Måndag 2/5

Den gode herden

---

Jes 63:7-14

⁷Jag ska komma ihåg (hålla i minnet, som ett minnesmärke) Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek),
    Herrens lovprisning [pluralis],
    över allt som Herren rikligen har skänkt (beviljat) oss
och den stora godhet till Israels hus som han har skänkt (beviljat) över dem,
    riklig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) [pluralis] och som myckenhet av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) [pluralis].

[Att både rachamim och chesed står i pluralis är ovanligt, men det understryker bara det totala överflödet och gränslösheten i båda sorternas nåd som omnämns här.]

⁸För han säger: "Sannerligen, de är mitt folk,
    barn (söner) som inte ska behandlas falskt;"
    så blev han deras frälsare.
⁹I all deras plåga, var han plågad
    och hans närvaros ängel (budbärare) frälste dem.
I hans kärlek och i hans medlidande återlöste han dem
    och han lyfte upp dem och bar dem
    alla deras dagar för evigt.

[Hans närvaros ängel är ett sätt att säga att han var där själv, fast i en gestalt som döljer hans fulla gudomliga glans. Kan jämföras med ängeln vid vadstället i Jabbok som Jakob brottades med, se 1 Mos 32, eller ängeln över Herrens här som Josua mötte inför intåget i landet, se Jos 1.]

¹⁰Men de gjorde uppror
    och bedrövade hans helige Ande,
därför vändes han till att bli deras fiende,
    han själv stred mot dem.
¹¹Då kom hans folk ihåg de gamla dagarna,
    Moses dagar.
Var är han som drog upp dem ur havet
    med herdarna över hans hjord?
Var är han som placerade
    sin helige Ande i deras mitt?
¹²Vad fick hans härliga arm
    att vandra vid Moses högra hand?
Som delade vattnet framför dem,
    för att ge honom ett evigt namn?
¹³Som ledde dem genom djupen,
    som en häst i vildmarken, utan att snubbla?
¹⁴Som boskapen som går ner till dalen,
    får Herrens (Jahves) Ande dem att vila.
Så ledde du ditt folk,
    för att göra ditt namn ärat.