Parallell - tisdag 8/11
Mat 26
Förberedelser för Jesu död1När Jesus hade avslutat sitt tal [svarat på frågorna om den sista tiden, se Matt 24:4-25:46] sa han till sina lärjungar [där de satt på Olivberget på tisdagseftermiddagen]: 2"Ni vet att om två dagar är det påsk (pesach), då ska Människosonen utlämnas för att korsfästas."
[Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach som betyder "gå förbi", se 2 Mos 12:11-13. Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten, och hur dödsängeln passerade förbi de hus vars dörrposter strukits med blod från ett lammoffer. Den började efter solnedgången den 14:e dagen i den första månaden nisan, vilket antagligen är torsdag kväll enligt den då vanligaste judiska kalendern.]
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
Modell över Jerusalem sett från sydväst. Den stora byggnaden till vänster är översteprästen Kaifas hus.
Sedan samlades översteprästerna och folkets äldste [som utgjorde Sanhedrin] i den öppna gården [i mitten av huset] hos översteprästen, som hette Kaifas. 4De planerade (rådgjorde tillsammans om olika alternativ för) hur de skulle kunna gripa Jesus i hemlighet och döda honom. 5Men de sa: "Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket."
[Många judar vallfärdade till Jerusalem, åtminstone en gång per år. Under påskhögtiden var staden full av pilgrimer. Många av dem såg Jesus som en profet och ledarskapet ville inte skapa oro, dock ändrade man sig senare, se vers 14-15. Kaifas var överstepräst 18-36 e.Kr. Hans svärfar Hannas som tidigare varit överstepräst från 6-15 e.Kr. fortsatte att vara inofficiell överstepräst bland judarna, se Joh 18:13-24.]
Jesus förbereds inför sin begravning
6[Matteus anger inte exakt vilken dag Jesus smörjs. Det kan vara två dagar före påsken, se vers 2, eller före intåget till Jerusalem, se Joh 12:1-8. Det kan vara en frukost, tidig lunch eller kvällsmat, se Matt 22:4; Luk 14:12. Oavsett när så hör händelsen tematiskt hemma här för att beskriva hur Jesus förbereds för korset. Festen är hemma hos en man som hade lidit av spetälska, som var en svår hudsjukdom. Det är uppenbart att han inte längre var sjuk, för i så fall skulle inte någon jude ha kunnat vara i samma rum utan att bli ceremoniellt oren. Det är troligt att det var Jesus som helat honom. Simon var ett mycket vanligt namn på Jesu tid och denne Simon omnämns inte någon annanstans i Bibeln. I Betania bodde också syskonen Marta, Maria och Lasarus.]
Sedan var Jesus i Betania, i Simon den spetälskes hus. 7Där kom en kvinna [Martas syster Maria, se Joh 12:3] fram till honom med en alabasterflaska med mycket dyrbar nardusbalsam [exklusiv parfym från norra Indien], och hon hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. 8När lärjungarna såg detta blev de förargade (kände ilska på grund av att de upplevde att något orätt skedde). De sa [initiativtagaren till klagomålet var Judas, se Joh 12:4-6]: "Vilket slöseri! 9Den parfymen hade kunnat säljas för en stor summa [pengar, en årslön för en arbetare, se Joh 12:5], som man kunnat ge åt de fattiga."
10Men Jesus visste [vad lärjungarna hade sagt till varandra och direkt till kvinnan] och sa till dem: "Varför besvärar (trakasserar, skuldbelägger) ni kvinnan? Hon har gjort en god (ärofull, vacker) gärning mot mig. 11De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. 13Jag säger er sanningen (amen), överallt i världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Judas förbereder förräderiet mot Jesus
30 silvermynt.
Då gick en av de tolv [apostlarna], Judas Iskariot, till översteprästerna. 15Han sa: "Vad är ni villiga att ge mig om jag förråder honom (utlämnar honom åt er)?" Då vägde de upp och betalade honom trettio silvermynt [shekel]. 16Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna (förråda) honom.
Påskmåltiden förbereds
17Nu, före (den första) [högtidsdagen i] det osyrade brödets högtid [då man bakade bröd utan jäst för att påminna om uttåget ur Egypten], kom lärjungarna till Jesus och frågade: "Var vill du att vi ska förbereda så att du kan äta påskmåltiden (pesach)?"
18Han svarade: "Gå in i staden och säg till en man där: 'Läraren säger: Min tid är nära, jag vill hålla påskmåltiden (pesach) i ditt hus med mina lärjungar.' "
19Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt och förberedde påskmåltiden.
[Det finns olika syn på om detta är en traditionell judisk sedermåltid som åts kvällen den 15:e nisan, eller en måltid kvällen före. Johannes skriver att det sker "före", se Joh 13:1. Lärjungarna tror också att Judas ska gå ut och handla något inför högtiden, se Joh 13:29. Matteus använder det grekiska ordet protos i vers 17 som kan betyda "före" högtiden eller på "den första" dagen i högtiden. Se även 1 Kor 5:7 där Jesus "är påskalammet".]
Den sista måltiden
På Jesu tid låg man till bords vid festligare måltider. Bilden visar matsalen, triclinium, i ett finare romerskt hus. Bilden är tagen på museet i den spanska staden Zaragoza (Caesaraugusta).
22Då blev de djupt sårade (ledsna) och började fråga honom en efter en: "Det är väl inte jag, Herre?"
23Då svarade han: "Den som tillsammans med mig har doppat sin hand i skålen [doppat bröd i fatet med sås av dadlar, russin och vinäger], han kommer att utlämna (förråda) mig. [Uttrycket 'doppat sin hand i skålen' behöver inte vara ett tecken som pekar ut Judas, utan kan också mer generellt betyda 'att dela måltiden och gemenskapen'.] 24Människosonen ska gå bort, exakt som det står skrivet om honom, men ve [uttryck för intensiv förtvivlan] över den människa som det sker genom! Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född."
25Judas, som skulle utlämna (förråda och överlämna) honom, sa: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."
[I Johannes mer detaljerade beskrivning gestikulerar Petrus till Johannes, som sitter närmast Jesus, och ber honom fråga vem det är. Jesus doppar då ett bröd och ger det till Judas. Trots det verkar inte Johannes och Petrus förstå vem det är, se Joh 13:18-30.]
Brödet och vinet – nattvarden
26Medan de åt, tog Jesus ett bröd och när han hade välsignat det, bröt han det och gav det till lärjungarna och sa: "Ta emot, ät, detta är min kropp!"
En konstnärs skildring av en finare måltid i ett triclinium som bestod av tre soffor som formade ett U. Namnet kommer från "tri" som betyder tre och "kline" för soffa.
30[Måltiden som varade i flera timmar var nu klar.] När de sjungit en lovsång (hymn), gick de ut till Olivberget.
[Under påskmåltiden sjöng man först Ps 113 och Ps 114, efter måltiden sjöng man Ps 115-118.]
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31Då [medan de vandrade ut från Jerusalem via Kidrondalen mot Getsemane] sa Jesus till dem: "Denna natt ska ni alla komma på fall (ta anstöt, överge mig) för min skull, för det står skrivet:
Jag ska slå (dräpa) herden,32Men efter min uppståndelse ska jag gå före er till Galileen."
och fåren i hjorden ska skingras.
[Jesus citerar fritt från Sak 13:7.]
33[Lärjungarna och Petrus som deras talesman, se vers 35, går emot Jesu ord.] Petrus svarade honom: "Även om alla andra kommer på fall (tar anstöt, överger) för din skull, så ska då jag aldrig komma på fall."
34Jesus sa till honom: "Jag säger sanningen till dig, i natt innan en [enda] tupp har galt kommer du att ha förnekat mig tre gånger."
35Petrus [som bara var några timmar från att förneka Jesus] svarade honom: "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig." Samma sak sa också alla de andra lärjungarna.
I Getsemane
Jesus tar med sig Petrus, Jakob och Johannes in i Getsemane för att be.
©FreeBibleImages.org
Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane. Han sa till [åtta av] sina lärjungar: "Sitt kvar här [vid ingången till trädgården], medan jag går dit bort och ber." 37Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner [Jakob och Johannes]. Jesus började känna sorg (bedrövelse) och en enorm tyngd kom över honom (det starkaste grekiska ordet för psykisk press). 38Sedan sa han till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds [jag förgås av själslig ångest]. Stanna här och vaka [håll er vakna och be] med mig!"
Jesus ber första gången
39Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna bägare [lidande och straffet för mänsklighetens synd, se Matt 20:22-23] gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill." 40När han kom tillbaka till lärjungarna [Petrus, Jakob och Johannes] och fann dem sovande, sa han till Petrus: "Så ni orkade inte ens hålla er vakna en timme med mig? 41Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad]."
Jesus ber andra gången
42Han gick bort på nytt och bad för andra gången: "Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så låt din vilja ske." [Frågan bekräftar oundvikligheten i Jesu död som det redan profeterats om, se Jes 53:9.] 43När Jesus kom tillbaka fann han dem sovande igen. Deras ögon var så tyngda av sömn.
Jesus ber tredje gången
44Så han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. 45Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sa till dem: "Ja, ni sover fortfarande och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen ska överlämnas i syndares händer. 46Stå upp, låt oss gå! Han som ska utlämna (förråda) mig är nära." [Jesus såg troligen nu fackelljusen av den stora folkskaran som närmade sig.]
Med svärd och påkar
I natten kommer Judas och en stor skara med svärd och påkar för att gripa Jesus.
©FreeBibleImages.org
50Jesus sa till honom: "Min kamrat, du är här av en anledning ..."
[Meningen är inte fullständig, det är en "aposiopesis". I stället för att skriva "du är här av en anledning – gör vad du ska göra" eller "gör det inte" förstärks bilden för läsaren. Det kan också vara ett sätt att visa på att samtalet avbryts och man kommer fram för att gripa Jesus.
Här används inte heller det vanliga ordet för vän och ömsesidig vänskap, gr. philos, utan hetairos som kan översättas med kamrat eller kompanjon. Ordet användes också inom judendomen för någon som var kvalificerad att vara en religiös lärare, men ännu inte var officiellt ordinerad. Att Jesus använder detta ord här kan visa på en utsträckt hand, Jesus vill vara vän, men vänskapen behöver bekräftas. De två andra gångerna ordet används i Nya testamentet är Matt 20:13 och Matt 22:12. I båda dessa verser visar det sig att den andra parten har onda intentioner.]
Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.
Petrus drar sitt svärd.
©FreeBibleImages.org
[Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se Joh 18:10. Petrus siktade troligen inte på örat utan på halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Läkaren Lukas beskriver också hur han helas av Jesus, se Luk 22:51. Att det bara är Johannes som nämner namnen på de inblandade, kan bero på att han skriver sitt evangelium när Petrus redan är död. De övriga evangelieförfattarna måste vara försiktigare. De vill inte utlämna Petrus namn eftersom det kunde få juridiska följder för honom.]
52Då sa Jesus till honom: "Lägg tillbaka ditt svärd. Alla som drar svärd ska dödas med svärd. 53Tror du inte att om jag bad min Fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? [En legion var den romerska militärens högsta enhet på omkring 6 000 soldater. Tolv legioner motsvarar alltså ett antal på minst 72 000 änglar, se Apg 10.] 54Men hur skulle då Skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?" [Jes 53; Dan 9:26; Sak 12-13]
55I samma stund sa Jesus till folkskaran: "Som mot en brottsling (rövare som rånade och överföll människor) har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Dag efter dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. 56Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Falska anklagelser
57[Det Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna med 71 medlemmar från fariséerna och saddukéerna, var helt eller delvis samlat hemma hos översteprästen och väntade på att Jesus skulle föras dit, se vers 3. Rådet kunde aldrig på eget initiativ lägga fram en anklagelse, bara om vittnen kom och begärde att få sin sak prövad togs frågan upp. Det var därför någon var tvungen att ange honom och man behövde även vittnesmål mot Jesus.]
De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. 58Petrus följde efter på avstånd, ända till översteprästens innergård. Där satte han sig bland tjänarna [både husets tjänare och tempelvakter som nyss varit med och gripit Jesus] för att se slutet.
[Även Johannes var i Kaifas hus. Det var han som hade talat med tjänsteflickan som vaktade porten som då släppt in Petrus, se Joh 18:15-27.]
59Översteprästerna och hela rådet [Sanhedrin] sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, 60men de lyckades inte trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist trädde två män fram 61som sa: "Han har sagt att han kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar."
Översteprästernas dom: "Han är skyldig!" Målning av Nikolaj Ge.
64Jesus svarade: "Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar."
65Då slet översteprästen sönder sina kläder.
[Att slita sönder sina kläder var det judiska uttrycket för att visa häftig sorg eller fasa, se 1 Mos 37:29, 34; 2 Kung 18:37; 19:1; Jer 41:5; Apg 14:14. Här används det generella grekiska ordet för kläder, himation. I pluralformen beskriver det ofta både de innersta kläderna, tunikan, och manteln som var ytterplagget. Utifrån Mark 14:63 förstår vi att det här syftar på de två tunikorna som välbärgade personer bar, se Mark 6:9. Ordet "slita sönder" förstärker att det var en dramatisk scen. Översteprästen tog tag i halslinningen med sina händer och rev upp sina båda tunikor någon decimeter. Torah förbjöd översteprästen att riva sönder sina kläder för privat sorg, se 3 Mos 10:6; 21:10. Dock verkar detta vara tillåtet då han agerade som en domare och uttryckte sin förskräckelse över en hädelse som yttrats i hans närvaro.]
Han sa: "Han har hädat. Vad behöver vi nu ha fler vittnen till? Ni har nu själva hört hädelsen. 66Vad säger ni?"
De [översteprästerna som var samlade i Stora rådet] svarade: "Han förtjänar döden." 67Sedan spottade de honom i ansiktet [ett uttryck för det största förakt] och slog honom, och några gav honom örfilar 68och sa: "Profetera för oss, den Smorde (Messias, Kristus)! Vem var det som slog dig?"
Petrus förnekar Jesus
69[Matteus målar upp två händelser som sker parallellt. Samtidigt som Jesus förhörs inne i ett av rummen av de högsta judiska ledarna och bekänner sig som Guds Son, får Petrus några enkla frågor av en ringa tjänsteflicka, och han förnekar Jesus.]
Petrus satt ute på gården [och värmde sig vid en eld tillsammans med husets tjänare och tempelvakter, se Joh 18:18]. En av tjänsteflickorna kom fram till honom och sa: "Du var också med Jesus från Galileen." 70Men han förnekade detta inför dem alla och sa: "Jag förstår inte vad du menar."
71Han gick ut mot porten [huvudingången till Kaifas hus]. Där såg en annan kvinna honom, och hon sa till dem som stod där i närheten: "Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret." 72Han förnekade det på nytt och svor en ed [vilket innebar att han inför Guds namn lovade att det han nu sa var sanning]: "Jag känner inte den mannen."
73En stund senare [en timme, se Luk 22:59] kom de som stod där [vid porten] fram till Petrus och sa: "Visst är du också en av dem. Det hörs på dialekten (talet)." [Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.] 74Då började han förbanna [önska sig själv förbannad av Gud, om det han sa inte var sant] och svor på nytt en ed [vid Guds namn och sa sedan]: "Jag känner inte den mannen." I samma ögonblick gol en tupp. 75Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt [i vers 34]: "Innan en [enda] tupp gal ska du ha förnekat mig tre gånger", och han gick ut och grät bittert.
Mark 14
Planer på att döda Jesus1Det var två dagar kvar till påsken (pesach) och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett listigt sätt att gripa Jesus och döda honom. 2De sa: "Inte under högtiden, för då kan det bli upplopp bland folket."
[Det svenska ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach som betyder "gå förbi", se 2 Mos 12:11-13. Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten. Pesach inleds eftermiddagen den 14:e nisan. Några timmar senare efter solnedgången är det 15:e nisan och det osyrade brödets högtid (hebr. chag ha-masot) tar vid. Dessa två högtider hör tätt ihop och refereras ofta till som en enhet. Två dagar tidigare är troligtvis sen eftermiddag före solnedgången den 12:e nisan, när Jesus har avslutat sitt tal på Olivberget. År 30 e.Kr. är det tisdag eftermiddag.]
Jesus blir smord i Betania
Ruinerna av Betania och vägen mellan Jerusalem och Jeriko. Foto från 1894.
När Jesus var i Betania [som gäst] i Simon den spetälskes hus och låg till bords, kom en kvinna [Maria, se Joh 12:3] som hade med sig en alabasterflaska med parfym (olja för smörjelse) av dyrbar äkta nardus [exklusiv parfym från norra Indien]. Hon bröt sönder flaskan och hällde ut den över hans huvud. 4Några av de som var där blev arga (kände ilska på grund av att de upplevde att något orätt skedde). [Judas var en av dem, se Joh 12:4.] De sa till varandra: "Varför detta slöseri med parfym (smörjelse, olja)? 5Den hade kunnat säljas för mer än tre hundra denarer [en årsinkomst] och getts till de fattiga." De skällde ut (fnyste, och snäste mot) henne.
6Men Jesus sa: "Låt henne vara! Varför besvärar (oroar) ni henne? Hon har gjort något gott (ärofyllt, vackert) för mig. 7De fattiga har ni ju alltid bland er och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid. 8Det hon hade (ägde), det använde hon (hon gjorde vad hon kunde göra). Hon har i förväg smort min kropp inför min begravning. 9Jag säger er sanningen, överallt i världen där evangeliet predikas, där ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Planen att förråda Jesus
30 silvermynt.
Judas Iskariot, som var en av de tolv, gick till översteprästerna för att utlämna (förråda) honom [Jesus]. 11När de hörde det gladde de sig inombords [förslaget togs emot med mer glädje än de vågade visa] och lovade honom pengar. Judas sökte efter (från och med nu var han helt upptagen med att hitta) ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.
Påskmåltiden förbereds
12När det var dags att slakta påskalammet, inför den första dagen i det osyrade brödets högtid, sa hans lärjungar till honom: "Vart vill du att vi ska gå och förbereda så att du kan äta påskmåltiden?"
En av gränderna i den gamla staden i Jerusalem. Även om marknivån höjts sedan Jesu tid så har gatorna samma sträckning som de alltid haft.
16Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att allt var så som Jesus hade sagt dem, och de förberedde påskmåltiden.
[Hela denna berättelse visar att Herren ville hemlighålla var han skulle äta måltiden. Inte ens lärjungarna fick veta platsen. Till och med de två som förberedde måltiden var ovetande när de skickades in i Jerusalem. Detta antyder att Judas kanske ville överlämna Jesus redan vid måltiden, men att Jesus sköt upp det till senare på kvällen.
Om man bara läser vers 12-16 kan det tolkas som att den sista måltiden är en traditionell påskmåltid kvällen den 15:e nisan. I sammanhanget verkar dock bara en dags händelser ha beskrivits sedan vers 1. Kärnbibeln följer Johannes kronologi som uttryckligen säger att måltiden skedde före påsken, se Joh 13:1.]
14:e nisan (onsdag kväll – torsdag eftermiddag)
Den sista måltiden
Rekonstruktion av matsalen, triclinium, där man låg till bords i ett finare romerskt hus. Bilden är tagen på museet i den spanska staden Zaragoza. Här grundade kejsar (Caesar) Augustus staden Caesaraugusta omkring 10 f.Kr.
19De blev bedrövade (visade att de var ledsna och sårade), och sa till honom en efter en: "Det är väl inte jag, eller hur?"
20Han sa till dem: "Det är en av de tolv, den som doppar [bröd] i skålen [med sås av dadlar, russin och vinäger] tillsammans med mig. [Uttrycket "doppar i samma skål" behöver inte vara ett tecken som pekar ut Judas, utan kan också mer generellt betyda "att dela måltiden och gemenskapen."] 21Människosonen ska gå bort som det står skrivet om honom, men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för honom om han aldrig hade blivit född."
[I Johannes mer detaljerade beskrivning gestikulerar Petrus till Johannes, som sitter närmast Jesus, och ber honom fråga vem det är. Jesus doppar då ett bröd och ger det till Judas. Trots det verkar inte Johannes och Petrus förstå vem det är, se Joh 13:18-30.]
Herrens måltid
I dag används ofta en speciell kalk för vinet och runda små oblat, men från början var nattvarden en vanlig måltid i vänners gemenskap. Bröd var den vanliga basfödan och vin den vanliga måltidsdrycken.
"Ta emot, ät, detta är (representerar) min kropp."
23Han tog en bägare [med vin] och när han tackat Gud, gav han dem, och alla drack ur den. 24Han sa till dem:
"Detta är (representerar) mitt blod som bekräftar förbundet (starkaste formen av kontrakt), [mitt blod] som utgjuts (spills ut) för många. 25Jag säger er sanningen, jag ska inte dricka frukten från vinstocken, förrän den dag då jag dricker det på nytt (ett nytt sätt, med en ny kvalitet) i Guds kungarike."
26Efter att ha sjungit en lovsång gick de ut till Olivberget. [Enligt den judiska traditionen sjöngs Psalm 113-114 före måltiden och Psalm 115-118 efter måltiden.]
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
27Då [medan de vandrade ut från Jerusalem via Kidrondalen mot Getsemane] sa Jesus till dem: "Ni ska alla komma på fall (ta anstöt, överge mig), för det står skrivet:
Jag ska slå (dräpa) herden,28Men efter min uppståndelse ska jag gå före er till Galileen."
och fåren i hjorden ska skingras.
[Jesus citerar fritt från Sak 13:7.]
29Petrus svarade honom: "Även om alla andra kommer på fall (tar anstöt, överger), så ska då jag aldrig göra det!" 30Jesus sa till honom: "Jag säger sanningen till dig, denna natt innan en [enda] tupp har galt två gånger [som en varning på vad som håller på att ske] kommer du att ha förnekat mig tre gånger." 31Men Petrus försäkrade med eftertryck (med många ord och upprepade gånger): "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig, nej aldrig, förneka dig!" Samma sak sa också alla de andra lärjungarna.
I Getsemane
Vid foten av Olivberget ligger Alla nationers kyrka och Getsemane trädgård.
Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane. Han sa till [åtta av] sina lärjungar: "Sitt kvar här [vid ingången till trädgården], medan jag ber!" 33Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och började bäva (en plötslig våg av fruktan mötte honom) och en enorm tyngd kom över honom (det starkaste grekiska ordet för psykisk press). 34Sedan sa han till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds [jag förgås av själslig ångest]. Stanna kvar här och vaka!" [Uppmaningen kan betyda att vara vakna och be, men också att hålla uppsikt för att säga till när de som skulle gripa honom kom.]
Jesus ber första gången
35[Det är nu omkring midnatt.] Jesus gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. 36Han sa: "Abba (pappa)! Fader! Allt är möjligt (alla saker är möjliga) för dig: Ta bort denna bägare från mig, men inte vad jag vill (önskar), utan vad du vill."
["Abba" betyder pappa på arameiska, som var det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är "abba" – pappa, och "imma" – mamma. Uttrycket "Abba Fader" visar på den öppenhet och nära familjerelation som råder i bönen. "Bägare" visar här på en uppmätt del av lidande, se även Luk 22:42.] 37När han kom tillbaka [till Petrus, Jakob och Johannes en timma senare] och fann att de sov sa han till Petrus: "Simon, sover du? Orkade du inte ens hålla dig vaken en timme? 38Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad]."
Jesus ber andra gången
39Han gick bort på nytt och bad med samma ord. 40När han kom tillbaka fann han dem igen sovande eftersom deras ögon var så tyngda av sömn. De visste inte vad de skulle svara honom.
Jesus ber tredje gången
41Han kom tillbaka för tredje gången och sa till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er? Det räcker. Timmen har kommit, nu ska Människosonen överlämnas i syndarnas händer. 42Stå upp, låt oss gå. Han som ska utlämna (förråda) mig är nära."
Med svärd och påkar
43[Jesus såg troligen nu mellan träden fackelljusen av den stora folkskaran som närmade sig.]
På en gång medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv. Med honom var en stor folkskara [romerska soldater, se Joh 18:3, och tempelvakter, se Luk 22:52] med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och de skriftlärda och folkets äldste [dessa tre grupper ingick i Sanhedrin – judarnas högsta domstol]. 44Förrädaren (den som skulle utlämna) hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser är det, grip honom och för bort honom under säker bevakning." [Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.] 45När Judas kom gick han direkt fram till Jesus och sa: "Rabbi (min lärare)!" och kysste honom intensivt. 46De tog tag i Jesus och grep honom. 47Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.
[Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se Joh 18:10. Petrus siktade troligen mot halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Jesus helar honom, se Luk 22:51. Att det bara är Johannes som tar med namnen kan bero på att han skriver sitt evangelium sist när Petrus redan är död, medan de övriga evangelieförfattarna är försiktigare och inte vill utlämna hans namn eftersom det kunde få juridiska följder för Petrus.]
48Jesus sa till dem: "Som mot en brottsling (rövare som rånade och överföll människor) har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. 49Dag efter dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig! Men [detta hände för att] Skrifterna skulle uppfyllas." 50Då övergav de alla [lärjungarna] honom och flydde. [I grekiskan ligger stark betoning på att alla gjorde detta och Jesus var ensam kvar med dem som gripit honom.]
En ung man flyr naken
51En ung man följde efter Jesus, med bara ett linnekläde (linneskynke) på kroppen. Honom grep de tag i, 52men han lämnade linneklädet kvar och sprang i väg naken.
[Det är bara Markus som omnämner denna händelse. Kanske var det evangelieförfattaren själv, vars familj bodde i Jerusalem, se Apg 12:12. Ordet för linne används bara här och i Mark 15:46 där det beskriver linneduken som Jesu döda kropp sveptes in i. Oavsett vem mannen var så visar händelsen på den aggressiva inställningen hos folket som försökte fånga honom. Hotet mot Jesu efterföljare var verkligt.]
Jesus inför Stora rådet
53[Det Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna med 71 medlemmar från fariséerna och saddukéerna, var helt eller delvis samlat hemma hos översteprästen och väntade på att Jesus skulle föras dit, se Matt 26:3. Rådet kunde aldrig på eget initiativ lägga fram en anklagelse; bara om vittnen kom och begärde få sin sak prövad togs frågan upp. Det var därför någon var tvungen att ange honom, och man behövde även vittnesmål mot honom.]
De förde Jesus till översteprästen [Kaifas, se Matt 26:57]. Där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. 54Petrus följde efter på avstånd ända till översteprästens innergård. [Även lärjungen Johannes var med och det var han som ordnade så att Petrus kunde komma in genom porten, se Joh 18:16.] Där satte han sig bland tjänarna [både husets tjänare och tempelvakter som nyss varit med och gripit Jesus] och värmde sig vid elden. 55Översteprästerna och hela rådet [Sanhedrin] sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, men de lyckades inte. 56Många vittnade (gång på gång) falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens.
57Då stod några upp och gav detta falska vittnesmål mot honom: 58"Vi har hört att han har sagt: 'Jag ska bryta ner detta tempel som är byggt med händer och på tre dagar bygga ett annat som inte är gjort med händer.' " 59Men deras vittnesmål stämde inte heller överens.
60Då reste sig översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus: "Ska du inte svara på deras vittnesmål mot dig?" 61Men Jesus var tyst och svarade inte. [Han uppfyllde profetian från Jes 53:7.] Då frågade översteprästen honom: "Är du den Smorde (Messias, Kristus), den Välsignades son."
Översteprästernas dom: "Han är skyldig!" Målning av Nikolaj Ge.
[Att slita sönder sina kläder var det judiska uttrycket för att visa häftig sorg eller fasa, se 1 Mos 37:29, 34; 2 Kung 18:37; 19:1; Jer 41:5; Apg 14:14. Tunikan var det innersta plagget. Bara välbärgade personer bar två tunikor, se Mark 6:9. Ordet "slita sönder" förstärker att det var en dramatisk scen. Översteprästen tog tag i halslinningen med sina händer och rev upp sina båda tunikor någon decimeter. Lagen förbjöd översteprästen att riva sönder sina kläder för privat sorg, se 3 Mos 10:6; 21:10. Dock verkar detta vara tillåtet då han agerade som en domare och uttryckte sin förskräckelse över en hädelse som yttrats i hans närvaro.]
Han sa: "Vad behöver vi nu ha fler vittnen till? 64Ni har nu själva hört hädelsen. Vad är ert beslut?"
Alla de [som var samlade i Stora rådet] dömde honom skyldig till döden. 65Några började sedan spotta på honom och täckte hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: "Profetera!" Även vakterna slog honom [i ansiktet] med sina handflator.
Petrus förnekar Jesus
Modell över Jerusalem sett från sydväst. Den stora byggnaden till vänster är översteprästen Kaifas hus.
69När tjänsteflickan [vid porten] fått syn på honom började hon igen säga [samma sak] till dem som stod i närheten: "Han är en av dem!" [I Matt 26:71 är det tydligt att det är en annan tjänsteflicka än den i vers 66. Utifrån Joh 18:25 var det inte bara en tjänsteflicka som pratade utan flera tjänare, men det var antagligen hon som tog initiativet och var den pådrivande att försöka avslöja Petrus.] 70Petrus förnekade det på nytt (upprepade gånger).
En stund senare [en timme, se Luk 22:59] kom de som stod där [vid porten] fram till Petrus och sa: "Visst är du också en av dem, du är ju från Galileen!" [Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja, se Matt 26:73.] 71Då började han förbanna [önska sig själv förbannad av Gud om det han sa inte var sant] och svor på nytt en ed [vid Guds namn och sa sedan]: "Jag känner inte den mannen som ni talar om." 72Omedelbart efter detta gol en tupp för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger förneka mig." Han bröt ihop under högljudd gråt [och gick ut, se Matt 26:75].
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
