Psalmen är en bön om hjälp på nödens dag. Inom judendomen beds den dagligen för att påminna om förlusten av det andra templet. Den används också som en bön när en kvinna ska föda. Psalmen inleds med sju böner som alla börjar på "Må" (vers 2, 6 och 10) och mynnar ut i en bön om seger och förbön för kungen redo att gå ut i krig.
Psalm 20 och 21 hör ihop. Psalm 20 är bönen innan striden och [Ps 21] är tacksägelsen för segern som har vunnits. Uttrycket "nödens dag", i vers 2, syftar ofta i profetiska sammanhang på den sista tiden och Jesu återkomst ([Apg 2:16-39; Heb 1:2]). Här finns även en koppling till en ny födelse, se [Joh 3:3]. Profetiskt beskriver psalmen hur Jesus besegrar Satan och befriar sitt folk från mörkrets här, se [Heb 2:14-15; Kol 1:13]. Det skulle kunna vara den bön som Jesus uppmanade lärjungarna att be i Getsemane när han var i djup ångest på sin väg till korset, se [Matt 26:38].
Författare: David
Struktur: Psalmen är välstrukturerad med totalt 70 hebreiska ord, något som gjort att den ofta förknippats med de 70 åren i exil ([Jer 29:10]). Psalmen kretsar kring ordet svara (vers 2, 7 och 10). Den inleds med att folket ber för sin kung inför förestående krigsdrabbning (vers 2-6). Kungen svarar i vers 7. Till sist svarar folket i kör i vers 8-10. David alternerar mellan pronomenen "vi" och "jag", se vers 6, 7, 8-10.
1. Folkets bön, vers 2-6
2. Kungens svar, vers 7-9
3. Avslutande bön, vers 10
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se [Upp 22:16] och inledningen till Psaltaren.]
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. 2Må Herren (Jahve) svara dig på nödens dag [den sista striden, Herrens dag],
må namnet av Jakobs Gud (Elohim) beskydda dig [högt upp på en ouppnåelig plats].
3Må han sända hjälp (en hjälpare – hebr. ezer) från det heliga [helgedomen],
och stödja (upprätthålla, hjälpa) dig från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
4Må han komma ihåg (lägga märke till) alla dina offer,
och med välbehag ta emot ditt brännoffer [blodsoffer].
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
5Må han ge dig efter ditt hjärta [ditt hjärtas innersta önskningar],
och fullborda (uppfylla) hela din plan (ditt rådslag) [låta allt lyckas].
6Må vi jubla (ropa i triumferande glädje) över din frälsning [sjunga högt om din seger],
och höja segerbaner (triumfera; marschera i segertåg) i vår Guds (Elohims) namn.
Må Herren (Jahve) uppfylla (fullborda) alla dina önskningar (böner, planer – hebr. mishalah). [Ovanligt ord, kommer från verbet fråga, be och önska (hebr. shaal), se även [Ps 37:4].]
7[Nu skiftar pronomenet från första person plural (vi/vår) i vers 6 till första person singular (jag), för att sedan återgå till plural (vi/oss) i vers 8-10.]
Nu vet jag att Herren (Jahve) räddar sin smorde (utvalde, kung) [Messias].
Han kommer att svara honom från sin heliga himmel [himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum],
genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar (väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].
8Vissa (somliga) [har sin förtröstan] i vagnar och andra (somliga) i hästar [det har dessa som inte känner Gud],
men vi [Guds folk har satt vårt hopp] i Herrens (Jahves), i vår Guds (Elohims), namn
– det åberopar vi (kommer vi ihåg; berömmer vi oss av; prisar vi).
[Hebreiska konstruktionen är ovanlig där meningens enda verb "åberopa" (hebr. zachar) är placerat sist. Ordet har en rik innebörd av att åberopa, komma ihåg, uppmärksamma, tänka på, nämna, hänvisa till och berömma sig av något. Frånvaron av ett verb i versens inledning förstärker också tomheten och det lönlösa i att prisa sin egna militära förmåga jämfört med att påminna sig om Guds mäktiga ingripanden och räddningsaktioner bland dem som sätter sitt hopp till honom.]
9De [fienden], de sjunker ner (kollapsar) och faller (har böjt sig ner och fallit),
men vi [Guds folk], vi reser (har rest) oss och förblir stående (står raka/upprättade) [och kan vittna].
10Herre (Jahve), rädda [ge seger åt] konungen!
Må han svara oss den dag vi ropar (när vi höjer vår röst i bön).
[Med en förvissning om att Herren kommer att segra.]
[En del ser den första delen som fristående: "Herre, fräls." Nästa rad blir då en bön att konungen ska svara på bönen. Utifrån sammanhanget knyter dock denna vers an till både vers 7 och 2. Konungen här hör ihop med "sin smorde" i vers 7. Ordet dag (hebr. jom) används två gånger i psalmen, här i sista versen och i inledningen, se vers 2. Nödens dag blir här i avslutningen till bönesvarets dag.]