Psalmen är den längsta bönen om Guds hjälp och ingripande i hela Psaltaren. Bönen har flera olika teman: personliga problem, fiender, egen synd och hur Gud upplevs overksam och tillåter lidande. Här finns även en sektion med den lidande tjänaren (vers 8-13) som har profetiska undertoner och citeras av Jesus. I sig självt är inget av dessa teman ovanliga i Psaltarens böner, det speciella är att alla finns samlade i en lång bön. Psalmen visar hur komplext livet kan vara och hur alla dessa områden kan påverka.

Författare: David

Citeras:
Vers 5 citeras i Joh 15:25
Vers 10a citeras om Jesu uttalande i Joh 2:17
Vers 10b citeras i Rom 15:3
Vers 4 och 22, Jesu törst och vinättika, se Matt 27:34, 48; Mark 15:36; Luk 23:36; Joh 19:28-29
Vers 23-24 citeras av Paulus i Rom 11:9-10
Vers 26 citeras angående blodsåkern där Judas dog, se Apg 1:20

Struktur: Psalmen börjar med problem men avslutas i lovprisning.

1. Bön till Gud, vers 1-30
2. Individuell lovprisning, vers 31-34
3. Gemensam lovprisning, vers 35-37

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till liljorna (hebr. al-shoshannim) [en symbol för skönhet, kan syfta på en då känd melodi eller ett sexsträngat instrument], av (till) David.

[Ordet lilja/liljor används i fyra psalmer, se Ps 45:1; 60:1; 80:1.]

Bön om hjälp
²[Den första sektionen, vers 2-30, ramas in av ordet "fräls".]

Fräls (rädda) mig Gud (Elohim)
    för vattnen [bildligt för kaos] har kommit ända upp till halsen (nacken, själen – hebr. nefesh).

[Hebr. nefesh beskriver en levande varelse och överästts med ordet själ. Psalmisten jämför sig själv med en hjälplös, drunknande man. Hela hans existens är i fara, se även Ps 105:18; Ords 23:2; Jona 2:6.]
³Jag har sjunkit djupt i dyn,
    utan fotfäste,
jag har hamnat på djupt vatten
    och en flodvåg översköljer mig.
⁴Jag är utmattad av mitt ropande (i bön),
    min strupe är uttorkad,
mina ögon sviker mig
    i min väntan efter Gud (Elohim).
⁵Fler än hårstråna på mitt huvud,
    är de som hatar mig utan orsak.
Många (starka, som ett vilddjur som knäcker ett ben i sin käke) är de som vill fullständigt släcka ut (tysta) mig,
    som attackerar med sin lögn.
Vad jag inte stulit
    måste jag nu ersätta det?
⁶Gud (Elohim) du känner till, vet allt, om min dårskap.
    Mina överträdelser är inte dolda för dig.

⁷Må de som sätter sitt hopp till dig, inte skämmas för min skull,
    Herre (Adonai), Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
Låt inte dem som söker dig hamna i förvirring genom mig,
    Israels Gud (Elohim).

⁸För din skull har jag utstått hån,
    förvirring har täckt mitt ansikte.
⁹Jag har blivit en främling för mina bröder,
    som en främling för min mors söner.
¹⁰Nitälskan (en djup passion och kärlek) för ditt hus har ätit upp (förtärt) mig,
    och smädelserna från dem som smädar dig har fallit över mig.
¹¹När jag grät och fastade (utgöt min själ – hela min person),
    blev det till smädelse för mig (hånade de, gjorde de sig lustiga över min längtan efter dig).
¹²Jag klädde mig i sorgdräkt (säckklädnad),
    men jag blev som ett ordspråk för dem.
¹³De som sitter i portarna [inflytelserika, "fint folk"] pratar (skvallrar) om mig
    och jag är ämnet för dryckesvisorna bland dem som dricker sig druckna [de på samhällets botten].

¹⁴[I detta stycke, vers 14-19, finns femton imperativ efter bönen "svara mig" i vers 14.]

Men jag låter mina böner gå till dig, Gud (Jahveh),
    i nådens tid [då Gud välkomnar, accepterar, villkorad nåd – hebr. ratson, se 3 Mos 1:4.]
Gud (Elohim) i din stora nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed) svara mig
    med sanningen om din frälsning (med sanningen som befriar).

[I denna vers finns både villkorad nåd (hebr. ratson) och kärleksfull omsorgsnåd (hebr. chesed). Genom hela Bibeln hör nåd och sanning ihop. De finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. Den sista delen klingar likt Jesu uttalande i Joh 8:32: sanningen ska göra er fria!]

¹⁵Rädda (ryck bort) mig från dyn och låt mig inte sjunka,
    låt mig bli befriad från dem som hatar mig, upp ur de djupa vattnen.
¹⁶Låt inte flodvågen dränka mig;
    låt inte djupet svälja mig;
    låt inte slukhålet stänga sin mun över mig!

¹⁷Svara mig, Herre (Jahveh),

för din nåd (kärleksfulla omsorg) är god;
i enlighet med din stora barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd).

Vänd ditt ansikte till mig,
¹⁸och dölj (göm) inte ditt ansikte för din tjänare.
[Att dölja sitt ansikte betyder att ignorera, se Ps 13:2; 51:11, eller ännu starkare att avvisa, se Ps 30:8; 88:14]

För jag är i nöd,

svara mig med hast (fort).

Tillbaka upp

---

Ords 12:1

Älska kunskap med tillhörande korrigering
¹Den som älskar korrigering (rättning, fostran) han älskar kunskap (insikt, förståelse),
    men den som hatar tillrättavisning är helt omdömeslös (enfaldig, dum).

Tillbaka upp

---

Luk 7:36-8:3

En kvinna smörjer Jesu fötter

Rekonstruktion av matsalen, triclinium, där man låg till bords i ett finare romerskt hus. Bilden är tagen på museet i den spanska staden Zaragoza. Här grundade kejsar (Caesar) Augustus staden Caesaraugusta omkring 10 f.Kr.

³⁶En av fariséerna frågade om Jesus ville äta middag med honom, så han gick in till fariséns hus och lade sig till bords. [Man låg på sidan med huvudet närmast bordet.]
     ³⁷I staden [antagligen Kapernaum] fanns en kvinna som var en synderska. [Hon var känd i staden för sin livsstil, det är troligt att hon var prostituerad.] När hon fick höra att Jesus låg till bords i fariséns hus, gick hon dit med en alabasterflaska med balsam (olja, parfym). [I Mark 14:5 och Joh 12:5 där en liknande händelse inträffar motsvarar värdet på en sådan flaska en årslön.] ³⁸Hon stod bakom Jesus vid hans fötter och grät. Hennes tårar var som regndroppar som vätte hans fötter och hon torkade dem med sitt hår. Hon kysste hans fötter gång på gång och började sedan smörja dem med balsam.

[Verben i föregående vers ger en detaljerad beskrivning av varje rörelse som kvinnan gör. Att hon deltar på middagen är inte så förvånande. När en lärare var inbjuden att äta var åhörare välkomna att stå utmed väggarna och lyssna, men sättet hon närmar sig Jesus var ovanligt, särskilt med tanke på hennes rykte.]

En konstnärs skildring av en finare måltid i ett triclinium som bestod av tre soffor som formade ett U. Namnet kommer från "tri" som betyder tre och "kline" för soffa.

³⁹När farisén som hade bjudit dit honom såg det, sa han till sig själv: "Om den mannen var en profet (och det är ju helt uppenbart att han inte är det, för då) skulle han veta vilken sorts kvinna som rör vid honom, hon är en värdelös synderska (en notorisk syndare)."
     ⁴⁰Då sa Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig."
    Han svarade: "Lärare, säg det."
     ⁴¹[Jesus berättar nu en liknelse:] "En penningutlånare hade två män som stod i skuld till honom. Den ene var skyldig 500 denarer [dagslöner], den andre 50 [dagslöner]. ⁴²När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer att älska honom mest?"

[Liknelsen gör det klart att alla har syndat och står i skuld till Gud, se Rom 3:22. En denar var en arbetares dagslön. Den ene var skyldig tjugo månadslöner, den andre två. De två skulderna representerar inte syndens storlek, utan medvetenhet om sin synd. I alla närvarandes begreppsvärld ansågs Simon tio gånger bättre än kvinnan, och man identifierade kvinnan med den personen i liknelsen som var skyldig mest. Men liknelsen säger inte att Simon var mindre brottslig inför Gud. Kvinnan visste att hon hade syndat mot Gud, medan Simon var ovetande om sitt bedrövliga tillstånd.]
     ⁴³Simon svarade: "Jag antar att det är den som fick mest efterskänkt."
    Jesus sa till honom: "Du har valt (dömt) rätt."
     ⁴⁴Sedan vände han sig mot kvinnan, och sa till Simon:

"Ser du den här kvinnan?
Du gav mig inte vatten till mina fötter när jag kom in i ditt hus,
    men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
⁴⁵Du gav mig ingen välkomstkyss,
    men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit.
⁴⁶Du smorde inte mitt huvud med olja [vanlig enkel olivolja],
    men hon har smort mina fötter med balsam [dyr parfymerad välluktande olja].
⁴⁷Det är därför som jag säger dig att alla hennes många synder är förlåtna. Hennes stora kärlek visar det. Men den som har fått lite förlåtet älskar lite."

     ⁴⁸Sedan sa han till henne: "Dina synder är förlåtna." ⁴⁹Men de som var runt bordet började säga till varandra: "Vem är han som till och med förlåter synder?"
     ⁵⁰Han sa till kvinnan: "Din tro har frälst (räddat, helat, upprättat) dig. Gå i frid!"

[Det är inte på grund av att hon tjänat Jesus och tvättat hans fötter och smort dem som hennes synder blir förlåtna; det är på grund av hennes tro på Jesus. Hon visar stor kärlek i tacksamhet för att han har förlåtit alla hennes synder.]

Kvinnor som följde Jesus

Stig i Galileen.

¹Kort efter detta [de två helandeundren, frågorna från Johannes Döparens lärjungar och middagen hos Simon som beskrivs i föregående kapitel] vandrade Jesus från stad till stad och från by till by och predikade (förkunnade) evangeliet (de glada nyheterna) om Guds rike. De tolv [lärjungarna] var med honom ²och även några kvinnor som hade blivit befriade från onda andar och helade från sjukdomar [och några av dem var]:

Maria, som kallades Magdalena [som betyder "hon från Magdala", fiskeort mellan Tiberias och Kapernaum], från vilken sju demoner farit ut.
³Johanna, hustru till Kusas, som var Herodes [Antipas] förman (ansvarig för familjens angelägenheter – gr. epitropos). [Evangeliet nådde in i samhällets högsta skikt.]
Susanna
och många andra [kvinnor som blivit helade av Jesus].

Dessa kvinnor försörjde dem [Jesus och lärjungarna] med sina egna medel (ägodelar).

Tillbaka upp