Parallell - torsdag 11/8
Jer 18-22
1Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve). Han sa: 2"Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord."3Så jag gick ner till krukmakarens hus och såg hur han arbetade vid drejskivan. [Ordagrant "arbetade han vid de två stenarna." De två runda stenarna satt ihop, man snurrade på den undre med fötterna och arbetade med leran på den övre.] 4Det hände ibland att kärlet som krukmakaren höll på att göra av leran misslyckades i hans hand [det blev något fel med materialet], då började han helt enkelt om och gjorde det till ett annat slags kärl som han såg att det passade till (lämpade sig för).
5Och Herrens ord kom till mig, han sa: 6Som krukmakaren gör, skulle inte jag kunna göra likadant (på samma sätt) med er, Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand Israels hus. 7Ett ögonblick talar jag över ett folk och över ett kungarike till att rycka upp och bryta ner och fördärva det, 8men om folket vänder om från sin ondska, som föranleder att jag talat mot det, ändrar jag det onda som jag tänkte göra mot dem. [Herren ångrar sig aldrig och kommer alltid att döma ondskan. Men när vi som gör det onda omvänder oss från den ondska som framkallar Herrens vrede, då tar han tillbaka den, inte för att han ångrar sig utan för att vi omvänder oss.] 9Ett ögonblick talar jag över ett folk och över ett kungarike till att bygga upp och plantera det, 10men om de gör det som är ont i mina ögon, så att de inte lyssnar till min röst, då ändrar jag det goda som jag sagt om dem till godo. 11Och nu, berätta, jag ber dig till Juda män och till alla Jerusalems invånare och säg: Så säger Herren (Jahve): Se, jag ställer ondska mot er och tillräknar över er påfund, kom tillbaka, jag ber, varje man från sin onda väg och ändra era vägar och era förehavanden. 12Men de säger: Det finns inget hopp, vi ska vandra efter våra egna råd och vi ska göra varje man efter hans onda hjärtas envishet (lust).
13Därför säger Herren (Jahve) så:
Fråga, jag ber, bland folken, vem har hört något sådant? Något mycket fruktansvärt har Israels jungfru gjort.
14Faller Libanons snö från fältets klippa?
Eller har den stränga kylan fått vatten att flöda?
15Eftersom mitt folk har glömt bort mig,
offrar de till fåfänga och de snubblar på sina vägar, på de gamla stigarna, till att vandra på sidovägarna, på en väg som inte är röjd,
16till att göra deras land till förvåning och oavbrutet åtlöje. Var och en som går förbi där ska bli förvånad och skaka på huvudet.
17Jag ska skingra dem med en östanvind framför fienden. Jag ska se på deras rygg och inte deras ansikte, på dagen för deras olycka.
18Och de säger: Kom låt oss tillräkna hans påfund mot Jeremia, för undervisning saknas inte från prästen, och råd från de visa och ord från profeten. Kom och låt oss slå honom med tungan och låt oss inte lyssna på något av hans ord.
19Herre (Jahve) ge akt till mig
och lyssna till rösten på dem som tvistar med mig.
20Ska ondska belönas med gott? För de har grävt en grop för min själ. Kom ihåg hur jag stod inför ditt ansikte för att tala gott till dem, till att vända bort din vrede från dem. 21Därför, ge dina söner till hungersnöd och slunga dem till svärdets kraft och låt deras hustrur bli berövade sina barn och bli änkor och låt deras män bli slagna av död och deras unga män slagna av svärd i striden.
22Låt ett rop höras från deras hus, när du plötsligt för en armé över dem, för de har grävt en grop för att fånga mig och gömt en snara för min fot.
23Herre (Jahve) du känner alla deras råd mot mig till att döda mig, förlåt inte deras synd, sudda inte ut deras synd från dina ögon, utan låt dem snubbla inför ditt ansikte och gör mot dem som i tiden för din vrede.
1Så säger Herren (Jahve): Gå och ta en krukmakares lerkärl och ta från folkets äldste och från prästernas äldste2och gå ut till Hinnoms sons dal som är vid ingången till Charsits port, och förkunna där ordet som jag ska tala om för dig3och säg: Lyssna på Herrens (Jahves) ord, Juda kungar och Jerusalems invånare: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Se jag ska föra ondska över denna plats, vemhelst som hör, hans öron ska pirra4eftersom de har övergett mig och har gjort denna plats främmande och har offrat på den till andra gudar, som varken deras fäder har känt eller Juda kungar, och har fyllt denna plats med oskyldigt blod 5och har byggt Baals höga platser till att bränna sina söner i eld som brännoffer till [avguden] Baal, vilket jag inte har befallt, inte har talat och aldrig haft i mitt sinne. 6Därför, se dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då denna plats inte mer ska heta Tofet, och Hinnoms söners dal, utan Slaktdalen. [Jer. 7:32]
7Och jag ska göra om intet Juda rådslag och Jerusalem på denna plats och jag ska få dem att falla för svärd framför sina fiender och från deras hand som söker deras själ (liv). Och deras döda kroppar ska jag ge som mat till himlarnas fåglar och till markens djur. 8Och jag ska göra denna stad till en förvåning och en vissling, alla som går förbi ska bli förvånade och vissla över alla dess plågor. 9Och jag ska låta dem äta köttet av deras söner och köttet av deras döttrar och varje man ska äta sin grannes kött genom belägring och ångest, varmed deras fiender och de som söker deras själar (liv) ska tränga dem.
10Och du ska krossa lerkärlet inför ögonen på männen som går med dig, 11och du ska säga till dem: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): På detta sätt ska jag krossa detta folk och denna stad, som man krossar en krukmakares kärl så att det inte kan lagas igen, och de ska begrava i Tofet i brist på plats att begrava. 12Så ska jag göra med denna plats förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och med dess invånare. Jag ska göra denna stad som (lik) Tofet, 13och Jerusalems hus och Juda kungars hus, som är vanhelgade, ska bli som Tofets plats, alla hus på vars tak de har offrat till himlarnas härskaror och har hällt ut drickoffer till andra gudar.
14Och Jeremia kom från Tofet, dit Herren (Jahve) hade sänt honom att profetera, och han stod på gården till Herrens (Jahves) hus och sa till hela folket: 15Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Se, jag ska föra över denna stad och över alla hennes städer, all den ondska som jag har talat mot den, eftersom de har gjort sina nackar styva, till att inte lyssna på mina ord.
Jerermia och prästen Pashchor
1Och Pashchor, Immers son prästen som var chef i Herrens (Jahves) hus, hörde Jeremia profetera dessa ord [plural]. 2Och Pashchor slog Jeremia och satte honom i stocken som var i den övre Benjaminsporten som finns i Herrens (Jahves) hus. 3Och det skedde på morgonen att Pashchor förde fram Jeremia från stocken. Och Jeremia sa till honom: Herren (Jahve) har inte gett dig namnet Pashchor, utan ve! Magor Misaviv. [Namnet Magor Misaviv betyder terror från alla sidor. Detta förolämpande namn står för två saker. Det beskriver ödet som väntar Pashchor och hans familj och hela den korrupta situationen som beskrivs i dessa verser. Men det beskriver även tragiken i templet som är Guds hem. En plats där frid och ro borde råda. Men istället är det just en terrorns plats där människor inte vågar riskera livet genom att göra eller säga något som inte passar ledarskapet.] 4För så säger Herren (Jahve): "Se, jag ska göra (lämna över) dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner [som du håller kära och som älskar dig] och de ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Och hela Juda ska jag ge i kungen av Babels (i den babyloniske kungens) hand och han ska föra bort dem till fångenskap i Babel och slå dem med svärd (svärdet). 5Och jag ska ge hela denna stads rikedom och allt som produceras och alla Juda kungars rikedomar ska jag ge i deras fienders hand som ska ödelägga dem och ta dem och bära dem till Babel. 6Och du Pashchor och alla som bor i ditt hus ska gå i fångenskap och du ska komma till Babel och där ska du dö, du och alla dina vänner till vilka du har profeterat lögn."
Jeremia klagar över hur budskapet tas emot
7Herre (Jahve),
du övertalade mig [Jeremia],
och jag lät mig övertalas.
Du grep mig
och blev mig övermäktig.
[Du var starkare än min egen vilja, din helige Ande övervann min rädsla.]
Jag har blivit till ett ständigt åtlöje,
alla hånar mig,
8eftersom varje gång jag talar [får ett profetiskt budskap] måste jag ropa:
"Våld och förtryck kommer!" [Ett budskap om dom, som ännu inte gått i uppfyllelse.]
Herrens ord vållar mig spott och spe hela dagen.
[Han ansågs vara en falsk profet i folks ögon.]
9Ibland tänker jag:
"Jag ska inte nämna [Herrens namn] eller tala [profetera] i hans namn,"
men då blir hans budskap som en eld instängd inom mig (i mina ben).
Jag försökte hålla tillbaka (uthärda) det, men kunde inte hålla inne det längre.
10[Anledningen till att jag ville hålla inne Guds ord var att:]
Jag har hört många som förtalar mig [jag har hört hur man viskar om mig],
skräck runt omkring (fruktan omger mig).
Man berättar:
"Berätta om honom (vi ska ange honom, låt oss offentligt fördöma honom)!"
Alla människor som gett fridshälsningar (så kallade vänner; ordagrant: ´bräckliga människor av min shalom´) [Jer 38:22]
vaktar (bevakar) [nu] mig om något ska få mig att stappla (få mig på fall). De säger:
"Kanske låter han lura sig att göra fel,
så att vi [får övertaget och] kan få vår hämnd på honom."
11Men Herren är med mig som en mäktig hjälte (fruktansvärd krigsman),
därför ska mina fiender misslyckas (komma på fall), de ska inte segra över mig.
De ska komma på skam, eftersom de var ovisa (de misslyckades med sina planer).
Deras skam ska aldrig glömmas.
12Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
som prövar en rättfärdig ser njurar och hjärta,
låt mig se din hämnd på dem,
för till dig har jag uppenbarat min sak. [Jer 11:20]
13Sjung till Herren (Jahve),
prisa Herren (Jahve)
eftersom han har befriat den fattiges själ
från illgärningsmännens hand.
14Förbannad (helt omintetgjord – hebr. aror) är dagen jag föddes [även Job förbannar sin födelsedag, se Job 3:1],
dagen då min mor födde mig, låt den inte vara välsignad.
15Förbannad (helt omintetgjord – hebr. aror) är mannen
som kom med nyheten till min far och sa:
"Ett gossebarn är fött till dig,"
för att göra honom mycket glad.
16Och låt den mannen bli som städerna
som Herren (Jahve) omstörtar och ångra inte [1 Mos 18],
och låt honom höra ropet på morgonen
och larmet vid middagstid,
17Eftersom han inte slog mig från livmodern [innan jag var född]
och lät min mors livmoder bli min grav
– och hennes livmoder evigt havande. [Klag 4:1-3; Job 3:10]
18Varför kom jag fram (föddes jag) från livmodern
för att se arbete och sorg
så att mina dagar uppslukas av skam?
Samling med daterade budskap (kap 21-29)
Budskap till Juda kungar
Sydrikets siste kung – Tsidqijaho
1[Nu följer en samling av budskap som har med information om tidpunkt och kung. För första gången i boken nämns specifika kungar i Juda. Sektionerna innehåller Jeremias budskap och också kungens reaktion. Att den siste kungen, Tsidqijaho, nämns först visar att det inte är en kronologisk ordning.]
Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve) när kung Tsidqijaho [Sydrikets 20:e regent – den siste] sände honom till Pashchor, Malkijahs son, och Tsefanjaho, Maasejas son prästen, och sa: 2Fråga (undersök och se efter), jag ber dig, Herren (Jahve) för vår räkning eftersom Nebukadnessar, Babels kung strider mot oss, kanhända ska Herren (Jahve) agera med oss i enlighet med alla hans underbara gärningar så att han [Nebukadnessar] går upp från (lämnar) oss.
3Och Jeremia sa till dem: Så ska ni säga till Tsidqijaho: 4Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Se, jag ska vända tillbaka (vrida loss) stridsvapnen som är i era händer, med vilka ni strider mot Babels kung och mot kaldéerna som belägrar er utanför murarna och jag ska samla dem i mitten av denna stad. 5Och jag ska själv strida mot er med en utsträckt hand och med en stark arm och i ilska och i raseri och i stor vrede. 6Och jag ska slå invånarna i denna stad, både människa och djur, de ska dö av en stor pest. 7Och därefter förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) ska jag ge Tsidqijaho, Juda kung, och hans tjänare och folket, de som är kvar i denna stad från pesten, från svärdet och från hungersnöden, i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i händerna på era fiender och i händerna på dem som söker era själar (liv), och han ska slå dem med svärdsegg, han ska inte skona dem, inte ha medlidande, inte ha förbarmande.
8Och till detta folk ska du säga: Så säger Herren (Jahve): Se jag ska ställa framför er livets väg och dödens väg. [Se 5 Mos 30:15, 19] 9Den som förblir i staden ska dö för svärd och av hungersnöd och av pest, men den som går ut och går över (avfaller) till kaldéerna som belägrar er, han ska leva och hans själ (liv) ska för honom vara som ett byte. 10Eftersom jag har vänt mitt ansikte mot denna stad till ont och inte till gott förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), ska den bli given i Babels kungs hand och han ska bränna den i eld.
Sydrikets kungar
11Och till Juda kungs hus: Hör Herrens (Jahves) ord:
12Davids hus: Så säger Herren (Jahve): Verkställ domar på morgonen och befria bytet ur förtryckarens hand, annars går mitt raseri fram som en eld och bränner det så att ingen kan släcka, på grund av era onda gärningar.
13Se, jag är emot er dalens invånare och slättens klippa
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Ni som säger: "Vem ska komma ner mot oss?" Eller: "Vem ska komma in i vår boning?"
14Och jag ska straffa dig efter dina gärningars frukt
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)
och jag ska tända en eld i hennes skog
och den ska sluka allt runt omkring henne.
Sydrikets 18:e regent – Jehojaqim
1Så Herren sa [till mig Jeremia]: Gå ner [från templet, som ligger på högre höjd] till Juda kungs palats [i Jerusalem] och tala där detta ord: 2Säg: Lyssna, du Juda kung [troligtvis Jehojaqim, Sydrikets 18:e regent], som sitter på Davids tron. Du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar måste lyssna till vad Herrens (Jahves) ord säger. 3Så säger Herren (Jahve):
- Döm rättfärdiga domar.
- Befria de som plundras av förtryckare.
- Utnyttja inte och var inte hård mot (misshandla och kränk inte) invandraren, de faderlösa och änkan [de svagaste i samhället].
- Spill inte oskyldigt blod på denna plats.
6Så säger Herren (Jahve) om Juda kungs hus: Du är som Gilead för mig, Libanons huvud, likväl ska jag med säkerhet göra dig till en öken, städer som är obebodda.
7Och jag ska förbereda fördärvare mot dig, varje man med hans vapen, och de ska hugga ner dina utvalda cedrar och kasta dem i elden.
8Och många folkslag ska gå förbi denna stad och de ska säga varje man till sin granne: "Varför har Herren (Jahve) gjort detta mot denna stora stad?" 9Och man ska svara: "Eftersom de övergav Herren deras Guds (Jahve Elohims) förbund och tillbad andra gudar och tjänade dem."
10Gråt inte för de döda, sörj honom inte,[De döda syftar på Sydrikets kung Joshijaho som dog 609 f.Kr. i ett slag mot Egypten. Den som går iväg är Jochanan som skickades i exil till Egypten av farao Necho.]
utan gråt ljudligt för honom som går iväg,
för han ska inte mer återvända,
inte se landet där han föddes.
Shallum – Nordrikets 15:e kung
11Så säger Herren (Jahve) till Shallum, Joshijahos son, Juda kung, som regerade i Joshijahos sin fars ställe och som gick ut från denna plats: Han ska inte mer återvända hit, 12utan på den plats dit han blir ledd i fångenskap, där ska han dö och han ska inte mer se detta land.
Sydrikets 18:e regent – Jehojaqim
13Ve över honom som bygger sitt hus i orättfärdighet och sina kammare genom orättvisa, som använder sin grannes tjänster utan ersättning och inte ger honom hans lön.
14Som säger: "Jag ska bygga mig ett stort hus och rymliga rum" och hugger ut åt sig fönster och gör dess tak med cederträ och målar med cinnober (en röd färg).
15Ska du regera eftersom du strävar efter att utmärka dig med cederträ? Din far åt och drack och gjorde det som var rätt och rättfärdigt, varpå det var väl med honom.
16Han dömde i de fattigas och behövandes sak och det var väl. Är inte detta att känna (vara intimt förtrogen med) mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)?
17Eftersom inte dina ögon och ditt hjärta, eftersom ve över din girighet och över utgjutandet av oskyldigt blod, och över förtryck och över våld, till att göra det.
18Därför säger Herren (Jahve) så angående Jehojaqim, Joshijahos son Juda kung: De ska inte sörja över honom: "Ve min bror!" Eller: "Ve min syster!" De ska inte sörja över honom: "Ve herre!" Eller: "Ve hans ära!"
19Han ska bli begravd med en åsnas begravning, släpad och bortkastad bortom Jerusalems portar.
20Gå upp till Libanon [i norr längs vid kusten] och ropa
och lyft upp din röst i Bashan [Golanhöjderna i norr]
och ropa från Avarim [i öst – Avarim är bergskedjan nordost om Döda havet med toppen Nebo där Mose fick se löfteslandet, se 5 Mos 32:49],
eftersom alla dina älskare är fördärvade.
21Jag talar till dig i din rikedom,
men du säger: "Jag vill inte lyssna."
Detta har varit ditt sätt sedan din ungdom,
att du inte lyssnar till min röst.
22En vind [metafor för Guds dom] ska valla (hebr. raah) [föra bort] alla dina vallare (herdar – hebr. raah)
och dina älskare ska gå i fångenskap,
då ska du med säkerhet skämmas
och bli förvirrad av all din ondska (hebr. raah).
23Libanons invånare
som är inbäddade i cedrarna,
hur ljuvlig ska du bli när smärtorna kommer över dig,
smärtorna som hos en födande kvinna.
Konjahos öde
24Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Trots att Konjaho [korform för Jehojachin, Sydrikets 19:e regent, se 1 Krön 3:1], Jehojaqims son, var signetringen på min högra hand ska jag rycka bort honom därifrån, 25och jag ska ge dig i deras hand som söker din själ (ditt liv) och i handen på dem som du är rädd för, i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i kaldéernas hand. 26Och jag ska kasta ut dig och din mor som födde dig till ett annat land där ni inte föddes och där ska ni dö. 27Men till landet som de längtar efter att återvända, dit ska de inte återvända.
28Är den mannen Konjaho en föraktad avgud som man slår i bitar? Är han ett kärl (redskap, en figurin) till ingen nytta (utan skönhet)? Varför är de utkastade, han och hans säd, och utkastade till landet som de inte känner? 29Land, land, land – hör Herrens (Jahves) ord!
30Så säger Herren (Jahve): Skriv åt dig denne man barnlös, en man som inte har framgång i sina dagar, ingen av hans säd ska ha framgång, sitta på Davids tron och regera vidare i Juda.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
