Parallell - torsdag 21/7
Jes 28-30
En samling ve-rop (kap 28-35)1
Nu följer en sektion med sex ve-rop, se Jes 28:1; 29:1, 15; 30:1; 31:1; 33:1. De två sista kapitlen (34-35) hör tematiskt ihop med budskapet som startade i kap 28. På samma sätt som bokens två första sektioner (1-12 och 13-27) slutar med seger och glädje, avslutas detta stycke på samma sätt.
Herren dömer Samarien – fienden i norr
Första veropet
Ve över den stolta kronan på Efraims druckna,hans ärbara skönhet är en vissnande blomma
på huvudet i den fruktsamma dalen [staden Samarien i det norra riket]
med dem som är slagna av vin.
2Se, Herren (Adonaj) är stark och mäktig,
som en hagelstorm, som ett förödande oväder,
som en storm med mäktiga vatten som ger översvämning,
som kastas ner på jorden med våld.
3Under fötterna ska den stolta kronan
av Efraims druckna bli trampad,
4och den vissnande blomman av hans ärbara skönhet
som är på huvudet i den fruktsamma dalen,
ska vara som den första fikonskörden innan sommaren,
som när någon ser på den, medan den fortfarande är i hans hand äter han upp den.
5På den dagen ska Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
vara en ärekrona
och ett vackert diadem
för återstoden av hans folk,
6och en domens ande
för den som sitter på domen,
och till styrka
för dem som avvärjer striden i porten.
7Men dessa rullar i vin
och raglar i starka drycker,
prästen och profeten vinglar med starka drycker,
de är förvirrade på grund av vinet,
de raglar på grund av starka drycker,
de tar miste i synen [när de ska profetera],
de vacklar i dömandet (domen).
8Alla bord är fyllda av snuskiga spyor
och ingen plats är ren.
9Vem ska man undervisa kunskap (lära ut något till)?
Och vem ska man få att lyssna (förstå, ta till sig budskapet)?
De som är avvanda från mjölk,
de som dragits från bröstet?
[Uttryck för småbarn som oftast blev ammade till mellan 3 och 5 års ålder.]
10För det är
föreskrift på (till) föreskrift,11För med stammande läppar
föreskrift på (till) föreskrift,
rad (linje, gräns; ordagrant: "mätsnöre") på (till) rad (linje, gräns),
rad på (till) rad,
lite [undervisning] här, lite där.
[Den hebreiska frasen är: ki tsav latsav, tsav latsav, qav laqav, qav laqav, zeir sham. Frasen återupprepas i vers 13. I vers 9 nämns små barn, vilket gör att en tolkning är att detta låter som ett barns obegripliga pladder. På svenska "bla bla bla bla osv". Dock har orden också betydelse, och tas tsav som en form av tsavah blir det föreskrift på föreskrift. Det kan vara folket som hånar och förlöjligar profeternas ord, som de upprepar Guds föreskrifter och härmar dem.]
och med en främmande tunga ska det talas till detta folk,
12till vilka han har sagt:
"Detta är vilan, ge vila till de utmattade,
och detta är vederkvickelsen."
Men de hör inte.
13Så blir Herrens (Jahves) ord för dem
föreskrift till föreskrift,De går och faller baklänges,
föreskrift till föreskrift,
rad till rad,
rad till rad,
lite här, lite där.
[Samma fraser som i vers 10]
de skadar sig, blir snärjda och fångade.
14Hör därför Herrens (Jahves) ord, ni bespottare
som sjunger folkets nidvisor som är i Jerusalem. [Ords 1:22; 9:7, 8, 12; 13:1]
15För ni har sagt: "Vi har skurit förbund med döden,
och med Sheol (underjorden, de dödas plats) har vi en överenskommelse,
när det gisslande gisslet drar förbi
ska det inte drabba oss
för vi har gjort lögnen till vår tillflykt
och i falskheten har vi vårt gömställe."
16Därför säger Herren Herren (Adonaj Jahve) så:
Se, jag lägger i Sion en sten [grundsten],
en beprövad hörnsten,
ett dyrbart (sällsynt) välgrundat grundfundament.
Den som tror (förtröstar) [litar på den] ska aldrig [behöva] fly (ska inte hasta iväg).
[Här har den grekiska översättningen Septuaginta "borde aldrig behöva skämmas", med innebörden "behöver absolut inte komma på skam eller känna vanära", se Rom 9:33; 1 Pet 2:6]
17Jag ska göra rätten till mätsnöre
och rättfärdigheten till lod,
och haglet ska svepa bort lögnens tillflykt
och vattnen ska översvämma gömställena.
18Och ditt förbund med döden ska göras om intet,
och din överenskommelse med Sheol (underjorden, de dödas plats) ska inte bestå,
när det gisslande gisslet drar förbi ska du bli nedtrampad av det.
19Så ofta som det drar förbi ska det fånga dig,
morgon efter morgon ska det dra förbi,
på dagen och på natten,
det ska vara ren skräck när man förstår budskapet.
20Sängen är för kort för en man att sträcka ut sig själv i,
och täcket för trångt (smalt, litet) när han sveper in sig.
21För Herren (Jahve) ska resa sig som på berget Peratsim [2 Sam 5:20],
han ska bli vred som i Givons dal [Jos 10:10-14],
för att han ska göra sitt görande, förunderligt är hans görande,
och arbeta sitt arbete, noggrant är hans arbete.
22Sluta därför bespotta,
så att inte dina fjättrar blir starka,
för en förintelse, fast besluten, har jag hört från Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot)
över hela landet.
23Ge ditt öra och lyssna till min röst,
var uppmärksam och hör mitt löftesord (tal).
24Den som plöjer, plöjer han hela dagen för att så?
Fortsätter han att bryta upp marken och harva oupphörligt?
25Nej, när han har gjort marken slät,
då kastar han ut dill och sprider kummin
och sår dit vete i rader
och korn på dess bestämda plats
och speltvete i dess kant,
26för han har instruerat sina påbud (bindande juridiska beslut),
hans Gud (Elohim) har lärt honom.
27För dill tröskas inte med trösksläden,
inte heller kör man vagnshjul över kummin,
utan dillen slås av med en stav
och kummin med en käpp.
28Brödsäden krossas
men inte hur länge som helst,
man kör inte ständigt sina skramliga vagnshjul över den,
den ska inte tröskas sönder.
29Också detta kommer från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Underbara är hans råd och stor hans vishet.
Kommande Assyrisk belägring av Jerusalem
Det andra veropet
1Ve, Ariel, Ariel ["Guds lejon, Guds lejon" – poetiskt namn och upprepning för Jerusalem],
staden där David slog läger.
Lägg år till år,
låt högtiderna komma runt.
[Här i vers 1, 2 och 7 är enda gången namnet Ariel används i Jesaja. Det består av ordet för lejon (hebr. ari) och det generella ordet för Gud (hebr. el). Det syftar poetiskt på staden Jerusalem.]
2Jag ska låta Ariel [Lejonet; symboliskt namn för Jerusalem – hebr. ariel] vara i ångest,
och där ska vara sorg och klagan
och hon ska vara för mig som ett [modigt eller som ett offer] lejon (hebr. ariel).
3Och jag ska slå läger mot dig runtomkring,
och jag ska belägra dig med en vall
och jag ska resa befästningsvallar mot dig,
4och bryta ner dig så att du talar från marken,
och ditt löftesord (tal) ska vara lågt från stoftet,
och din röst ska vara som en spökröst från marken,
och ditt löftesord (tal) ska gnissla fram från stoftet.
[Handlar om mänskliga löften till Herren som inte hålls.]
5Men skaran av dina fiender ska bli som små korn
och skarorna av de fruktansvärda som agnar som blåser bort,
det ska ske plötsligt (oväntat, i ett ögonblick).
6Det ska bli ett besök från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
med dunder (åska) och jordbävning och stort oväsen,
virvelvind och storm och flammor av slukande eld.
7Och hednafolkens skaror som krigade mot Ariel [Lejonet – Jerusalem],
alla som stred mot henne och bålverken mot henne
och de som gav henne ångest,
ska vara som en dröm, en syn om natten.
8Och det ska bli som när en hungrig man drömmer,
och se han äter men han vaknar och hans själ är tom (inre är tomt),
eller som när en törstig man drömmer,
och se han dricker men han vaknar och se han är svag och hans själ är hungrig,
så ska skarorna från alla länder vara
som stred mot Sion.
9Fördumma er själva och var dumma,
förblinda er själva och var blinda,
ni som är drinkare, men inte med vin,
inte med starka drycker.
10För Herren (Jahve) har utgjutit över er en ande av djup sömn
och har stängt era ögon.
Profeterna och era huvuden,
siarna har han täckt över.
11Och synen av allt detta har kommit till er som skrivna ord som är förseglade, som man ger till någon lärd och säger: "Läs detta, jag ber dig" och han svarar: "Jag kan inte, för det är förseglat." 12och skriften ges till den som inte är lärd och man säger: "Läs detta, jag ber dig" och han svarar: "Jag kan inte, för jag är inte lärd (läskunnig)."
13Och Herren (Jahve) säger:
"Lika mycket som detta folk har kommit nära
och ärar mig med sin mun och sina läppar,
har de flyttat bort sina hjärtan långt från mig
och deras vördnad för mig är ett inlärt människobud."
14Därför, se, jag ska åter göra det förunderliga bland detta folk,
förunderliga förunderligheter,
och göra de visas vishet om intet
och de klokas klokhet ska döljas.
Det tredje veropet
15Ve över dem som försöker dölja sina råd från Herren (Jahve), deras arbete görs i mörkret och de säger: "Vem ser oss?" och "Vem känner (har kunskap om) oss?"
16Ni förvridna! Ska krukmakaren behandlas som lera? Ska föremålet säga till den som gjort det: "Han har inte gjort mig!", eller det formade säga till den som format det: "Han förstår inte!"
Allt förändras när Jesus kommer tillbaka
17Är det inte bara ett kort ögonblick tills Libanon [känd för sina stora skogar och karga berg] ska bli till åkermark, och åkermark räknas som skogar? [En total förändring ska ske när Jesus kommer tillbaka för att regera.]
18De döva ska höra orden när man läser från bokrullen,
och de blindas ögon ska se genom djupt mörker.
19De förtryckta (ödmjuka) ska då glädja sig mer och mer i Herren,
och de fattigaste bland människorna ska jubla (sjunga och dansa i glädje inför) Israels Helige.
20För tyrannerna är borta, de som hädade (var hänsynslösa) finns inte mer,
och alla som älskade att göra det onda (njöt av att göra andra illa) är utrotade.
21Borta är också de som vittnade falskt mot de oskyldiga (de som genom sitt anklagande ord fick en människa att ses som en syndare och lagöverträdare), som snärjde den som medlade i porten [där de äldste dömde] och undanhöll den oskyldiges rätt genom falska anklagelser.
22Därför säger Herren (Jahve) som befriat (återlöst) Abraham, angående Jakobs hus, Jakob ska inte skämmas inte heller ska hans ansikte bli vaxblekt,
23när han ser sina barn, min hands arbete i hans mitt, att de helgar mitt namn, ja de ska helga mitt namn den Helige i Jakob, och ska stå i beundran för Israels Gud.
24De som har en förvillad ande ska komma till insikt (få intim kunskap) och de som mumlar (knotar) ska lära sig rättvist tal (lärdom).
Varning – förlita er inte på Egypten
Det fjärde veropet
1Ve över de upproriska sönerna,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
som tar råd, men inte från mig,
och som smider planer, men inte från min Ande,
så att de lägger synd på synd (överträdelse på överträdelse).
2Som vandrar ner till Egypten
utan att fråga min mun,
som tar fångar i faraos fästen,
och tar skydd i Egyptens skugga.
3Därför ska faraos fästen vändas till din skam
och skyddet i Egyptens skuggor till din förvirring.
4För hans furstar är i Tsoan,
och hans sändebud har kommit till Chanes.
5De ska alla skämmas för ett folk
som inte kan ge dem vinning,
de är inte till hjälp eller vinning,
men en skam och även en förebråelse.
6Budskap (profetord, denna börda) över söderns (Negevs) vilddjur:
Genom landet (fyllt) av problem och ångest varifrån lejoninnor och lejon kommer,
huggormen och den giftiga flygaren (fågeln).
De bär sina rikedomar på unga åsnors skuldror,
och sina skatter på kamelers pucklar,
till ett folk som inte har någon vinning av dem.
7För Egyptens hjälp är fåfänglighet och tomhet,
därför kallar jag landet "Rahav, som ingenting gör". [Hebr. rahav betyder "stolthet", se även Jes 51:9.]
8Gå nu och skriv för dem på lertavlor
och rista in det i en skriftrulle (bok)
så att det finns till kommande dagar
för alltid och evigt.
9För det är ett upproriskt folk vars söner ljuger,
sönerna vägrar att lyssna till Herrens (Jahves) undervisning.
10De säger till siarna: "Skåda inte"
och till profeterna: "Profetera inte rätt (rakt, rättfram – sanning/rättvisa/rättfärdighet) för oss,
tala till oss om behagliga ting,
profetera villfarelse.
11Gå bort från vägen (gå ur vägen för oss),
vänd åt sidan från stigen,
se till att Israels Helige försvinner (tystnar)
från vår åsyn (framför våra ansikten)."
12Därför säger Israels Helige,
eftersom ni föraktar dessa ord
och litar på förtryck
och oärlighet och står på det,
13därför ska denna orättfärdighet bli för er
som en rämna som sprider ut sig i en hög mur, redo för fall,
vars fall kommer plötsligt på ett ögonblick.
14Och han ska bryta den som en krukmakares kärl krossas,
bryta den i bitar utan återhållsamhet,
så att man inte bland bitarna ska finna en enda skärva
som duger till att hämta eld från eldstaden
eller vatten från cisternen.
Förtrösta på Herren
15[Detta är det centrala stycket i kapitel 28-35.]
Så säger Herren (Adonaj) Herren (Jahve) Israels Helige:
"I (genom) omvändelse (återvändande) och ro [att vara djupt rotade]
blir ni frälsta (räddade),
i tystnad (stillhet) och tillit
finns er styrka, men ni vill inte."
[De hebreiska orden för omvändelse och ro är rika ord med flera betydelser. Omvändelse (hebr. shova) har även betydelsen att återvända och att sitta ner. Ordet ro (hebr. nachat) har betydelsen komma ner eller att låta något sjunka in på djupet. I sammanhanget handlar det här om att israeliterna inte ska förlita sig på Egypten, utan återvända till Herren och bli djupt förankrade i honom, se också Jes 30:18.]
16Och ni säger: "Nej, vi ska fly på hästar",
därför ska ni fly,
och "Vi ska rida på de snabba",
därför ska de som jagar er vara snabba.
17Tusen ska fly
vid hotet från en,
vid hotet från fem
ska ni fly,
till dess ni lämnas
som en flaggstång på en bergstopp
och som ett baner (flagga) på en kulle.
[Som en påle utan någon flagga, se Jes 33:23; Hes 27:5.]
18Därför ska Herren (Jahve) dröja
så att han kan visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er,
och därför ska han bli upphöjd,
så att han kan ge gränslös nåd (oändlig barmhärtighet – hebr. rachamim) till er,
för en rättvis Gud (Elohim) är Herren (Jahve),
lyckliga (saliga) är alla de som väntar på honom.
19För folket i Sion som bor i Jerusalem ska inte gråta mer, han ska sannerligen visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er, när han hör ropet av er röst ska han svara er. 20Även om Herren (Adonaj) gett er snålt med bröd och lite vatten ska inte din lärare gömma sig själv längre, utan dina ögon ska se din lärare. 21Och dina öron ska höra ett ord bakom dig säga: "Här är vägen, vandra på den, när du viker av till höger och när du viker av till vänster." 22Och du ska orena dina skurna bilder överdragna med silver och dina gjutna bilder överdragna med guld, du ska slänga dem långt bort som något orent och du ska säga till dem: "Försvinn!"
23Och han ska ge regn till din säd som du har sått på marken och brödet ska förökas på marken och det ska bli fett och mycket. På den dagen ska boskapen beta på stora ängar. 24Oxen liksom den unga åsnan som plöjer marken ska äta välsmakande foder som har blivit sållat med skoveln och med vinden. [Man brukar sålla agnarna från vetet genom att kasta upp det med en skovel i luften när det blåser lagom mycket så att vinden kan blåsa bort agnarna medan kornen faller ner till marken.] 25Och det ska vara på varje högt berg och varje hög kulle, strömmar och vattendrag på den stora slaktens dag, när tornen faller. 26Och ljuset från månen ska bli som ljuset från solen och solens ljus ska förökas sju gånger, som ljuset från sju dagar, den dag då Herren (Jahve) binder upp sitt folks skada och botar deras sår.
27Se, Herrens (Jahves) namn kommer fjärran ifrån
med sin brinnande vrede och i tjock rök som stiger upp.
Hans läppar är fulla av harm
och hans tunga är en slukande eld.
28Hans andedräkt är en forsande ström
som delar ända in till nackbenet,
för att sålla hednafolken med ödeläggelsens såll,
och ett betsel i folkens käkar som för bort dem.
29Ni ska ha sånger
som på natten när man firar en helig fest,
och glädje i hjärtat
som när någon går med flöjten för att komma till Herrens (Jahves) berg, Israels klippa.
30Herren (Jahve) ska låta sin härliga röst höras
och ska visa ljuset som kommer ner från hans arm
med rasande vrede och flammor med förtärande eld,
med spruckna moln och en regnstorm och hagelstenar.
31Genom Herrens (Jahves) röst ska Assyrien bli bestört,
staven med vilken han slog.
32Och på varje plats där den utvalda staven passerar,
som Herren (Jahve) lägger på honom,
ska det bli med tamburiner och kinnor-harpor (hebr. kinnor),
och i striden som de utkämpat ska han strida med dem.
33En Tofet (hebr. tofte eldplats – kremeringsplats, begravningsplats) har varit redo länge,
redo för kungen, djupt och stort,
dess stapel är eld
och mycket ved,
Herrens andedräkt är som en ström av svavel
som antänder den.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
