Halvbibel - fredag 4/4
Jos 4
1Och det hände sig att när hela folket var rent, gick de över Jordan så som Herren (Jahveh) hade talat till Josua och sagt: 2"Ta tolv män från folket, en man (ordagrant "en man, en man" – hebr. ish ehad ish ehad) från varje stam [upprepningen betonar att alla stammar ska representeras], 3och befall dem och säg: 'Ni ska ta från Jordans mitt, från platsen där prästernas fötter stod, tolv stenar som är redo (förberedda), och bär dem med er och lägg ner dem på lägerplatsen där ni ska slå läger i natt.' "4Sedan kallade Josua på de tolv männen som han hade valt ut från Israels söner, en man, från varje stam en man (ordagrant: "en man, en man"). [Samma betonande upprepning som i vers 2.] 5och Josua sa till dem: "Gå över framför Herren (Jahveh) er Guds (Elohims) ark till mitten av Jordan och ta var och en av er upp en sten på sin skuldra, efter antalet av Israels söners stammar, 6för att detta ska vara ett tecken ibland er, så när era söner i framtiden frågar och säger: 'Vad betyder dessa stenar?' 7då ska ni säga till dem: 'Eftersom Jordans vatten blev avskuret framför Herrens (Jahves) förbundsark, när den gick över Jordan skars Jordans vatten av, och dessa stenar ska vara till åminnelse för Israels söner för evigt.' " [Det var inte ovanligt att resa minnesstenar, se Jos 7:26; 24:26-27; 1 Mos 28:18-22; 31:45-47.]
8Och Israels söner gjorde som Josua befallde och tog upp tolv stenar från mitten av Jordan, som Herren hade talat till Josua, efter antalet av Israels söners stammar. Och de bar dem över, med sig till den plats där de slog läger och lade ner dem där. 9Josua reste även upp tolv stenar i mitten av Jordan, på platsen där prästernas fötter, som bar förbundsarken, hade stått. Och de finns där till denna dag.
10Prästerna som bar arken stod mitt i Jordan till dess allting var avslutat som Herren (Jahveh) befallde Josua att tala till folket, i enlighet med allt det som Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig att gå över. 11Och när allt folket var (rituellt) rena gick de över, och Herrens (Jahvehs) ark gick vidare och prästerna, framför folket. 12Och Rubens söner och Gads söner och hälften av Manasse stam gick över beväpnade, framför Israels söner som Mose hade talat till dem. 13Omkring 40 000, redo och rustade till strid, gick över i Herrens (Jahvehs) närvaro till strid, till Jerikos slätt.
14På den dagen gjorde Herren (Jahveh) Josua stor i hela Israels ögon och de vördade (fruktade) honom, på samma sätt som de vördat (fruktat) Mose, alla dagar i resten av hans liv.
15Och Herren (Jahveh) talade till Josua och sa: 16"Befall prästerna som bär vittnesbördets ark att komma upp ur Jordan."
17Därför befallde Josua prästerna och sa: "Kom upp ur Jordan."
18Och det hände att prästerna som bar Herrens (Jahvehs) förbundsark kom upp från Jordans mitt. Och så snart fotsulorna på prästernas fötter hade kommit upp på torr mark, återvände Jordans vatten till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som tidigare.
19Och folket kom upp från Jordan på den 10:e dagen i den första månaden [nisan] och slog läger i Gilgal på Jerikos östra sida. 20Och de tolv stenarna som de tagit upp ur Jordan satte Josua upp i Gilgal. 21Och han talade till Israels söner och sa: "När era söner frågar sina fäder i framtiden och säger: 'Vad betyder dessa stenar?' 22då ska ni låta era söner få veta och säga: 'Israel kom över denna Jordan på torr mark. 23För Herren er Gud (Jahveh Elohim) torkade upp Jordans vatten framför er, till dess ni kommit över, som Herren er Gud (Jahveh Elohim) gjorde med Vasshavet [Röda havet, se 2 Mos 14-15], som han torkade upp framför oss till dess vi gått över, 24för att alla jordens folk ska veta (ha kunskap om) att Herrens (Jahvehs) hand är stark (mäktig), så att ni vördar (fruktar) Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) för evigt.' "
Gilgal – platsen man återvänder till
Gilgal ligger öster om Jeriko Jos 4:19. Utgrävningar i Khirbet el Mefjir 3 km nordost om Jeriko 1955 och 1972 bekräftar att den var bebodd vid den här tiden, men det finns flera arkeologiska platser längre norrut som ännu inte är utgrävda. Namnet Gilgal betyder ett hjul, en cirkel eller något som rullar. Namnet har att göra med det nya Gud gör (Jos 5:9), men det finns även en fin koppling till den roll platsen får. Gilgal blir den militära basen för Josua under hela den första perioden i det nya landet, det är hit man återvänder efter varje militärkampanj, se Jos 10:6-7, 15, 43; 14:6. Det är här minnesstenarna finns (Jos 4:20), varje gång Josua kom tillbaka påminde de honom om Guds löften. Det var här männen blev omskurna (Jos 5:2) och man firade den första påsken (Jos 5:10). Det var också här de åt av landets frukt och fick ny försörjning, vilket också betyder att mannat upphörde (Jos 5:11).
Luk 10:38-11:13
Hos Marta och Maria
Betania ligger tre kilometer öster om Jerusalem. Här bodde Marta, Maria och Lasarus som Jesus ofta besökte när han var i Jerusalem.
[Maria, som antagligen var den yngre systern, skulle senare smörja Jesu fötter med dyrbar olja under middagen hos Simon den spetälske, se Joh 12:2. Här sitter nu Maria i husets innergård och lyssnar på Jesu undervisning. Där är antagligen också hennes bror Lasarus, de tolv lärjungarna och andra nyfikna från byn. Att sitta vid någons fötter betyder att vara någons lärjunge, Lukas använder samma uttryck om Paulus som blev undervisad vid Gamaliels fötter, se Apg 22:3.]
40Men Marta var distraherad (stressad, hennes uppmärksamhet drogs åt olika håll) av allt som skulle ordnas [gr. poly diakonia – ordagrant "mycket tjänande"]. Hon gick fram [avbröt Jesu undervisning] och sa: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa mig."
[Hon förväntar sig att Jesus ska säga till Maria att hjälpa till, och det gör troligen alla andra där också; det var ju kvinnans roll att ordna med maten. För Marta var det viktigare att tjäna Jesus än att lyssna på honom.]
41Men Herren svarade henne: "Marta, Marta, vad du är stressad (har en inre oro) över mycket och är alldeles uppjagad (slamrar, väsnas, den inre oron visar sig i ett yttre tumult). 42Bara ett är nödvändigt. [Kan syfta på att Marta inte behöver förbereda många avancerade maträtter utan en enkel rätt räcker, eller att lyssna till Jesus är det viktigaste och det enda som behövs.] Maria har valt det som är bättre [lärjungaskapet, att sitta vid Jesu fötter] och det ska inte tas ifrån henne."
Jesus undervisar om bön
1En gång var Jesus på en viss plats och bad. När han hade avslutat sin bön sa en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, precis som Johannes lärde sina lärjungar."
[Jesus är på väg till Jerusalem, se Luk 9:51. Han har just besökt Marta och Maria i Betania och är antingen kvar där eller på någon annan plats i närheten av Jerusalem. Det var inte ovanligt att olika judiska grupper hade egna böner. Inom judendomen finns amidah, en daglig bön med arton välsignelser, och det verkar som om Johannes Döparen också hade lärt sina lärjungar en skriven bön.]
2Då sa han till dem: "När ni ber (vill be, ska be), säg så här:
[I Bergspredikan några år tidigare undervisade Jesus om bön, och förklarade då att bön varken är någon uppvisning eller rabblande av tomma ord, se Matt 6:7-13; 7:7-11. Denna version är kortare än Matteus i de flesta manuskript, men innehåller samma huvudpunkter. Det finns några skillnader i ordval: Lukas har "synder" (gr. hamartia), medan Matteus har "skulder" (gr. opheilema), se Matt 6:12.]'Fader [gr. pater, den bokstavliga innebörden av roten pa är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller]!
Låt ditt namn bli helgat (helgat vare ditt namn). [5 Mos 4:39]
Låt ditt rike komma (kom/etablera – ditt kungarike)!
3Ge oss var dag,
vårt dagliga [fysiska och andliga] bröd.
4Och förlåt oss våra synder,
för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.
Och led (för) oss inte in i frestelse (prövning).' "
[Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se Matt 6:13; 26:41; Jak 1:13-14. Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se Luk 4:1-2.]
5Sedan sa han till dem [och Jesus fortsätter nu att undervisa om bön genom att ge två liknelser]:
Liknelse 1 – Bulta på en väns dörr
"Anta att någon av er har en vän, och ni går till honom mitt i natten och säger till honom: 'Käre vän, kan du låna mig tre bröd [limpor], 6en god vän till mig som är på resa har kommit förbi och jag har inget att sätta fram åt honom.'
7Då kanske han där inne svarar: 'Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.'
8Jag säger er, även om han där inne inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den som frågar är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. 9Därför säger jag er:
Be [fråga gång på gång], så ska det ges åt (tilldelas) er.[Poängen med liknelsen är att om vi har tro för att vår vän ska öppna dörren mitt i natten när vi bultar på hans dörr, hur mycket mer ska inte vår himmelske Fader låta oss få bönesvar när vi ber till honom. Vers 9-10 har vardera sex verb symmetriskt uppställda i tripletter. Den aktiva presensformen (fortsätt be, sök och bulta) visar att det handlar om uthållig bön. Passivformen i futurum (ska ges och ska öppnas) i vers 9 ramar in och indikerar att Gud är subjektet, dvs. han är den som kommer att ge bönesvar och han är den som kommer att öppna upp dörrar. Det förstärks av att sista verbet i vers 10 också är i passiv form. De grekiska orden för att finna och att öppna används i båda verserna, däremot skiljer sig orden åt i slutet på första strofen i varje vers: i vers 9 står ordet för att ge/tilldela (didomi), medan vers 10 har ordet för att få och ta emot (lambano). Verbformerna visar att det som blir givet (i passiv form) här uppmanas att villigt tas emot (i aktiv form). Se även Jak 4:8.]
Sök [leta och undersök gång på gång], så ska ni finna.
Bulta [knacka gång på gång], så ska det öppnas för er.
10För var och en som ber [och fortsätter att fråga], han får [tar aktivt och villigt emot],
och den som söker [och fortsätter att leta och undersöka], han finner [alltid mer],
och för den som bultar [och fortsätter att knacka] ska det öppnas (öppnas upp)."
Liknelse 2 – En far ger goda gåvor till sin son
11"Finns det någon far bland er som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, 12eller en skorpion när han ber om ett ägg? 13Om nu ni som är onda [ni som började under ondskan – den syndfulla naturen – medvetet] har sett till att ge era barn goda gåvor – hur mycket mer ska då inte er Fader i (utifrån; som är från) himlen [dvs. er himmelske Fader] ge den helige Ande åt dem som frågar [och fortsätter att fråga] honom?"
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
