Halvbibel - måndag 7/4
Jos 7
Achan gömmer byte (kap 7-8)1[Nu vänder den första kiasmen och rör sig tillbaka. Detta stycke hör ihop med kapitel 2. Här kommer missmod på grund av en trolös israelit. Han gömmer plundrat byte trots att Gud befallt dem att inte göra det. Denna berättelse har sin "spegelbild" i kapitel 2. Där kommer uppmuntran till israeliterna från en kanaaneisk kvinna, som gömmer två israeliska spejare.]
Men Israels söner begick en överträdelse med de avskilda (helgade) tingen. Achan, son till Karmi, son till Zavdi, son till Zerach som tillhör Juda stam, tog (stal) av de avskilda (heliga) tingen och Herrens (Jahvehs) vrede tändes mot Israels söner.
Ai ligger sydöst om Betel och ca 1,5 mil från Jeriko.
[Ai har traditionellt identifierats som Et-tell 14 km väster om Jeriko och 16 km norr om Jerusalem. Dock verkar staden varit övergiven vid den här tiden, och ruinerna vid Khirbet el-Maqatir 1,5 km väster om traditionella Ai passar in på Bibelns beskrivning. Wadi Sheban på den västra sidan fungerar som ett bra gömställe, se Jos 8:4.]
3De återvände till Josua och sa till honom: "Låt inte hela folket dra upp, utan låt omkring 2 000 eller 3 000 män gå upp och slå Ai. Låt inte hela folket anstränga sig med att gå dit, för de är få."
4Så omkring 3 000 män gick dit, men de tvingades fly för männen från Ai. 5Männen i Ai dräpte 36 av deras män och jagade dem från porten [i staden Ai] till Shevarim och slog dem på sluttningen där. Och folkets hjärtan smälte och blev som vatten.
[Shevarim kommer från ordet shever som betyder hål/djup. Det är troligtvis inte en stad utan en geografisk plats, kanske klipporna vid Wadi Makkuk. Platsen ligger i alla fall öster om Ai i riktning mot Jeriko.]
6Och Josua rev sönder sina kläder och föll till marken med sitt ansikte mot jorden framför Herrens (Jahvehs) ark ända till kvällen, han och de äldste i Israel, och de kastade jord på sina huvuden. [Att kasta stoft (jord eller aska) på sitt huvud är ett sätt att visa djup sorg och bedrövelse.] 7Och Josua sa: "Ack (åh nej), Herre Herre (Adonai Jahveh), varför har du överhuvud taget fört ditt folk över Jordan? För att lämna oss i händerna på amoréerna och få oss att förgås? Det hade varit nog om vi hade fått bo på andra sidan Jordan. 8Herre (Adonai), vad ska jag säga efter att Israel har vänt sin rygg mot [flytt från] sina fiender? 9När kanaanéerna och alla invånare i landet hör om det, kommer de att omringa oss och utrota (hugga av) vårt namn från jorden, och vad ska du göra för ditt stora namn?"
10Herren sa till Josua: "Res på dig! Varför har du fallit ner på ditt ansikte? 11Israel har syndat. De har överträtt mitt förbund som jag befallt dem, ja, de har också tagit av de avskilda tingen och har stulit och även dolt (gömt) det och de har lagt det bland sina egna ägodelar. 12Därför kan inte Israels söner stå framför sina fiender, de vänder ryggen mot sina fiender eftersom de har blivit förbannade. Jag ska inte vara med dig längre om du inte utrotar de förbannade ibland er. 13Res dig, helga folket och säg: 'Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): det finns en förbannelse i din mitt, Israel. Du kan inte stå inför dina fiender förrän du har tagit bort (utrotat) de förbannade tingen ibland er. 14I morgon bitti ska ni därför komma nära med era stammar, och det ska ske att den stam som Herren (Jahveh) visar (tar, pekar ut) ska komma nära familj efter familj, och den familj som Herren (Jahveh) visar (tar, pekar ut) ska komma nära hushåll för hushåll, och det hushåll som Herren (Jahveh) visar (tar, pekar ut) ska komma nära man för man. 15Och det ska ske att han som tas med de avskilda (helgade) tingen ska brännas med eld, han och allt som han har, eftersom han har överträtt Herrens (Jahvehs) förbund och eftersom han har uträttat en hänsynslös gärning i Israel.' "
16Så Josua steg upp tidigt nästa morgon och samlade ihop Israel efter deras stammar och Juda stam visades (togs, pekades ut). 17Och han samlade ihop Juda familjer och Zerachajs familj visades (togs, pekades ut). Och han samlade ihop Zerachajs familj, man för man och Zavdi visades (togs, pekades ut). 18Och han samlade ihop hans hushåll man för man och Achan, son till Karmi, son till Zavdi, son till Zerach, som tillhör Juda stam visades (togs, pekades ut).
19Och Josua sa till Achan: "Min son, jag ber dig, ge ära till Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), och bekänn inför honom, och berätta för mig vad du har gjort, dölj ingenting för mig."
20Och Achan svarade Josua och sa [bekände på en gång]: "I sanning (ja, det är sant), jag har syndat mot Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), och detta är exakt vad jag gjort (ordagrant: "detta och detta", vilket beskriver det detaljerade händelseförloppet). 21Jag såg bland bytet en fin mantel från Sinear [dessa fint broderade mantlar från Babylon (1 Mos 10:10) sveptes vid den här tiden över ena axeln med den andra änden över andra armen] och 200 shekel [2,3 kg] silver och en tunga (stav) av guld [kanske en skulptur eller en avlång guldtacka] med vikten 50 shekel [575 gram], då åtrådde [2 Mos 20:17] jag dem och tog dem. Och se, jag har gömt dem i marken mitt i mitt tält. Silvret ligger underst."
22Josua sände budbärare och de sprang till tältet och se, det var gömt i tältet och silvret underst. 23Och de tog föremålen från tältets mitt och förde dem till Josua och till Israels söner, och de lade ner dem inför Herrens (Jahvehs) ansikte.
Achors dal identifieras ofta som området i de judeiska bergen väster om Qumran. Det är idag ett kargt område som har profetiska löften om att en dag bli en grönskande dal.
©Mujaddara
[Hebr. achor betyder hemsökelse, orsaka besvär och störning. Personnamnet Achan är ett besläktat ord som betyder: "den som ställer till besvär, orsakar trubbel eller är upphov till störningar". Platsen Achor är troligtvis bergsbygden väster om Qumran vid nordvästra delen av Döda havet och blir så småningom nordöstra gränsen för Juda (Jos 15:7). Dock finns det hopp, Achors dal nämns på nytt i Jes 65:10 och Hos 2:15 där det profeteras att dalen i framtiden ska bli en fruktsam dal när Israel blir upprättat. Se även profetian i Hes 47:6-10 med det levande vattnet från Jerusalem som en dag ska strömma ner mot Döda havet.]
Luk 12:8-34
8Jag säger er:Den som bekänner (erkänner, vill kännas vid) mig inför människorna,
honom ska Människosonen också bekänna (erkänna, kännas vid) inför Guds änglar [på domens dag, se Apg 10:42-43; 17:31].
9Men den som förnekar mig inför människorna,
han ska bli förnekad inför Guds änglar.
10Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse,
men den som talar mot den helige Ande
ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande. [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna.]
11När man ställer er till svars inför synagogor och myndigheter och makthavare, oroa er inte för hur ni ska försvara er eller vad ni ska säga. 12Den helige Ande kommer i den stunden att lära er vad ni ska säga."
Liknelse om girighetens dårskap
13Någon i folkhopen sa till honom: "Mästare, säg åt min bror att dela arvet (deras faders fastighet eller mark) med mig." [Den äldsta sonen fick en dubbel lott jämfört med de andra sönerna, se 5 Mos 21:17. Om det blev tvister kring fördelningen brukade normalt rabbinerna lösa dem.]
14Men Jesus sa till honom: "Människa, vem har satt mig till domare eller medlare mellan er två?" 15Sedan sa han till dem [de båda bröderna]: "Var ständigt på er vakt (skydda er) mot alla sorters girighet (habegär), för en människas liv handlar inte om materiellt överflöd (det är inte det som avgör er livskvalitet)." 16Därefter berättade han en liknelse för dem:
"En rik man hade åkrar som gav mycket goda skördar. 17Så han tänkte (resonerade fram och tillbaka med sig själv): 'Vad ska jag göra, för jag har inte plats för mina skördar?'
18Sedan sa han [och i grekiskan används ordet 'jag' åtta gånger och 'mina' fyra gånger]: Så här ska jag göra, jag river ner mina lador och bygger större, och där ska jag lagra all min säd och allt mitt goda. 19Sedan kan jag säga till mig själv (min själ): 'Du har nu mycket gott i förvar, det räcker många år framöver. Ta det nu lugnt, ät, drick och roa dig.'
20Men Gud sa till honom: 'Du handlar dåraktigt (resonerar inte logiskt)! I natt ska din själ utkrävas av dig. Allt som du har samlat, vem ska då få det?'
21Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför [rik i sin relation med] Gud."
Fokusera på rätt saker
22Sedan sa Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er [eftersom det är dårskap att bara fokusera på att samla rikedomar i den här världen som liknelsen om den rike mannen visade, se vers 16-21]:
Bekymra (oroa) er inte för ert liv (gr. psuche) [jordelivet] vad ni ska äta, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. [Fil 4:6]
23Livet (själen; hela den mänskliga varelsen) är mer än maten,
och kroppen mer än kläderna!
Se på korparna
24Se reflekterande på (undersök noga, lär av) korparna.
De varken sår eller skördar,Se på liljorna
de har varken förråd (en inre kammare med gömda skatter) eller lada,
och ändå föder Gud dem.
Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?
[Korpen var en oren fågel, se 5 Mos 14:14. I Guds svar till Job frågar han retoriskt vem det är som förser korpen med mat, se Job 39:3. Tankarna går också till Elia som fick mat på ett övernaturligt sätt av just korpar, se 1 Kung 17:6. I jämförelse med den rike mannen som byggde lador, se vers 18, har korparna inga lador – de litar på Gud. Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.]
25Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)?
[En aln (gr. pechus) används främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och var ungefär som en mans underarm, avståndet mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en pechys motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring – några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.
Det finns även en koppling till nästa stycke som Jesu åhörare kände till. Den som vevar upp garn som spunnits (vers 27) gör det mellan pekfingret och tummen och runt armbågen, vilket motsvarar en aln.]
26Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?
27Se reflekterande på (undersök noga, lär av) liljorna (de vilda blommorna), hur de växer.
De arbetar inte (sliter inte hårt på gränsen till utmattning)Sök först Guds rike
eller spinner.
Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt (majestät) var klädd som en av dem [1 Kung 10:4-7].
28Om nu Gud klär gräset på marken,
som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen,
hur mycket mer skulle han då inte klä er?
Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!
29Sök inte (var inte fixerade vid) vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte.
[Detta är enda gången det grekiska ordet meteorizomai används för oro i NT. Det kan beskriva hur ett skepp kastas för havets vågor, och bilden blir då en oro där man kastas mellan hopp och fruktan. En annan betydelse är något högt i luften. Ordet "meteor" kommer från detta ord. Betydelsen blir då att inte sätta oproportionerliga skyhöga förväntningar på jordiska ting som sin trygghet, vilket bara leder till oro och besvikelse.]
30För allt detta [mat och dryck] söker (jagar, strävar) hedningarna efter, men er Fader vet att ni behöver det.
31Nej, sök (var fixerade vid) hans rike, så ska ni få det andra också.
3233Sälj vad ni äger och ge till de fattiga (donera till välgörenhet). Skaffa en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.Var inte rädd, du lilla hjord!
För det är er Faders goda vilja (stora glädje) att ge er riket.
[Ordet för hjord användes oftast om en fårhjord. Jämfört med världens riken var de tolv en liten grupp, som en liten fårhjord. Men de har en god herde som beskyddar dem. De har också del i Guds rike vilket innebär kungens beskydd, privilegier, försörjning osv. Det finns ingen anledning till oro!]
34För där er skatt är,
där kommer också ert hjärta att vara."
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
