Måndag 10/1

Vi läser Lukasevangeliet

---

Luk 1:57-66

Johannes Döparens födelse
⁵⁷Nu var tiden inne för Elisabet att föda, och hon födde en son. ⁵⁸Hennes grannar och släktingar gladde sig med henne när de fick höra att Herren hade visat henne stor barmhärtighet [ärat och överöst sin kärlek till henne].

⁵⁹[Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Ceremonin kallas brit mila och utförs på den åttonde dagen efter födseln, även om det är en sabbat. Hebreiska ordet för omskärelse är mila och förbund heter brit. Samtidigt fick barnet också sitt namn. Under cermonin citeras första delan av Ps 65:5.]

På åttonde dagen kom man för att omskära spädbarnet, de ville kalla honom Sakarias efter hans far. ⁶⁰Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." [Det namn som ängeln sagt till Sakarias att hans son skulle ha, se vers 13.]
     ⁶¹Då sa de till henne: "Men ingen av era släktingar har det namnet." ⁶²Så med tecken frågade de hans far vad han ville att barnet skulle heta.
     ⁶³Han frågade efter en skrivtavla och skrev: "Johannes [hebr. Jochanan] är hans namn." Alla blev förvånade (chockade). ⁶⁴På en gång öppnades Sakarias mun, och hans tunga löstes. Han började tala, och prisade (tackade, lovade) Gud.
     ⁶⁵Alla deras grannar fylldes med fruktan, och överallt i Judéens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. ⁶⁶Alla som hörde det tog det till hjärtat och sa: "Vad ska det bli av detta barn?" För Herrens hand var verkligen med honom.