Parallell - tisdag 3/5
2 Sam 5:11-25 ,2 Sam 6:1-23 ,1 Krön 13-16
2 Sam 5:11-25
11Och Chiram, Tyros kung, sände budbärare till David, och cederträ och timmermän och stenhuggare. Och de byggde på [förfärdigade] Davids hus [palatset eller den administrativa byggnaden vid Millo].[Ett spår av deras skickliga hantverk är antagligen det aeoliska kapitäl man funnit vid Millo.]
På Mesha-stelen (daterad till 840 f.kr.) beskriver moabiterna sitt uppror mot Israel. Stenen hittades 1868 i Dibon i Jordanien och nämner "Omri kung av Israel" på rad 4-5. Den 31:a raden är skadad, men nya analyser 2022 med hjälp av 3D-teknik gör att fler och fler forskare bekräftar att det står "Davids hus".
[Drygt hundra år efter Davids tid skriver Moabs kung Mesha ner sin beskrivning av kriget med israeliterna. Stenen som kallas Mesha-stelen hittades i Dibon i Jordanien 1868. Den dateras till 840 f.Kr. Beskrivningen är i full harmoni med Bibelns version och har 34 rader. Rad 4-5 beskriver striderna med "Omri Israels kung", han var Nordrikets 6:e kung och regerade 884-873 f.Kr. Rad 31 nämner troligtvis "Davids hus", två av de fem bokstäverna är skadade, men ny 3D teknik pekar på att det verkligen står Davids hus. Stenen finns i Paris på Louvren.]
13Och David tog sig fler konkubiner och hustrur från Jerusalem efter att han kommit från Hebron och det föddes söner och döttrar till David. 14Och dessa är namnen på dem som föddes åt honom i Jerusalem:
Shamoa[Detta är den kortaste av de tre uppräkningarna av barn som föddes till David i Jerusalem, se 1 Krön 3:5-9; 14:4-6. Samtidigt som författaren visar på hur Davids rike stärktes och hur han blir välsignad med många barn, det föds fem fler barn i Jerusalem än i Hebron, anas också att detta kan orsaka problem i framtiden, se 5 Mos 17:17.]
och Shovav
och Natan
och Salomo [dessa fyra var Batshevas söner, se 1 Krön 3:5]
15och Jivchar
och Elishoa
och Nefeg
och Jafia
16och Elishama
och Elijada
och Elifalet.
David slår filistéerna
17När filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, gick alla filistéer upp och sökte David, och David hörde om det och gick ner till borgen (starka fästet – hebr. matsodah).
[Filistéerna kom från städerna Gaza, Ashkelon, Ashdod vid Medelhavskusten och Ekron och Gat lite längre in från kustremsan och rörde sig höjdmässigt upp mot Jerusalem. En del menar att denna borg refererar till den i Adullam i närheten av Betlehem som är på lägre höjd (2 Sam 23:14), men troligare utifrån den geografiska positionen nära Refaim och Gibeon (vers 18, 22 och 25) är att David flyttar sitt högkvarter från palatset som nu är byggt på högre höjd, ner till borgen innanför murarna i Jerusalem.]
18Filistéerna kom och spred ut sig i Refaims dal [gränsen mellan Juda och Benjamin sydväst om Jerusalem]. 19Då frågade David Herren (Jahve) och sa: "Ska jag dra ut mot filistéerna? Ska du ge dem i min hand?"
Och Herren (Jahve) sa till David: "Dra ut, för jag ska med säkerhet ge filistéerna i din hand."
20Så David kom till Baal-Peratsim ["bräckandets herre"; strax utanför Jerusalem] och David slog dem där och han sa: "Herren (Jahve) har brutit mina fiender framför mig, som vattnet bryter igenom." Därför kallas den platsen Baal-Peratsim. [Hebr. Peratsim är plural av hebr. perets – att bryta, rämna, slå en bräsch i.] 21Där lämnade de sina avgudar och David och hans män tog bort dem.
22Men filistéerna kom upp igen och spred sig i Refaims dal. 23När David då frågade Herren (Jahve) svarade han: "Du ska inte dra ut, gör en kringgående rörelse bakom dem och kom över dem mittemot bachaträden ("de gråtande träden" – hebr. bachaim). [David ska blockera deras reträtt tillbaka västerut via Refaims dal. Trädet är troligtvis ett balsamträd (Meckabalsam, Gileadbalsam) som droppar sav när grenar och löven bryts av. Namnet kommer från verbet för att gråta (hebr. bacha), se även 1 Krön 14:14-15; Ps 84:7.] 24Och det ska ske när du hör ljudet av en marscherande armé i bachaträdens toppar, då ska du göra dig redo, för då har Herren (Jahve) gått ut framför dig och slagit filistéernas armé." 25Och David gjorde som Herren (Jahve) hade befallt honom och han slog filistéerna från Geva [betyder "höjd"; just väster om Jerusalem] till dess de kom till Gezer [längs med Ajiondalen västerut, halvvägs till Medelhavskusten].
2 Sam 6:1-23
Guds ark förs till Jerusalem1[Israeliterna hade tagit med arken ut i striderna eftersom man trodde Guds kraft och närvaro skulle vara med dem då (1 Sam 4:4), men den blir istället tagen som segerbyte av filistéerna (1 Sam 4:10). Under 7 månader finns den i Ashdod, Gat och Ekron (1 Sam 5), men när deras gud Dagon faller ner och invånarna blir sjuka med bölder skickar de iväg arken till Beit-Shemesh. Där hanterar folket arken på ett ovärdigt sätt, så den sänds vidare till Kirjat-Jearim (13 km väster om Jerusalem, nära Abu Gush) där den blir stående i 20 år i Avinadavs hus (1 Sam 7:1-2). Där förblir den under Sauls styre (40 år) och omkring 10 år in i Davids styre, dvs. omkring 70 år. Nu vill David föra tillbaka arken till Jerusalem. Hans tal till de samlade återges i 1 Krön 13:2-3.]
Igen samlade David alla de utvalda i Israel, 30 000 man. 2Och David steg upp och gick med hela folket som var med honom från Baalah i Juda [även kallat Kirjat-Jearim, 13 km väster om Jerusalem] för att därifrån föra upp Guds (Elohims) ark, över vilken Namnet är uppkallat, namnet Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som sitter på keruberna. [På arkens lock fanns två keruber, se 2 Mos 25:18-19.] 3Och de satte Guds (Elohims) ark på en ny vagn och förde ut den ur Avinadavs hus på kullen (hebr. givah), och Uzza och Achjo, Avinadavs söner (ättlingar) [barnbarn], drog den nya vagnen. [Enligt Mose föreskrifter skulle leviter bära arken, se 4 Mos 4:15. Davids metod att föra upp arken liknar mer filistéernas sätt, se 1 Sam 6:7, 10. Istället för att undersöka Skrifterna gör David på samma sätt som ett hedniskt folk gjort.] 4Och de förde den ut ur Avinadavs hus som var på kullen med Guds (Elohims) ark, och Achjo gick före arken. [Och troligtvis gick Uzza bakom.] 5Och David och hela Israels hus spelade inför Herrens (Jahves) ansikte med alla slags instrument gjorda av cypressträ och med kinnor-harpor (kitharor – hebr. kinnor) och med nevel-lyror (psaltare) och med tamburiner och med skallror och med cymbaler.
6Och när de kom till Nachons tröskplats sträckte Uzza ut handen mot Guds (Elohims) ark och tog tag i den för oxarna snavade. 7Då upptändes Herrens (Jahves) vrede mot Uzza, och Gud (Elohim) slog honom där för hans misstag, och han dog där vid Guds (Elohims) ark.
8Men David blev upprörd eftersom Herren (Jahve) hade brutit ner (hebr. perets) Uzza, så han kallade den platsen Peres-Uzza, som den heter än i dag.
[Perets betyder bryta sönder och Uzza betyder stark. Platsen ligger bara 1 km väster om Jerusalem. Arken symboliserar Guds närvaro, person och hans löften. I den guldbelagda trälådan (1,2 m lång och 0,6 m bred och hög) låg stentavlorna med budorden, se 2 Mos 25:10-22. Bara översteprästen fick gå in till arken en gång om året under strikta restriktioner, att bryta mot det var förenat med döden, se 3 Mos 16:2; 4 Mos 4:15. Leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, var de som skulle sköta sysslorna vid arken (4 Mos 4:4, 15, 17-20). Arken skulle bäras (inte köras på en vagn) och vara täckt med ett förhänge (2 Mos 40:19). När arken fördes över Jordan var det leviter som bar arken och folket skulle hålla sig på 900 meters avstånd, se Jos 3:4.
Avinadavs hus var i Juda, så han och hans söner var troligtvis inte leviter och än mindre kehatiter. Även om de var så, fraktades arken helt fel. Bröderna Uzza och Achjo hade växt upp med arken i sitt hus, det finns en risk att de i sin familjaritet inte hade tillräcklig vördnad för Guds helighet.]
9Och David blev rädd för Herren (Jahve) den dagen och han sa: "Hur ska Herrens (Jahves) ark komma till mig?" 10Så David flyttade inte Herrens (Jahves) ark till sig i Davids stad, utan bar den åt sidan in i gititen Oved-Edoms hus. 11Och Herrens (Jahves) ark förblev i gititen Oved-Edoms hus tre månader, och Herren (Jahve) välsignade Oved-Edom och hela hans hus.
David dansar när arken förs in till Jerusalem, målning av James Tissot (1896–1902), finns på judiska museet i New York.
16Och det skedde när Herrens (Jahves) ark kom in i Davids stad att Michal, Sauls dotter, tittade ut genom fönstret och såg kung David hoppa och dansa inför Herrens (Jahves) ansikte, och hon föraktade honom i sitt hjärta.
17Och de förde in Herrens (Jahves) ark och ställde den på sin plats mitt i tältet som David hade satt upp för den. Och David offrade brännoffer och shalomoffer inför Herrens (Jahves) ansikte. 18Och när David hade avslutat brännoffret och shalomoffret, välsignade han folket i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn. 19Och han delade ut bland hela folket, till hela Israels folkskara, både män och kvinnor, till varenda en, ett runt bröd [brödkaka, se 3 Mos 8:26], en dadelkaka (hebr. eshpar, ett ovanligt ord, kanske kött eller bröd bakat i form) och en russinkaka [ett sött bröd, se Höga V 2:5; Hos 3:1]. Och hela folket lämnade, var och en till sitt hus. [1 Krön 16:3]
20Sedan återvände David för att välsigna sitt eget hushåll. Och Michal, Sauls dotter, kom ut och mötte David och sa: "Hur har Israels kung gett sig ära idag, som har klätt av sig själv idag inför ögonen på sina tjänares tjänstekvinnor, som en av de fåfänga männen som skamlöst klär av sig!"
[David var inte naken, han hade tagit av sig sin kungliga mantel, i ödmjukhet inför Gud, se 2 Sam 6:16, och var som en bland folket, detta retade Michal för hon gillade statusen att vara kungens fru.]
21Och David sa till Michal: "Inför Herrens (Jahves) ansikte som valt mig framför din far och över hela hans hus, till att utse mig till furste över Herrens (Jahves) folk, över Israel, inför Herrens (Jahves) ansikte har jag fröjdat mig. 22Och jag ska ödmjuka mig mer än så, jag ska bli lätt i mina egna ögon, och angående tjänstekvinnorna som du talade om, av dem ska jag bli ärad."
23Och Michal, Sauls dotter, fick inga barn till sin dödsdag.
1 Krön 13-16
Önskan att föra tillbaka arken1David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna. 2Sedan sa David till hela Israels församling: "Om ni samtycker och om det är från Herren (Jahve), vår Gud (Elohim), låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med betesmarker, att de ska samlas hos oss. 3Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för under Sauls tid frågade vi inte efter den." 4Hela församlingen svarade att man skulle göra så, för alla tyckte att förslaget var gott.
5David samlade då hela Israel, från Shihor i Egypten ända dit där vägen går till Chamat [i nuvarande södra Syrien, inte så långt från Tel Dan, se Dom 18:28], för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim. 6David drog med hela Israel upp till Baalah, till Kirjat-Jearim [13 km väster om Jerusalem], som tillhör Juda, för att därifrån föra upp Herrens (Jahves), Guds (Elohims), ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn.
7De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadavs hus. Det var Uzza och Achjo som körde vagnen. [Achjo gick framför, se 2 Sam 6:4.] 8David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, lyror, tamburiner, cymbaler och trumpeter.
9Men när de kom till Kidons tröskplats räckte Uzza ut sin hand för att ta tag i arken, eftersom oxarna snavade. 10Då upptändes Herrens vrede mot Uzza, och han slog honom för att han räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud.
11Men David blev upprörd eftersom Herren (Jahve) hade brutit ner (hebr. perets) Uzza, så han kallade den platsen Peres-Uzza, som den heter än i dag. [Perets betyder bryta sönder och Uzza betyder stark. Platsen ligger bara 1 km väster om Jerusalem.]
12David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sa: "Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?" 13Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus. 14Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus och hans familj i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.
1Hiram, kungen i Tyros, skickade sändebud till David med cederträ, murare och timmermän för att bygga ett hus åt honom. 2David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel, för han hade låtit hans rike bli upphöjt för sitt folk Israels skull.
3David tog sig ännu fler hustrur i Jerusalem, och David blev far till ännu fler söner och döttrar. 4Dessa är namnen på de söner han fick i Jerusalem: Shammua, Shobab, Natan, Salomo, 5Jivchar, Elishua, Elpelet, 6Noga, Nefeg, Jafia,
7Elishama, Beeljada och Elifelet.
8När filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över hela Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde det drog han ut mot dem. 9Filistéerna kom och ryckte in i Refaimdalen. 10David frågade då Gud (Elohim): "Ska jag dra upp mot filistéerna? Kommer du då ge dem i min hand?"
Herren (Jahve) svarade honom: "Dra upp. Jag ska ge dem i din hand."
11De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sa: "Gud bröt ner mina fiender genom min hand som en flodvåg." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim. 12De lämnade sina gudar där, och David befallde att de skulle brännas upp i eld.
13Men filistéerna ryckte in i dalen igen. 14När David frågade Gud på nytt, svarade Gud honom: "Du ska inte dra dit upp efter dem. Gå runt dem och anfall dem från det håll där bachaträden ("de gråtande träden" – hebr. bachaim) står. 15Så snart du hör ljudet av steg i bachaträdens toppar ska du dra ut till strid, för då har Gud dragit ut framför dig för att slå filistéernas här." [Trädet är troligtvis ett balsamträd (Meckabalsam, Gileadbalsam) som droppar sav när grenar och löven bryts av. Namnet kommer från verbet för att gråta (hebr. bacha), se även 2 Sam 5:23-24; Ps 84:7.] 16David gjorde som Gud hade befallt honom. De slog filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Gezer [längs med Ajiondalen västerut, halvvägs till Medelhavskusten].
17Och ryktet om David gick ut i alla länder, och Herren lät fruktan för honom komma över alla folk.
Arken förs tillbaka till Jerusalem
1[Detta är det centrala stycket i kap 10-22. Det första och sista handlade om att David intog Jerusalem (där arken skulle stå). Detta stycke ramas in av två önskningar: att föra in arken till Jerusalem (kap 13-14) och bygga Herrens (Jahves) hus (kap 17).]
David byggde sig hus i Davids stad. Han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den, 2och han sa: "Inga andra än leviterna ska bära Guds ark, för dem har Herren utvalt att bära Guds ark och tjäna honom för evigt."
3David samlade hela Israel till Jerusalem för att hämta upp Herrens ark till den plats som han hade gjort i ordning åt den. 4David samlade Arons barn och leviterna:
5av Kehats barn:11David kallade till sig prästerna Tsadoq och Ebjatar samt leviterna Oriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadab 12och han sa till dem: "Ni är huvudmän för leviternas familjer. Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den. 13Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren (Jahve), vår Gud (Elohim), ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt." 14Då helgade prästerna och leviterna sig för att hämta upp Herrens, Israels Guds, ark. 15Och som Mose hade befallt i enlighet med Herrens (Jahves) ord bar nu leviterna Guds (Elohims) ark med stänger som vilade på deras axlar.
Oriel, deras ledare och hans bröder – 120,
6av Meraris barn:
Asaja, deras ledare, och hans bröder – 220,
7av Gershons barn:
Joel, deras ledare, och hans bröder – 130,
8av Elisafans barn:
Shemaja, deras ledare, och hans bröder – 200,
9av Hebrons barn:
Eliel, deras ledare, och hans bröder – 80,
10av Ussiels barn:
Amminadab, deras ledare, och hans bröder – 112.
16David sa till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, lyror, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången.
17Leviterna utsåg då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder, Meraris barn, Ejtan, Kushajas son, 18och tillsammans med dem deras bröder av andra ordningen, Sakarja, Ben, Jaasiel, Shemiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benajaho, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvakterna.
19Sångarna Heman, Asaf och Ejtan skulle låta kopparcymbaler ljuda. 20Sakarja, Asiel, Shemiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benajaho skulle spela på lyror till alamot [betyder jungrur, se även Ps 9:1; 46:1]. 21Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sången med harpor till sheminit. 22Kenanja, leviternas ledare när de bar, skulle undervisa i att bära eftersom han var kunnig i det.
23Berekja och Elkana skulle vara dörrvakter vid arken. 24Shebanja, Joshafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benajaho och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark, och Obed-Edom och Jehia skulle vara dörrvakter vid arken.
25Så gick David och de äldste i Israel och de högsta befälhavarna i väg för att hämta upp Herrens förbundsark från Obed-Edoms hus under jubel. 26Eftersom Gud hjälpte leviterna som bar Herrens förbundsark offrade man sju tjurar och sju baggar. 27David var klädd i en kåpa av fint linne. Det var också alla leviterna som bar arken, liksom sångarna och Kenanja som ledde sångarna när de bar. Dessutom hade David en linne-efod. 28Hela Israel [enade, se 1 Krön 15:3] hämtade upp Herrens (Jahves) förbundsark under jubel och shofarers ljud. Man blåste i trumpeter och lät cymbaler klinga och lyror och harpor ljuda.
29När Herrens förbundsark kom till Davids stad såg Sauls dotter Michal ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa fick hon förakt för honom i sitt hjärta. [En längre beskrivning finns i 2 Sam 6:16, 20, 23.]
1Sedan de fört in Guds ark ställde de den i tältet som David hade rest åt den, och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte. 2När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn. 3Och till var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en brödkaka [en runt bröd, se 1 Sam 2:36], en dadelkaka (hebr. eshpar, ett ovanligt ord, kanske kött eller bröd bakat i form) och en druvkaka [ett sött bröd, se Höga V 2:5; Hos 3:1]. [Alla var med i festligheterna, se även 2 Sam 6:19.]
4Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark och prisa, tacka och lova Herren (Jahve), Israels Gud: 5Asaf som ledare, efter honom Sakarja och dessutom Jegiel, Shemiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benajaho, Obed-Edom och Jegiel med lyror och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler. 6Men prästerna Benajaho och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.
Davids tacksägelsepsalm
7[Denna psalm, vers 8-36, är sammanställd med innehåll från flera olika psalmer. Vers 8-22 (från Ps 105:1-15), vers 23-33 (från Ps 96:1-13), vers 34 (från Ps 106:1) och vers 35-36 (från Ps 106:47-48).]
På den dagen gav David för första gången denna sång av lovprisning till Herren (Jahve) till Asaf och hans bröder:
8Tacka Herren (Jahve), åkalla hans namn;
kungör hans gärningar bland folken. [Ps 105:1]
9Sjung till honom, musicera till honom,
begrunda (tänk på, reflektera över) alla hans underbara gärningar (om allt fantastiskt han gjort). [Ps 105:2]
10Ha er ära i hans heliga namn,
låt deras hjärtan glädja sig som söker Herren (Jahve). [Ps 105:3]
11Fråga efter (sök; ta er tillflykt till; träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahve) och hans styrka (makt) [frälsning],
sök (leta, be; längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen, alltid, för evigt). [Ps 105:5]
[I hebreiskan används två olika verb (darash och baqash) som översatts "fråga efter" och "sök". Darash beskriver ett noggrant sökande och består av de tre bokstäverna Dalet, Resh och Shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven Dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. Resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, Shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man regelbundet söker Guds ansikte och hans kraft.
Baqash har också tre bokstäver (Bet, Qof och Shin), där Shin, som illustrerar Guds kraft (precis som i darash) står sist. Bet är en bild på ett hus och Qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist och som därmed för med sig Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka – hos honom finns frälsningen, se Ps 3:9. Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro. Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet tamid kommer från verbet för "att sträcka/tänja", dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. Herren, hans ansikte och hans styrka hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se 4 Mos 6:26; Rom 8:31.]
12Kom ihåg hans underbara gärningar,
allt fantastiskt som han har gjort,
hans mirakler och hans muns domar.
13Abrahams säd, hans tjänare,
Jakobs söner (barn), hans utvalda. [1 Mos 12:1-3]
14Han är Herren (Jahve), vår Gud (Jahve Elohim).
Hans domar finns på hela jorden.
15Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt,
orden som han befallde för tusen generationer.
16Förbundet som han upprättade (skar) med Abraham,
och eden som han gav Isak.
[Förbundet är ett blodsförbund, 1 Mos 15; 17:23; 26:3-5 och i hebreiskan är uttrycket alltid att man skär ett förbund. Det pekar fram på Jesus, som när han gav oss det Nya förbundet gjorde det med sina sår och genom att utgjuta sitt blod för oss.]
17Han har bekräftat det till Jakob som en stadga,
till Israel ett evigt förbund.
18Du säger: "Till dig ska jag ge Kanaans land,
hela ditt arv." [1 Mos 15:18]
19När de bara var ett fåtal, ja mycket få,
och färdades genom det (utlovade landområdet),
20när de gick från land till land,
från ett kungarike till ett annat folk,
[Det landområde som Gud hade utvalt beboddes av ett flertal folkgrupper innan Israel fick ta över landet.]
21tillät han ingen att göra fel mot dem,
han bestraffade kungar för deras skull.
22[Och sa:] "Rör inte mina smorde (utvalda)
och tillfoga inte mina profeter någon skada."
23[Temat i Davids tacksägelse, för att arken har förts in i tabernaklet i Jerusalem, ändrar tema från att ha handlat om Israel till hur Gud regerar över hela världen. Följande stycke, vers 23-29, hämtar mycket stoff från Ps 96:1-13.]
Sjung till Herrens (Jahves) ära,
hela jorden.
Proklamera (kungör det glada segerbudskapet om) hur han räddar oss (hans frälsning)
varje dag (från dag till dag)!
24Gör hans ära (mäktiga närvaro) känd bland folken,
berätta om hans under (mirakulösa, underbara gärningar) för alla människor.
25För stor (storslagen) är Herren (Jahve), högt är han prisad,
värd att frukta i vördnadsfull tillbedjan, mer än alla gudar (elohim).
26För alla hednafolkens gudar (elohim) är tomhet (avgudar – hebr. elilim) [snarlikt ordet för gudar],
men Herren (Jahve) är den som gjort (tillförordnat – hebr. asah) himlarna.
27Majestät och härlighet är inför hans ansikte (omger honom),
styrka (makt, kraft att segra) och glädje finns i hans boning.
[Gud är källan till vår styrka och glädje!]
28[Stycket inleds med tre uppmaningar att "ge till Herren".]
Ge till Herren (Jahve), alla folkens familjer (släkter).
Ge till Herren (Jahve), ära och makt. [Ps 96:7]
29Ge till Herren (Jahve), den ära som tillhör hans namn.
Bär fram ett offer, och kom inför hans ansikte [Ps 96:8 har gårdar, då var templet byggt].
Tillbe Herren (Jahve) i helig skrud.
30Bäva inför honom, hela jorden (hebr. erets),
världen (hebr. tevel) står fast, den kan inte rubbas (vackla).
[Här finns en annan fras jämfört med Ps 96:9-10.]
31[Tre uppmaningar till himlen, havet och marken:]
Må himlen glädja sig, och jorden fröjda sig.
[Hebreiskan har fyra ord vars begynnelsebokstäver är JHVH, det formar ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve.]
bland hednafolken ska man säga: Herren (Jahve) är kung! 32Må havet brusa, med allt som fyller det.
Må marken vara glad, tillsammans med allt på den.
33Då ska skogens alla träd jubla (triumfera, ropa i glädje) inför Herren (Jahve), för han kommer,
han kommer för att döma jorden.
Han ska döma världen med rättfärdighet,
och folken med sin sanning (trofasthet). [Ps 98:9]
34Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Ps 106:1]
35Och säg: "Fräls oss Herre (Jahve), vår Gud (Elohim),
och samla oss från hednafolken [länderna dit de blivit utspridda]
så att vi får tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt heliga namn
och triumfera i din lovprisning." [Ps 106:47]
36Välsignad är Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim),
från evighet till evighet,
Och allt folket sa:
"Amen!" och prisade (lovade) Herren (Jahve).
[Första strofen är identisk med Ps 106:48. Uppmaningen i den andra att alla folk ska säga "Amen", är omskriven och beskriver hur alla folk nu gör detta.]
39David lät också prästen Tsadoq och hans bröder, prästerna, bli kvar inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon, 40för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den undervisning som Herren (Jahve) hade gett Israel. 41Och med dem var Heman [barnbarn till profeten Samuel, se 1 Krön 6:33] och Jedutun [omnämns i tre psalmer, se Ps 39:1; 62:1; 77:1] och de andra utvalda, som nämnts vid namn, för att de skulle tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) – för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). 42Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter.
43Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
