Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 5/4

Jos 5, Luk 11:14-36

Jos 5

Israeliterna helgar sig – pesach
1[Kapitel 5 är den fjärde sektionen, och den centrala av de sju första (kap 1-8). Israeliterna helgar sig inför Herren och crescendot finns i vers 10 då man för första gången firar pesach i det nya landet.]

Och det skedde när alla amoréernas kungar som var bortom Jordan, västerut, och alla kanaanéernas kungar som var vid havet [Medelhavet], hörde hur Herren (Jahveh) hade torkat upp Jordan framför Israels söner till dess att alla gått över, att deras hjärtan smälte [av rädsla], inte heller var deras ande kvar i dem längre på grund av Israels söner. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Kungarna skakade av skräck och kunde inte göra någonting åt situationen.]
     2Vid den tiden sa Herren (Jahveh) till Josua: "Gör dig knivar av flinta och omskär igen Israels söner en andra gång." [1 Mos 17:7-14] 3Och Josua gjorde sig knivar av flinta och omskar Israels söner vid Givat-Haaralot [betyder: "förhudarnas kulle" eller "kullen där man räknas som oomskuren"].
     4Anledningen till att Josua omskar dem var denna: Allt folket som hade dragit ut från Egypten – alla män av stridbar ålder – hade dött i öknen under vägen från Egypten. 5Allt folk som drog ut ur Egypten var omskuret, men allt folk som var födda i öknen under vägen när de drog ut ur Egypten hade inte blivit omskurna. [4 Mos 14:29-34] 6För Israels söner vandrade 40 år i öknen, även stridsmännen bland folket som kom ut ur Egypten förgicks, eftersom de inte lyssnade till Herrens (Jahvehs) ord, varför Herren (Jahveh) svurit att han inte skulle låta dem se landet som Herren med ed lovade deras fäder att han skulle ge oss [författaren inkluderar sig själv här], ett land som flyter av mjölk och honung. 7Och han reste upp deras söner i deras ställe, dem lät Josua omskära, för de var oomskurna, eftersom de inte blivit omskurna under vägen. 8Och det skedde när hela folket blivit omskuret [alla män], att de vilade på sin plats i lägret till dess de var läkta.

[Läkningen tar några dagar, jfr 1 Mos 34:25. Omskärelsen skedde tidigast den 11:e nisan. Hela den manliga befolkningen vid räkningen innan man närmar sig Moab var omkring en miljon, se 4 Mos 1:45-47 (603 550 + 23 000 leviter + de under 20 år). Av dessa var omkring 300 000 38 år och redan omskurna, vilket gör att de som nu omskars var omkring 700 000. Det fanns män kvar som kunde vakta lägret och även förbereda påskalammet till den 14:e nisan, se vers 10.]

9Och Herren (Jahveh) sa till Josua: "Idag har jag tagit bort (ordagrant 'rullat bort') Egyptens förebråelse (vanära, skam) från dig." Därför kallas platsen Gilgal [som just betyder "hjul" eller "något som rullar"] till denna dag.

10Och Israels söner hade sitt läger i Gilgal [Jos 4:19] och de firade pesach på Jerikos slätt på den 14:e dagen i månaden [2 Mos 12]. 11Och de åt av landets mat på dagen efter pesach, osyrat bröd och rostat korn på samma dag. 12Och mannat upphörde på morgonen efter att de ätit av landets mat. Israels söner hade inte längre något manna [2 Mos 16:35] utan de åt av Kanaans lands frukt det året.

13Och det hände när Josua var vid Jeriko att han lyfte upp sina ögon och såg, och se, där stod en man mittemot honom med sitt svärd draget i handen. [2 Mos 3:2-4:17; Dom 6:11-23] Och Josua gick till honom och sa till honom: "Är du för oss eller för våra motståndare?"
     14Och han sa: "Nej, men jag är härförare för Herrens (Jahvehs) härskara. Nu har jag kommit." [2 Mos 15:3]
    Och Josua föll med sitt ansikte mot jorden och böjde sig ned och sa till honom: "Vad talar min herre till sin tjänare?"
     15Och härföraren för Herrens (Jahvehs) härskara sa till Josua: "Ta av dig skorna från dina fötter, för platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så.

[Detta möte motsvarar det möte med Gud som Mose hade vid den brinnande busken. Både Josua och Mose behövde dessa möten med Gud själv innan de gick in i sina uppdrag, se 2 Mos 3:5.]

Luk 11:14-36

För eller emot Jesus – det går inte att vara neutral
14Jesus drev ut en dövstum demon [mannen var också blind, se Matt 12:22]. När demonen hade drivits ut började mannen som varit stum att tala och folkskaran förundrades (häpnade, blev förvånade och fascinerade av Jesus).
     15Men några av dem [fariséerna från Jerusalem tillsammans med de lokala judiska ledarna i Kapernaum, se Mark 3:22; Matt 12:24] sa: "Han driver ut demoner med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste." [Beelsebul betyder bokstavligen "flugornas herre", ett annat namn för Satan.] 16Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen.
     17Men Jesus, som förstod deras tankar, sa till dem:
"Ett rike som splittras (på grund av inre stridigheter) ödeläggs, och ett hus som är delat faller (går under). 18Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan hans rike då bestå? Jag frågar detta eftersom ni påstår att jag driver ut demoner med hjälp av Beelsebul.
     19Om jag nu driver ut demoner med Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De ska bli era domare. 20Men om det är med Guds finger (kraft) som jag driver ut demonerna, då är Guds kungarike redan här. [När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina 'egna söner' – sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se Apg 19:13-16.]
     21När en stark man [i det här fallet Satan], beväpnad från topp till tå, bevakar sitt palats är hans ägodelar säkra. [Djävulen liknas här vid en stark man som bevakar sitt rike och håller sina ägodelar, människor, fångna och bundna.] 22Men när den som är starkare [Jesus] kommer, attackerar och segrar över honom, så tar han ifrån honom alla vapen (hela sin rustning) som han hade satt sitt hopp till. Segraren fördelar sedan bytet [befriar människorna som varit bundna av djävulen].

23Den som inte är med mig [tar min sida och tror på mig]
    är emot mig,
den som inte samlar med mig [engagerar sig i min seger och det jag gör],
    han skingrar.

[Det går inte att vara neutral i andliga frågor, tar man inte ställning för Jesus är man emot honom. Jesus fortsätter att tala och beskriver vad som sker med en människa som blivit befriad från onda andar, men inte bjudit in Jesus att vara herre i sitt liv.]

24När en oren ande lämnar en människa, rör den sig över vattenlösa (torra) trakter och söker en temporär viloplats men hittar ingen. Då säger den: 'Jag vänder tillbaka till det hus jag lämnade.' 25När den kommer tillbaka, ser den att huset är städat och iordningställt. 26Då går den bort och tar med sig sju andra andar, ännu ondare (värre, skadligare) än den själv, och de går in och bosätter sig (permanent) där. För den människan blir situationen nu ännu värre än den var från början."
27När Jesus sa detta ropade en kvinna i folkskaran: "Lycklig är den kvinna som har fött dig och fått amma dig!" [Ordagrant "saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat."] 28Men han svarade: "Ja, men säg hellre: Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det." [Maria var välsignad, men inte primärt för att hon var Jesu mor, utan för att hon hade tagit till sig Guds ord.]

Jesus talar till folket

Jona-tecknet
29[Det är den sista vintern före korsfästelsen och Jesus befinner sig i Judeen. Trots att han varit hos folket under flera år och de hört hans ord och sett alla under är de inte nöjda. De har nyss gett sken av att de skulle börja tro på honom bara han gjorde ett övernaturligt tecken från himlen, se vers 16.]

När folket strömmade till mer och mer, började han tala: "Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha tecken [mirakler som bevisar att han var sänd av Gud], men det ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet. 30På samma sätt som Jona blev ett tecken för folket i Nineve, ska Människosonen bli ett tecken för detta släkte. [Jesus syftade på sin egen död och uppståndelse som skulle bli ett tecken för dem så småningom. På samma sätt som Jona var i fisken tre dagar skulle Jesus uppstå från graven efter tre dagar, se Matt 12:39-40.]
31Drottningen av Söderlandet ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. Hon [en hedning] kom från jordens yttersta gräns för att lyssna på Salomos vishet [hon såg inga tecken] – och här är mer [vishet] än Salomo!

32Folk från Nineve ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. De [hedningarna i Nineve] omvände sig [utan att behöva se några tecken] när Jona predikade – och här är mer [nådefull predikan om omvändelse] än Jona!"

[Här står Jesus, en som är större än både Salomo och Jona, mitt ibland dem.]
Kroppens lampa är ögat
33"Ingen tänder en lampa för att sedan ställa den på en undanskymd plats eller under sädesmåttet [gr. modios – måttet som rymde knappt nio liter och som användes för att mäta upp torra varor]. Man placerar den på ljushållaren så att den som kommer in kan se ljuset. [Jesus är världens ljus, det lyser öppet inför alla. Det är inte undangömt i någon hemlig vrå.] 34Kroppens lampa är ögat. [Ögat är ofta en bild på hjärtat.] När ditt öga är friskt (ogrumlat, fokuserat) får också hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det också mörkt i din kropp. [Om en människa har äkta och rena motiv kommer hon att se Jesus och hela livet flödar av Guds ljus, annars bländar Jesu ljus och renhet.] 35Se därför till att ljusskenet i dig inte är mörker. 36Om hela din kropp har ljus och ingen del är mörk, då blir den helt upplyst, som när lampans sken ger dig ljus."





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)