De årliga intäkterna i guld på 23 ton var under Israels storhetstid, det är mycket, men inte orimliga siffror. I Egypten finns en inskription där Shishak (farao i Egypten 945-922 f.Kr.) donerar 200 ton guld till gudarna, en del av detta måste ha kommit från Jerusalem, se 2 Krön 12:2, 9. Några århundraden senare vid Alexander den stores seger vid Persepolis värderades guldet och silvret där till 120 000 talenter (4 500 ton).

• Det uppskattas att 190 000 ton guld har grävts fram genom historien (skulle rymmas i en kub som mäter 28 meter på varje sida).
• Den internationella valutafonden har 2 814 ton guld (2021).
• Sveriges riksbank har 125 ton guld (2022).

¹⁶Och kung Salomo gjorde 200 långsköldar (hebr. tsina) av hamrat guld. 600 viktenheter [shekel] guld gick åt till en sköld. [Skölden var gjord av trä och belagd med 7 kg guld.] ¹⁷Och han gjorde 300 sköldar (hebr. magen) av hamrat guld, tre minor (hebr. mane) guld gick åt till en sköld. [Dessa sköldar hade hälften så mycket guld, se 2 Krön 9:16] Och kungen placerade dem i Libanons skogshus.

[Dessa 500 sköldar var troligtvis placerade på de 13,5 meter höga väggarna. Huset var 46 meter långt och 23 meter brett, se 1 Kung 7:2. Se även 1 Kung 14:26-28.]

Tron
¹⁸Och kungen [Salomo] gjorde (lät tillverka) en stor tron av elfenben och förgyllde den med finaste (bästa) guld. ¹⁹Det var sex trappsteg till tronen och tronens huvud (den översta delen) var runt i bakstycket (ryggsidan, ordagrant "bakom den") och det var armstöd på båda sidor om sittplatsen, och två lejon stod bredvid armstöden. ²⁰Och tolv lejon stod där, ett på ena sidan och ett på andra sidan på de sex trappstegen. Det fanns ingenting liknande tillverkat i något annat kungarike.

Allt var av guld!
²¹Och alla kung Salomos dryckeskärl var av guld och alla redskap i Libanons skogshus var av rent guld, ingenting var av silver, det räknades inte som värdefullt under Salomos dagar. ²²För kungen hade en egen Tarshish-flotta på havet tillsammans med Chirams flotta. Vart tredje år kom Tarshis-flottan med sig guld och silver, elfenben och apor och påfåglar.

²³Och kung Salomo överträffade alla jordens kungar i rikedom och i vishet. ²⁴Och hela jorden uppsökte Salomos ansikte för att höra hans vishet, som Gud (Elohim) hade lagt i hans hjärta. ²⁵Och de förde med sig varje man sin gåva, redskap av silver och redskap av guld och dräkter och rustningar och kryddor, hästar och mulor, föremål år efter år.
     ²⁶Och Salomo samlade ihop vagnar och ryttare, och han hade 1 400 vagnar och 12 000 ryttare som han placerade i vagnsstäderna och med kungen i Jerusalem. ²⁷Och kungen lät silver vara lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cedrar [dess värde] lät han vara lika vanligt [fanns det så stor mängd av] som sykomorträd i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd]. ²⁸Och Salomos hästar hade förts ut från Egypten och från Qove [södra Turkiet, motsvarar området Kilikien där bla staden Tarsus finns], kungens köpmän köpte dem från qoves män för ett fast pris. ²⁹Och en vagn kom upp och gick ut från Egypten för 600 shekel [priset av 6,6 kg] silver och en häst för 150 [shekel silver – motsvarar 1,7 kg]. Och lika till hettiternas kungar och för Arams kungar, de förde ut dem för ett fast pris.

Salomos giftermål med utländska kvinnor

En figurin som föreställer en naken kvinna som håller två nyfödda barn hittades i ett kanaaneiskt tempel i Tel Burna 2015.

¹[Detta stycke ramar in kiasmen i kapitel 3-11. Just giftermålen med utländska kvinnor var det som han inte skulle göra (5 Mos 7:3-4; 17:16-17), och visade sig få honom på fall. Inom arkeologin har man på senare år börjat göra analyser av fingeravtryck på lerskärvor. I utgrävningar där det finns kanaaneiska tempel (bl.a. Tel Burna 2022) har man sett att just avgudar, figuriner, masker och kärl för religiöst bruk var gjorda av kvinnliga krukmakare, medan vanliga kärl var gjorda av män. Här bekräftar arkeologin att just utländska kvinnor var involverade att skapa dessa ockulta föremål.]

Och kung Salomo älskade många främmande (utländska) kvinnor, förutom (vid sidan av) faraos dotter [som exkluderas, se 1 Kung 3:1] – moabiter, ammoniter, edomiter, sidonier och hettiter – ²från folkslagen om vilka Herren (Jahve) sagt till Israels söner: "Ni ska inte komma och gå bland dem och de ska inte komma och gå bland er, för de ska med säkerhet vända bort era hjärtan efter sina gudar [om du gör så]." [2 Mos 34:16; 5 Mos 7:3] Salomo höll (klistrade) sig till dessa [kanaaneiska kvinnor] i kärlek. ³Och han hade 700 fruar, prinsessor, och 300 konkubiner, och hans fruar vände bort hans hjärta. ⁴Och det hände när Salomo var gammal att hans fruar vände bort hans hjärta till andra gudar, och hans hjärta var inte fullkomligt (helhjärtat) med Herren (Jahve), hans Gud (Elohim), som hans far Davids hjärta. [Ordet fullkomligt här är shalam och delar rot med ordet shalom som handlar om att ha både frid och fred med Gud, men också om att vara komplett, helöverlåten och "en-hjärtad".] ⁵Och Salomo gick efter Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna; himmelens drottning, Baals hustru], sidoniernas gudinna och efter Milkom [även kallad Molok, se vers 7] ammoniternas vidrighet. ⁶Så gjorde Salomo det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, han följde inte fullt ut (ordagrant: "uppfyllde inte efter" – var inte lojal mot) Herren (Jahve) som David, hans far.
     ⁷Vid den tiden byggde Salomo en hög plats till Kemos, Moabs vidrighet [4 Mos 21:29], på berget som är framför Jerusalem, och till Molok, Ammons söners vidrighet. ⁸Och så gjorde han till alla sina främmande fruar som offrade offer till sina gudar.
     ⁹Och Herren (Jahve) var vred på Salomo eftersom hans hjärta var bortvänt från Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), som hade uppenbarat (visat) sig för honom två gånger, ¹⁰och hade befallt honom angående dessa ting, för att han inte skulle gå efter andra gudar, men han höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte det som Herren (Jahve) hade befallt. ¹¹Och Herren (Jahve) sa till Salomo: "Eftersom detta finns i ditt sinne och du inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) mitt förbund och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag har befallt dig, ska jag med säkerhet riva isär kungariket från dig och ska ge det till dina tjänare. ¹²Men jag ska inte göra det i dina dagar, för din far Davids skull, men jag ska riva isär det ur handen på din son. ¹³Men jag ska inte riva bort hela kungariket, jag ska ge en stam till din son, för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull som jag har utvalt."

Motståndare
¹⁴Och Herren (Jahve) reste upp en motståndare till Salomo, edomiten Hadad, han var av kungens säd i Edom (ättling till Edoms kung). ¹⁵För det skedde när David var i Edom att Joav, arméns hövitsman, gick upp för att begrava de slagna och han slog alla män i Edom, ¹⁶för Joav och hela Israel stannade där sex månader till dess han hade huggit av varje man i Edom, ¹⁷att Hadad flydde, han och några edomiter från hans fars tjänare med honom, och de gick till Egypten, då var Hadad en liten yngling (förmodligen i 5-10 års ålder). ¹⁸Och de steg upp från Midjan och kom till Paran och de tog män med sig från Paran och kom till Egypten, till farao, Egyptens kung, som gav honom ett hus och tilldelade honom underhåll och gav honom mark.
     ¹⁹Och Hadad fann nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i faraos ögon så att han gav honom till hustru sin egen frus syster, drottningmoderns – tachpeneis – syster. [Ordet tachpeneis är troligtvis inte ett namn utan en transkribering av den egyptiska frasen t-h-p-nsw som motsvarar drottning/drottningmoder, jfr 1 Kung 2:19; 15:13.] ²⁰Och tachpeneis [drottningmoderns] syster födde en son till honom, Genuvat, som tachpeneis [drottningmodern] avvande i faraos hus, och Genuvat var i faraos hus bland faraos söner.
     ²¹Och när Hadad i Egypten hörde att David sov hos sina fäder och att Joav, arméns hövitsman, var död, sa Hadad till farao: "Låt mig lämna så att jag kan gå till mitt eget land."
     ²²Och farao sa till honom: "Men vad har du saknat hos mig, varför ber du att få gå till ditt eget land?" Och han svarade: "Ingenting, men låt mig få lämna ändå."
     ²³Och Gud (Elohim) reste upp en annan motståndare till honom, Rezon, Eljadas son, som hade flytt från sin herre Hadadezer, Tsovas kung. ²⁴Och han samlade män runt sig och blev hövitsman för en trupp när David slog dem, och de gick till Damaskus och bodde där och regerade i Damaskus. ²⁵Och han var en motståndare till Israel alla Salomos dagar, förutom de bekymmer som Hadad orsakade, och han avskydde Israel och regerade över Aram.

Jarovam gör uppror
²⁶Och Jarovam, Nevats son, en efraimit från Tsereda, en Salomos tjänare vars mor var Tseroa, en änka, han lyfte också sin hand mot kungen. ²⁷Och detta var anledningen till att han lyfte upp sin hand mot kungen: Salomo byggde Millo och reparerade sprickorna i sin far Davids stad. ²⁸Och mannen Jarovam var en mäktig stridsman, och Salomo såg att den unge mannen var flitig och han gav honom ansvar över alla arbetare från Josefs hus.
     ²⁹Och det skedde vid den tiden när Jarovam gick ut från Jerusalem att profeten Achija, shiloniten, fann honom på vägen. Och han hade klätt sig själv i en ny mantel och de två var ensamma på fältet. ³⁰Och Achija tog den nya manteln som han hade på sig och rev isär den i tolv bitar. ³¹Och han sa till Jarovam: Ta dig tio bitar, för så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Se jag ska riva kungariket ur Salomos hand och ska ge tio stammar till dig, ³²men han ska ha en stam för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, staden som jag har utvalt bland alla Israels stammar, ³³eftersom de har övergett mig och har tillbett
    Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna; himmelens drottning och Baals hustru], sidoniernas gudinna,
    Kemosh, Moabs gud och
    Milkom [även kallad Molok], amoréernas gud,
och inte vandrat på mina vägar till att göra det som är rätt i mina ögon och hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut) som hans far David gjorde.
     ³⁴Men jag ska inte ta hela kungariket ur hans hand utan jag ska låta honom vara furste alla sitt livs dagar [hela sitt liv], för min tjänare Davids skull som jag valde, eftersom han höll (vaktade, skyddade, bevarade) mina budord (tydliga befallningar) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat"). ³⁵Men jag ska ta kungariket ur hans söners händer och ska ge det till dig, 10 stammar. ³⁶Och till hans son ska jag ge en stam, så att David, min tjänare, alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, staden som jag har valt åt mig för att placera mitt namn där. ³⁷Och jag ska ta dig och du ska regera över allt som din själ önskar och ska vara kung över Israel. ³⁸Och det ska ske om du lyssnar till allt jag befaller (hebr. tsavah) dig och vandrar på mina vägar och gör allt som är rätt i mina ögon till att hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot), som David, min tjänare, gjorde, att jag ska vara med dig och ska bygga till dig ett stadigt hus, som jag byggde för David, och ska ge Israel till dig. ³⁹Och för detta ska jag hemsöka Davids säd, men inte för alltid.
     ⁴⁰Salomo försökte därför döda Jarovam, men Jarovam steg upp och flydde till Egypten, till Shishaq, Egyptens kung, och var i Egypten till Salomos död.

Salomos död
⁴¹Vad mer som är att säga om Salomo och allt som han gjorde och hans vishet, det finns skrivet i Salomos gärningars bok (Salomos krönika). ⁴²Och tiden som Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel var 40 år. ⁴³Och Salomo sov med sina fäder och blev begraven i sin far Davids stad, och Rechavam, hans son, regerade i hans ställe.

Tillbaka upp

---

2 Krön 9

Besök av en drottning
¹När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo, kom hon till Jerusalem för att sätta honom på prov med svåra frågor. Hon kom med ett mycket stort följe och med kameler som bar väldoftande kryddor och guld i stor mängd och dyrbara stenar. När hon kom inför Salomo, talade hon med honom om allt som låg på hennes hjärta. ²Salomo svarade på alla hennes frågor (ordagrant: ´Salomo berättade för henne alla hennes ord´). Inga ord [svar på hennes komplexa frågor och ordspråk] var dolda för kungen, som han inte kunde berätta för henne. ³När drottningen av Saba såg Salomos vishet och såg huset han hade byggt, ⁴rätterna på hans bord och hur hans tjänare satt där och hur de som betjänade honom skötte sina sysslor och hur de var klädda, och hans hovmän och hur de var klädda, och när hon såg trappan på vilken han gick upp till Herrens (Jahves) hus, då blev hon utom sig av förundran.
     ⁵Och hon sa till kungen: "Så var det då sant, det jag i mitt land hörde om dina ord och om din vishet! ⁶Jag trodde inte vad man sa förrän jag själv kom och fick se det med egna ögon. Men se, vidden av din vishet har inte ens till hälften blivit berättad för mig. Du överträffar det rykte jag hade hört. ⁷Lyckliga är dina män och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och höra din vishet. ⁸Välsignad är Herren (Jahve), din Gud (Elohim), som har funnit sådant behag i dig att han har satt dig på sin tron till att vara kung inför Herren (Jahve), din Gud (Elohim)! Eftersom din Gud (Elohim) älskar Israel och vill hålla det vid makt till evig tid, därför har han satt dig till kung över dem, för att du ska skipa lag och rätt."
     ⁹Hon gav kungen hundratjugo talenter guld samt väldoftande kryddor i stor mängd samt dyrbara stenar. Väldoftande kryddor av det slag som drottningen av Saba gav åt kung Salomo har aldrig mer funnits.
     ¹⁰När Hirams folk och Salomos folk hämtade guld från Ofir, förde de också hem algumträ och dyrbara stenar. ¹¹Av algumträet lät kungen göra tillbehör till Herrens (Jahves) hus och till kungapalatset, samt harpor och lyror för sångarna. Sådant hade man aldrig tidigare sett i Juda land.
     ¹²Kung Salomo gav drottningen av Saba allt hon önskade och begärde, förutom gengåvor för det som hon hade fört med sig till kungen. Sedan vände hon om och reste hem med sina tjänare till sitt land igen.

Salomos vishet och rikedom
¹³Det guld som årligen kom in till Salomo vägde 666 talenter, ¹⁴förutom det som kringresande handelsmän och andra köpmän förde in. Också Arabiens alla kungar och ståthållarna i landet förde guld och silver till Salomo.
     ¹⁵Kung Salomo lät göra 200 stora sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld 600 shekel [totalt 6,8 kg] uthamrat guld ¹⁶samt 300 mindre sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld 300 shekel [3,4 kg] guld. Kungen satte upp dem i Libanonskogshuset.
     ¹⁷Dessutom lät kungen göra en stor tron av elfenben och överdrog den med rent guld. ¹⁸Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid tronen. På båda sidor om sätet fanns armstöd, och två lejon stod utmed armstöden, ¹⁹och tolv lejon stod där, ett på varje sida om de sex trappstegen. Något sådant hade aldrig tillverkats i något annat rike. ²⁰Alla kung Salomos dryckeskärl var av guld, och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Silver ansågs inte vara något värt på Salomos tid. ²¹Kungen hade skepp som gick till Tarshish med Hurams folk, och en gång vart tredje år kom Tarshishskeppen hem och förde med sig guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.

²²Kung Salomo blev större än någon annan kung på jorden, både i rikedom och i vishet. ²³Alla kungar på jorden kom för att besöka Salomo och höra den vishet som Gud hade lagt ner i hans hjärta. ²⁴Var och en av dem förde med sig gåvor: föremål av silver och guld, kläder, vapen, väldoftande kryddor, hästar och mulåsnor. Detta hände år efter år.
     ²⁵Salomo hade 4 000 stallplatser för hästar med vagnar och 12 000 ridhästar, som han inrymde dels i vagnstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. ²⁶Han härskade över alla kungarna från floden till filistéernas land och vidare ner till Egyptens gräns. ²⁷Kungen styrde så att silver blev lika vanligt i Jerusalem som sten och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd]. ²⁸Och hästar fördes in till Salomo från Egypten och från alla andra länder.

Begravd i Davids stad
²⁹Vad som mer finns att säga om Salomo, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Natans krönika, i shiloniten Ahias profetia och i siaren (profeten – hebr. chozeh) Iddos syner om Jeroveam, Nebats son. ³⁰Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel i 40 år. ³¹Och Salomo gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i hans far Davids stad. Hans son Rechavam blev kung efter honom.

Tillbaka upp

---