[Undantag från krigstjänst:]
"Vilken man finns bland er som har byggt ett nytt hus,
    och inte invigt det?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han dör i striden och en annan man inviger det.

⁶Och vilken man finns bland er som har planterat en vingård,
    men inte ätit dess frukt?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han dör i striden och en annan man äter dess frukt.

⁷Och vilken man finns bland er som har trolovat sig med en kvinna,
    men inte tagit henne till hustru?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han dör i striden och en annan man tar henne." [En liknande lag finns i 5 Mos 24:5 som friställer en nygift man under ett år för hans frus skull.]

[Rabbiner lär utifrån denna ordning att en man först ska ordna en bostad och ha ett arbete (plantera en vingård) innan han gifter sig.]

⁸Och generalerna ska vidare tala till folket och säga:

"Vilken man finns hos er som är ängslig och räddhågad?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kan hans bröders hjärtan smälta (börja bli räddhågsna) som hans hjärta."

⁹Och det ska ske när generalerna har slutat att tala till folket att härens kaptener ska utses som ledare för folket.

När du närmar dig en stad för att strida mot den, då ska du förkunna frid (shalom) till den. ¹¹Om staden svarar dig med frid (shalom) och öppnar sina portar för dig, då ska allt folk som finns därinne bli dina tvångsarbetare (skattskyldiga) och de ska betjäna dig. ¹²Om de inte vill ingå fred med dig utan vill strida mot dig, då ska du belägra dem. ¹³När Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger dem i din hand, då ska du slå varje man därinne med din svärdsegg (döda alla män), ¹⁴men kvinnorna och de små (spädbarn, koltbarn) och boskapen och allt som finns i staden, även allt tillspillogivet därinne, ska du ta som byte åt dig och du ska äta det du plundrat från dina fiender som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har gett dig. ¹⁵Så ska du göra mot alla städer (befästa städer med mur – hebr. ir) som är långt bort från dig, som inte tillhör dessa folks städer.

Krigslagar för folken i Kanaans land
¹⁶Dessa städers befolkning som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv, där ska du inte låta något som andas få leva [du ska döda allt levande både människor och boskap]. ¹⁷Du ska i grund förgöra dem:
    hettiterna och amoréerna,
    kanaanéerna och perisséerna,
    hivéerna och jevusiterna
som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har befallt dig [Jos 6:17], ¹⁸så att de inte lär dig att följa alla deras styggelser som de har gjort med sina gudar (elohim), så att du syndar mot Herren (Jahveh) din Gud (Elohim). ¹⁹När du belägrar en stad en längre tid, då du strider mot den för att inta den, ska du inte fördärva dess träd genom att slunga en yxa mot dem, för du ska äta av dem [trädens frukt] och du ska inte hugga ner dem, för fältets träd är väl inte en människa så att du behöver belägra det? ²⁰Bara de träd som du vet är träd som man inte använder till mat, dem kan du fördärva och hugga ner så att du kan bygga belägringsvallar mot staden som du strider med till dess att den faller.

Tillbaka upp

---

Ps 73:1-28

TREDJE BOKEN (Psalm 73-89)

Den tredje boken i Psaltaren består av 17 psalmer, Psalm 73-89.

Psalm 73 – Varför har de gudlösa framgång?
¹

Psalmen tar upp mysteriet med hur onda människor till synes kan ha bekymmerslösa och framgångsrika liv. Här, liksom i Psalm 1 och Psalm 2, har de gudlösa en framträdande roll. Ordet för god, hebr. tóv, ramar in psalmen, se vers 1 och 28. Detta ger oss den första ledtråden till svaret på denna fråga: Guds perspektiv och hans godhet. Till en början är psalmisten på hal mark (vers 1-3), medan de onda verkar vara säkra (vers 4-12). Men i slutet på psalmen är situationen omvänd: de onda halkar (vers 18-20) och psalmisten står stadigt (vers 21-28). Detta förstärks även i hur de lidande begreppen speglas: "nöd/för svårt" (vers 5a och 16) och "plågas" (vers 5b och 14).

Författare: Asaf

Struktur: Det hebreiska ordet ak, översatt "ja", delar upp psalmen i tre delar vid vers 1, 13 och 18. Vers 1-12 beskriver problematiken i tolv rader; vers 13-17 är en vändpunkt; följt av lösningen i tolv rader. Psalmen talar om förvirring och tvivel, och gör det på ett mycket strukturerat sätt.

En psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Asaf.

[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]

Jag snavar – de ogudaktiga tycks stå säkert
Ja (sannerligen), Gud (Elohim) är god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.

²Men när det gäller mig [här kommer min personliga berättelse]:
    min fot höll nästan på att snava,
    mina steg for undan under mig [de var nära att slinta],
³för jag var avundsjuk på de arroganta (högmodiga)
    när jag såg de ondas (de ogudaktigas) framgång [välgång på alla områden].
⁴För de lider inga kval när de dör (de slipper hinder och plågor fram till sin död)
    och deras kropp är välmående (deras hull ser välnärt, fett och fylligt ut).
⁵De drabbas inte av mänsklig nöd (svårighet, oro, misär, sorg – hebr. amal) [som vanliga dödliga]
    och de plågas inte som andra människor [ordagrant: som människa rörs/nås/slås de inte heller].

⁶Därför omsluter högfärd (arrogans, högmod, stolthet) dem som en halskedja,
    våld omger dem (sveper in dem) som en klädnad [mantel].
⁷Deras ögon sticker fram (buktar ut) ur fetman,
    de har gått bortom sitt hjärtas föreställningar (de har mer än deras hjärta kan önska; deras fantasier har ingen gräns). ⁸De hånar (bespottar, hädar, förlöjligar) och talar [öppet] om (hotar med) ondskefullt förtryck,
    överlägset talar de [som om det inte fanns någon Gud].
⁹De har satt (ställt) upp sin mun [öppnat sitt gap] mot himlarna,
    och deras tunga vandrar (far) fram över jorden.
    [De talar mot bättre vetande, mot Gud själv och deras skvaller sprider sig gränslöst.]

¹⁰Därför återvänder hans folk hit [till dessa ogudaktiga förtryckare]
    och suger (tömmer) i sig vatten i mängd (i fulla drag).
    [Kan också tolkas som att Guds folk gråter.]
¹¹De säger: Hur kan Gud (El) veta [hur har Gud känt till och varit intimt förtrogen med detta]
    och har den Högste (Elion) [någon] kunskap?
¹²Se, sådana är de onda,
    de gör det alltid enkelt för sig och samlar rikedom på hög (i lugn och ro förökar de ständigt sin rikedom).

Vändpunkten
¹³Ja (sannerligen), förgäves har jag bevarat mitt hjärta rent
    och tvättat mina händer i oskuld.
¹⁴För jag plågas (jag har blivit slagen) hela dagen och fått
    min [dagliga ranson av] tuktan varje morgon.

¹⁵Om jag hade sagt: Så [här] vill jag återberätta [resonera/uttala mig om detta],
    se, då skulle jag ha förrått en generation av dina barn (svikit dina söners släkte).
¹⁶Och när jag funderade för att förstå (försökte begripa; bli intimt förtrogen med) detta,
    var det för svårt (hebr. amal, se vers 5) för mig [i mina ögon],
¹⁷till dess jag gick in i Guds (Els) helgedom
    och förnam (insåg; kunde urskilja) deras slut [de ondas och de ogudaktigas öde].

Deras fasader faller – jag står fast
¹⁸Ja (sannerligen), på hala platser ställer du dem (du ställer dem på det hala),
    du har störtat dem i fördärvet [de har fallit för sina egna lögner].
¹⁹Hur blev de inte ödelagda på ett ögonblick,
    de förgicks (rycktes bort) – fick en ände med förskräckelse (det slutade i katastrof) [plötslig död].
    [Hes 26:21; Job 18:14]
²⁰Liksom när man vaknar upp ur en dröm, ska du, Herre (Adonai)
    – när du står upp –
    förakta deras skuggbilder (yttre sken; illusioner) [som om de vore fantasier].

²¹När mitt hjärta visar sig vara bittert [när jag blir sur och snarstucken]
    och det sticker till i mina njurar [när jag känner ett styng i mitt inre],
²²då är jag brutal (vettlöst oförnuftig) och okunnig.
    [När det gäller mig så är jag då utan personlig vetskap eller kännedom.]
    Jag har varit som boskap [plural; som en stum och vilsen boskapsflock] inför dig.

²³Men nu är jag alltid hos dig,
    du håller mig i min högra hand [och har så gjort hela tiden].
²⁴Du vägleder mig med ditt råd [du leder mig fram enligt din plan],
    du tar sedan emot mig med ära (efteråt tar du med mig i härlighet).
²⁵Vem har jag i himlarna [utom dig]?
    Och förutom dig finns det ingenting jag [någonsin] önskar (har nöjt mig med; glatt mig åt) [här] på jorden.
    [Himlarna/jorden är en s.k. merism – Gud är det viktigaste av allt i hela universum!]
²⁶När mitt kött (kropp) och mitt hjärta ger (har gett) upp,
    är Gud (Elohim) mitt hjärtas klippa och min del (min lott som tilldelats mig) för evigt.
²⁷För se, de som är långt borta från dig ska gå förlorade [de vandrar bort och försvinner].
    Du förgör alla dem som [lättsinnigt – likt en sköka] är otrogna mot dig.

²⁸Men när det gäller mig så är det gott (hebr. tóv) att vara nära (dra mig nära; närma mig) Gud (Elohim).
    Jag har gjort Herren Gud (Adonai Jahveh) till min tillflykt [jag sätter mitt hopp och min förtröstan till honom].
    Jag ska förkunna (återge, resonera, uttala mig) [se vers 15] om alla dina verk.

[Frasen "vad gäller mig" (hebr. va ani) är identisk med inledningen i vers 2 och återfinns även i vers 22 och 23.]

Tillbaka upp

---

Ords 12:10

¹⁰Den rättfärdige tar hand om sina djur (känner och har medlidande med dem),
    men den ogudaktiges "barmhärtighet" ("nåd") är grymhet.

Tillbaka upp

---

Luk 9:28-50

Jesus förvandlas

Bilden är tagen strax utanför Nasaret där man blickar ut åt öster och ser berget Tabor (Tavor) ensamt resa sig på Jisreelslätten.

²⁸Omkring åtta dagar efter att Jesus sagt detta [att han skulle komma i härlighet och att några av dem skulle få se Guds rike med sina ögon, se vers 27] tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be.

[Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i Caesarea Filippi i norr (Mark 8:27) och efteråt nämns det att de är i Galileen (Mark 9:30). De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra Galileen som man kan nå på fyra dagar från Caesarea Filippi.]

²⁹Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev skinande vita (som blixtars sken). ³⁰Plötsligt var där två män som samtalade med honom. Det var Mose och Elia ³¹som visade sig i härlighet. De talade om hans bortgång [gr. exodus, dvs. hans uttåg från den här världen] som han skulle fullborda i Jerusalem. [Ordet exodus anspelar även på israeliternas uttåg/exodus ur Egypten som Andra Moseboken handlar om.] ³²[Det är antagligen natt nu eftersom de var där till nästa dag, se vers 37.] Petrus och de andra sov tungt (var nedtyngda av sömn), men när de vaknade upp (skakat av sig tröttheten) såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom. ³³När männen var på väg att skiljas från honom sa Petrus till Jesus: "Mästare, det är ljuvligt för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sa.

[Även om denna händelse förmodligen äger rum på våren gör Petrus kopplingar till lövhyddohögtiden, sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se Apg 3:21. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40-42.]

³⁴Medan han talade, kom ett moln och började överskugga (sänkte sig ner över) dem [Jesus, Mose och Elia], och lärjungarna blev förskräckta när de gick in i molnet. [Molnet är en symbol på Guds närvaro, se 2 Mos 16:10; 24:15-18; 1 Kung 8:10; Luk 1:35. En molnstod ledde israeliterna genom öknen, se 2 Mos 13:21.] ³⁵Ur molnet kom en röst som sa: "Detta är min Son – min Utvalde (som jag har utvalt). Lyssna till honom." [Mark 9:7; Luk 3:22; 1 Pet 2:4]
     ³⁶Medan rösten tonade bort, stod Jesus där ensam. Lärjungarna höll tyst och berättade inte för någon just då vad de hade sett.

[Petrus skriver drygt 35 år senare om denna upplevelse på berget, se 2 Pet 1:16-18.]

En pojke befrias
³⁷Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor. ³⁸Då ropade en man ur folkhopen: "Lärare, jag bönfaller dig, kom och se min son. Han är mitt enda barn! [Ordet för se är en medicinsk term för att undersöka, ordet för bönfaller är deomai som är ett starkt ord som uttrycker en bön för ett stort behov.] ³⁹En ande tar tag i honom så att han plötsligt skriker, den sliter i honom så att han tuggar fradga. Det är knappt att den släpper honom och slutar plåga honom. ⁴⁰Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut den, men de kunde inte."
     ⁴¹Jesus svarade: "Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro) som är helt fördärvat! [Det är inte otroligt att associationerna går till israeliterna som vandrade i öknen och tappade tron och i stället tillbad guldkalven då Mose gick upp på berget Sinai.] Hur länge ska jag vara kvar hos er? Hur ska jag stå ut med er?" ⁴²Medan pojken [tillsammans med sin far] var på väg fram [till Jesus] kastade demonen omkull honom och ryckte och slet i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden och helade pojken och gav honom tillbaka till hans far. ⁴³Alla häpnade (överväldigades) över Guds storslagna makt (storhet, majestät). [Folket förstod att det Jesus gjort var av Gud. Ordet "makt" beskriver Guds majestät. Förutom Lukas är det bara Petrus som använder ordet, se 2 Pet 1:16.]

Medan alla [hela folkskaran] förvånades (började spekulera i orsaken till Jesu gärningar) sa han till sina lärjungar [när de vandrade genom Galileen, se Mark 9:30]: ⁴⁴"Hör nu vad jag säger (ordagrant 'lägg dessa ord i era öron', glöm inte dessa ord, lyssna noga nu): Människosonen kommer att utlämnas i människors händer."
     ⁴⁵Men de förstod inte detta uttalande (ord – gr. rhema) [om hans lidande och död]. Det var fördolt för dem så att de inte kunde förstå det, och de vågade inte fråga honom om detta uttalande.

Jesus undervisar lärjungarna

Var ödmjuka – betjäna varandra
⁴⁶Men en diskussion uppstod bland lärjungarna, den rörde frågan om vem av dem som var störst (hade mest värde, inflytande och auktoritet). ⁴⁷Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan. Han tog ett barn och ställde det bredvid sig ⁴⁸och sa till dem: "Den som välkomnar det här barnet i mitt namn välkomnar mig. Den som välkomnar mig välkomnar honom som har sänt mig. För den som är minst bland er alla, han är [den som verkligen är] stor."

[Det grekiska ordet paidion beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig troligtvis i Petrus hus i Kapernaum, se Mark 9:33, så det är inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet.]

Var inkluderande – den som inte är emot oss är för oss
⁴⁹[Johannes, den yngste lärjungen, kommer ihåg ett tillfälle då de försökt stoppa en man som inte gjorde saker på exakt samma sätt som de. Hade de varit för kritiska när de fördömt honom?]

Johannes sa till honom: "Mästare, vi såg en man som inte följer oss driva ut demoner i ditt namn, och vi förbjöd (hindrade) honom gång på gång eftersom han inte var med oss (en av dina lärjungar)."
     ⁵⁰Men Jesus sa: "Sluta att hindra honom. Den som inte är mot er är för er."

Tillbaka upp