Khirbet Qeiyafa – En stad som visar på Davids växande rike
Fram tills fyndet i Tel Dan 1993 i norra Israel som nämner "Davids hus" fanns det inga arkeologiska belägg för att David har funnits. Utgrävningar 2007-2013 i Khirbet Qeiyafa, som ligger i Elah-dalen (nära Azeka där David slog Goliat), visar hur det enade riket Israel under Davids tid (ca 1010–970 f.Kr.) expanderade och stärkte sin ställning genom att nya befästningsstäder byggdes som försvar mot filistéerna. Staden var bebodd endast en kort period på 20-30 år under den senare delen av Davids regeringstid. Staden förstördes 980-970 f.Kr. Ofta har dateringar gjorts endast med hjälp av keramikfynd, men i Khirbet Qeiyafa fann man ett 20-tal olivkärnor som man kunde analysera med hjälp av kol-14 metoden vilket möjliggjorde en så exakt datering. Det som även var avgörande för dateringen är det faktum att staden var bebodd endast en kort period varefter den övergavs under lång tid.

Staden visar alla tecken (typ av mur, stadsplanering, frånvaro av benrester från gris, typ av lerkärl, osv) på att vara en judisk stad och inte en filisteisk eller kanaaneisk. Platsen är strategiskt viktig, den ligger en dagsmarsch både från Jerusalem och Hebron. Den är en gränsstad mot filistéerna (12 km till Gat västerut). Fynden har lett till att arkeologer nu också bättre kan identifiera städer från samma period vid andra utgrävningar. Några av dem är: Bejt-Shemesh (lager 4), Tell en-Nasbeh, Chirvet ed-Davara, Chirvet al-Raj (2019) och Lachish (lager 5, 2023).

Muren är en så kallad kasemattmur (dubbelmur). Den tekniken användes i israeliska städer, men inte i filisteiska eller kanaaneiska. Specifikt för Juda är att muren var integrerad i boningshusen där den kunde användas som förrådsrum. En tjockare mur är visserligen starkare, men fördelen med denna ihåliga konstruktion (i detta fall var bredden på den yttre 1,5 meter och den inre 1 meter) är att den går snabbare att bygga. Fynd visar att fyra grupper byggde muren och utgick från var sin sida av de två portarna. Allt pekar på en central administration som planerade byggandet av staden.

Mellan 2007 och 2013 har en fjärdedel av staden grävts fram (vilket är mycket i arkeologiska sammanhang). Över 400 000 lerskärvor och 693 handtag från stora lerkärl har hittats. Sådana kärl användes av en central administration, där tomma kärl skickades ut för att fyllas, och fungerade som en slags beskattning. Här i Elah-dalen odlades mycket av den spannmål som behövdes för att försörja det växande riket. Bland de mer spektakulära fynden är en inskription med namnet Esh-Baal, samma namn som Sauls fjärde son (1 Krön 8:33). Av de tusentals namn som hittats på andra inskriptioner från platser i Israel, är det första gången detta namn upptäckts. Det stämmer även in tidsmässigt med de personer i Bibeln som har det namnet. Personnamn som inkluderar Baal, som betyder "herre" men även användes om kanaanéernas gud, förekommer inte längre efter 900-talet f.Kr. i Bibeln.

Man har även hittat 12 mycket små vikter som alla har en rundad överdel och en platt bas. De användes för att väga dyrbart material, som metaller, juveler eller kryddor. De är alla olika fraktioner av vikten shekel (drygt 11 gram). Innan det här fyndet, var en vanlig uppfattning att det här exakta måttsystemet började användas först under 600-talet i Juda. Andra tecken på att staden hade en aktiv och välutvecklad kommers är vackra kärl från Cypern och skarabéer från Egypten. Dessutom har även många metallföremål hittats, bl.a. 15 dolkar, 10 pilspetsar, 3 svärd samt en bronsyxa.

Många arkeologer identifierar den höga trappstegsliknande förstärkningen med den konstruktion som kallas Millo.

⁶[Jerusalem, även omnämnt som Jevus (Jos 15:8), ligger strategiskt längs med den östvästliga vägen från Jeriko till hamnstaden Joppe och den nordsydliga patriarkernas väg från södra Juda till Galileen i norr. Under domartiden hade staden blivit slagen och delvis nerbränd av Juda (Dom 1:8). Direkt efteråt, i Dom 1:9-10, berättas dock att de drog vidare för att strida i andra områden. Staden kunde därför återtas och byggas upp igen av jevusiterna. När David nu drog upp mot staden var den 10-15 hektar stor och låg på den sydöstra bergsryggen söder om tempelberget (utanför de medeltida murarna som idag omsluter staden). Antalet invånare innanför murarna var ett par tusen, men i dåtidens städer var det vanligt att en betydande del av invånarna bodde utanför de egentliga stadsmurarna, endera i enkla hus eller som semi-nomader. Det betyder att antalet människor som hade den jevusitiska staden som sitt "hem" kan ha varit betydligt fler. Att det var så, vittnar de enorma befästningsverken man lyckades bygga redan på patriarktiden om. Staden var väl befäst med vattenförsörjning från Gichonkällan på den östra sidan. De branta dalsidorna ingick i stadens försvarsverk. Den enda sidan av staden som inte hade något naturligt försvar var den som vette mot norr, och här hade man byggt särskilt starka murar.]

Och kungen [David] och hans män gick till Jerusalem mot jevusiterna, invånarna i landet. [Efter Davids kröning i Hebron vill han återta Jerusalem.] Men de talade till David och sa [arrogant och självsäkert]: "Du ska inte komma in hit, för om [du gör det] kommer [till och med] blinda och halta att driva bort dig!" De tänkte att David kommer aldrig att ta sig in [i staden]. ⁷Men David tog Sions borg (starka fäste – hebr. matsodah), det är Davids stad.

Gihon-källan var väl befäst och försörjde Jerusalem med vatten. Illustration baserad på fynd från arkeologiska utgrävningar.

⁸Ja, David sa den dagen [när han attackerade Jerusalem]: "Den som vill slå jevusiterna, han ska via tunneln (kanalen – hebr. tsinor) nå fram till de halta och blinda som David med sin hela varelse (själ) hatar!" [David lovar också att den som först tar sig upp ska leda hans armé, se 1 Krön 11:6.] Därför säger man: "Den blinde och den halte ska inte komma in i huset." [Huset kan syfta på Davids palats eller den administrativa byggnaden, se vers 8, 9 och 11.]

[David använder antagligen uttrycket "de blinda och halta" om alla jevuséer som står och hånar honom uppe vid murarna. Det gör han i respons på vad de ropat, det är ingen allmän attack mot blinda och halta. David behandlar till exempel Jonatans handikappade son Mefivoshet mycket väl, se 2 Sam 4:4; 9:10.
    Ordet tsinor kan betyda rör, tunnel eller kanal. Det passar in på den delvis underjordiska tunnel som gick från den mycket välbefästa Gichonkällan in till staden. Gichonkällan omgavs av ett försvarstorn med väggar som var 4-7 meter breda, intill källan fanns en befäst stor pool/bassäng där vattnet från Gichonkällan samlades upp och man kunde hämta vatten stående på en plattform över poolen. Från Källtornet och poolen gick två parallella murar upp mot den yttre ingången till det som brukar kallas Warrens schaktsystem. Murarna är än idag bevarade upp till 8 meters höjd och är 3 meter breda. Därefter kunde man komma in i staden via en tunnel grävd genom berget. Tunneln är 1-2 meter bred och på sina ställen över 3 meter hög. Det är kanske via den här tunneln (hebr. tsinor) Joav lyckades ta sig in, se 1 Krön 11:6.]

Överst: Det aeoliska kapitälet som hittades 1963. Nederst: En konstnärs illustration av David som lutar sig mot en pelare i sitt palats och blickar söderut ut över Davids stad med Olivberget till vänster.

⁹Och David bodde i borgen [som syftar på den välbefästa staden som i sin helhet var en fästning] och kallade den för Davids stad. Och David byggde runtom [utanför den befintliga staden] utgående från Millo (förstärkningsvallen; ordagrant "fyllning"), samt dess hus.

[Millo används alltid i bestämd form (hebr. ha-millo). Det som avses är antagligen trappstegskonstruktionen strax norr om den ursprungliga staden. Flera utgrävningar sedan 1920-talet har synliggjort delar av den imponerande konstruktion som byggdes för att bredda bergsryggen på dess smalaste ställe strax norr om den ursprungliga jevusitiska staden som David intog. Integrerad i och delvis byggd på denna konstgjorda konstruktion har arkeologen Eilat Mazar (1956-2021) grävt fram grunden till den byggnad som hon menade var Davids palats. Byggnaden är större än det palats man funnit i t.ex. Megiddo. Vid utgrävningar vid Millo 1963 hittades ett aeoliskt kapitäl. Sådana användes som utsmyckning vid ingångar eller fönster vid palats, t.ex. vid palatset i Megiddo. Detta är det mest skickligt utförda av alla kapitäl som hittills hittats i hela Mellanöstern. Den östra ytterväggen vid Millo är hela 7 meter bred, så byggnaden utgjorde även en förbättrad del av stadens försvar. Om det är Davids palats som avses så började David byggandet, senare (vers 11) rapporteras att han får hjälp av Hirams skickliga hantverkare för att slutföra bygget och utsmycka det.
    Den imponerande byggnaden fungerade också som ett administrativt center. Man har funnit tiotals sigill vid Millo vilket är ett tecken på att det fanns officiella arkiv i byggnaden. Sigill, även kallad bulla, är en tillplattad lerklump med namn eller bild, ca 1 cm i diameter, som användes för att försegla viktiga dokument. Byggnaden förblev i bruk ända till Jerusalems förstörelse. Det vet man på grund av namn man hittat på tre av sigillen. Det är namnen på skrivare som nämns i Jeremia, nämligen Gemarjahu (Shafans son, se Jer 36:10), Jehuchal (Shelemjas son, se Jer 37:3) samt Gedaljahu (Pashurs son, se Jer 38:1). I den sistnämnda versen nämns till och med Jehuchal och Gedaljahu tillsammans! Även andra kända namn som kung Hiskia och profeten Jesaja har hittats här 2015 och 2018.]

¹⁰Och David växte sig mäktigare och mäktigare, för Herren (Jahve), Guden över härskarorna (Elohim Sebaot), var med honom. [David fick mer auktoritet, riket växte och ryktet om honom spred sig.]

Tillbaka upp

---

1 Krön 11-12

David blir kung över hela Israel
¹Hela Israel samlades till (slöt upp bakom) David i Hebron och sa: "Vi är ditt eget kött och blod. ²Redan för länge sedan, när Saul fortfarande var kung, var det du [David] som var ledare och anförare åt Israel. Och Herren (Jahve), din Gud (Elohim), har sagt till dig: Du ska föda (valla; vara en herde för – hebr. raah) mitt folk Israel, du ska vara en furste över mitt folk Israel."
     ³När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel.

Jerusalem intas
⁴David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jevus, där jevusiterna bodde. ⁵Invånarna i Jevus sa till David: "Här kommer du inte in!" Men David intog Sions borg, som nu är Davids stad.
     ⁶David sa: "Den som först slår jevusiterna, han ska bli överbefälhavare och överste." Joav, Serujas son, kom upp först, och han blev överbefälhavare.
     ⁷David bosatte sig sedan i borgen, och därför kallade man den Davids stad. ⁸Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joav återställde resten av staden. ⁹David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.

Davids fälttåg


Davids hjältar
¹⁰Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord. ¹¹Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jashobeam, son till en hakmonit, den främste bland kämparna, som svängde sitt spjut över 300 slagna på en gång.
     ¹²Efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna. ¹³Han var med David vid Pas-Dammim när filistéerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filistéerna. ¹⁴Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filistéerna, och Herren lät dem vinna en stor seger.

Modig bravad av tre män
¹⁵Tre av de 30 främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filistéer hade slagit läger i Refaimdalen. ¹⁶David var då i borgen (den starka fästningen – hebr. matsodah) [i Adullam, se 2 Sam 23:14], och en filisteisk utpost fanns i Betlehem. ¹⁷David sa längtansfullt: "Tänk om någon kunde ge mig lite vatten från brunnen vid Betlehems stadsport!" ¹⁸Då bröt de tre sig igenom filistéernas linjer, hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med det och bar det till David. Men David ville inte dricka det, utan hällde ut det som ett dryckesoffer åt Herren. ¹⁹Han sa: "Aldrig inför min Gud att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, de har burit hit det med fara för sina liv." Och han ville inte dricka det. Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.

[Blod liknas vid liv i 1 Mos 9:4 och att dricka/äta blod är förbjudet i 3 Mos 17:14. David jämställde vattnet från källan med dessa tre mäns blod, eftersom de riskerat sina liv för att hämta det. Men deras bragd var inte lönlös, David uppfyllde 5 Mos 12:16 genom att hälla ut vattnet på marken.]

Avishaj
²⁰Avishaj, Joavs bror, var den främste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över 300 slagna. Han hade ett stort namn bland de tre. ²¹Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.

Benajaho
²²Dessutom Benajaho, son till Jojada från Kabseel, som var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen. ²³Han slog också ner egyptiern, en reslig man som var 5 alnar [2,25 meter] lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han emot honom beväpnad med bara sin stav. Han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. ²⁴Sådana bragder hade Benajaho, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna. ²⁵Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till ledare för sin livvakt.

²⁶De tappra hjältarna var:
Asahel, Joavs bror,
Elhanan, Dodos son, från Betlehem,
²⁷haroriten Shammot,
peloniten Heles,
²⁸tekoaiten Ira, Ickeshs son,
anatotiten Abieser,
²⁹hushatiten Sibbekaj,
ahoaiten Ilaj,
³⁰netofatiten Mahraj,
netofatiten Heled, Baanas son,
³¹Itaj, Ribajs son, från Gibea i Benjamins barns stam,
pirgatoniten Benajaho,
³²Huraj från Gaashs dalar,
arabatiten Abiel,
³³aharumiten Asmavet,
shaalboniten Eljaba,
³⁴gisoniten Bene-Hashem,
harariten Jonatan, Shages son,
³⁵harariten Ahiam, Sakars son,
Elifal, Urs son,
³⁶mekeratiten Hefer,
peloniten Ahia,
³⁷Hesro från Karmel,
Naaraj, Esbais son,
³⁸Joel, bror till Natan,
Mibhar, Hagris son,
³⁹ammoniten Selek,
berotiten Nahraj, väpnare åt Joav, Serujas son,
⁴⁰jeteriten Ira,
jeteriten Gareb,
⁴¹hettiten Uria,
Sabad, Alajs son,
⁴²rubeniten Adina, Shisas son, en huvudman bland rubeniterna, och med honom 30 andra,
⁴³Hanan, Maakas son,
och mitniten Joshafat,
⁴⁴ashtarotiten Ussia,
Shama och Jeguel, aroeriten Hotams söner,
⁴⁵Jediael, Shimris son, och hans bror Joha, tisiten,
⁴⁶Eliel mahaviten
samt Jeribaj och Joshavja, Elnaams söner,
och moabiten Jitma,
⁴⁷slutligen Eliel, Obed
och Jaasiel mesobajiten.

¹Dessa var de som kom till David i Tsiklag medan han gömde sig för Saul, Kishs son. De hörde till de hjältar som hjälpte honom under kriget. ²De var beväpnade med båge och skickliga i att slunga stenar och skjuta pilar från bågen både med höger och vänster hand.
Av Sauls stamfränder benjaminiterna kom följande:

³Ahieser, den främste,
och Joash, gibeatiten Hashemaas söner,
Jesuel och Pelet, Asmavets söner,
Beraka, anatotiten Jehu,
⁴och gibeoniten Jishmaja,
en av de 30 hjältarna och ledare för de trettio,
Jeremia, Jahasiel, Johanan,
gederatiten Josabad,
⁵Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja,
harufiten Shefatja,
⁶koraiterna Elkana, Jishia,
Asarel, Joeser och Jashobeam,
⁷Joela och Sebadja,
söner till Jeroham från Gedor.
⁸Av gaditerna gick några över till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän, skickliga att strida, rustade med sköld och spjut. Deras ansikten var som lejons och de var snabba som gaseller på bergen: ⁹Eser, den främste,
Obadja, den andre,
Eliab, den tredje,
¹⁰Mashmanna, den fjärde,
Jeremia, den femte,
¹¹Attaj, den sjätte,
Eliel, den sjunde,
¹²Johanan, den åttonde,
Elsabad, den nionde.
¹³Jeremia, den tionde,
Makbannaj, den elfte.
¹⁴Dessa var av Gads barn och hörde till de främsta i hären. Den minste av dem var ensam så god som hundra, och den störste så god som tusen. ¹⁵Det var de som i första månaden gick över Jordan när den svämmade över alla sina bräddar och jagade bort alla som bodde i dalarna, åt öster och åt väster. ¹⁶Av Benjamins och Juda barn kom några män till David i hans fästning.

¹⁷Då gick David ut emot dem och sa till dem: "Om ni kommer till mig med fredliga avsikter och vill hjälpa mig, så är jag beredd att förena mig med er. Men kommer ni för att förråda mig till mina fiender fastän mina händer är fria från våld, då ska våra fäders Gud se det och straffa det." ¹⁸Men Anden kom över Amasaj, den främste bland de trettio, och han sa:

"Dina är vi, David,
    och med dig står vi, du Ishais son.
Frid, frid vare med dig,
    och frid vare med dem som hjälper dig,
    för din Gud hjälper dig!"

David tog emot dem och gjorde dem till befälhavare i sin krigarskara.
¹⁹Från Manasse gick några över till David, när han drog ut med filistéerna i kriget mot Saul. Men David och hans män fick inte hjälpa filistéerna, för filistéernas furstar hade rådslag och skickade sedan bort honom och sa: "Det kostar oss våra huvuden om han går över till sin herre Saul!" ²⁰När han gav sig i väg till Tsiklag, gick dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Eliho och Silletaj, huvudmän för de ätter som hörde till Manasse. ²¹De hjälpte David mot rövarbanden, för de var alla tappra stridsmän och blev ledare i hären. ²²Dag efter dag kom allt fler till David för att hjälpa honom, tills han hade en här stor som Guds här. ²³Detta är antalet av det beväpnade krigsfolk som kom till David i Hebron för att efter Herrens befallning flytta Sauls kungamakt över till honom: ²⁴Juda söner som bar sköld och spjut, 6 800 beväpnade till strid,
²⁵av Simeons söner tappra stridsmän, 7 100,
²⁶av Levi söner 4 600,
²⁷därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom 3 700,
²⁸dessutom Tsadoq, en tapper ung man med sin fars släkt, 22 befälhavare,
²⁹av Benjamins söner, Sauls stamfränder, 3 000 – vid den tiden höll nämligen de flesta av dem fortfarande troget fast vid Sauls hus –
³⁰av Efraims söner 20 800 tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer,
³¹av ena hälften av Manasse stam 18 000 namngivna män som kom för att göra David till kung,
³²av Isaskars söner kom män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare samt alla deras stamfränder under deras befäl,
³³av Zevolun stridsberedda män som var rustade till strid med alla slags vapen, 50 000 som ställde upp helhjärtat,
³⁴av Naftali 1 000 officerare och med dem 37 000 beväpnade med sköld och spjut,
³⁵av daniterna män rustade till strid, 28 600,
³⁶av Asher, stridsberedda män rustade till strid, 40 000,
³⁷och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, 120 000, rustade till strid med alla slags vapen.
³⁸Alla dessa krigsmän kom till Hebron, beredda till strid, fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Hela det övriga Israel var också enigt i att göra David till kung. ³⁹De var där hos David i tre dagar och åt och drack, för deras bröder hade försett dem med livsmedel. ⁴⁰De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Zevolun och Naftali, förde också till dem, på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar, livsmedel i mängd till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, kor och får. Det rådde glädje i Israel.

Tillbaka upp

---