Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 9/1

1 Mos 9, Matt 7:15-29


1 Mos 9

Aldrig mer en flod
1Gud (Elohim) välsignade Noa (hebr. Noach) och hans söner och sa till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden. 2Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand (ni har fått auktoritet att råda över dem). 3Allt som lever och rör sig ska vara er föda, på samma sätt som jag gav er de gröna växterna [1 Mos 1:30], ger jag er allting.

[Välsignelsen som Gud ger Noa speglar den välsignelse som Adam fick i 1 Mos 1:28. En skillnad är att nu finns synden i världen, och människan ska inte längre råda över djuren. I stället för ett frivilligt underordnande så finns nu en komponent av rädsla hos djuren. Även om att äta kött tidigare var tillåtet, t.ex. Abels blodsoffer var välbehagligt inför Gud och Noas rena djur under deras år i arken, så blir det nu en tydligt uttalad tillåtelse att använda djur till föda.]

4Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig ska ni inte äta.

5Och för ert eget blod [mänskligt liv], ska jag utkräva (begära – hebr. darash) [vedergällning],
    av varje djur ska jag utkräva (begära) [vedergällning]
    och från människans (hebr. adam) hand,
    från varje broder, ska jag utkräva (begära) [vedergällning] för mänskligt liv.
6Den som utgjuter
    blod
        av en människa,
        genom en människa
    ska hans [förövarens] blod
utgjutas,
för Gud (Elohim) gjorde människan till sin avbild.

[Hebreiskan har inga prepositioner och de första sex orden formar en tydlig kiasm: shofech dam haadam baadam damo jishafech. Texten betonar ordet människa, som både offer och den instans som ska vedergälla brottet, genom att placera hebr. adam centralt. Att frasen också har sex ord för också tankarna till människans tal som är sex. Att utgjuta blod används i betydelsen överlagt mord, se 1 Mos 37:22; 1 Kung 2:31; Hes 22:4. Allt liv är heligt, och speciellt mänskligt liv. Anledningen till att Gud ser detta så viktigt är att människan är skapad till hans avbild. Att mörda en annan människa är ett angrepp på den människans skapare som är Gud själv.]

7Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden."

Guds förbund med allt levande
8Och Gud (Elohim) sa till Noa och hans söner: 9"Se, jag upprättar nu ett förbund med er och era efterkommande, 10och med alla levande varelser som finns hos er – fåglar, boskap och alla vilda djur – alla de som gick ut ur arken tillsammans med er. 11Jag upprättar mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv (kött) utrotas genom vatten från en världsvid översvämning. Aldrig mer ska en översvämning komma och fördärva jorden."
     12Gud sa: "Detta är tecknet på det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser som är med er, för alla kommande släktled:

Regnbåge i Bergslagen i Sverige

13Jag har placerat min båge [regnbågen] i skyn, och det ska vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. 14När jag härefter sänder moln över jorden, och bågen då syns bland molnen, 15ska jag komma ihåg mitt förbund mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och vattnet ska aldrig bli till en översvämning som fördärvar allt levande. 16När bågen visar sig i skyn ska jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud (Elohim) och alla levande varelser, allt liv (kött) på jorden."
     17Gud (Elohim) sa till Noa: "Detta är tecknet [regnbågen, som antagligen var synlig för Noa just när Gud talade dessa ord] på det förbund som jag upprättar mellan mig och allt liv på jorden."

[Regnbågen har sju huvudfärger: röd, orange, gul, grön, blå, indigo och violett. Dessa färger uppstår när vitt solljus bryts upp av vattendroppar, som fungerar som små prismor. Ytterst finns alltid rött (som har längst våglängd) och innerst violett (som har kortast våglängd). Talet sju står för fulländning och fullkomlighet, se även 1 Mos 21:29-31; Upp 4:3.]

Noa och hans söner
18Noas söner som gick ut ur arken var Shem (Sem), Cham (Ham) och Jafet. Cham (Ham) var far till Kanaan [som föddes senare]. 19Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig. [Se släktträdet i 1 Mos 10.]

Världens äldsta vinpress finns i en grotta i Areni i Armenien, inte långt från berget Ararat. Under utgrävningar 2008-2011 hittades en vinpress, kärl och rester av druvkärnor. Analyser av det biologiska materialet visar att denna vingård/press är 1000 år äldre än den tidigare äldsta från Israel. I samma grotta hittades samma år även världens äldsta lädersko (daterad till 3500 f.Kr.).

©Gregory Areshian

20Och Noa, en man av jorden, började plantera en vingård. 21Han drack av vinet och blev drucken, och han var naken (utan täcke) mitt i sitt tält. 22Cham (Ham), far till Kanaan, såg sin fars nakenhet [genitalier – hebr. ervah] och berättade det för sina två bröder utanför (tältet). 23Shem och Jafet tog ett skynke och lade på sina båda axlar och gick baklänges och dolde sin fars nakenhet. Deras båda ansikten var bortvända så att de inte såg sin fars nakenhet.

[Vad hade Cham gjort för något? Att se någons nakenhet är en hebreisk omskrivning för en sexuell handling, se 3 Mos 18:6-19. Eftersom vers 24 säger att Cham "gjorde" något med Noa kan det tolkas som att han inte bara såg, utan också förnedrade sin far på något sätt. En del judiska kommentatorer noterar att det inte nämns att Noa får några fler barn, så kanske kastrerade Cham honom. Andra har föreslagit en homosexuell akt, men där används andra ord i 3 Mos 18:22. Straffet blir också väldigt allvarligt, vilket kan tyda på att han inte bara såg. Samtidigt är nakenhet något skamfyllt i den hebreiska kulturen, se 1 Mos 2:25; 3:7. Att medvetet blotta sina föräldrar var allvarligt, se 2 Mos 20:12. Vad som talar för att han "bara" såg är att samma ord "se" används om bröderna Shem och Jafet som inte såg och fysiskt täckte över sin far. Vers 22-23 är strukturerat som en kiasm där den första frasen är "och såg ... sin fars nakenhet" och den avslutas med att bröderna "och sin fars nakenhet inte såg".]

24Noa vaknade från sitt vin och han visste vad hans yngsta son hade gjort mot honom, 25och han sa: "Förbannad är Kanaan, en tjänares tjänare (slav) ska han vara för sina bröder!" 26Och han sa vidare: "Välsignad är Herren (Jahveh), Shems Gud, och låt Kanaan bli hans tjänare. 27Må Gud (Elohim) utvidga Jafet och han ska bo i Shems tält och låta Kanaan bli deras tjänare."

Avslutning – Noa
28[Dessa två avslutande verser har samma struktur som 1 Mos 5:32, och ramar fint in denna sektion om Noa.]

Noa levde 350 år [300 år och 50 år] efter floden.
29Och var – alla Noas dagar – 950 år [900 år och 50 år].
Sedan dog han.

[Det finns åtskilliga flodberättelser över hela världen, vilket vittnar om ett gemensamt avlägset minne av en sådan världsvid katastrof. Bibelns flodberättelse är dock unik vad gäller dess totala avsaknad av mytologi, exakta angivelsen av arkens mått och hur länge floden varade.]

Matt 7:15-29

God eller dålig frukt
15"Var ständigt på vakt mot falska profeter [människor som säger sig tala inspirerat av Gud och föra hans talan, men inte gör det]. De kommer till er klädda som lamm [i fromma yttre uttryckssätt], men i sitt inre är de rovlystna vargar [hungriga efter att plundra och förgöra]. 16På deras frukt ska ni klart och tydligt känna igen dem.

Man plockar väl inte
    vindruvor från törnbuskar
eller
    fikon från vilda tistlar?

[Ordet för törnbuskar (gr. akantha) kommer från ordet för extremer (gr. akmen) och beskriver något som dras till den yttersta punkten, som en spets eller tagg. Symboliskt kan det syfta på läror som ensidigt bara betonar en sanning. Tistlar är ett ogräs som bränner och sticker, och vars karaktär är att tränga undan andra plantor. Törne och tistel beskriver bildligt de falska profeternas tal och sätt.]

17På samma sätt bär ett friskt träd god (vacker, hälsosam) frukt, medan ett sjukt (murket) träd bär dålig (rutten, ond) frukt. 18Ett friskt träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett sjukt träd bära god frukt. 19Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden. 20Alltså, ni ska klart och tydligt känna igen dem [de falska profeterna] på deras frukt.

21Inte alla som säger (har för vana att säga) till mig: 'Herre, Herre' [upprepningen visar på ett tydligt ställningstagande för Jesus], ska komma in i himmelriket (himlarnas kungarike), utan den som gör (har för vana att utföra) min himmelske Faders vilja. 22På den dagen [vid tidens slut då Jesus ska döma alla människor] ska många [de falska profeterna, se vers 15] säga till mig:
'Herre, Herre,
    [Upprepningen indikerar att man verkligen trodde att man gjorde Guds vilja.]
har vi inte profeterat (predikat, talat inspirerat)
    med ditt namn,
och drivit ut demoner
    med ditt namn
och gjort många kraftgärningar (under, mäktiga gärningar)
    med ditt namn?'

[Här används gr. sos som översätts "med ditt" och inte "i ditt" namn.]

23Då ska jag öppet säga till dem:
'Jag har aldrig känt (hade ingen personlig relation med) er, gå bort från mig, ni som agerar laglöst [syndar – som avvisar och byter ut Guds lag mot er egen].'
[Det är möjligt att göra rätt saker och bygga en kristen verksamhet utan att känna Jesus. Relationen till Jesus, klippan, måste vara grunden i allt en kristen gör.]

Klippan eller sanden

Grunden och fundamentet avgör hur väl en konstruktion klarar påfrestningarna från en storm.

24Den (var och en) som därför hör [aktivt lyssnar till] dessa mina ord och gör [aktivt handlar] efter dem kan liknas vid en förståndig (klok, vis, insiktsfull) man som byggde sitt hus på klippan. [Ords 9:1; 24:3]
25Slagregnet kom [ovanifrån]
och vattenfloden kom [underifrån med översvämning]
och vindarna blåste
    och slog mot huset [som blev ansatt från alla håll] –
ändå föll det inte, för det hade grundats på (var byggt på) klippan.

26Den (var och en) som hör [aktivt lyssnar till] dessa mina ord men inte gör [aktivt handlar] efter dem kan liknas vid en dåraktig (trögtänkt, likgiltig) man [utan grepp om verkligheten] som byggde sitt hus på sanden.

Wadi Amud.

27Slagregnet kom [ovanifrån]
och vattenfloden kom [underifrån med översvämning]
och vindarna blåste
    och slog mot huset [som blev ansatt från alla håll] –
och det föll, och dess fall var stort [ljudligt, överraskande – det föll ihop med ett stort brak]."

[Intill platsen för Bergspredikan ligger dalgången Wadi Amud. Den sträcker sig från den högt belägna staden Safed ner till Galileiska sjön, en nivåskillnad på över 1 000 meter. Största delen av året är flodbädden torrlagd men efter kraftiga skyfall fylls den med forsande vatten. Åhörarna kunde säkert föreställa sig de två husprojekten med ett hus högt upp på en klippavsats och det andra nere på sanden i flodbädden. De såg inom sig vinterstormarna med regn, den forsande vårfloden och vindarna som slet sönder huset på sanden och svepte bort det. Sanden symboliserar ofta det som är föränderligt, mänskliga åsikter och läror. Samma stormar – prövningar på alla livets områden – slår mot både den rättfärdige och den orättfärdige. Skillnaden är att den vise inte bara hör, utan också gör det Jesus lär, se också vers 21-23. Den som väljer att bygga sitt liv och sin tjänst på Jesus, har en stadig grund både i detta liv och i evigheten.]

28När Jesus hade avslutat detta tal [hela Bergspredikan, Matt 5-7] häpnade folket över hans undervisning (de fick ett plötsligt uppvaknande, hela deras tidigare begreppsvärld utmanades), 29för han undervisade som en som hade auktoritet och inte som deras skriftlärda [som mestadels citerade andra rabbiner].





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)