Parallell - söndag 26/6
1 Kung 17-19
Profeten EliaElia och Ahab
1Tishbiten Elia [hebr. Eliajahu; betyder "Jahve är min Gud"], från Tishbe i Gilead [öster om Jordanfloden], sa till Ahab (Achav): "Lika säkert som Herren (Jahve), Israels Gud, lever, honom som jag tjänar, så ska det de närmsta åren varken falla dagg eller regn tills jag säger det."
[Ahab hade infört baalsdyrkan. Baal var en fruktbarhetsgud och herre över regnmolnen. Genom att säga att det inte ska regna utmanar Herren själva kärnan i den här falska religionen.] 2Herren (Jahve) sa till Elia: 3"Lämna den här platsen [staden Samarien där Elia besökte kungen Ahab och gav detta budskap, se 1 Kung 16:29] och gå österut. Göm dig vid bäckravinen Kerit öster om Jordan [en sträcka på ca 5 mil]. 4Drick från vattnet i ravinen [bäcken som rinner där under regnperioden], jag har redan sagt till (befallt) korparna att förse dig med mat där." 5Så han gjorde som Herren (Jahve) hade sagt till honom, han begav sig till ravinen Kerit nära Jordan och bodde där. 6Korparna kom med bröd och kött varje morgon och kväll, och han drack från bäcken.
7Och det hände efter en tid att bäcken torkade ut, eftersom det inte regnade i landet. 8Då kom Herrens ord till Elia: 9"Stå upp, gå till Sarefat som ligger intill Sidon och slå dig ner (bo) där. Jag har redan befallt en änka som bor där att förse dig med mat."
10Så Elia gav sig iväg till Sarefat. [En sträcka på 16 mil från Kerit där han gömt sig för Isebel fram till nu. Sarefat betyder "smälta, testa, pröva", och blir en plats där Elia prövas. Staden låg mellan Tyros och Sidon vid Medelhavets kust i området som styrdes av Isebels far Etbaal, se 1 Kung 16:31. Här i hjärtat av baalsdyrkan lovar Gud att försörja Elia genom en fattig änka!] När han kom till stadsporten såg han en änka som samlade pinnar till ved. Han ropade till henne: "Kan du hämta lite vatten i en kopp, så jag får dricka." 11När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: "Kan du också ta med dig en liten brödbit i din hand?"
12Hon sa: "Så sant Herren (Jahve), din Gud (Elohim), lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu ett par vedpinnar, sedan ska jag gå hem och laga en sista måltid till mig och min son. När vi har ätit det kommer vi sedan att dö av svält."
13Elia sa till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt, men gör först ett litet tunt bröd och kom med det till mig [ära Gud genom att ge bort den första delen, se Hes 44:30; Ords 3:9], sedan gör du i ordning något till dig och din son, 14för så säger Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim): 'Mjölet i krukan ska inte ta slut och oljan i flaskan ska inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla på jorden igen.' "
15Hon gick och gjorde som Elia hade sagt, och det fanns alltid tillräckligt med mat för henne, Elia och hennes familj. 16Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i flaskan tröt inte, precis som Herren (Jahve) hade talat genom Elia. [Herren försåg dem dagligen med bröd och olja.]
17Men efter detta [efter att änkan och hennes son i staden Sarefat räddats från att dö av hunger och nu fått mjöl och olja varje dag på ett övernaturligt sätt], blev sonen till kvinnan som ägde huset sjuk. Hans sjukdom var så allvarlig att han slutade andas.
18Hon sa till Elia: "Vad har du med mig att göra du gudsman? Har du kommit för att påminna mig om min synd och döda min son?"
19Men han sa till henne: "Ge mig din son." Han tog honom från hennes armar och bar upp honom till det övre rummet (gästrummet) där han bodde och lade honom på sin säng. 20Elia ropade till Herren (Jahve) och sa: "Herre (Jahve), min Gud (Elohim), skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son skulle dö?"
21Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren (Jahve) och sa: "Herre (Jahve), min Gud (Elohim), låt denne pojkes själ (liv, livsande) komma tillbaka in i honom." 22Herren (Jahve) hörde Elias röst (hörde hans bön), och pojkens själ kom tillbaka in i honom och han fick liv igen. [Detta är första gången i Bibeln som någon blir uppväckt från de döda.] 23Elia tog pojken, och gick ner med honom från sitt rum och gav honom till hans mor, och Elia sa: "Se, din son lever."
24Då sa kvinnan till Elia: "Nu vet jag att du är en profet och Herrens (Jahves) ord i din mun är sanning."
Elia och Obadja
1Och det hände efter många dagar att Herrens (Jahves) ord kom till Elia i det tredje året, han sa: "Gå och visa dig för Ahab och jag ska sända regn över landet." 2Och Elia gick för att visa sig för Ahab.
Och hungersnöden var stor i Samarien 3och Ahab kallade på Obadja [hebr. Ovadjaho – betyder: "Herrens tjänare"], som var över hushållet. Och Obadja vördade Herren (Jahve) mycket, 4för det var så att när [Ahabs hustru] Isebel (hebr. Izevel) högg av Herrens (Jahves) profeter hade Ovadjaho tagit 100 profeter och gömt dem 50 i varje grotta och gett dem bröd och vatten. 5Och Ahab sa till Ovadjaho: "Gå genom landet till alla vattenkällor och till alla bäckar, till äventyrs ska du finna gräs och rädda hästarnas och åsnornas liv, så att vi inte förlorar alla djur." 6Så de delade landet mellan sig och gick igenom det. Ahab gick en väg för sig själv och Ovadjaho gick en annan väg för sig själv.
7Och medan han var på väg, se då mötte han Elia och han kände igen honom och föll på sitt ansikte och sa: "Är det du, min herre Elia?" 8Och han svarade honom: "Det är jag. Gå och berätta för din herre, se, Elia är här."
9Och han sa: "I vad har jag syndat eftersom du sänder din tjänare i Ahabs hand för att slakta mig? 10Herren din Gud (Jahve Elohim) lever, det finns inget folk (hednafolk) eller kungarike där min herre inte har sänt för att söka dig, och när de säger: 'han är inte här,' tar han en ed av det kungariket och folket att de inte har funnit dig.
11Och nu säger du: Gå och berätta för din herre: Se, Elia är här. 12Och det ska ske så snart jag har gått ifrån dig att Herrens (Jahves) Ande för bort dig, vart vet jag inte, och när jag kommer och berättar för Ahab och han inte kan finna dig kommer han att slakta mig, men jag, din tjänare, har vördat Herren (Jahve) från min ungdom. 13Har det inte berättats för min herre vad jag gjorde när Isebel slaktade Herrens (Jahves) profeter, hur jag gömde 100 män av Herrens (Jahves) profeter, 50 i varje grotta och gav dem bröd och vatten? 14Och nu säger du: Gå och berätta för din herre, se Elia är här, och han kommer att slakta mig."
15Och Elia sa: "Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) lever, inför vilken jag står, jag ska verkligen visa mig själv för honom (Ahab) idag."
Elia och Baalsprofeterna
16Så Ovadjaho gick och mötte Ahab och berättade för honom, och Ahab gick och mötte Elia.
17Och det hände när Ahab såg Elia att Ahab sa till honom: "Är det du, Israels orosstiftare (som ställer till oreda)?
18Och han [Elia] svarade: "Jag har inte ställt till oreda i Israel, men du och din fars hus, i det att ni har övergivit Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitsvot) och du har följt baalerna. 19Och nu, sänd efter och samla åt mig hela Israel på berget Karmel, och Baals 450 profeter och aserans 400 profeter [1 Kung 14:15] som äter vid Isebels bord."
Elia på Karmel
Karmelberget är en 4 mil lång bergskedja som sträcker sig sydöst från Haifa. På en av de högre punkterna ligger Muchraka, ett karmelitkloster, med en staty av Elia.
22Då sa Elia till folket. "Jag, jag ensam är kvar, en Herrens (Jahves) profet, men Baals profeter är 450 män. 23Låt dem därför ge oss två oxar och låt dem välja en oxe åt sig själva och dela den i bitar och lägga den på veden, men lägg ingen eld under, och jag ska göra i ordning den andra oxen och lägga den på veden men inte lägga någon eld under. 24Kalla på era gudar med namn och jag ska kalla på Herrens (Jahves) namn. Den Gud som svarar med eld, låt honom vara Gud." [Baal var stormguden som kastade ner blixtar från skyn.]
Och hela folket svarade och sa: "Det är bra (väl) talat."
25Och Elia sa till Baals profeter: "Välj en oxe åt er och gör i ordning den först för ni är många, och kalla på era gudars namn, men lägg ingen eld under."
Solnedgång över bergskedjan Karmel sett från norr.
[I ugaritiska texter nämns hur gudinnan Anat letar efter guden Baal och det svar hon får är att han är ute och jagar. Andra texter beskriver hur han dör och måste uppväckas. Den grekiska historikern Menander av Efesos (200 f.Kr.) skriver hur kung Chiram från Tyros (samtida med David, se 2 Sam 5:11) inrättade ritualer för hur den grekiska guden Herakles skulle väckas upp. Baalsprofeterna såg inte Elias förslag ovärdiga deras gud, utan tar dessa på fullaste allvar.]
28Då ropade de högre och skar sig själva som de brukade med svärd och lansar tills blodet sprutade fram över dem. 29Hela eftermiddagen fortsatte de att profetera [ropa och skrika] ända till tiden för offret [matoffret på kvällen – hebr. mincha; som offrades vid solnedgången, se 2 Mos 29:38-41]. Men där var ingen röst, ingen som svarade dem, ingen som tog notis om dem.
30Och Elia sa till allt folket: "Kom nära mig." Och allt folket kom nära honom. Och han återställde Herrens (Jahves) altare som var nedrivet. 31Och Elia tog tolv stenar efter antalet av Jakobs söners stammar [som symboliserade det tidigare enade Israel, se Jos 4:2-20], till vilken Herrens (Jahves) ord kommit och sagt: "Israel ska vara ditt namn." [1 Mos 32:22-32] 32Och med stenarna byggde han ett altare i Herrens (Jahves) namn och han gjorde ett dike runt altaret, så stort att det kunde rymma två sea-mått [totalt 15-20 liter] säd. 33Och han lade ved i ordning och delade oxen i delar och lade den ovanpå veden. 34Och han sa: "Fyll fyra krukor med vatten och häll ut det ovanpå brännoffret och på veden." [3 Mos 1:1-17] Och han sa: "Gör det en andra gång." Och de gjorde det en andra gång. Och han sa: "Gör det en tredje gång." Och de gjorde det en tredje gång. 35Och vattnet rann runt omkring altaret och han fyllde även diket med vatten.
Kishon är en av de större floderna i Israel och har sitt utlopp i Hafia.
38Sedan föll Herrens (Jahves) eld och den slukade brännoffret och veden och stenarna och stoftet [marken runt altaret] och slickade upp vattnet som var i diket. 39Och när allt folket såg det föll de på sina ansikten och de sa: "Herren (Jahve) han är Gud (Elohim), Herren (Jahve) han är Gud (Elohim)."
40Och Elia sa till dem: "Ta Baals profeter, låt inte någon av dem fly." Och de tog dem och Elia förde ner dem till Kishons bäck och dräpte dem där.
Regnet kommer
41Och Elia sa till Ahab: "Stig upp, ät och drick för där är ett ljud av mycket regn." 42Så Ahab steg upp och åt och drack. Men Elia gick upp till toppen av Karmel och han böjde sig ner över marken med sitt huvud mellan sina knän.
[Den vanliga ställningen för bön var stående eller på knä. Här knäböjde Elia och sänkte sedan ner sitt huvud mot marken, mellan knäna, tills hans panna rörde vid marken. Han intar en kroppsställning som påminner om den en kvinna har när hon föder barn.]
43Och han [Elia] sa till sin tjänare: "Gå upp, jag ber dig, och titta mot havsvägen (i riktning mot havet) [västerut]." Och han gick upp och tittade och sa: "Där är ingenting." Och han sa: "Gå igen," sju gånger.
44Och det hände den sjunde gången att han [Elias icke namngivna tjänare] sa: "Se, ett moln reser sig ur havet, litet som en mans hand."
Och han sa: "Gå upp, säg till Ahab: Gör din vagn redo och far ner så att inte regnet stoppar dig." 45Och det skedde efter en liten stund att himlarna blev svarta av moln och vind och det kom ett stort regn. Och Ahab red och kom till [hans hemstad] Jizreel. 46Och Herrens (Jahves) hand var över Elia och han band upp sina kläder och sprang före Ahab till Jizreels ingång.
Herren uppmuntrar Elia i Sinai
1Ahab (hebr. Achav) berättade ingående för [sin fru] Isebel (hebr. Izevel) om allt som Elia hade gjort. [Hur baalsprofeterna hade misslyckats tända offerelden medan Elia hade kallat ner eld från himlen, hur Elia bett och det börjat regna efter tre och ett halvt års torka.] Ahab berättade även detaljerna kring hur Elia hade dödat alla profeterna med svärd [gett kommandot att de 450 baalsprofeterna skulle avrättas]. 2Då sände Isebel en budbärare med följande varning till Elia: "Må gudarna [Baal och astartegudinnorna som Isebel tjänade] straffa mig hårt, om jag inte vid den här tiden imorgon har tagit ditt liv på samma sätt som du tog deras liv."
[Ahab var genom tiderna Israels mest ondskefulle kung, orsaken var att han lät sig styras av andra, se 1 Kung 21:25-26. Efter triumfen över baalsprofeterna ropade folket: "Det är Herren som är Gud", se 1 Kung 18:39. Det som Elia har längtat och bett om börjar nu ske, folket omvänder sig och det ser ut som om Ahab äntligen ska ta itu med Isebel. Elia följde med Ahab till staden Jizreel och väntar vid porten medan Ahab berättar för Isebel vad som hänt. Hon blir rasande och hotar att döda Elia inom ett dygn. Isebel är en mästare på att manipulera människor. Eftersom folket har sett Guds kraft kan hon inte öppet döda Elia, så hon sänder budet i hemlighet i ett försök att kontrollera och skrämma profeten till tystnad.]
3Elia såg (blev rädd), stod upp, och sprang för sitt liv. [De tre verben indikerar en snabb handling utan eftertanke. Det Elia såg var meddelandet, men också hur hans förhoppning om att landets ledarskap skulle omvända sig inte går i uppfyllelse.] Han kom till Beer-Sheva i Juda [den sydligaste staden i Juda, 15 mil från Jizreel]. Där lämnade han sin tjänare,
Ginstbuske.
5Han lade sig sedan ner och föll i sömn under ginstbusken. Plötsligt rörde en ängel (budbärare) vid honom och sa: "Sätt dig upp och ät." 6Han såg sig om och där vid hans huvud låg ett nybakat bröd som bakats på glödande stenar och en bägare med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen. 7Herrens ängel kom tillbaka igen, rörde vid honom och sa: "Sätt dig upp och ät, annars blir vägen för lång för dig." 8Då gick han upp och åt och drack. Måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och nätter tills han nådde Guds berg Horeb (hebr. Chorev) [annat namn på Sinai berg].
[Elia är fortfarande på flykt. Det tar omkring en vecka att vandra Från Beer-Sheva till berget Horeb. Tankarna förs tillbaka till hur israeliterna vandrade 40 år i öknen, och hur Mose var 40 dagar på berget Horeb, se 2 Mos 34:28.]
9När Elia kom fram [till berget Horeb i öknen Sinai] gick han in i en grotta och vilade där över natten. Plötsligt kom Herrens ord till honom, och han sa: "Vad gör du här, Elia?"
10Elia svarade: "Jag har varit helt överlåten (nitälskat med stor nitälskan, varit hänförd) Herren (Jahve), Guden över härskarorna (Elohim Sebaot), även om israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Nu är jag ensam kvar, och de är ute efter mitt liv."
11Herren sa: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Där ska Herren passera förbi dig."
En stark vind gick före Herren och delade bergen och bröt sönder klipporna,13När Elia hörde detta täckte han ansiktet med sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom och sa: "Vad gör du här, Elia?"
men Herren var inte i vinden.
Efter vinden kom en jordbävning,
men Herren var inte i jordbävningen.
12Efter jordbävningen kom en eld,
men Herren var inte i elden.
Efter elden kom ljudet av en stilla viskning.
14Han svarade [igen]: "Jag har varit helt överlåten (nitälskat med stor nitälskan, varit hänförd) Herren (Jahve), Guden över härskarorna (Elohim Sebaot), även om israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Nu är jag ensam kvar, och de är ute efter mitt liv."
15Herren sa till honom: "Gå tillbaka samma väg du kom [genom Israel öster om Döda havet och Jordan] och fortsätt till öknen kring Damaskus. När du kommer fram ska du smörja Chazalel till kung över Aram (Syrien). 16Jehu, Nimsis son, ska du smörja till kung över Israel. Smörj också Elisha [som betyder "min Gud är frälsning"], Shafats son, från Avel Mechola [en stad i Jordandalen] till att bli profet och din efterträdare. 17Och det ska ske att han som undkommer Chazalels svärd ska Jehu slakta, och han som undkommer från Jehus svärd ska Elisha slakta. 18Och jag ska lämna 7 000 i Israel, alla vars knän inte har böjts inför Baal och varje mun som inte har kysst honom."
19Elia gick därifrån till Elisha, Shafats son. [Från berget Horeb i öknen Sinai, där Elia befann sig, till staden Avel Mecholai i Jordandalen är det 25 mil.] Han fann Elisha på fältet där han plöjde med tolv par oxar. Elisha var vid det sista paret. [Elisha kom från en välbärgad familj som ägde mark och oxar. Som många andra satt han inte sysslolös när han kallades till tjänst. David skötte sin fars får, Sebedeus söner gjorde ordning sina nät, osv.] Elia gick fram och kastade sin mantel över honom.
20Elisha lämnade oxarna och sprang efter Elia och sa: "Låt mig kyssa min far och mor till avsked, sedan följer jag dig."
Elia svarade: "Gå tillbaka. Du förstår väl vad jag har gjort med dig?"
21Han [Elisha] gick tillbaka. Sedan tog han de båda oxarna och slaktade dem. Med oket som bränsle tillagade han köttet och gav det åt folket att äta. Sedan bröt han upp och följde Elia som hans tjänare.
[Genom att offra oxarna visar han att han förstått allvaret i kallelsen och inte tänker gå tillbaka till sitt gamla liv. Elisha följer nu Elia under tio år och tränas upp i profettjänsten innan manteln lämnas över till honom.]
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
