Parallell - söndag 28/8
Hes 9-12
Del 2 – Jerusalems invånare1[Detta stycke handlar om domen över de avgudadyrkare Hesekiel sett fördärva templet, se Hes 8. Föregående kapitel avslutades med kungörande om domen, se Hes 8:18, som upprepas i slutet på denna syn, se vers 10. Men domen sker först efter att de trogna har blivit märkta. Stycket är format som en kiasm som ramas in av mannen med linnekläder, se vers 1-3 och vers 11.
Längre fram i synen anas att dessa totalt sju män också kan tolkas som änglar. Det är inte ovanligt att änglar kallas män, se 1 Mos 18:2; 32:24; Dan 10:5. Inom den babyloniska mytologin beskrivs en grupp av sju varelser stå under Gud vilkas uppgift är att straffa och förgöra. I den arameiska Sefire-inskriptionen från 700-talet (som hittades 1930 i Al-Safirah nära Aleppo i Syrien) omnämns förbannelser av "de sju" om ett förbund bryts.]
Sedan ropade han i mina öron [Guds röst] med en stark (stor) röst och sa:
Få stadens väktare (de som råder; men också disciplinerar – hebr. peqoda) att komma nära,
varje man med sitt ödeläggelsevapen (dödsbringande vapen – hebr. machet) i sin hand.
2Och se, sex män kom från vägen till den övre porten som ligger mot norr [byggd av Jotam, se 2 Kung 15:35; samma område där Hesekiel sett soldyrkare, se Hes 8:16],
varje man med sitt fördärvande (dödliga) vapen i sin hand.
Och en man i mitten av dem [med tre män på var sin sida]
som var klädd i vitt linne med en skrivares skrivdon (hebr. qeset) [egyptiskt låneord för portabel låda med pennor, palett och behållare med troligtvis både svart och rött bläck] vid sidan (bundet i bältet vid höften).4Och Herren (Jahve) sa till honom: Gå genom stadens mitt, genom mitten av Jerusalem och sätt ett märke [hebr. tav; den sista bokstaven i hebreiska alfabetet vars piktogram är ett kors] på pannan på alla de män som suckar och som ropar på grund av alla styggelser som görs i hennes mitt. [Upp 3:12; 7:3; 9:4; 14:1; 22:4]Och de gick in och stod bredvid bronsaltaret [2 Mos 27:1-8]som var klädd i vitt linne med en skrivares skrivdon vid sidan [vers 2 och 11].
3Och Israels Guds (Elohims) härlighet hade stigit upp från keruberna
där den varit och (flyttat sig) till husets tröskel, och han kallade på mannen
[När nu de som sörjde över det som beskrivits ske i templet i kapitel 8 märkts av mannen i linnekläder, går de sex andra männen vidare för att utföra domen. Jfr 2 Mos 12:23.]
5Och till de andra [sex] sa han så att jag hörde det: Gå genom staden efter honom och slå, låt inte era ögon skona och ha inget medlidande,
6slakta fullständigt, gamla män, unga män, jungfrur och de små och kvinnor, men kom inte nära någon man som har märket, och börja vid min helgedom. Sedan började de med de äldste som var framför huset.9Och han sa till mig: Synden hos Israels hus och Juda är mycket stor och landet är fullt av blod och staden är full av korruption, för de säger: Herren (Jahve) har övergett landet och Herren (Jahve) ser inte. 10Och även jag ska inte låta mina ögon skona och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge tillbaka deras egna vägar över deras huvuden (låta dem få samma behandling som de själva utövat i form av förtryck, blodspillan, girighet och alla andra synder som de ägnat sig åt).7Och han sa till dem: Orena huset [gör det rituellt orent] och fyll gården med de slagna,8Och det skedde när de slog och jag var lämnad (kvar, ensam vid templet) att jag föll på mitt ansikte och ropade och sa: Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) ska du förstöra hela Israels återstod när du häller ut ditt raseri över Jerusalem?
gå ut.
Och de gick ut och slog i staden.
11Och se, mannen i linnekläder som hade skrivdonet vid sidan (bundet i bältet vid höften) [se vers 2 och 3] rapporterade och sa: Jag har gjort allt som du har befallt mig.
Del 3 – Jerusalem bränns
1Sedan såg jag och se, på fästet (expansionen) [Hes 1:22] som var över kerubernas huvuden visade sig ovanför dem som om det var en safir, en sten visade sig som liknade en tron i sin framtoning. 2Och han talade till mannen klädd i linne och sa: Gå in mellan hjulen under keruben och fyll båda dina händer med glödande kol från mellan keruberna och kasta det mot staden. Och han gick framför mina ögon.
3Och keruberna stod på den högra sidan av huset när mannen gick in, och molnet fyllde den inre gården. 4Och Herrens (Jahves) härlighet lyfte från keruberna till husets tröskel och huset fylldes med molnet [2 Mos 40:34-38] och gården var full av ljuset (skenet, briljansen) från Herrens (Jahves) härlighet. 5Och ljudet från kerubernas vingar hördes till den yttre gården, som Gud den Allsmäktiges (El Shaddajs) röst när han talar.
6Och det skedde när han [Herren] befallde mannen i linnekläder och sa: "Ta eld [Hes 1:13] från platsen mellan hjulen, inne mellan keruberna," att han [mannen klädd i linne] gick och stod bredvid ett av hjulen. 7Och keruben sträckte fram sin hand från mellan keruberna till elden som var mellan keruberna och tog av den och lade den i händerna på honom som var klädd i linne, som tog det och gick ut. 8Och där visade sig i keruberna formen av en manshand under deras vingar.
9Och jag såg och se, fyra hjul bredvid keruberna, ett hjul vid sidan om en kerub och ett hjul vid sidan om en annan kerub, och hjulens utseende var som färgen på beryll. 10Och utseendet hade en form till de fyra, som om ett hjul var inuti ett hjul. 11När de gick, gick de mot sina fyra sidor, de vände inte när de gick utan till den plats som deras huvuden såg följde de det, de vände inte när de gick. 12Och hela deras kropp och deras ryggar och deras händer och deras vingar och hjulen var fulla av ögon runt om till deras fyra hjul. 13Angående hjulen kallades de i mina öron rullande virvelvindar. 14Och var och en hade fyra ansikten, det första ansiktet var en kerubs ansikte, och det andra ansiktet var en människas ansikte och det tredje var ett lejons ansikte och det fjärde var en örns ansikte.
15Och keruberna höjde sig, detta är de levande varelserna som jag såg vid floden Kevar. 16Och när keruberna gick, gick hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte upp sina vingar för att höja sig från jorden, gjorde hjulen likadant och lämnade inte deras sida. 17När de stod (stilla), stod dessa (hjulen), och när de höjde sig, höjde de sig upp med dem, för de levande varelsernas ande var i dem (hjulen).
18Och Herrens (Jahves) härlighet gick fram från husets tröskel och stod över keruberna. 19Och keruberna lyfte upp sina vingar och höjde sig från jorden inför mina ögon, och de gick framåt och hjulen bredvid dem, och de stod i den östra portens öppning till Herrens (Jahves) hus, och Israels Guds (Elohims) härlighet var över dem ovanför.
20Detta är de levande varelserna som jag såg under Israels Gud (Elohim) vid floden Kevar, och jag visste att de var keruber. 21Var och en hade fyra ansikten vardera och var och en fyra vingar, och det som liknade en människas hand var under deras vingar. 22Och det som liknade deras ansikten var de ansikten som jag såg vid floden Kevar, deras utseende och de själva, de gick var och en rakt fram.
Del 4 – Dom över Israels ledare
1Sedan lyfte en ande (vind) upp mig och förde mig till den östra porten på Herrens (Jahves) hus som vetter österut och se, i dörren till porten var 25 män. [Jfr med de 25 män som nämns i Hes 8:16.] Och jag såg i deras mitt Jazanja, Azors son, och Pelatjaho, Benajahos son, folkets furstar.
[Vid utgrävningar i Davids stad i Jerusalem har hundratals lersigill (lat. bulla) hittats från perioden just innan Jerusalems fall 586 f.Kr. Namnen Jazanja och Pelatjaho återfanns bland dem. Även namnen Jeremia och hans skrivare Baruch, har hittats.]
2Och han sa till mig: "Människobarn, dessa är männen som tänker ut synd och som ger de onda råd i denna stad [Jerusalem], 3som säger:
'Tiden är inte nära att bygga hus [starta en familj]. [Jer 29:5]4Profetera därför mot dem, profetera människobarn."
Hon [denna stad – Jerusalem] är grytan och vi är köttet.'
[En liknande bild om gryta används i Hes 24:3, 6, se även Jer 1:13]
5Och Herrens (Jahves) Ande föll över mig och han sa till mig: Tala: "Så säger Herren (Jahve): Ni Israels hus har sagt, för jag känner till det som kommer in i ert sinne. 6Ni har förökat ert slaktande i denna stad och ni har fyllt dess gator med slagna.
7Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Dina dödade som du har lagt mitt i den, är köttet och denna stad är grytan, men ni ska föras bort från dess mitt. 8Ni är rädda för svärd och svärd ska komma över er förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve). 9Och jag ska föra er bort från dess mitt och ge er i främlingars händer och ska verkställa domen ibland er. 10Ni ska falla för svärdet, jag ska döma dig vid Israels gräns. Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve). 11Fast denna stad inte ska bli er gryta, ska ni bli köttet i dess mitt. Jag ska döma dig vid Israels gräns, 12och de ska veta att jag är Herren (Jahve), för ni har inte vandrat efter mina förordningar (ordagrant: saker inristat) och inte verkställt mina påbud (bindande juridiska beslut) utan har handlat efter folkens påbud som är runtomkring er."
13Och det hände när jag profeterade att Pelatjaho, Benajahos son dog. Sedan föll jag ner på mitt ansikte och ropade med stark röst och sa: "Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), ska du göra helt slut på Israels kvarleva?"
Gud ska återupprätta Israel
14Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa: 15"Människobarn, dina bröder, dina bröder [3 Mos 25:25-55], dina återlösares män och hela Israels hus om vilka Jerusalems invånare har sagt till dem: Flytta er långt bort från Herren (Jahve). Till oss är detta land givet som en besittning.
16Säg därför: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Fast jag har flyttat dem långt bort bland folken och jag har förskingrat dem bland länderna, har jag ändå varit för dem som en liten helgedom i länderna dit de har kommit.'
17Säg därför: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag ska samla er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och åt er ska jag ge Israels land.'
18När de återvänt dit ska de ta bort alla avskyvärda avgudar och alla deras vidrigheter [tillhörande ritualer och tillbedjan] som finns där.
19Jag ska ge dem ett odelat (nytt) hjärta [som inte är splittrat mellan avgudadyrkan och sann gudstillbedjan] och fylla dem med en ny ande. Jag ska ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, 20så att de följer mina bud och håller sig till (vaktar, skyddar, bevarar) mina stadgar och lever efter dem. Så ska de vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud (Elohim). 21Men för dem vars hjärta vandrar efter hjärtats osmakliga ting och deras styggelser, ska jag ge deras väg över deras huvuden (de ska själva drabbas av de styggelser de ägnar sig åt) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve)." 22Sedan lyfte keruberna upp sina vingar och hjulen var bredvid dem, och Israels Guds (Elohims) härlighet var över dem ovanifrån. 23Och Herrens (Jahves) härlighet gick upp från mitt i staden och stod på berget som är på den östra sidan om staden (Olivberget). 24Och en ande (vind) lyfte [Hes 8:3] mig upp och förde mig i synen genom Guds (Elohims) Ande till Kaldéen till de fångna. Så steg synen som jag hade upp från mig. 25Sedan talade jag till alla de fångna, alla de ord (ting) som Herren (Jahve) hade visat mig.
Symbolisk handling – Hesekiels bagage
1Och Herrens (Jahves) ord kom till mig han sa: 2"Människobarn du bor mitt i de upproriskas hus som har ögon att se med men inte ser, som har öron att höra med men inte hör [Jes 42:18; Matt 13:13], för de är ett upproriskt hus.
3Och du människobarn gör i ordning åt dig det du behöver för exil och flytta som för en exil på dagen inför deras ögon, och du ska flytta från din plats till en annan plats inför deras ögon, kanske ska de se (lägga märke till det) för de är ett upproriskt hus. 4Du ska bära ut ditt bagage (packning) på dagen inför deras ögon [så alla kan se], som bagage för en exil [som bestod av det allra nödvändigaste för en resa – vattenlägel, bädd och en matskål], och du ska gå iväg själv på kvällen, inför deras ögon som när man går i exil. [Kvällen var inte den vanliga tiden att börja en lång vandring. Här finns en spegling i vad som händer med kung Tsidqijaho, som flyr på natten från ett belägrat Jerusalem, se 2 Kung 25:4.] 5Gräv dig genom muren inför deras ögon och bär bort den vägen. 6Inför deras ögon ska du bära det på dina skuldror och bära det vidare i mörkret. Du ska täcka ditt ansikte så att du inte ser marken, för jag har ställt dig som ett tecken till Israels hus."
7Och jag gjorde som jag blev befalld. Jag förde ut mitt bagage på dagen, som bagage för en exil och jag grävde mig genom muren med min hand och bar ut i mörkret och bar det på mina skuldror inför deras ögon.
8Och Herrens (Jahves) ord var till mig på morgonen, han sa: 9Människobarn, har inte Israels hus, det upproriska huset sagt till dig: Vad gör du?
10Säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Angående furstarna, detta budskap (profetord, denna börda) gäller Jerusalem och hela Israels hus bland vilka ni är. 11Säg: Jag är ert tecken. Som jag har gjort, så ska det göras mot dem, de ska gå i exil, i fångenskap.
12Och fursten [syftar på lydkungen Tsidqijaho] som är bland dem ska bära [sina tillhörigheter] på sin skuldra och gå fram i mörkret, de ska gräva genom muren för att bära ut den vägen, han ska täcka sitt ansikte så att han inte ser marken med sina ögon.
[Hesekiel undviker ordet kung (hebr. melek) och använder istället furste/ledare (hebr. nasi) om Tsidqijaho (Sidkia) som tillsattes av Nebukadnessar (2 Kung 24:17-20). Jehojachin var den rättmätige kungen i exil. Dessa ord får sin uppfyllelse när Tsidqijahos ögon sticks ut innan han förs bort till Babylon, se 2 Kung 25:7; Jer 52:11.]
13Mitt nät ska jag sprida över honom och han ska fångas i min snara, och jag ska föra honom till Babel, till kaldéernas land, men han ska inte se det, han ska dö där. 14Och alla som hjälper honom runtom och alla hans trupper ska jag skingra till alla vindar och svärdet ska jag dra ut efter dem.
15Och de ska veta att jag är Herren (Jahve) när jag sprider ut dem bland folkslagen och skingrar dem i länderna. 16Men jag ska lämna ett fåtal av dem från svärdet och från hungersnöden och från pesten, så att de kan berätta om alla sina styggelser bland folken till vilka de kommer och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Symbolisk handling – Hesekiels ätande
17Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa:
18Människobarn ät ditt bröd med darrande och drick ditt vatten med skakning och med ångest. 19Och säg du till landets folk: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) till dem som bor i Jerusalem i Israels land. De ska äta sitt bröd med ångest och dricka sitt vatten med förskräckelse för att hennes land ska bli öde från alla som är där, på grund av våldet hos alla dem som bor där. 20Och städerna som är bebodda ska ödeläggas och landet ska bli öde och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
21Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa:
22Människobarn, vilket är ordspråket som ni har i Israels land och säger: Dagarna blir förlängda och synerna slår fel? 23Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag ska låta detta ordspråk försvinna och de ska inte längre använda det som ett ordspråk i Israel. Men tala till dem: Dagarna visar sig och orden i alla syner. 24Där ska inte längre finnas någon fåfäng syn, inget smickrande siande i Israels hus. 25För jag är Herren (Jahve). Jag ska tala de ord jag talar och de ska verkställas. De ska inte längre dröja. För i era dagar, ni upproriska hus, ska jag tala ord och jag ska verkställa dem förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
26Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa:
27Människobarn se dem av Israels hus som säger: Synen som han ser kommer [först] om många dagar och han profeterar om tider som är långt bort.
28Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Inget av mina ord ska dröja längre, utan mina ord som jag ska tala ska verkställas förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
