⁶Tungan är [som] en eld,
    en värld av ondska bland våra lemmar.
Den smutsar ner hela vår kropp
    och sätter hela livet i brand
    och får själv sin eld från Gehenna (helvetet).

Alla slags fyrfotadjur [där hästen som nämns i vers 3 är ett exempel], fåglar, kräldjur och vattendjur
    låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan.
⁸Men tungan kan ingen människa tämja,
    den är ostyrig och ond (en opålitlig ondska), full av dödligt gift.

Ormens tunga är tvådelad. Jakob använder den bilden för en otyglad människas tunga som både kan prisa Gud och spy ut förbannelser.

⁹Med den välsignar vi Herren och Fadern,
    och med den förbannar vi människor
    som är skapade till Guds avbild.
¹⁰Från samma mun kommer välsignelse
    och förbannelse.
Så får det inte vara, mina syskon (bröder och systrar i tron).

¹¹En källa kan väl inte [samtidigt] från samma klippöppning
    ge både sött och bittert (gr. pikros) vatten? [Nej, det är omöjligt. Ordet för "bitter" är ovanligt och används bara här och i vers 14 om bitter avund.]

¹²Mina syskon (bröder och systrar i tron),
ett fikonträd
    kan väl inte ge (producera) oliver
    eller en vinstock
fikon? [Nej, det är omöjligt.]

Inte heller kan en salt källa (saltvatten – gr. halukos) ge (producera) sött vatten.

[Dessa liknelser för tankarna till Jesu undervisning i Bergspredikan där ett äkta träd kan kännas igen på dess frukt, se Matt 7:16. Runt Döda havet fanns källor som gav salt vatten, medan det längre norrut fanns sötvattenskällor. Oliver, fikon och vindruvor är också kända frukter. Brevets läsare, som flytt från sitt hemland, kunde väl identifiera sig med dessa liknelser, se Jak 1:1.]