Parallell - fredag 20/5
2 Sam 22-23
Davids sång – tack för segern1David talade till Herren (Jahve), denna sångs ord den dag då Herren räddat honom ur alla fienders hand, och ur Sauls hand (grepp).
Denna sång finns också som en psalm, se Ps 18.
Några skillnader:
hand – hebr. kaf 2 Sam 22:1, jad i Ps 18:1.
ropa – hebr. qara 2 Sam 22:7, sawa i Ps 18:7
klippa förutom – mibbalade" 2 Sam 22:32, zulati i Ps 18:32.
Struktur: Sången är uppbyggd som en kiasm i flera nivåer.
A Inledande lovprisning, vers 2-7
B Guds ingripande, vers 8-20
C Guds trofasthet, vers 21-30
B´ Gud ger kraft, vers 31-46
A´ Avslutande lovprisning, vers 47-51
Inledande lovprisning
2Han [David] sa: Herren (Jahve) är
min bergsklyfta (ointagliga bergskam, skyddade plats)
och min borg (mitt starka fäste)
och min räddare (befriare).
3Min Gud (Elohim)
min klippa (fasta punkt; mitt massiva berg) – till vilken jag tar min tillflykt [Matt 7:24],
min sköld,
min frälsnings horn [hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger] och
mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd)
mitt värn (min tillflykt, upphöjd plats, högt på ett berg)
min frälsare (räddare)!
Du räddade mig från våldet (ondskan).
4Halleluja (värdig att prisas, allt lov till dig)!
Jag ropade (höjde min röst i bön) till Herren (Jahve) och blev räddad från mina fiender.
5Dödens rep omslöt mig,7I min nöd (ångest, förtvivlan) ropade (höjde min röst i bön) jag till Herren (Jahve),
Belials flod (de ondskefulla kaotiska, sataniska) strömmarna (det forsande vattnet) förskräckte (angrep) mig [ville dränka mig].
6Sheols (underjordens) rep virades (snärjdes) runt mig,
dödens fällor konfronterade mig (snaror kastades mot mig).
[Vers 5-6 formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den omslöt, förskräckte, virade och konfronterade David, se Ps 18:5-6.]
jag skrek ut (ropade efter hjälp) till min Gud (Elohim).
Han hörde min röst från sitt tempel [vers 10 antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas],
mitt kvalfyllda skrik till honom (rop efter hjälp i djup vånda) nådde hans öron.
Guds ingripande
8Då gungade jorden (upp och ner) och den skakade,
bergens grundvalar darrade och skakade, eftersom han var vred (upptänd av ilska).
9Rök steg upp ur hans näsa,
och förtärande eld från hans mun,
glödande kol slungades ut (antändes).
10Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner,
och han steg ner med mörka moln under sina fötter.
[Det hebreiska ordet för "böjde" är nata som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum". Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.]
11Han besteg en kerub [bevingat himmelskt väsen, se 1 Mos 3:24; 1 Kung 6:24-27; Hes 1:4-28; 10:20] och flög.
Han svävade fram på vindens vingar.
12Han svepte (dolde) sig i mörker (den mörka stormen var som en slöja),
som ett tält (hydda, täckande skydd av tillfällig natur – hebr. sukka) runt sig,
mörka vattensamlingar, täta (tjocka) moln i skyn.
13Från strålglansen (det bländande skenet) framför honom flammade glödande kol (klot av eld, blixtar).
14Herren (Jahve) dundrade i (från) himlarna,
och den Högste (Elion) lät sin stämma höras.
15Han sköt sina pilar och skingrade dem [fienderna],
flammande blixtar förvirrade dem (panik och tumult bröt ut).
16Havsdjupen exponerades (havets strömmar),
jordens inre delar blottades vid ditt härskri (tillrättavisning, när du dånat med hög röst), Herre (Jahve),
genom din kraftiga utblåsning från din näsa.
[Effekterna av en stor jordbävning med sprickor, slukhål och avgrundsdjup målas upp.]
17Han sträckte sig ner från höjden [med sin hand], tog tag i mig,
drog mig upp (hebr. masha, samma ord som Mose, vars namn just betyder räddad från vattnet, se 2 Mos 2:10)
från många (stora) vatten.
[De stora haven är ofta en symbol på folk och nationer, se Upp 17:15.]
18Han räddade mig från min starke fiende [i Davids fall Saul, se 1 Sam 31:1-4],
och från dem som hatade mig, för de var mig övermäktiga.
19De konfronterade när jag var som svagast (när jag var som en belägrad stad),
men Herren blev mitt stöd.
[Ordet "stöd" används i Jer 3:1 om hjälpsändningar med förnödenheter och vatten till det belägrade Jerusalem.]
20Han förde mig ut i frihet (en rymlig plats, stora vidder) [en efterlängtad kontrast efter att ha suttit instängd i en belägrad stad],
han räddade mig, för han älskar (finner glädje i) mig.
Guds trofasthet
21Herren (Jahve) har behandlat mig (låtit mig få växa och mogna, gett mig lön) efter min rättfärdighet,
på grund av mina rena händer (eftersom mina handlingar är oskyldiga) har han upprättat (fört tillbaka, belönat) mig.
22Eftersom jag har följt (vaktat på) Herrens vägar (skyddat, lytt hans bud)
och inte agerat ogudaktigt och avfallit från min Gud;
23Eftersom jag har haft hans domar för ögonen,
och inte vikit av från hans regler.
24Jag har varit uppriktig (helhjärtad, levt med integritet) inför honom,
och hållit mig borta (vaktat på min väg, skyddat mig) från synd (skuld, straff).
[Ordet för uppriktig är "tamim". Huvudbetydelsen är att vara hel, fulltalig, utan någon brist. När ordet används om Gud beskriver det hans helhet och felfrihet. När det används om människor beskriver det inte någon som är helt utan synd, utan någon som är ärlig och har integritet där ord och handlingar hör ihop. Någon som är en hel människa med allt vad det innebär, det finns inga dolda rum, baktankar eller något gömt. Ordet för synd är ett brett ord som ordagrant handlar om att vika av från vägen. Betydelsen är rik och innefattar både synden, skammen och straffet.]
25Därför har Herren (Jahve) behandlat mig (låtit mig få växa och mogna, gett mig lön) efter min rättfärdighet,
på grund av mina rena händer (eftersom mina handlingar är oskyldiga)
inför hans ögon har han upprättat (fört tillbaka, belönat) mig.
26Mot den trofaste (helige, barmhärtige, kärleksfulle) [Ordet har samma rot som chesed som betyder nåd och omsorgsfull kärlek]
visar du dig trofast (helig, barmhärtig, kärleksfull).
Mot den uppriktige (helhjärtade, ärlige, sanne) [Ordet för uppriktig är tamim, se vers 24]
visar du dig uppriktig (helhjärtad, ärlig, sann).
27Mot den som renat sig (som en metall som hettats upp och orenheterna avlägsnats),
visar du dig ren,
men mot den moraliskt fördärvade (korrupte, förvridne, som medvetet väljer fel väg),
visar du dig subtilt (motsatt, antagonistisk, i strid mot).
28Du befriar (räddar) ett förtryckt (ödmjukt) folk,
men dina ögon fäster du på de stolta och du tar ner dem (tvingar dem till ödmjukhet).
29För du är min lampa [som håller mig vid liv, fysiskt och andligt], Herre (Jahve).
Min Gud (Jahve) lyser upp mitt mörker.
30För med (i) dig kan jag attackera (springa mot) en armé (en fiendes barrikad),
med min Gud (Elohim) kan jag storma (hoppa över) en mur. [Fil 4:13]
Gud ger kraft
31Vad gäller Gud (El) [den ende sanne Guden] – hans väg (sätt att agera) är utan brist (har integritet),
Herrens löftesord (hebr. imrah) har visat sig vara sanna (är prövade) [Ps 12:7],
han är en sköld för alla som tar sin tillflykt i honom.
32För vem är Gud (El) förutom Herren (Jahve),
och vem är en klippa (berg, en säker och stabil grund) utom vår Gud (Elohim)?
33Gud (El) som är mitt starka fäste
och gjorde min väg utan brist (hjälpte mig att vandra med integritet, gjorde mig helhjärtad, ärlig).
34Som gjorde mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna],
och ställde mig på mina höga platser (höjderna). [Profeten Habackuk använder liknande språk, se Hab 3:19, ordet används också om offerplats som ofta var belägen på en hög plats.]
35Som lärde mina händer att strida (tränade mig för krig),
så att mina armar kunde spänna bronsbågen.
[Kan syfta på en verklig båge dekorerad med brons/koppar i ändarna, eller så är det en poetisk beskrivning av övernaturlig styrka som kan böja en båge i metall. Pilbågen var en välkänd symbol för kunglig styrka både i Assyrien och Egypten vid den här tiden. Den assyriska solguden Ashur avbildas med en pilbåge. En relief som hittats i Assyrien, skulpterad ungefär samtidigt med David, beskriver hur Ashur ger en storslagen båge till kungen.]
36Du gav mig din frälsnings sköld,
din villighet att böja dig ned (din ödmjukhet) har gjort mig stor (har styrkt mig).
37Du har berett plats för mina steg (utvidgat området under mig),
mina anklar har inte gått ur led (mina fötter snubblade inte, tappade inte fotfästet).
[Syftar på bilden av en hjort på smala bergsstigar.]
38Jag förföljde mina fiender och slog dem,
jag vände inte om förrän jag gjort slut på dem.
39Jag förtärde dem och krossade dem, så att de inte kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
40Du utrustade (gav, klädde) mig med kraft (styrka, mod) för striden (kriget),
du fick dem som reste sig upp mot mig att böja sig för mig.
41Mina fiender drev du på flykten (du gav mig deras rygg och nacke),
de som hatade mig tystade jag fullständigt (jag högg av dem som man hugger bort en gren).
42De skrek (ropade, sökte efter hjälp), men det var ingen [av deras avgudar] som hjälpte,
[de ropade efter hjälp eller skrek i avsky] mot Herren, men han svarade inte.
[I Jona 1:14 finns exempel på hur hedningar ropar till Israels Gud. I Upp 16:10-11 vänder man sig mot Gud, inte i omvändelse, utan för att häda honom.]
43Jag krossade (malde) dem [så fullständigt så de blev] som jordens stoft,
jag stampade på dem som smuts (dy) på vägen [slängde ut dem som skräp på gatan], och trampade ner dem.
44Du räddade mig från mitt folks (hebr. am) strider
du satte mig som huvud över hednafolken (hebr. goj).
Folkslag jag inte kände tjänar mig nu.
45Främlingarnas söner krymper ihop (blir kraftlösa) inför mig,
så fort de hörde om mig [ryktet om vad Gud gör], lydde de mig.
46Främlingarnas söner tappade modet (vissnade, skrumpnade ihop),
och kom haltande (darrande) fram ur sina gömslen (stängda platser, fästen).
Avslutande lovprisning
47Herren (Jahve) lever!
Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast),
upphöjd är Gud, min frälsnings klippa!
48Gud (El) [den sanne Guden],
den som ger mig fullständig hämnd [plural],
den som lägger folken under mig,
49den som befriar mig från mina fiender,
den som lyfter upp (upphöjer) mig över dem som reser sig mot mig,
den som räddar mig från våldets man (mannen som plundrar och terroriserar – hebr. ish chamas).
50Därför vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig inför folken, Herre (Jahve),
och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i Rom 15:9.]
51Ett frälsningens torn är han åt sin Konung [men även den jordiska kungen],
han visar nåd (omsorgsfull kärlek) mot sin smorde (utvalde, kung) [Messias],
mot David och hans säd [ätt, singular, se 1 Mos 3:15; Upp 19:11-16] för evigt.
Davids sista ord
1Dessa var Davids sista ord:
Så förkunnar (säger, proklamerar) David, Jishajs son,Davids hjältar
så förkunnar (säger, proklamerar) den man som blev högt upphöjd,
Jakobs Guds smorde,
Israels psalmist (lovsångsledare, sång ackompanjerad med instrumental musik).
2Herrens (Jahves) Ande talade genom mig
och hans ord (hebr. milah) var på (kom över till) min tunga.
3Israels Gud (Elohim) sa,
Israels klippa talade till mig:
"Den som råder över människor ska vara rättfärdig,
den som råder i gudsfruktan,
4och som morgonljuset när solen går upp, en morgon utan moln, som när klart ljus lyser efter regn, som det skira gräset spirar ur jorden." [Vers 3 och 4 går att skriva både i presens och futurum.]
5För är inte mitt hus grundat med Herren (Jahve)
som ett evigt förbund som han har med mig,
god ordning i allt och tryggt (omgärdat)
för hela min frälsning och alla mina önskningar,
ska han inte låta det växa?
6Men de illasinnade (tomma, helt onda; "ondskans hantlangare" – hebr. belijaal) är som törne [i ett fält] – alla är borttagna (bortkastade, bortrensade),
man kan inte ta i dem med handen,
7utan den man som rör dem måste vara rustad
med järn och ett spjutskaft,
och de ska fullständigt förbrännas
med eld på sin plats (där de ligger).
8[Denna uppräkning beskriver de närmsta männen kring David. Först nämns de tre närmaste följt av en grupp av 30 män. Den sista listan innehåller några fler, men det beror på att även fallna hjältar räknas upp, se 2 Sam 23:39.]
Detta är namnen på Davids hjältar (mäktiga stridsmän).
Den förste – Joshev-Bashevet
Joshev-Bashevet [betyder "vilar i vila"], en tachmonit, den främste av kämparna. Det samma var Adino, etsniten, som svängde sitt spjut över 800 slagna på en gång. [1 Krön 11:11] [Han rapporterade direkt till David.]Den andre – Elazar
9Och efter honom [nummer två] var Elazar, Dodos son, son till en achochit, en av de tre mäktiga männen med David, när de riskerade sina liv mot filistéerna som hade samlats till strid och Israels män hade gått därifrån, 10han stod fast och slog filistéerna tills hans hand var trött och fastnade i svärdet, och Herren (Jahve) gav en stor seger den dagen, och folket återvände efter honom för att plundra de slagna.
Den tredje – Shamma
11Och efter honom [som tredje man] var Shamma, Agas son, harariten. Och filistéerna var samlade vid Lechi [eller "som en trupp"] och där var fältet fullt av linser, och folket flydde från filistéerna. 12Men han stod mitt på fältet och försvarade det och slog filistéerna och Herren (Jahve) gav en stor seger.
Tre andra ledare – modig bravad
13En gång under skördetiden [på försommaren då det är varmt och torrt] gick 3 av de 30 ledarna ner [från bergen i Juda] och kom till David vid Adullams grotta [26 km sydväst om Jerusalem, se 1 Sam 22:1], och filistéernas armé hade slagit läger i Refaims dal. [Exakt plats är inte känt, men strax sydväst om Adullam.] 14Och David var i borgen (fästningen – hebr. matsodah) [i närheten av Adullam] och filistéernas armé var då i Betlehem. 15Och David längtade och sa: "Vem kan ge mig vatten att dricka från Betlehems källa som är vid porten?" 16Och tre mäktiga män bröt sig förbi filistéernas armé och drog upp vatten ur Betlehems källa, som var vid porten, och tog det till David. Men han ville inte dricka av det utan hällde ut det till Herren (Jahve) [som ett dryckesoffer, se 4 Mos 28:7]. 17Och han sa: "Vare det långt bort från mig Herre (Jahve) att jag skulle göra detta, att jag skulle dricka dessa mäns blod som riskerade sina liv när de gick!" Därför drack han det inte. Sådana ting gjorde de 3 mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever).
[Blod liknas vid liv i 1 Mos 9:4 och att dricka/äta blod är förbjudet i 3 Mos 17:14. David jämställde vattnet från källan med dessa tre mäns blod, eftersom de riskerat sina liv för att hämta det. Men deras bragd var inte lönlös, David uppfyllde 5 Mos 12:16 genom att hälla ut vattnet på marken.]
Avishaj
18Och Avishaj, Joavs bror, Tserojahs son, var ledare för de tre andra [vers 13]. Och han lyfte upp sitt spjut mot 300 och slog dem och hade ett namn (var högt aktad) bland de tre. 19Han var mest ärbar av de tre, därför var han deras ledare, men han tillhörde inte de tre första.
Benajaho
20Och Benajaho, Jehojadas son, son till en krigare från Kavtsel, som hade gjort mäktiga dåd, han slog Moabs två lejon (berömda hjältar) och han gick ner och slog ett lejon i brunnen (cisternen) under snötiden (vintern). 21Och han slog en egyptier, en ansenlig man, och egyptiern hade ett spjut i sin hand, men han gick ner till honom med en käpp och slog spjutet ur egyptierns hand och slog honom med hans eget spjut. 22Dessa ting gjorde Benajaho, Jehojadas son och hade ett namn bland de tre mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever). 23Han var mer ärbar än de 30 men tillhörde inte de tre första. Och David satte honom över sin vaktstyrka.
De 30
24[Denna lista räknar upp åtminstone 30 personer, det beror lite på hur personerna i vers 32-33 ska presenteras. Uppräkningen börjar och slutar med individer som dött på slagfältet. Att dessa fallna hjältar inkluderas indikerar att antalet av "de 30" varierade under olika tider av Davids styre.]
Asahel, Joavs bror,
var en av de 30.
Elchanan, Dodos son, från Betlehem,
25Shamma, chorditen,
Eliqa, chorditen,
26Chelets, paltiten,
Ira, Iqesh son, tekoiten,
27Aviezer, anatotiten,
Mevunaj, chushatiten,
28Tsalmon, achochiten,
Maharaj, netofatiten,
29Chelev, Baanas son, netofatiten,
Itaj, Rivis son från Giva [Sauls hemstad], av Benjamins söner.
30Benajaho, en piratonit,
Hidaj från Nachal-Gaash,
31Avialvon, arvatiten,
Azmavet, barchumiten
32Eljachba, shaalvoniten, av Jashens söner,
Jonatan, 33Shamma, harariten,
Achiam, Sharars son, arariten,
34Elifelet, shaalvoniten, Achasbais son,
Eliam, Achitofels son, giloniten,
35Chetsraj, karmeliten,
Paaraj, arbiten,
36Jigal, Natans son, från Tsova,
Bani, gaditen,
37Tseleq, ammoniten,
Nacharaj, berotiten, vapenbärare till Joav, Tserujas son,
38Ira, jitriten,
Garev, jitriten,
39Orija, hettiten.
Alla 37 [inklusive de som dött].
Ps 57
Psalm 57 – Från grottan till himlarnaEn bön om hjälp. Den inledande frasen "var mig nådig, Gud" är identisk med föregående psalm, se Ps 56:2. Även löftet att prisa Gud i Ps 56:13 och Ps 57:10 binder samman dessa psalmer. De sista fem verserna återfinns med viss variation i Ps 108:1-5 och vers 11 är nästan identisk med Ps 36:6
Författare: David
Struktur: Psalmen är välstrukturerad i ett kiastiskt mönster som ramas in med bön. Den består också av två strofer som båda avslutas med en refräng, se vers 6 och 12.
A Bön, vers 2-3
B Fiender, vers 4-5
C Refräng, vers 6
B´ Fiender, vers 7-8a
A´ Bön och tacksamhet, vers 8b-11
C´ Refräng
Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). När han flydde från Saul och var i grottan.
[Troligtvis utspelar sig händelserna i Adullam strax sydväst om Jerusalem, se 1 Sam 22:1-5, men ett annat alternativ är Ein Gedi vid Döda havet, se 1 Sam 24, se även Ps 142:1 som också nämner grottan.]
– för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp)
och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt [Rut 2:12; Matt 23:37]
tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi.
[Till skillnad från Ps 56:2 upprepas "var mig nådig" en gång till här och förstärker Davids vädjan om nåd. Verbet "ta sin tillflykt" används också två gånger. Först i perfekt, "har tagit min tillflykt", vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat – David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. När verbet upprepas är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum "ska jag ta min tillflykt" – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även Ps 17:8; 36:8; 61:5; 63:8; 91:4.]
3Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud den Högste (Elohim Elion),
till Gud (El) som fullbordar (avslutar, gör klart) det för mig.
4Han [Gud] ska sända [hjälp] från himlenJag vill sjunga och lova,
och frälsa mig när den som vill sluka mig hånar (talar föraktfullt om mig).
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Gud ska komma med sin
nåd (omsorgsfulla kärlek) och sanning.
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
5Jag (min själ) är bland (omringad av) lejon,
jag ligger bland människor (Adams barn) som andas eld (vill förgöra mig) [med sina lögner].
Deras tänder är som spjut och pilar
och deras tungor som skarpa svärd.6[Refräng:]7De har förberett ett nät för mina steg,
Må du vara upphöjd över himlarna Gud (Elohim),
må din ära (bokstavligt "tyngd") finnas över hela jorden.
[Den första strofen avslutas med en refräng som också återkommer efter den andra strofen, se vers 12.]
jag (min själ, hela min varelse) är nedböjd [missmodig],
de har grävt en grop framför mig,
men de har själva fallit ner i dess mitt.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
8Mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull), Gud (Elohim),
mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull).
9vakna min ära (min tyngd).
Vakna nevel-lyra [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar] och kinnor-harpa [mindre harpa med ljusare toner, se Ps 33:2]
Jag vill väcka gryningen.
10Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig bland folken, Herre (Adonaj),
jag vill sjunga ditt lov bland folkslagen.
11För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor, den når till himlarna,
och din sanning når till skyarna
[Ännu en gång kommer begreppet "nåd och sanning", se vers 4].
12[Refräng:]
Du är upphöjd över himlarna, Gud (Elohim),
högt över hela jorden din ära (din tyngd).
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
