Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 3/4

Jos 3, Luk 10:13-37

Jos 3

Jordan står upp (kap 3-4)
1Tidigt följande morgon bröt Josua och alla israeliterna upp från Shittim och kom till Jordan. De slog läger där innan de gick över [Jordanfloden].

[Kaleb var omkring 80 år (Jos 14:7) och Josua troligtvis lite yngre, de hade väntat i över 40 år på detta tillfälle att få gå in i det utlovade landet. Man slår läger på den östra sidan av Jordanfloden. De går över Jordan den 10:e nisan, se Jos 4:19, vilket motsvarar april månad då floden flödar över sina breddar, se vers 15.]

Modell av förbundsarken, finns på Tempelinstitutet i Jerusalem.

©Emanuel Gillberg

2Efter tre dagar gick ledarna genom lägret 3och de befallde folket: "När ni ser Herren (Jahveh) er Guds (Elohims) förbundsark, bli buren av de levitiska prästerna, då ska ni bryta upp och marschera efter den, 4men var noga med att låta det vara ett avstånd på omkring 2 000 alnar [900 meter; 4 Mos 35:5] mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni ska veta vilken väg ni ska gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut."

[Arken symboliserar Guds närvaro, hans person och hans löften. I den guldbelagda trälådan (1,2 m lång och 0,6 m bred och hög) låg stentavlorna med budorden, se 2 Mos 25:10-22. Arken var alltid i mitten av lägret, både när man stod still och när man vandrade. De leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, skötte i normala fall sysslorna vid arken och bar den, men nu skulle i stället prästerna, dvs. ättlingarna till Aron, bära arken före folket. Dessa instruktioner är specifika för just detta tillfälle då man ska passera Jordanfloden, en anledning kan vara att arken skulle vara synlig för alla och lätt att följa då man korsade floden. Texten berättar inte om arken fortfarande var täckt av förhänget som under transporten tidigare i öknen, se 2 Mos 40:19. Avståndet 2 000 alnar är den sträcka man fick gå på en sabbat, se 4 Mos 35:5.]

5Josua sa till folket: "Helga er [förbered er, avskilj er för helig tjänst – ett personligt ansvar att göra upp med synden], för i morgon ska Herren göra under bland er."
     6Därefter sa Josua till prästerna: "Tag förbundsarken och gå framför folket." Då tog de förbundsarken och gick framför folket.
     7Och Herren (Jahveh) sa till Josua: "Idag ska jag börja att göra dig stor i Israels åsyn, för att de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är med dig på samma sätt som jag var med Mose, 8och du ska befalla prästerna att bära förbundsarken och säga: 'När ni kommer till vattenbrynet på Jordan ska jag låta Jordan stå still (ska jag hindra vattnet från att flöda).' "
     9Och Josua sa till Israels söner: "Kom närmare och lyssna till Herren er Guds (Jahveh Elohims) ord." 10Josua sa: "Så här ska ni veta att den levande Guden (El-Chaj) är mitt ibland er, och att han verkligen ska driva ut:
kanaanéerna,
hettiterna,
hivéerna,
perisséerna,
girgashéerna,
amoréerna,
jevusiterna."

[Vår andliga kamp idag, är inte en strid mot kött och blod, utan mot andemakter, se Ef 6:12. Genom att se vad namnen på dessa folk betyder, kan vi se de områden som en troende idag behöver erövra för att få full frihet:
  • kanaanéer – var handelsmän, vår relation till pengar
  • hettiter – fruktan och rädsla
  • hivéer – stad, by, liv, alternativa livsstilar, beroende av den här världen, världslighet
  • perisséer – oskyddade städer, ingen skyddsmur
  • girgashéer – en som bor i jorden/lera
  • amoréer – ett högt folk, högmod och skrytaktigt tal
  • jevuséer – att trampa på andra, orenhet
Det finns tre uppräkningar med dessa sju folkslag, se 5 Mos 7:1; Jos 3:10; 24:11. I den vanligaste är det sex av dessa, alla utom girgashéerna, se 2 Mos 3:17; 23:23; 33:2; 34:11; 5 Mos 20:17; Jos 9:1; 11:3; 12:8; Dom 3:5. I Esra 9:1 nämns även moabiterna och egyptierna. Det finns två uppräkningar där även kanaanéerna saknas, se 1 Kung 9:20; 2 Krön 8:7. I uppräkningen i Neh 9:8 nämns inte hivéerna. Ordningen är inte densamma utan varierar. Även i en kristens liv kan det vara variation i ordningen på vilka områden som behöver intas. Israelerna fick olika strategier för de olika folken och det finns olika strategier i den andliga kampen också.]

11[Josua fortsätter och ger anledningen till att de kan lita på att de ska segra:] "Se, arken! Hela jordens Herres (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) förbundsark ska gå framför er i [ner i floden] Jordan. 12Nu ska ni därför ta tolv män från Israels stammar, en man för varje stam. 13Och det ska ske att när prästerna som bär Herrens (Jahvehs) förbundsark sätter sina fotsulor i Jordans vatten, då ska hela jordens Herre (Adonai) låta Jordans vatten skäras av, även vattnet som kommer uppströms ifrån och det ska stå i en hög (som en vall)." [Detta påminner om hur de korsade Röda havet, se 2 Mos 14.]

14Och det hände när folket tog ner sina tält för att gå över Jordan, att prästerna som bar förbundsarken var framför folket, 15och när de som bar arken kom till Jordan och prästernas fötter rörde vid vattenytan – för Jordan svämmade över alla sina bräddar under hela skördetiden – 16att vattnet som kom uppströms ifrån stod still och reste sig som en hög (vall, mur) långt bort vid staden Adam [3 mil norr om Jeriko], staden bredvid Tsaretan, och så var det ända ner till Aravahavet, Salthavet (Döda havet). Det (vattnet) var helt avskuret och folket gick över mitt emot Jeriko. 17Och prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan, medan hela Israel passerade över på torr mark, till dess att hela folket hade passerat torrskodda över Jordan.

[Jordandalen är ett jordbävningsdrabbat område eftersom det utgör gränsen mellan två kontinentalplattor. Just kring området i Adam så slingar sig Jordanfloden runt fördämningar som orsakats av tidigare jordbävningar. Den senaste stora jordbävningen i detta område var 1927. Då dämdes Jordanfloden upp i 20 timmar.]

Luk 10:13-37

Vy från ruinerna av staden Korasin. Tre kilometer längre ned ligger Kapernaum vid Galileiska sjön.

13Ve dig [uttryck för intensiv förtvivlan], Korasin!
    [Judisk stad på västra sidan om Galileiska sjön.]
Ve dig, Betsaida!
    [Judisk stad längs med den norra kusten av Galileiska sjön.]
För om de kraftgärningar (mirakler, mäktiga under) som har gjorts hos er hade blivit gjorda i Tyros och Sidon [två hedniska städer i Fenikien vid Medelhavet], skulle de för länge sedan ha omvänt sig och suttit i säck och aska. 14Men [de hedniska städerna] Tyros och Sidon ska få det lindrigare vid domen än ni [judiska städer Korasin och Betsaida]. 15Och du, Kapernaum [den stad Jesus hade verkat mest i], du tror väl inte att du ska bli upphöjd till himmelen? Nej, du ska kastas ner i Hades (dödsriket).

16Den som lyssnar till er [mina lärjungar som jag sänder ut till städerna],
    lyssnar till mig.
Den som förkastar er,
    förkastar mig.
Den som förkastar mig
    förkastar den som sänt mig [Gud själv]."

Var det 70 eller 72 lärjungar som Jesus sände ut?
Det finns en variation med 70 eller 72 i både tidiga och sena grekiska manuskript, se vers 1 och 17. Det är dock ingen skillnad i betydelse. Symboliken är att budskapet gäller alla nationer och att Jesus kallar många som han sänder ut. Talet 70 har tre tydliga kopplingar i GT medan talet 72 återfinns i flera rabbinska traditioner:

• Talet 70 återfinns i de 70 nationerna (1 Mos 10, i den hebreiska texten), Jakobs 70 ättlingar (2 Mos 1:5) och de 70 äldste som Mose utser (4 Mos 11:24-25).
• Talet 72 används bara på ett ställe som inte är relevant (72 boskap i 4 Mos 31:33). Det finns dock flera judiska traditioner som lyfter fram att det var 72 äldste som Mose utsåg (6 st från var och en av de 12 stammarna). Eldad och Medad (4 Mos 11:26) tolkas utöver de 70 äldste (4 Mos 11:24-25). Enligt Talmud var det 72 äldste som översatte Septuaginta. Ett möjligt scenario är att den som kopierat, influerad av dessa traditioner, har skrivit 72.



De sjuttio kommer tillbaka
17De sjuttio [vissa manuskript 72] återvände glada och berättade: "Herre, till och med demonerna lyder oss i ditt namn."
     18Han sa till dem: "Jag såg Satan [fursten till alla demoner som måste lyda er] slungas ner från himlen som en blixt (snabbt och uppseendeväckande). 19Se, jag har gett er auktoritet att trampa på ormar och skorpioner, och auktoritet över all fiendens styrka. Ingenting ska på något sätt kunna skada er. 20Men [även om det är stort och fantastiskt], gläd er inte över att andarna lyder er, utan [gläd er i stället desto mer] över att era namn är skrivna (upptecknade, ingraverade) i himlen."
     21I samma stund fylldes Jesus med jublande glädje i den helige Ande och sa [bedjande]:
"Jag prisar dig Fader, himlens och jordens Herre,
    för att du har dolt detta för de lärda och kloka
    och uppenbarat det för spädbarn (okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än).
Ja, Fader, så har du bestämt. 22Allt har min Fader anförtrott åt mig.
Ingen vet vem Sonen är,
    utom Fadern,
    och ingen vet vem Fadern är,
utom Sonen

och den som Sonen vill uppenbara det för."


23Sedan vände sig Jesus till lärjungarna [de tolv och kanske även de sjuttio] och sa enbart till dem (samtalade privat med dem): "Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de ögon som ser vad ni ser! [Gläd er i frälsningen, att era namn är upptecknade i himlen, se vers 20. Ett liknande uttalande finns i Matt 13:16.] 24Jag säger er: många profeter och kungar längtade efter att få se och höra vad ni ser och hör [just nu], men fick inte se och höra det."

Den barmhärtige samariern
25En laglärd [expert på hur Mose undervisning skulle tolkas] reste sig upp för att pröva Jesus (sätta honom på prov) och sa: "Lärare, vad ska jag göra för att få (ärva) evigt liv?" [Hans intentioner är inte helt ärliga, han är mer intresserad av att se hur Jesus klarar av att svara på teologiska frågor.]
     26Jesus svarade honom [genom att ställa en motfråga]: "Vad står det i undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. nomos]? Vad läser du där (hur tolkar du det stället)?"
     27Han svarade [genom att citera 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18]:
"Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren din Gud,
    av hela ditt hjärta,
    av hela din själ,
    av hela din kraft
        och av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia);
och din nästa (din medmänniska) som dig själv."
28Jesus sa till honom: "Du har svarat rätt. Gör detta så får du leva [uppleva ett välsignat liv här på jorden och evigt liv i Guds rike]."
    

Än i dag slingrar sig den flera tusen år gamla vägen från Jerusalem ner mot Jeriko längs med ravinens kant. Här är scenen för liknelsen om den barmhärtige samariern.

29Fast besluten att rättfärdiga sig själv frågade han Jesus: "Vem är då min nästa (medmänniska)?" [Enligt judarna räknades bara de egna landsmännen som "ens nästa". Jesu svar hade överbevisat mannen om att han inte levde upp till budet.]
     30Jesus tog upp diskussionen [skiftar fokus från att bli utfrågad till att i stället leda samtalet] och svarade:
"En man [en jude] var på väg från Jerusalem ner till Jeriko. Han råkade ut för rånare som tog hans kläder och misshandlade honom, sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd. [Jeriko är en stad 3 mil nordost om Jerusalem. Vägen mellan dessa städer sträcker sig genom berg och öken med en höjdskillnad på över 1 000 meter. Det var inte ovanligt att rånarligor höll till i dessa trakter.]
     31Av en händelse kom en präst ner [mot Jeriko] samma väg, och när han fick se honom gick han förbi på andra sidan av vägen. 32På samma sätt kom en levit till platsen. Han såg honom, men gick förbi på andra sidan av vägen.

[I Jeriko bodde tusentals präster och leviter. Prästerna ansvarade för offren och leviterna tjänade under prästerna i templet som assistenter, dörrvakter, musiker och sångare. En präst eller levit tjänstgjorde fem gånger per år i templet. Det står att de 'passerade samma väg', vilket innebär att de var på väg hem från Jerusalem efter en sådan tjänstgöringsperiod. De hade just 'tjänat Gud' i templet under en vecka, men det verkar bara varit en yttre plikt. De hade ingen speciell tid att passa, de är på väg hem, ändå väljer de att medvetet se åt andra hållet och gå förbi en medmänniska i nöd.]

33Men en samaritan (gr. samarites) [samarier och utövare av den samaritiska trosriktningen] som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. [Judarna ville inte ha något samröre med de illa ansedda samaritanerna, se Joh 4:9.] 34Samariern gick fram till honom, förband hans sår och hällde olja och vin i dem [tvättade dem rena och desinfekterade dem]. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sa: 'Sköt om honom, och alla ytterligare utgifter betalar jag dig när jag kommer tillbaka.' [Två denarer motsvarade två dagslöner, vilket räckte för två månaders vistelse för en person på ett värdshus.]

36Vem av dessa tre har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska?"
37Han [den skriftlärde, se vers 25] svarade: "Den som visade barmhärtighet (nåd) mot honom." Då sa Jesus till honom: "Gå och gör likadant (agera på samma sätt)."





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)