [Jes 11:10]

[Det finns en tydlig linje i dessa fyra citat som visar att hedningarna alltid funnits med i Guds plan att bli välsignade genom israeliterna, se 1 Mos 12:2. I den första prisar David Gud bland hedningar; i den andra uppmanar Mose hedningarna att glädja sig tillsammans med judarna; i den tredje uppmanar psalmisten hedningarna att prisa Herren; och i den fjärde profeterar Jesaja att hedningarna ska leva under Messias och ha sitt hopp i honom.]

¹³Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje [över nåden] och frid (helhet, harmoni) i tron [när ni förtröstar på honom], så att ni överflödar i hoppet i den helige Andes kraft.

AVSLUTNING (15:14-16:27)

Anledningen till detta brev
¹⁴Mina syskon (bröder och systrar i tron), för min del är jag helt övertygad om att ni själva är fyllda av godhet och uppfyllda av all kunskap och att ni också kan vägleda (förmana, varna milt) varandra. ¹⁵Ändå har jag delvis skrivit ganska djärvt till er, för att påminna er i kraft av den nåd som jag fått från Gud. ¹⁶Jag är den Smordes (Messias, Kristi) Jesu tjänare bland hedningarna, i helig prästtjänst för Guds evangelium, så att hedningarna blir ett offer som Gud med glädje tar emot, helgat genom den helige Ande. ¹⁷Alltså har jag en ära i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus i min tjänst inför Gud. ¹⁸Jag vågar inte tala om annat än det som den Smorde (Messias, Kristus) har gjort genom mig för att föra hedningarna till lydnad, genom ord och gärning, ¹⁹genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. Så har jag från Jerusalem och runt omkring [i Syrien vidare västerut över Mindre Asien] ända till Illyrien [romersk provins på västra Balkan, området motsvarar ungefär dagens Albanien och forna Jugoslavien] överallt predikat den Smordes (Kristi) evangelium. ²⁰Jag har satt en ära i att förkunna evangeliet där den Smordes (Kristi) namn ännu inte är känt, så att jag inte bygger på en grund som någon annan har lagt. [Anledningen till besöket i Rom är inte att bygga något nytt, det är egentligen bara en mellanlandning för att gå vidare västerut till Spanien, se vers 24 och 28.] ²¹Det står ju skrivet:

De som inte har fått budskapet om honom ska se,
    och de som inte har hört ska förstå. [Jes 52:15]

Paulus planer att komma till Rom
²²Det är därför [eftersom det varit så många platser som aldrig hört evangeliet] som jag många gånger har varit förhindrad att komma till er [som redan känner Jesus]. ²³Men nu har jag inte längre någon uppgift i de här regionerna [i Mindre Asien], och jag har längtat i många år efter att besöka er ²⁴när jag reser till Spanien. Jag hoppas få träffa er på genomresan och bli utrustad för resan dit, efter att först en tid ha haft glädjen att vara tillsammans med er.
     ²⁵Men nu reser jag till Jerusalem med hjälpen till de heliga. ²⁶[Församlingarna i] Makedonien [i norra Grekland] och Achaia [i södra Grekland] har nämligen bestämt sig för att göra en insamling till de fattiga bland de heliga i Jerusalem. ²⁷Så har de bestämt, och de står också i skuld till dem. För om hedningarna har fått del i deras andliga goda, så är de också skyldiga att betjäna dem med sitt materiella goda. ²⁸När jag har slutfört detta och på ett säkert sätt överlämnat den gåvan till dem, ska jag resa till Spanien och besöka er på vägen. ²⁹Jag vet att när jag kommer till er, så kommer jag med den Smordes (Kristi) välsignelse i fullt mått. ³⁰Jag uppmanar er, syskon (bröder och systrar i tron), för vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) skull och för den kärlek som Anden ger, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig. ³¹Be att jag blir räddad från dem i Judéen som inte tror (är olydiga) och att hjälpen jag har med mig till Jerusalem blir väl mottagen av de heliga [de troende där]. ³²Då ska jag med glädje komma till er, om Gud vill, och vila ut (få ny styrka och kraft) tillsammans med er. ³³Må fridens Gud [som ger av sin frid på alla områden] vara med er alla.

Amen (det är sant och trovärdigt, låt det ske så)!

Hälsningar till Rom

Ta emot syster Febe med öppna armar

Korint hade hamnstäderna Lekaion i nordväst och Kenkrea i öster. Febe var församlingstjänare i Kenkrea och troligen den som tog med sig brevet till Rom.

¹Nu vill jag introducera (lägga ett gott ord för) vår syster Febe [som betyder "lysande, strålande"], som är en församlingstjänare (diakon) i Kenkrea [här i östra hamnen i Korint]. ²Ta emot henne i Herren på ett sätt som är värdigt de heliga (Guds folk). Hjälp (stå bakom, bistå) henne i hennes uppgift (uppdrag), för hon har själv varit en hjälp för många och även för mig.

[Det är mycket troligt att det var Febe som tog med sig Paulus brev från Korint till Rom. Det grekiska ordet "hjälp" beskriver någon som går före, som beskyddar, en inflytelserik person som ger av sitt överflöd.]

Personliga hälsningar
³[I följande lista med personliga hälsningar omnämns 26 personer vid namn, plus två till utan namn, Rufus mor och Nereus syster. Totalt alltså 28 personer, det största antalet i något av Paulus brev. Anmärkningsvärt är att 9 av dem är kvinnor, vilket visar på hur högt Paulus värdesätter kvinnans tjänst i församlingen.
    Dessa hälsningar ger en inblick i den tidiga kyrkan. I den romerska församlingen fanns några som varit kristna längre än Paulus, se vers 7. Man möttes i husförsamlingar. En nämns i vers 5, men troligt är att brevet syftar på fyra till, se vers 10-11 och vers 14-15. Många var slavar, medan andra kom från de övre samhällsskikten, som de från Aristobulus och Narcissus familjer, se vers 10 och 11. Ett annat exempel kan vara Pomponia, hustru till den general som ledde det romerska anfallet mot Britannia 43 e.Kr. Enligt den romerska historikern Tacitus ställdes hon inför rätta omkring 57 e.Kr., ungefär samtidigt som Romarbrevet skrevs. Anklagelserna gällde att hon hade anammat en "utländsk vidskepelse", troligen kristendomen, men hon frikändes.
    När brevet skrivs har det gått omkring 25 år sedan pingstdagen och många troende bodde i rikets huvudstad Rom. Flera av dessa personer hade Paulus förmodligen träffat i Jerusalem eller under sina resor.]

Hälsa Prisca och [hennes man] Aquila,
    mina medarbetare i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

Bilden visar alla personer som Paulus hälsar personligen till i Rom, totalt 28 personer, varav 9 är kvinnor.

⁴De riskerade sina liv för mig. [Det kan syfta på upploppen i Efesos som beskrivs, se Apg 19:23-41.] Inte bara jag, utan alla icke-judiska (hedniska) församlingar tackar dem.

⁵Hälsa också församlingen [som träffas] i deras hus.

[Det gifta paret Aquila och Priscilla nämns alltid tillsammans. Fyra av sex gånger nämns frun, Priscilla, först. I Apostlagärningarna kallas hon Priscilla, medan Paulus alltid använder hennes formella namn Prisca. Paulus träffade Aquila och Priscilla när han kom till Korint under sin andra missionsresa och arbetade tillsammans med dem som tältmakare, se Apg 18:2-3. Paret hade tvingats fly från Rom eftersom kejsar Claudius fördrev alla judar därifrån omkring 49 e.Kr. De följde med Paulus när han lämnade Korint, men stannade kvar i Efesos, se Apg 18:19. Där fick de undervisa Apollos, se Apg 18:26. De fanns också kvar där under Paulus tredje resa, eftersom de sänder med hälsningar till de kristna i Korint i brevet som Paulus skriver från Efesos, se 1 Kor 16:19. Kort efter det måste de ha återvänt till Rom.]

Hälsa min älskade broder Epenetus,
    som var den första (förstlingsfrukten) som kom till den Smorde (Messias, Kristus)
    i den romerska provinsen Asien [där Efesos var huvudstad].

⁶Hälsa Maria [grekiska formen av det arameiska namnet Mariam, från hebreiska Mirjam],
    som har arbetat så hårt för er.

⁷Hälsa Andronikus och [hans hustru] Junia,
    mina släktingar (judiska landsmän) och medfångar.

[Andronikus är ett grekisk-judiskt mansnamn som betyder "segrare bland män". Junia är ett kvinnligt latinskt namn som betyder "den yngre". Det är troligt att Andronikus och Junia var ett gift par som verkade tillsammans på samma sätt som Priscilla och Aquila, se vers 3. Eventuellt var de syskon, men eftersom Paulus anger den typen av relation i vers 15, men inte här, är det mindre troligt.
    De var Paulus släktingar eller landsmän. Det grekiska ordet syngenis beskriver ofta nära släktskap, se Joh 18:26, men kan också användas mer generellt om att de tillhör samma folkslag. Paulus använder det i den betydelsen om sina judiska landsmän tidigare i brevet, se Rom 9:3. Ordet används även i vers 11 och 21. Att tre av 28 personer som han hälsar till i Rom skulle vara hans släktingar är inte orimligt.
    Paulus var ofta fängslad, se 2 Kor 11:23. Andronikus och Junia hade också fått lida för evangeliet och varit fängslade tillsammans med Paulus. Ordet medfånge används även i Kol 4:10 om Aristarchus som också omnämns i upploppen i Efesos, se Apg 19:29. Kanske var det just i Efesos Andronikus och Junia också var fängslade tillsammans med Paulus.]

De har ett gott anseende (är högt aktade och välkända) bland apostlarna,
    och de tillhörde även den Smorde (Messias, Kristus) före mig.

[Andronikus och Junia måste hört till de första kristna i Jerusalem eller i Judéen där de troligen också lärt känna Paulus efter hans omvändelse. Denna vers går att översätta på två sätt. Antingen var de framstående medlemmar bland apostlarna, eller så var de inte själva apostlar utan välkända och högaktade av apostlarna. Oavsett tolkning gör Paulus ett hedersamt erkännande av Andronikus och Junias tjänst. Apostlarna kan dels syfta på de tolv lärjungarna, men används också i en vidare bemärkelse, se Apg 14:14; 2 Kor 8:23; Heb 3:1; Ef 4:11. Junia skulle alltså kunna vara en kvinnlig apostel!
    Vissa manuskript har den manliga formen Junias i stället för Junia. Dock återfinns inte denna maskulina form i några andra grekiska skrifter, den korrekta formen skulle i så fall varit Junius. Det kvinnliga namnet Junia är den vanliga välkända formen som återfunnits i inskriptioner och andra texter. Alla kyrkofäder refererade till Junia som en kvinna, och så var det ända fram till medeltiden.
    Det ska noteras att Bibeln aldrig förbjuder kvinnliga apostlar. Det faktum att Bibeln talar om kvinnliga profeter, och att profet- och aposteltjänsten ofta nämns tillsammans, se Luk 11:49; Ef 2:20, talar för att Junia var en kvinnlig apostel. Några exempel på profetissor i Gamla testamentet är Mirjam, Deborah, Huldah, Noadjah och i Nya testamentet nämns Hanna och Filippus fyra döttrar.]

⁸Hälsa Ampliatus [ett vanligt manligt slavnamn i Rom],
    min älskade broder i Herren.

⁹Hälsa Urbanus [ett vanligt manligt slavnamn i Rom],
    vår medarbetare i den Smorde (Messias, Kristus),
och Stachys,
    min älskade [broder].

¹⁰Hälsa Apelles,
    prövad i den Smorde (Messias, Kristus).

Hälsa dem som tillhör Aristobulus familj.

[Aristobulus kan ha varit barnbarn till Herodes den store och vän med kejsar Claudius. Hans bror var Agrippa I som bl.a. dödade Jakob, se Apg 12:2. Det är inte känt om Aristobulus hade blivit en kristen, eller om han levde när brevet skrevs. Hans familj var dock troende och får en speciell hälsning av Paulus.]

¹¹Hälsa min släkting (judiska landsman) Herodion.

Hälsa dem i Narcissus familj,
    som tillhör Herren.

[Syftar troligen på den kände Tiberius Claudius Narcissus. Han var en friköpt slav som blev en välbärgad man som hade stort inflytande under kejsar Claudius styre. Han avrättades 54 e.Kr. när Nero kom till makten, och var alltså död när Romarbrevet skrevs. Hans familj var dock kristen och får en speciell hälsning av Paulus.]

¹²Hälsa [systrarna] Tryfaina (Tryfena) och Tryfosa,
    som arbetar i Herren.

Hälsa den älskade Persis [hennes namn betyder "en persisk kvinna"],
    som har arbetat mycket i Herren.

¹³Hälsa Rufus [kanske son till Simon från Kyrene, som bar Jesu kors till Golgata, se Mark 15:21],
    utvald i Herren,
och hans mor
    som är en mor också för mig.

¹⁴Hälsa Asynkritus,
    Flegon,
    Hermes [ett vanligt manligt slavnamn i Rom],
    Patrobas,
    Hermas
        och syskonen (bröderna och systrarna i tron) hos dem.

¹⁵Hälsa Filologus [ett vanligt manligt slavnamn i Rom]
    och Julia [ett vanligt kvinnligt slavnamn i Rom],
Nereus
    och hans syster,
Olympas
    och alla heliga hos dem.

¹⁶Hälsa varandra med en helig kyss.

[Sättet att hälsa varandra skiljer sig åt mellan olika tider, samhällen och kulturer. Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet. Motsvarande uppmaning i vår kultur skulle kunna vara: "När ni nu läst brevet, krama om varandra och var rädda om varandra!"]

Alla den Smordes (Kristi) församlingar hälsar er.

[Dessa hälsningar kom troligen från Paulus resesällskap som var på väg tillsammans med honom till Jerusalem, som representerade flera församlingar i Makedonien, Achaia och Mindre Asien, se Apg 20:4. De skickar också med sina hälsningar.]

Några sista ord – varning
¹⁷Jag uppmanar er, syskon (bröder och systrar i tron), att vara på er vakt mot dem som skapar splittring och väcker anstöt (blir stötestenar) mot den lära som ni har fått undervisning i.

[Av de sju saker som Herren hatar är splittring bland syskon det mest allvarliga, se Ords 6:16, 19. Jesus varnade också för falska profeter, se Matt 7:15.]

Håll er borta från dem, ¹⁸för sådana människor tjänar inte vår Herre den Smorde (Messias, Kristus) utan är slavar under sina egna begär (sin egen buk), och med fina ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. [Paulus instruerade den unge Titus att efter två varningar inte ha med sådana människor att göra, se Tit 3:10.] ¹⁹Er lojalitet (lydnad) är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni ska vara kloka när det gäller det goda och oskyldiga när det gäller det onda. ²⁰Fridens Gud ska låta Satan bli krossad under era fötter snabbt [som en romersk soldat marscherade med korta stampande steg]. Vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) nåd vare med er.

[Paulus beskriver ofta den andliga kampen med bilder från den romerska armén. Det grekiska ordet för snabbt (gr. tachos) beskrev hur romerska soldater marscherade med korta snabba steg. När deras spikbeklädda läderskor med metallbeslag stampade mot de stenbelagda romerska gatorna skapades ett omisskännligt ringande ljud som hördes lång väg. På samma sätt som vi i dag väjer för ett utryckningsfordon med påslagna sirener betydde det här ljudet: gå åt sidan, här kommer romerska soldater! En romersk soldat stannade inte för något eller någon, det skulle vara en förödmjukelse för hela armén. Om ett barn eller en äldre person inte hann undan fortsatte man rakt fram, och krossade personen under sina fötter.
    Bilden som Paulus målar upp är att om djävulen är så dum att han kommer i vägen för en grupp kristna, krossas han under deras fötter. I Romarbrevet som behandlar så många viktiga doktriner nämns djävulen bara en gång i förbifarten och det är i den här versen. Hans plats är det lilla utrymmet som finns mellan fotsulan och marken under den kristne!
    Guds titel här är inte "Härskarornas Gud" utan "Fridens Gud". Det är inte volymen i bönen, utan djupet i gudsrelationen som avgör om vi segrar över ondskan. Förutsättningen ges i versen innan – lydnad och helgelse. En troende som har kommit in i Guds frid, som marscherar framåt i Guds takt, som varken gör för mycket eller för lite utan vandrar i förutberedda gärningar – den kristne kan leva ett segerrikt liv!]

Hälsningar från Paulus medarbetare
²¹Min medarbetare Timoteus hälsar er.

Det gör också mina släktingar (judiska landsmän)
    Lucius,
    Jason
    och Sosipater.

²²Jag, Tertius, som har skrivit ner detta brev, hälsar er i Herren.

²³Gaius,
    som är min och hela församlingens värd [i Korint], hälsar er. [Paulus döpte Gaius i Korint, se 1 Kor 1:14.]

Erastus, stadens kassör,
    hälsar er,
    det gör även brodern Quartus. ²⁴[De tidigaste manuskripten har inte med vers 24 "Jesu den Smordes nåd vare med er alla. Amen."]

Lovprisning
²⁵[De tre sista verserna i Romarbrevet är en enda mening i grekiskan.]

Nu till honom som har makt att styrka er
    genom mitt evangelium och
    förkunnelsen om Jesus den Smorde (Messias, Kristus):
Han har avslöjat det mysterium (den hemlighet)
    som i oändliga tider varit dolt,
     ²⁶men som nu har uppenbarats och gjorts känt
    genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning
    för att föra alla folk till trons lydnad.
²⁷Han är den ende vise Guden,
    och hans är äran
    genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) i evighet.
Amen (det är sant och trovärdigt, låt det ske så).

Tillbaka upp

---