Dubbelt arv – även i språket!
Det hebreiska språket har en intressant detalj som också visar på ett dubbelt arv. Verbet för att vara förstfödd är hebr. bachar. Ordet består av tre bokstäver: Bet, Chet och Resh. De 22 hebreiska bokstäverna (Alef, Bet, Gimel, osv) är också talvärden (1-9, 10-90, 100, 200, 300 och 400). Det som är speciellt med detta bachar är att varje bokstavs numeriska värde är dubbelt så stort som bokstaven före dem i alfabetet. Bet är den andra bokstaven i alfabetet och har talvärdet 2 (den första bokstaven Alef har värdet 1). Chet har värdet 20 (den föregående bokstaven Jod har värdet 10). Resh har värdet 200 (den föregående bokstaven Kaf har värdet 100). Faktum är att bara tre bokstäver uppfyller detta kriterium, och det är dessa tre bokstäver som bildar detta ord!

¹⁸Om en man har en uppstudsig och rebellisk son som inte vill lyssna på sin fars röst och på sin mors röst [båda föräldrarnas röster], och som inte vill lyssna på dem, trots att de tuktar (fostrar, tyglar; är stränga mot) honom, ¹⁹då ska hans far och hans mor ta tag i honom och föra ut honom till de äldste i staden och till dess port (den offentliga platsen i staden) [2 Mos 21:15; 3 Mos 20:9]. ²⁰De ska säga till stadens äldste: "Detta är vår uppstudsiga och rebelliska son, han lyssnar inte på vår röst. Han är en frossare och en drinkare." [Exakt samma ord som används i Ords 23:20-22.] ²¹Och stadens alla män ska stena honom med stenar så att han dör. Så ska du ta bort ondskan från din mitt och hela Israel ska höra detta och frukta (ta varning).

Dödsstraff – behandla ändå den döda kroppen med respekt
²²[Efter ett stycke som har handlat om dödsstraff, se vers 18-21, följer nu instruktioner att behandla kroppen med respekt.]

Om en man har begått en synd som är värd döden och han blir dödad och du hänger honom på ett träd, ²³då ska hans kropp inte lämnas kvar i trädet över natten, utan du ska begrava honom samma dag [Jesu kropp togs ner från korset i enlighet med detta bud]. För den som är hängd är en förbannelse (något lätt, en bagatell – hebr. klala) för Gud (Elohim). [Gal 3:13] Du ska inte förorena ditt land som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har gett till dig som ett arv.

[Trots att klala är det mildaste ordet för förbannelse som finns i bibelhebreiskan och handlar om att vara missunnsam, se ner på någon, vanära eller ta lätt på det hela som en bagatell, så betraktar Gud detta ändå som en stor synd som fördärvar landet med orenhet.]

Tillbaka upp

---

Luk 6:39-7:10

1. Blinda ledare
³⁹[Ordet "liknelse" är ordagrant "att kasta vid sidan om". Nu följer fyra liknelser med praktiska exempel från vardagen för att belysa och förklara de andliga sanningar Jesus förmedlat.]

Han berättade också en liknelse för dem:

"Kan en blind vägleda en blind? [Nej, självklart inte.]
Faller inte båda två i diket? [Jo, det gör de.]

⁴⁰En lärjunge är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. [Så var noga med vem du följer.]

2. Flisan och bjälken
⁴¹[På tal om blindhet:]

Varför ser du flisan (stickan, sågspånet, kornet) i din broders öga,
    utan att ens fundera på (vara medveten om) bjälken i ditt eget öga?
⁴²Hur kan du säga till din broder:
    'Broder, låt mig ta bort flisan (stickan, sågspånet, kornet) från ditt öga',
    när du själv inte ser bjälken i ditt eget öga?
Du hycklare [som inte lever som du lär utan "dömer under en teatermask" (gr. hypokrites, från hypo – under och krino – att döma/särskilja) dvs. agerar skenheligt]!
Ta först bort bjälken ur ditt eget öga,
    sedan kan du se klart och ta bort flisan ur din broders öga.

[Denna liknelse hör ihop med den förra, både flisan och bjälken är orsaken till blindhet. Den som kontrollerar någon annans syn måste själv ha bättre syn än den som han ska hjälpa. Den som tar bort en flisa, måste själv ha tagit bort bjälken från sitt eget öga. Innan du dömer/bedömer någon annan, rannsaka dig själv först. En ledare måste ha större andlig klarsyn än sina elever. Han måste själv praktisera de sanningar han lär ut.]

3. Trädet och dess frukt
⁴³[Jesus bygger vidare från förra liknelsen med bjälken (som kommer från ett träd), se vers 41-42, med ännu en liknelse:]

Det finns inget gott träd som bär dålig frukt,
    inte heller finns det något dåligt (murket) träd som bär god frukt.
⁴⁴Ett träd känns igen på sin frukt,
    för inte plockar man väl fikon från törnen
    eller skördar vindruvor från en törnbuske.

⁴⁵En god människa bär fram det som är gott
    ur sitt hjärtas goda förråd (skatt; skattkammare) [Matt 6:21],
och en ond [människa] bär fram det som är ont
    ur sitt onda [ur hjärtats onda förråd].
För av (utifrån) hjärtats överflöd (överskott) talar (predikar) [kommer långa eller korta haranger ur] hennes mun.

[I grekiskan beskrivs människan i bestämd form: "den goda människan" och "den onda". Se även Jak 3:1-12 om tungans makt. Sedan begynnelsen finns en andlig lag att naturen bär frukt 'efter sin art', se 1 Mos 1:11. Det som finns på insidan i hjärtat kommer förr eller senare att visa sig i människors tal och handlingar.]

4. Två hus
⁴⁶Varför kallar ni mig för 'Herre, herre' utan att göra det jag säger? [Upprepningen av herre, indikerar att man verkligen trodde att man gjorde Guds vilja.] ⁴⁷Den (var och en) som kommer till mig och hör [aktivt lyssnar till] mina ord och gör [aktivt handlar] efter dem, jag ska visa er [i följande illustration] vem han är lik:

⁴⁸Han är lik en man som när han bygger ett hus gräver djupt
    och lägger grunden på klippan [väljer att bygga sitt liv, sin tjänst och allt han tar sig för på Jesus].
När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset men förmår inte rubba det,
    eftersom det var väl byggt på klippan.

⁴⁹Men den (var och en) som hör och inte gör [praktiserar mitt ord],
    han är lik en man som bygger ett hus på sanden [mänskliga tankar och idéer, det jordiska],
    utan att lägga någon grund.
Floden vräker sig mot huset,
    och det rasar genast ihop och förödelsen blir stor."

[Det räcker inte att säga rätt saker – den som hör Jesu ord måste också agera på dem. Alla människor bygger sina liv, alla drabbas av stormar, frågan är på vilken grund huset är byggt.]

En officers tjänare botas

Än i dag kan man besöka Kapernaum - Jesu hemstad.

¹När Jesus hade hållit hela sitt tal [Luk 6:20-49] till folket, gick han in i Kapernaum [där han bodde i Petrus hus]. ²En romersk officer (centurion) där hade en tjänare som låg sjuk och var nära döden. Officeren satte stort värde på denne tjänare. ³När han fick höra om Jesus, sände han några av de judiska äldste [de judiska ledarna i Kapernaum] och bad honom komma och rädda tjänarens liv. [Här används prepositionen dia framför det grekiska ordet sozo som både betyder helad och frälst. Prepositionen som betyder "genom" förstärker att han önskar att hans tjänare blir "genom-helad", dvs. fullständigt helad på en gång.] ⁴De kom till Jesus och vädjade gång på gång ivrigt till honom: "Han är värd att du gör detta för honom, ⁵för han älskar [uppriktigt – på ett osjälviskt, utgivande sätt] vårt folk och har även byggt synagogan åt oss."

[En romersk centurion förde befälet över omkring åttio romerska soldater. Även om han tjänade tjugo gånger mer än en vanlig soldat, var det en stor uppoffring att bygga synagogan. Hans kärlek till det judiska folket visade sig i praktisk handling. Arkeologer har hittat flera inskriptioner från den här tiden som visar att det inte var ovanligt att hedningar bekostade judiska synagogor. Cornelius var också en romersk centurion som gav av sina medel till judarna, se Apg 10:1-2.]

⁶Jesus följde då med dem. Men när han nästan var framme vid huset skickade den romerska officeren några vänner och lät hälsa: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värdig att du går in under mitt tak. ⁷Därför ansåg jag mig inte heller värdig att själv komma till dig. Men säg bara ett ord så blir min tjänare (pojke) frisk. ⁸Jag är själv en man som [dagligen] står under andras befäl och har soldater under mig. Om jag säger: 'Gå', till en av dem så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör detta', så gör han det."
     ⁹När Jesus hörde detta förundrades han över honom (Jesus blir förvånad och överraskad) och sa till folket som följde honom: "Jag säger er, inte ens i hela Israel har jag sett en sådan stor tro." ¹⁰När de utskickade [vännerna till officeren] kom tillbaka till huset fann de tjänaren frisk igen.

[Samma ord, "förundras", i vers 9, används om Jesu förundran över otron han mötte när han besökte synagogan i sin egen hemstad, se Mark 6:6.]

Tillbaka upp