Parallell - fredag 8/7
Jes 1-4
JESAJAJesaja var samtida med Jona, Amos, Hosea och Mika, men är yngre än dem. Jesaja blir kallad till tjänst år 754 f.Kr. när kung Ussia dör (Jes 6:1-13). Jesaja får i en vision se in i himlens tronsal där han ser Guds Son på tronen, se Jes 6:1-3. Det är denna syn evangelisten Johannes omnämner när han skriver: "Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans ära och talade om honom", se Joh 12:41. Hans ära syftar här på Jesus, viket visar hur Jesaja får se Jesus i denna syn! Vad gäller författarskap till Jesaja refererar Johannes både från slutet och början av Jesaja (Jes 53:1 och Jes 6:10) och kallar honom "profeten Jesaja" (Joh 12:37-40). Även Petrus skriver om profeternas tjänst och däribland Jesaja (1 Pet 1:10-12). Dessa referenser, tillsammans med den kiastiska strukturen, är starka argument som pekar på Jesaja som författare till hela denna bok.
Intressant är att Jerusalem nämns 49 ggr, dvs. 7 x 7 ggr. Här finns även en koppling till det himmelska och jordiska Jerusalem. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska, se Jes 26:1-3.
Struktur
Boken går att dela in i två huvuddelar:
1. Jesajas tjänst i Jerusalem, kapitel 1-39
2. Profetior om upprättelse, kapitel 40-66
Det finns också kiastiska mönster i flera nivåer:
A Dom och hopp för Jerusalem (Jes 1-12)
B Guds dom över nationerna (Jes 13-27)
C Verop (Jes 28-35)
D Det assyriska hotet (Jes 36-39)
C´ Herren står över avgudar (Jes 40-48)
B´ Tjänarens sånger (Jes 49-54)
A´ Dom, vädjan, löfte om återupprättelse (Jes 55-66)
Det finns även en stilistisk markör som visar på samma mönster:
Poesi (Jes 1-35)
Prosa (Jes 36-39)
Poesi (Jes 40-66)
Skrivet: 740-680 f.Kr.
Författare: Jesaja
Ussia [hebr. Uzzijaho; regerade 792-740 f.Kr. – en god kung, men dog som spetälsk, se 2 Krön 26],
Jotham [regerade ca 772-750 f.Kr. – en god kung, se 2 Krön 27],
Achaz [regerade ca 735-715 f.Kr. – gjorde det som var ont, se Jes 7-8; 2 Kung 16; 2 Krön 28] och
Hiskia [hebr. Chizkijaho; regerade 715-686 f.Kr. – en god kung och reformator, se Jes 36-39; 2 Kung 18-20; 2 Krön 29-32]
var kungar i Juda.
[Jesajas far hette Amots. Hans namn är snarlikt profeten Amos från Tekoa (som levde tidigare i mitten på 700-talet) och skrev Amos bok, se Amos 1:1. Jesaja fick sin kallelse 740 f.Kr. (Jes 6:1-3, 6) och hans 50-åriga tjänst sträcker sig över fyra kungars regeringsperioder fram till 686 f.Kr. Enligt traditionen blev han ihjälsågad som martyr av Manasse (Hiskias son), se 2 Kung 21:1-6; Heb 11:37.]
Dom och hopp för Jerusalem (1-12)
2
De 12 första kapitlen i Jesaja formar det första av sju stora stycken som hela boken består av. Dessa kapitel formar en kiasm där Jesajas kallelse står centralt i kapitel 6.
A Introduktion – Israels olydnad (Jes 1:1-31)
B Visioner om framtida återupprättelse (Jes 2:1-4:6)
C Kommande dom över Juda (Jes 5:1-30)
D Jesajas kallelse (Jes 6:1-13)
C´ Kommande dom över Juda (Jes 7:1-8:18)
B´ Visioner om framtida återupprättelse (Jes 8:19-11:9)
A´ Sammanfattning – Israels framtida återupprättelse (Jes 11:10-12:6)
Uppmaning till omvändelse
Lyssna himlar
och ge ditt öra (lyssna) du jord,
för Herren har talat:
"Söner har jag fött upp och fostrat,
men de har gjort uppror mot mig.
[Uttrycket "Lyssna himlar och ge ditt öra (lyssna) du jord!" används redan i 5 Mos 4:26 där universum och skapelsen kallas som två vittnen till det som Gud gör på jorden (5 Mos 19:15). Det är samma sak här när Jesaja vill att vittnena ska höra vad Gud säger till Juda och Jerusalem.]
3Oxen känner sin ägare
och åsnan sin krubba,
men Israel saknar kunskap,
mitt folk förstår ingenting.
[Jesus lades i en krubba, se Luk 2:12.]
4Ve, ett syndfullt land,
ett folk nedtyngt med överträdelser,
avkomma (barn) från dem som gör det onda,
söner som handlar korrumperat.
De har övergett Herren (Jahve),
de har föraktat Israels Helige.
De har vänt sig bakåt (gått bort från Gud).
5Var ska du slås igen
när du villar bort dig mer och mer?
Hela huvudet är sjukt,
hela hjärtat är svagt.
6Från foten till huvudet
finns ingen sundhet.
Skador, blåmärken och öppna sår,
inte omskötta, inte omlagda och utan lindring med olja.
7Ditt land är öde,
dina städer är brända i eld,
främlingar förtär dina fält
i din åsyn,
en ödeläggelse är det,
en omstörtning av främlingar.
8Dottern Sion [Jerusalem] är lämnad som en hydda i en vingård,
som ett skjul i en fruktträdgård, som en belägrad stad.
9Om inte Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) hade lämnat en liten kvarleva,
skulle vi ha varit som Sodom, vi skulle ha varit som Gomorra.
10Hör (lyd) Herrens ord,
ni härskare av [ett annat] Sodom,
ta emot (lyssna på) Guds undervisning (hebr. Torah),
ni folk av [ett annat] Gomorra.
11"Vad är syftet med alla era många offer [om de inte kommer från hjärtat]?" säger Herren (Jahve).
"Jag står inte ut med era brännoffer
av hjortar och gödkalvars fett [utan lydnad].
Jag har inget behag
till blod från tjurar, lamm och bockar [utan rättfärdighet].
12När ni kommer inför mitt ansikte,
vem har begärt att mina [heliga tempel] förgårdar ska trampas ner [av era oheliga fötter]?
[Genom att springa fram och tillbaka i ytliga ceremonier och procedurer.]
13För inte fram några fler tomma (falska) offer,
röken från dem är avskyvärd för mig.
Nymånader och sabbater, utlysta fester
– jag står inte ut med era onda sammankomster (liturgiska ceremonier).
14Era nymånader och era [skenheliga] högtider
avskyr min själ.
De har blivit en börda för mig,
jag är trött att bära (ta emot) dem.
15När ni sträcker era händer [i bön om hjälp],
så döljer jag mina ögon för er,
även om ni ber många böner,
så lyssnar jag inte.
Era händer är fulla av blod,
16tvätta er, gör er rena.
Ta bort era onda handlingar,
från mina ögon.
Sluta att göra det onda (skada, planerad ondska),
17lär er i stället att göra det som är gott (behagligt, rätt).
Sök efter rättvisa,
tillrättavisa den som förtrycker.
Försvara den faderlösa,
för änkans talan [i rätten]."
18Kom nu och låt oss tala med varandra,
säger Herren (Jahve).
"Även om era synder är röda som scharlakan,
ska de bli vita som snö.
Även om de är röda som karmosin,
ska de bli vita som ull.
19Om ni är villiga och lyder (min undervisning),
ska ni äta landets goda.
20Men om ni vägrar och är upproriska,
ska ni förtäras av svärdet."
För Herrens (Jahves) mun har talat.
21Hur har inte den trofasta staden blivit en sköka!
En gång var hon full av rätt,
rättfärdigheten bodde i henne,
men nu bor mördarna där.
22Ditt silver har blivit slagg,
ditt vin utspätt med vatten.
23Dina furstar är upproriska
och är vänner med tjuvarna.
Alla älskar en muta
och jagar efter vinning.
De försvarar inte den föräldralöse
och änkans ärende bekommer dem inte.
24Därför förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot),
den mäktige i Israel:
"Ve! Jag ska få lättnad från mina fiender
och ta hämnd för mig själv på mina motståndare.
25Sedan ska jag vända min hand mot dig,
rensa bort ditt slagg och ta bort all din legering.
26Jag ska upprätta dina domare,
som det var från början,
dina rådgivare
som från begynnelsen.
Därefter ska du kallas (ges namnet) Rättfärdighetens stad,
den Trofasta staden.
27Sion [tempelberget i Jerusalem] ska återlösas med rätt
och hennes ångerfulla med rättfärdighet.
28Men där ska vara ett fördärv av överträdare och syndare tillsammans,
och de som överger Herren (Jahve) ska uppslukas.
29De ska skämmas över de heliga ekarna som ni önskade,
och generas på grund av trädgårdarna som ni valde.
[Ekarna och trädgårdarna står för platser där man utövade avgudadyrkan och ägnade sig åt sexuella orgier.]
30Du ska bli lik en ek med vissnande löv,
lik en trädgård utan vatten.
31Den starke ska bli som fnöske
och hans arbete som en gnista,
båda ska brinna tillsammans
och ingen ska släcka dem.
1Ordet som Jesaja, Amots son, såg angående Juda och Jerusalem.
Högmod och dom (kap 2-4)
2Det ska hända i den sista tiden, att det berg där Herrens (Jahves) hus är ska bli fast grundat och vara det högsta berget, upphöjt över andra höjder, och alla nationer ska strömma dit. 3Många folk ska komma och säga: "Kom låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds Hus, så att han kan undervisa oss om sina vägar, så vi kan vandra på hans stigar. För från Sion ska undervisning utgå (komma, förkunnas) och Herrens (Jahves) ord från Jerusalem. 4Han ska döma mellan nationerna och skipa rättvisa åt många folk. Då ska de smida sina svärd till plogar [för att bruka jorden] och sina spjut till vingårdsknivar [för att beskära träd]. En nation ska inte längre lyfta upp svärd mot en annan nation, och inte längre ska man träna (rusta) för strid. 5Ni av Jakobs hus, kom, låt oss vandra i Herrens (Jahves) ljus.
6Du har övergett ditt folk, Jakobs hus. För de var fyllda med spåmän,
och de har klappat ihop handen med främlingarnas barn.
7Deras land är fyllt med silver och guld,
det är ingen gräns på deras skatter (rikedomar).
Deras land är också fyllt med hästar
och det är ingen gräns på deras vagnar (de är oändligt många).
8Deras land är även fyllt av avgudar. De tillber sina händers verk, vad deras egna fingrar har gjort.
9Människorna böjer sig ned och männen gör sig låga,
de har ingen ursäkt.
10Gå in i klippan och göm dig i jorden av fruktan för Herren (Jahve)
och härligheten av hans majestät.
11Mannen med arroganta ögon blir ödmjukad, de höga blir låga,
för Herren (Jahve) ensam ska bli upphöjd på den dagen. 12För Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har bestämt att det ska komma en dag [med dom] över alla som är stolta (arroganta) och övermodiga (de som reser sig upp mot Gud) och mot alla som är upphöjda – de ska bli ödmjukade. 13Ja, [Guds vrede ska först komma] över alla Libanons cedrar [väster om Jordanfloden] som är höga och stolta, och mot alla Bashans ekar [öster om Jordanfloden]. 14Och [efter det] över alla de höga bergen och kullarna som är upphöjda, 15över alla höga torn och alla befästa murar, 16över alla Tarshish skepp, ja över alla vackra utsmyckningar [skapade bara för lyx]. 17Människornas stolthet (arrogans) ska tvingas ner, och männens övermod ska brytas ned (tvingas till ödmjukhet). Bara Herren (Jahve) ska bli upphöjd på den dagen.
18Avgudarna ska fullständigt försvinna.
19Människor ska gå in i klippans grottor och jordens hålor,
på grund av fruktan för Herren (Jahve) och glansen från hans majestät, när han reser sig för att skaka jorden.
20På den dagen ska man kasta bort sina avgudar av silver och sina avgudar av guld,
som man har gjort för att tillbe mullvadar och fladdermöss.
21De går in i klippskrevorna och alla skrymslen de kan finna,
på grund av fruktan för Herren (Jahve) och glansen från hans majestät, när han reser sig för att skaka jorden.
22Sluta förlita dig på människan, som andas genom näsan,
för hur lite är han verkligen värd? (Vad är han att räkna med?)
1Se, Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot)
tar bort stöd [militär stöttning; säkerhet och beskydd] och uppehälle [tillgång till livsnödvändiga behov] från Jerusalem och Juda,
all införsel av bröd och all vattenförsörjning,
2mäktiga män och stridsmän,
domarna och profeterna
och spåmännen och de äldste,
3ledaren över femtio, och män av rang,
rådgivarna och de listiga charmörerna och de yrkesskickliga trollkarlarna.
4Och jag ger barn att bli deras prinsar
och spädbarn ska råda över dem.
5Och folket ska förtrycka varandra,
varje man sin medmänniska, och varje man sin granne.
Barnen ska vara oförskämda mot de gamla
och de usla mot de ärbara.
[I den hebreiska kulturen ses ungdom, och då ännu mer barn, som något negativt när det gäller ledarskap. Man har stor respekt för den livserfarenhet och visdom som hög ålder ger. Därför är äldre ledare mycket högre sedda än unga ledare. Att Gud nu säger att han ska sätta barn och spädbarn som ledare, är att på ett extremt sätt tala om att Jerusalem och Juda inte är värda några riktiga ledare.]
6En man ska ta tag i sin bror i sin fars hus:
"Du har en mantel, bli vår ledare
och låt detta ruckel vara under din hand."
7På den dagen ska han svära och säga:
"Jag vill inte vara ledare, för i mitt hus finns varken bröd eller en mantel.
Ni ska inte göra mig till ledare för ett folk."
8För Jerusalem är i ruiner
och Juda har fallit,
eftersom deras tungor (deras tal) och deras gärningar är emot Herren (Jahve),
de provocerar ögonen av hans härlighet (vanhelgar hans härlighets närvaro).
9Deras ansiktsuttryck vittnar emot dem,
och de berättar om sin synd som Sodom,
de döljer inget.
Ve över deras själ,
för de har dragit ondska över sig själva!
10Säg till (berätta för) den rättfärdige, att det är väl (det kommer gå bra),
för de ska äta frukten av sina gärningar.
11Ve till den onde, det ska gå illa för honom,
för arbetet i hans hand ska göras mot honom (det han gör mot andra ska drabba honom själv).
12Angående mitt folk är ett spädbarn deras mästare
och kvinnor råder över dem.
Å mitt folk, de som leder dig för dig till en återvändsgränd
och fördärvar vägen för dina steg.
13Herren (Jahve) står upp för att genmäla
och står upp för att döma folken.
14Herren (Jahve) vill gå till doms
med de äldste i sitt folk, och med dess furstar:
"Det är ni som har ätit upp vingårdarna,
de fattigas rester finns i era hus.
15Vad menar ni med att krossa mitt folk
och göra de fattigas ansikten hålögda?"
Förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot).
16Dessutom säger Herren (Jahve):
"Eftersom Sions dotter är arrogant (högdragen)
och vandrar med uppsträckt nacke och lättsinniga ögon,
går omkring och är tillgjord när hon går
och låter det pingla (har små bjällror) om hennes fötter,
17därför ska Herren (Adonaj) slå av kronan från dottern Sions huvud,
och Herren (Jahve) ska blotta hennes hemliga delar (nakenhet)."
18På den dagen ska Herren (Adonaj) ta bort deras prydnad (det vackra): fotringarna och hårbanden och månsmyckena, 19örhängena och armbanden och [de långa] slöjorna, 20tiarorna (huvudbonaderna), och fotkedjorna och skärpen, och brynjorna, och amuletterna, 21ringarna och smyckena i näsan, 22förklädena, och mantlarna, och slängkapporna och gördlarna, 23och de skira dräkterna, och det fina linnet, och turbanerna, och floren (korta slöjor).
24Och det ska ske att istället för sötsaker (färsk mat) ska det vara förruttnelse,
och istället för gördlar trasor,
och istället för lockat hår skallighet,
och istället för figursydda kläder hängande säcktyg,
brännmärken istället för skönhet.
25Dina män ska falla för svärdet
och dina mäktiga i striden.
26Och hennes portar ska klaga och sörja
och helt utblottad ska hon sitta på marken.
1På den dagen ska sju kvinnor ta tag i en man [krigen har gått hårt åt den manliga befolkningen] och ropa:
"Vi ska äta vårt eget bröd,
och vi ska bära våra egna kläder.
Låt oss bara få bära ditt namn,
ta bort vårt förakt [från att inte ha en make och barn]."
2På den dagen ska Herrens (Jahves) gren [grönska i landet eller en titel för Messias, se Jes 11:1; Jer 23:5] vara vacker och härlig, och frukten i landet ypperlig och tilltalande för Israels överlevande. 3Då ska det ske att vem som än är kvar i Sion [tempelberget i Jerusalem] och vem som än är kvar i Jerusalem ska kallas helig, alla som är upptecknade bland de levande i Jerusalem. 4Efter det att Herren (Adonaj) har tvättat bort smutsen från Sions döttrar och har rensat bort Jerusalems blod från hennes mitt med domens ande och med brinnande ande, 5sedan ska Herren (Jahve) skapa över hela berget Sions område och över hennes sammankomster, ett moln på dagen och en rök och en skinande eldsflamma på natten, och över allt (detta) ska härligheten vara en bröllopsbaldakin (tak, skydd – hebr. chuppa).
[Orden påminner om molnstoden och eldstoden som ledde och följde Israels barn under ökenvandringen. Alla traditionella judiska vigslar äger rum under en bröllopsbaldakin. Tyget som är fäst på pelare liknar en sänghimmel. Att ordet chuppa används här visar hur Guds härlighet är som ett tak som skyddar, men associerar också till den djupa gemenskap som Gud vill ha med sitt folk. Äktenskapet är det starkaste förbund människan kan ingå. Herren önskar denna totala och ömsesidiga överlåtelse och intima relation med sitt folk.]
6Sedan ska där vara en lövhydda till skugga på dagen från hettan och som en tillflykt och ett skydd mot storm och regn.
[Mänskligt sett kan inte en lövhydda ge något skydd mot storm och regn och dessutom bara en begränsad skugga eftersom taket ska vara glest så att man kan se stjärnorna genom det på natten. Lövhyddan är en bild på Guds fullkomliga beskydd och det är som sådan den används även här.]
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
