Parallell - fredag 15/7
Jes 13-17
Guds dom över nationerna (kap 13-27)1
Här börjar den andra stora sektionen i Jesajas bok med profetord mot nationerna. Kapitel 13-27 har en sjudelad symmetri. De inledande orden mot Babylon (kap 13-14) får sitt eko i den sista delen om fallet för Judas fiende (kap 24-27). Där centralt Babylons fall beskrivs i kap 21.
A Babylons fall och Judas upprättelse (kap 13-14)
B Judas granne – Moab (kap 15-16)
C Egypten och Etiopien (kap 17-20)
D Centrum – Babylons fall (kap 21)
C´ Jerusalem och Egypten (kap 22)
B´ Judas granne Tyros (kap 23)
A´ Staden (Babylons) fall och Judas upprättelse (kap 24-27)
Babylon (13:1-14:27)
Budskap (profetord, denna börda) över Babylon, som uppenbarades för Jesaja, Amots son.
[Det hebreiska ordet massa är en vanlig term inom profetisk litteratur som introducerar ett budskap från Gud, se Mal 1:1; Sak 9:1; 12:1. Ordet härstammar från ett verb med betydelsen "att bära" vilket gör att det finns en antydan i ordets betydelse att det är budskap som också är krävande och i viss mån betungande. Det återkommer 15 ggr i Jesaja. Exakt hur Jesaja "ser" detta budskap sägs inte, det kan ha varit en syn, dröm eller insikt utifrån någon händelse. Den börjar med upptakten på ett stort krig:]
2Res upp ett tecken (flagga, signal) på det trädlösa (bara) berget [ge en signal till strid],
lyft upp rösten till dem [mederna; att samla en armé],
vifta er hand [välkomnande]
att komma in i furstarnas portar [stadens mäktiga huvudportar].
[Furstarna kan syfta på tyranniska ledare, se Ps 107:40.]
3Jag har befallt mina helgade (avskilda),
jag har kallat mina mäktiga för min vrede [för att verkställa den],
även mina stolt jublande.
4Lyssna! Muller på bergen som av ett stort folk!
Lyssna! Tumultet från ländernas kungariken som kommer samman!
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) mönstrar krigets ledare.
5De kommer från fjärran länder,
från himlarnas ände,
Herren (Jahve) och hans vredes vapen,
för att fördärva hela jorden.
6Jämra er (yla, vråla, ropa), för Herrens (Jahves) dag är nära (på plats) [för att döma Babylon, se Jes 2:12; Upp 6:17],
som fördärv från den Allsmäktige (Shaddaj) ska den komma.
7Därför ska alla händer bli kraftlösa
och varje mans hjärta ska smälta.
[Babylon intogs på natten under Belshassars fest, se Dan 5:30.]
8De ska bli förskräckta (livrädda),
kval och smärta ska gripa dem,
de ska ha smärtor som en födande kvinna,
de ska se med bestörtning på varandra,
deras ansikten är som eldsflammor.
[Ordagrant: "ansikten som en eldsflamma deras ansikten". Den fladdrande eldslågan kan beskriva hur de är skräckslagna, blodet rusar och ena stunden är de alldeles röda, sedan likbleka.]
9Se, Herrens (Jahves) dag kommer,
grym och full av vrede och brinnande ilska,
för att göra jorden till en ödeplats
och utrota syndarna från den.
10För himlarnas stjärnor och deras konstellationer [galaxer]
ska inte ge sitt ljus,
solen ska förmörkas där den går fram,
och månen ska inte ge sitt sken. [Joel 3:15]
11Och jag ska besöka världen för dess ondska
och illgärningsmännen för deras överträdelser,
och jag ska låta de stoltas arrogans upphöra,
och jag ska lägga ner (göra låg; ödmjuka) tyrannernas högfärd.
12Jag ska göra en man sällsyntare än fint guld,
människor [sällsyntare] än rent guld från Ofir.
13Därför ska jag låta himlarna darra
och jorden ska bli rubbad (skakad) från sin plats [jorden ska ändra position i rymden]
för raseriet från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
och på dagen för hans brinnande vrede (ordagrant: brinnande näsa).
14Och det ska ske att som den jagade gasellen,
och som får som ingen samlar,
ska de vända sig varje man till sitt eget folk,
och ska fly varje man till sitt eget land.
15Alla som hittas ska bli genomborrade,
alla som fångas ska falla för svärdet.
16Deras spädbarn ska krossas i bitar inför deras ögon,
deras hus ska ödeläggas och deras hustrur våldtas.
17Se, jag ska uppegga mederna mot dem,
vilka inte ska ha anseende till silver
och inte ha någon njutning i guld.
[Denna profetia får en första uppfyllelse 539 f.Kr. då meden Kyros intar Babylon.]
18Deras bågar ska slå de unga männen i bitar,
och de ska inte ha någon medömkan med livmoderns frukt,
deras ögon ska inte skona barnen.
19Och Babel, kungarikenas ära,
skönheten av kaldéernas stolthet,
ska bli som när Gud (Elohim) omstörtade
Sodom och Gomorra [1 Mos 19:23-29].
20Det ska aldrig bebos,
ingen ska bo där från generation till generation,
inte heller ska araberna slå upp sina tält där,
inte heller ska herdarna ha sina fållor där.
21Men vilda djur (hebr. tsi; ökendjur, kanske vildkatter) ska ligga där,
och deras hus ska fyllas av ylande djur (hebr. oach; används bara här, kan syfta på vargar, vildhundar, osv),
och strutsar ska vistas där
och onda andar (håriga bockar, satyrer, skogsdemoner – hebr. sair) ska dansa där.
22Och schakaler (vargar) ska yla (ropa) i deras fästningar,
och vildhundar i deras vackra palats,
hennes tid kommer snart
och hennes dagar ska inte förlängas.
1Herren ska ha nåd (evigt förbarmande, oändlig barmhärtighet) med Jakob, och ska välja Israel och ska sätta (placera, bosätta) dem i deras eget land och främlingen tillsammans med dem, och de ska klamra sig fast över (vid) Jakobs hus. 2Och folket ska ta dem och föra dem till deras plats, och Israels hus ska besitta dem i landet som är avsett för Herrens (Jahves) tjänare och för tjänarna och tjänarinnorna, och de ska ta dem fångna, vars fångar de varit, och de ska råda över sina förtryckare. 3Och det ska ske på den dagen att Herren ska ge dig ro från dina tyranner, och från dina bekymmer, och från det hårda arbetet där du tvingades slavarbeta, 4då ska du ta upp detta talesätt (ordspråk, liknelse; visa – hebr. mashal) mot kungen i Babel och säga:
"Vilket slut förtryckaren har fått!24Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har svurit (avlagt en ed) och sagt:
Slut på tortyren (slavdriveriet; den hårda beskattningen)!
[Ordet översatt tortyren (hebr. madheva) används bara här och betydelsen är inte helt känd. Det kan härröra från rahav som har med stor förtryckande makt att göra. En annan tolkning är att det kommer från ordet för guld (hebr. zahav) och då antingen syftar på staven i vers 5, eller att det har att göra med beskattning med guldmynt. Den sistnämnda tolkningen gör Septuaginta som översätter med grekiska ordet epispoudastes, en tillsyningsman som ser till att staten får sin andel av skörd, skatt osv.]
5Herren (Jahve) har brutit itu de ondas (ogudaktigas) stav
och tyrannernas spira [brutala styre],
6som slog folket i vrede
med oupphörliga slag,
som styrde nationerna i vrede
med förföljelse utan att hålla tillbaka.
7Hela jorden är i vila och är tyst,
de börjar sjunga (brister ut i sång).
8Ja cypresserna jublar med dig och Libanons cedrar:
'Nu när du ligger där [kungen av Babylon], kommer ingen upp för att fälla oss.'
[Libanon var känt för sina cederträd, nu vänds ordspråket, se 2 Kung 19:23.]
9Sheol (underjorden, de dödas plats) därnere väcks upp (kommer i rörelse) för dig,
för att möta dig när du kommer,
det väcker upp skuggorna (de avlidna – hebr. refaim) – alla bockarna [jordens ledare],
låter alla ländernas kungar stå upp från sina troner.
10Alla svarar
och säger till dig:
'Har du också blivit svag som vi?
Har du blivit lik oss?'
11Din prakt är nedförd till Sheol (underjorden, de dödas plats),
och larmet från dina psaltare,
maskarna är utströdda under dig [som en bädd],
och larverna täcker dig.
12Hur har du fallit från himlarna,
Lucifer (ljusbäraren, den skinande, morgonstjärnan) morgonens son!
Hur har du huggits ner till marken,
du som trycker ner (gör kraftlösa, kastar lott om) folken!
13Och du säger i ditt hjärta:
'Jag ska stiga upp
till himlarna, över (ovanför) Guds (Els) stjärnor
ska jag upphöja min tron,
och jag ska sitta på mötesberget (berget Sion, tempelberget i Jerusalem)
längst upp i norr.
14Jag ska stiga upp
över molnens höjder.
Jag ska bli lik den Högste.'
15Likväl ska du dras ner till Sheol (underjorden, de dödas plats),
till den djupaste platsen i avgrunden (i botten på brunnen). [Upp 20:2-3]
16De som såg dig, som tittade noga (på nära håll),
stirrar noggrant på dig (det går upp för dem):
'Är detta den man som fick jorden att darra,
som skakade kungariken,
17som gjorde världen till en vildmark
och fördärvade dess städer,
som inte öppnade fångarnas hus?'
18Alla folkens kungar, allesammans, ligger (vilar) i härlighet [är begravda med pompa och ståt],
var och en i sitt eget hus [familjegrav].
19Men du är kastad bort från din grav,
som ett avskytt sidoskott i de dödas kläder,
som är genomborrad med svärd,
som går ner till avgrundens sten,
som ett kadaver trampat under foten.
20Du ska inte samlas med dem i graven
eftersom du har fördärvat deras land,
du har slaktat deras folk.
Ogärningsmännens avkomma
ska aldrig nämnas vid namn igen.
21Förbered slakt av hans barn
för deras fäders synd,
då de inte stod upp och intog landet
och fyllde jordens ansikte (yta) med städer.
22Jag ska resa mig mot dem
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
och hugga av namn och kvarleva från Babel,
och rotskott och efterkommande,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
23Jag ska göra det till en besittning för bitterhet
och vattendammar,
jag ska sopa det med fördärvets kvast,"
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
"Sannerligen, som jag har tänkt ut, så ska det bli,28Det år då kung Achaz dog [omkring 715 f.Kr.] kom detta budskap (profetord, denna börda):
och så som jag har avsett så ska det stå.
25Jag ska bryta (krossa) Assyrien i min hand,
och på mitt berg trampa honom under foten.
Sedan ska hans ok lämna dem,
och hans börda försvinna från deras skuldror.
26Detta är syftet som jag har avsett över hela jorden,
och detta är handen som är utsträckt över alla folkslag.
27För Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har beslutat,
och vem kan annullera det?
Och hans hand är utsträckt,
och vem kan få den att dra sig tillbaka?"
29Gläd er inte Filistéen, ingen av er,Guds budskap till Moab
för att staven som slog dig är bruten,
för från ormens rot ska det komma en basilisk,
och dess frukt ska vara en flygande orm.
30Den fattiges förstfödde ska äta
och den behövande ska ligga ner i trygghet,
och jag ska döda din rot med hungersnöd
och din kvarleva med slakt.
31Yla (vråla, tjut), du port,
ropa (skrik i ångest) du stad,
smält bort Filistéen,
allesammans,
för det kommer en rök från norr
och det finns ingen eftersläntrare i hans led.
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
32Vad ska man då svara
landets budbärare?
Att Herren (Jahve) har grundat Sion (tempelberget i Jerusalem),
och i henne ska alla folkets plågade ta sin tillflykt.
1[Moab var Israels och Judas grannland öster om Jordanfloden. Många av de nordliga moabitiska städerna i detta kapitel tillhörde en gång i tiden Israel. Bland dem är Cheshbon och Eleale som nämns i vers 4, se 4 Mos 32:37. När Israel och Juda var starka hade de kontroll över detta område, men under Jesajas dagar stod Moab och andra länder i området under attack från Assyrien. I vers 1-4 räknas de stora städerna upp från söder och sedan norrut.]
Budskap om (profetord, börda över) Moab.
På en natt ödeläggs Ar [stad söder om floden Aronon, på östra sidan av Döda havet] i Moab,
lagd i ruiner,
på en natt ödeläggs Kir [nuvarande staden Karak, också söder om Aronon] i Moab,
lagd i ruiner.
2Han har gått upp till templet [eller en stad som kallades Bait] och till Divon,
till de höga platserna för att gråta över [berget] Nebo [där avgud Kemosh tillbads, se även 5 Mos 34:1]
och över Medeva [stad öster om Jordanfloden, se 4 Mos 21:30; Jos 13:9, 16].
Moab [hela landet] skriker (i sorg, smärta och chock);
varje huvud är skalligt, varje skägg är avrakat [som tecken på sorg].
3På deras gator är man klädd i säcktyg,
på hustaken och på torgen,
alla klagar, gråter ymnigt.
4Cheshbon [öster om Jordan, 4 Mos 21:25-34; Jos 13:17; Dom 11:26]
och Elale [väster om Jordan, 3 km från Cheshbon, 4 Mos 32:3; Jes 16:9; Jer 48:34] ropar ut,
deras röster hörs ända till Jahats [Levitisk stad öster om Jordan, se 4 Mos 21:23; Jos 13:8; Jer 48:34].
Därför skriker Moabs stridsmän högt,
hans själ är matt (svag, förbleknar) i honom.
5Mitt hjärta ropar för Moab,
hennes flyktingar sträcker sig till Tsoar, som en treårig kviga,
som Lochit stiger upp, går de upp med gråt, på
Choronaims väg häver de upp ett undergångens skri.
6Ty Nimrims vatten ska bli ödelagda,
för gräset torkar bort
och betesmarkerna ger ingen gröda,
där finns ingenting som är grönt (ingenting som grönskar).
["Nimrid" betyder "klart", syftar troligtvis på en bäck som rinner ner till Döda havet från Moab, se även Jer 48:34]
7Därför ska överflödet [krigsbytet] de har fått och som de har samlat in,
över Pilträdsbäcken [kan syfta på Aravadalen, som går från Döda havet ned till Eilat] ska det bäras bort.
8Klagoropet har gått runt Moabs gränser;
dess ylande har nått Eglaim [Hes 47:10]
och dess ylande har nått till Beer Elim [bortom Moabs östra gräns, se 4 Mos 21:16-18].
9Dimons vatten är fulla av blod,
jag ska låta än mer komma över Dimon [område nordväst om Damaskus],
ett lejon som har flytt från Moab
ska komma över honom och över kvarlevan av landet.
1Skicka lamm till landets härskare från Sela (den branta klippan)
från öknen till Sions döttrars berg.
2För det ska ske att som flaxande fåglar,
som ett förskingrat bo (fågelnäste),
så ska Moabs döttrar bli
vid Arnons vadställen.
3Ge råd,
verkställ dom,
gör din skugga som natten [som ett skydd] –
mitt på ljusa dagen [som skydd mot den gassande solen],
göm undan de utstötta,
förråd inte flyktingen.
4Låt mina utstötta bo hos dig,
som hos Moab var du ett skydd för honom från fördärvarens ansikte.
För utpressningen ska ta slut,
fördärvet upphöra,
de som trampade ner är förtärda, ut ur landet.
5Genom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är en tron upprättad,
och en (person) ska sitta på den i sanning (stabilt; tryggt – hebr. emet), i Davids tält,
en som dömer och söker rätt
och är redo till rättfärdighet.
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
6Vi har hört om Moabs stolthet,
han är mycket stolt,
även om hans högfärd och hans högmod
och hans arrogans, hans grundlösa skryt.
7Därför ska Moab jämra sig för Moab,
alla ska jämra sig, för Qir-Cheres [förknippas ofta med Moabs antika huvudstad; betyder "mur av lerskärvor"] russinkakor ska ni sörja,
hårt drabbade.
8Cheshbons fält förtvinar
och Shivmas vin också,
vars utvalda plantor
övervanns (trampades till marken, fördärvades) av folkens herrar,
de nådde ända till Jaazer,
de slingrade sig till vildmarken,
hennes grenar spreds utomlands,
de passerade över havet.
9Därför ska jag gråta med dem
som gråter i Jaazer över Shivmas vin.
Jag ska vattna dig med mina tårar Cheshbon och Elaleh,
för över din sommarfrukt och över din skörd har stridens larm fallit.
10Glädje och fröjd har tagits bort från dina fruktbärande fält,
och i din vingård finns ingen sång,
inte heller ska där vara några rop,
inga trampare som trampar vinet i presskaren.
Jag har tystat vinskördens rop.
11Därför jämrar sig mitt inre (tarmarna, magen) som en kinnor-harpa för Moab,
och mitt inre [hjärtats strängar vibrerar] för Qir-Cheres [i Moab].
12Och det ska ske när man ser hur Moab har tröttat ut sig själv
på de höga platserna, att han ska komma till sin helgedom och be,
men han ska inte segra.
13Detta är orden som Herren (Jahve) talade angående Moab i gångna tider. 14Men nu har Herren (Jahve) talat och säger: "Inom tre år, som åren [noggrant] räknas av en inhyrd arbetare, ska Moabs härlighet bli föraktad för hans stora folkmassor, och kvarlevan ska vara mycket liten och utan styrka."
Profetord mot Damaskus
1Budskap om (profetord, börda över) Damaskus.
Se, Damaskus ska upphöra (är inte längre; ordagrant "är bortvänd från") att vara en stad
och ska bli en ruinhög.
2Övergivna är Aroers [betyder "ruinernas"] städer,
de ska vara för hjordarna, som ska ligga ner och ingen ska oroa dem.
[Staden Aroer ligger i landet Moab vid Arnons floddal i nuvarande Jordanien öster om Döda havet, se 4 Mos 32:34. Eftersom det står städer i plural, och frasen ordagrant är (hebr. azavot air aroer) "övergivna städerna ruiner", kan hela uttrycket vara poetiskt för att hela Damaskus med omnejd är ruiner och övergivet. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter: "övergiven för evigt".]
3Fästningarna ska försvinna från Efraim
och kungadömet från Damaskus,
och kvarlevan av Aram ska bli som Israels söners härlighet,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
4Och det ska ske den dagen att Jakobs härlighet ska bli tunn (gå upp i rök, försvinna som en dimma)
och hans kötts fetma ska tyna bort (han ska bli mager).
5Och det ska bli som när skördemannen samlar den stående säden
och repar axen med sin arm,
ja, de ska vara som när man plockar upp axen
i Refaims dal [bördig dal sydväst om Jerusalem på väg mot Betlehem].
6Men där ska bli kvar att plocka,
som när man slår ner från ett olivträd,
två eller tre oliver i toppen på den översta grenen,
fyra eller fem grenar på det fruktsamma trädet,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
7På den dagen ska en människa betrakta sin Skapare [istället för sina fästningar, se Jes 17:3; Mika 7:7],
och hans ögon ska se på Israels Helige.
8Och han ska inte betrakta altarna [i Dan och Betel, se 1 Kung 12:28-33],
hans (egna) händers arbete,
inte heller ska han se till vilka fingrar som har gjort det,
varken aseran [påle för avgudadyrkan] eller solstoden.
9På den dagen ska hans starka städer vara som kalhyggen och fällda trädkronor [de städer som amoréerna och hivéerna övergav] framför Israels söner [när de intog landet under Josuas tid]. Allt ska vara (bli) ödelagt.
[Hebreiskan är inte helt lätt här, horesh veamir, har att göra med skog och bergstoppar eller skogen på dem, den grekiska översättningen skriver "amoréerna och hivéerna".]
10För du har glömt bort din frälsnings Gud (Elohim) och du har inte varit uppmärksam på dina starka fästens klippa, därför planterade du behagliga växter och satte främmande (exotiska) skott ibland dem. 11Den dag du planterade lät du det spira (alternativ översättning: inhägnade du det) och på morgonen gjorde du fröna blommande, (men skörden blev) en hög av grenar på sorgens dag och oläklig smärta.
12Ve! Många folks uppror som ryter som det rytande havet, och rusningen av länder som rusar som de mäktiga vattnen rusar. 13Länderna ska rusa som många vatten rusar, men han ska tillrättavisa dem och de ska fly långt bort och ska bli jagade som bergens agnar i vinden, och som något som rullar fram (virvlar runt) i stormen. [Bilden som målas upp här är när man tröskar sin säd med hjälp av uppvindarna på en hög kulle, där vinden för bort de lätta agnarna medan de tunga kornen faller ner på marken igen. Hebr. galgal är något som virvlar fram, som torra löv, tistlar, osv.] 14Vid aftontiden råder skräck (terror) men före morgonen finns den inte. Detta är deras del som fördärvade oss och deras lott som bestal oss.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
