Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - onsdag 26/3

2 Mos 35, Luk 7:11-35

2 Mos 35

Tabernaklet byggs


Sabbatsregler
1Och Mose samlade hela församlingen av Israels söner och sa till dem: "Detta är orden som Herren (Jahveh) har befallt för att ni ska göra dem. 2Sex dagar ska arbete göras men den sjunde dagen ska för er vara en helig dag, en sabbat med fullkomlig vila (hebr. shabbat shabbaton) till Herren (Jahveh). Den som gör något arbete (den dagen) ska dödas. 3Ni ska inte tända någon eld i alla era boplatser på sabbatsdagen."

Material
4Och Mose talade till hela församlingen med Israels söner och sa: "Detta är de ord som Herren (Jahveh) har befallt och säger: 5Ta ibland er ett offer till Herren (Jahveh), alla som har ett villigt hjärta låt honom föra fram det, ett Herrens (Jahvehs) offer, guld och silver och brons, 6och blått och purpur och scharlakansrött och fint linne och gethår, 7och rödfärgat getskinn, och sälskinn och akaciaträ, 8och olja till lampan och kryddor till smörjelseoljan och till den söta rökelsen, 9och onyxstenar och stenar till infattning, till efoden och till bröstskölden.
     10Och låt varje man med ett vist hjärta ibland er komma och göra (tillverka) allt det som Herren (Jahveh) har befallt, 11Tabernaklet, dess tält och dess överdrag, dess spännen och dess brädor, dess tvärstänger, dess stolpar och dess socklar, 12arken och stängerna till den, locket (nådastolen, det som täcker arken) och draperiet (förhänget) till avskärmningen, 13bordet och dess stänger och alla dess tillbehör och skådebröden, 14menoran – ljusbäraren [den sjuarmade ljusstaken, se 2 Mos 25:31-40] och dess redskap och dess lampor och olja till ljusbäraren, 15och rökelsealtaret och dess stänger och smörjelseoljan och den söta rökelsen och draperiet (förhänget) till öppningen, till tabernaklets öppning, 16brännofferaltaret med dess galler av brons, dess stänger och alla dess redskap, vattenkaret och dess fundament, 17gårdens våder, dess stolpar och dess socklar och draperiet (förhänget) till gårdens öppning, 18tabernaklets tältpluggar och gårdens tältpluggar och dess linor, 19de broderade kläderna för tjänstgöring på den heliga platsen, de heliga kläderna till prästen Aron och kläderna till hans söner för att göra tjänst i prästämbetet."

[I vers 14 står det ordagrant: ´ljusbäraren menoran´. Detta kan vara ett sätt att betona att det är denna specifika ljushållare som är sjuarmad. Ordet ljushållare (hebr. maor) är en generell term för en ljusbärare som kan vara allt möjligt som bär och sprider ljus, används om t.ex. solen och månen, se 1 Mos 1:14-16.]

20Och hela församlingen, Israels söner, lämnade (ordagrant: "gick bort från framför") Mose. 21Och de kom, alla vars hjärta uppmuntrade honom, och alla vars ande gjort honom villig, och förde fram Herrens (Jahvehs) offer till arbetet med mötestältet och för all dess tjänstgöring och till de heliga kläderna. 22Och de kom, både män och kvinnor, så många som hade ett villigt hjärta och bar fram näsringar och örhängen och signetringar och gördlar, alla (slags) juveler av guld, och alla män förde fram ett offer av guld till Herren (Jahveh). 23Och alla män hos vilka man fann blått och purpur och scharlakansrött och fint linne och gethår och rödfärgat getskinn och sälskinn, förde fram dem. 24Alla som kunde bidra med ett offer av silver eller brons förde fram Herrens (Jahvehs) offer, och alla män som hade akaciaträ till något av arbetet förde fram det. 25Och alla kvinnor som hade visa hjärtan spann med sina händer och förde fram det som de hade spunnit, blått och purpur, scharlakansrött och fint linne. [Det står inte tyg eller garn i grundtexten men dessa färger syftar på det garn som kan användas till vävning.] 26Och alla kvinnor vars hjärta uppmuntrade dem med vishet spann gethår. 27Och ledarna förde fram onyxstenar och stenar till infattning till efoden och till bröstskölden, 28och kryddor och olja till ljusbäraren (ljusstaken) och till smörjelseolja och till den söta rökelsen. 29Israels barn (söner) förde fram ett frivilligt offer till Herren (Jahveh), varje man och kvinna vars hjärta hade gjort dem villiga att bidra till allt arbete som Herren (Jahveh) befallt skulle göras genom Moses hand.

Betsalel och Oholiav
30Och Mose sa till Israels söner: "Se, Herren (Jahveh) har kallat Betsalel, Oris son, Hurs (hebr. Chor) son av Juda stam, vid namn, 31och han har fyllt honom med Guds Ande i vishet, i förståelse och i kunskap och i allt slags hantverkskunskap, 32och till att utföra konstfullt arbete, att arbeta i (med) guld och i (med) silver och i (med) brons, 33och att slipa stenar för infattning, och att snida i trä, till att arbeta i alla slags konstfulla tekniker. 34Och han har lagt i hans hjärta att han ska undervisa, både honom och Oholiav, Achisamachs son från Dans stam. 35Dem har han fyllt med hjärtats vishet till att utföra allt slags hantverk, gravyr och flätning och vävning med färger, i blått och i purpur, i scharlakansrött och i fint linne och vävning, till att göra allt slags konstfullt hantverk."

Luk 7:11-35

En änkas son uppväcks i Nain

Den moderna staden Nain där Jesus uppväckte en änkas son. Det var här som Jesus närmade sig staden för 2 000 år sedan, längs med vägen som hade ungefär samma sträckning då som nu.

11Kort därefter (dagen efter) [helandet av officerens tjänare i Kapernaum] gick Jesus till en stad som hette Nain, och hans lärjungar och en stor folkskara följde med honom. [Nain var en mindre stad i Galileen, ca åtta kilometer söder om Nasaret, nära Samarien.] 12Samtidigt som han närmade sig stadsporten bar man ut en man som hade dött. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne.

[På den smala vägen upp mot Nain möts två folkskaror. Kontrasten kan inte bli större, en jublande skara i ett glädjetåg möter en hel stad i sorg på väg till gravplatsen strax utanför staden.]

Illustration av den skotske konstnären William Hole, 1846-1917.

13När Herren fick se henne kände han medlidande med henne och sa: "Gråt inte." 14Sedan gick han fram och rörde vid båren, och de som bar den stannade. Jesus sa: "Unge man, jag säger till dig: Res dig upp på en gång!"
     15Mannen [som var död] satte sig upp och började tala. Jesus gav [tillbaka] honom till hans mor. 16Alla fylldes på en gång med fruktan, och de började prisa (tacka, ära) Gud (de prisade honom mer och mer) och sa: "En stor profet har visat sig (uppstått) bland oss, Gud har besökt sitt folk." 17Berättelsen om vad Jesus hade gjort (ryktet om honom) spred sig i hela Judeen och regionerna runtomkring.

[Vad är det som är speciellt med Nain? Bara ett par kilometer härifrån på andra sidan berget låg staden Shunem. Det var här som Elisha hade uppväckt en familjs enda son nästan 900 år tidigare, se 2 Kung 4:35. Att den stora profeten Elisha hade verkat i detta område var något man kände till och var stolt över. Det kan vara anledningen till att folket brister ut i formuleringen att en stor profet har uppstått bland oss i vers 16. Jesaja profeterade om Jesus, den store profeten, att han ska för alltid göra döden om intet, se Jes 25:8. Inte långt härifrån ligger också Ein-Dor, den plats där Saul besökte en spåkvinna för att tala med de döda. Att Jesus uppväcker en död i just den här trakten måste väckt extra stor förundran.
    Denna pojke är den första av tre personer som Jesus uppväcker från de döda. De övriga är Jairus dotter och Lasarus, se Luk 8:55; Joh 11:44. Flera icke namngivna personer uppväcks också vid Jesu död, se Matt 27:52-53. I Gamla testamentet omnämns också tre personer som återuppväcks. Elia uppväcker en änkas son, 1 Kung 17:17, och hans efterföljare Elisha väcker upp två personer, se 2 Kung 4:35; 2 Kung 13:21.]

Johannes Döparens frågor

Högt beläget på berget syns resterna av Herodes fort Machaerus på östra sidan av Döda havet. I bakgrunden på den andra sidan syns Judéens ökenmark.

©Khaled Al-Bajjali

18Allt detta [som Jesus gjorde i allmänhet men speciellt dessa två under som nämns i vers 1-17] fick Johannes [Döparen som nu var fängslad, se Matt 11:2] höra berättas av sina lärjungar. 19Han kallade till sig två av dem och skickade dem till Herren för att fråga: "Är du den som ska komma, eller ska vi [fortsätta att] vänta på någon annan?"
     20Männen sökte upp Jesus och sa: "Johannes Döparen har skickat oss till dig för att fråga om du är den som ska komma eller om vi ska vänta på någon annan." 21Just då (i samma stund) helade Jesus många från sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och krämpor (tillfälliga sjukdomar) och onda andar, och många blinda gav han synen tillbaka.
     22Så han svarade: "Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena (friska), döva hör, döda uppstår, och för de fattiga predikas de glada nyheterna [Jes 61:1]. 23Salig (lycklig, välsignad) är den som inte tar anstöt av mig (inte slutar tro bara för att man inte förstår allt, blir sårad och drar sig undan)."

24Medan Johannes [Döparens] sändebud gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes:

"Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 25Nej, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina (lyxiga, mjuka) kläder? Nej, de med fina kläder brukar ju finnas i kungapalatsen.
     26Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er, och ännu mer än en profet (mer speciell, mer betydelsefull). 27Det är om honom det står skrivet [Mal 3:1]: 'Se, jag sänder ut min budbärare framför dig, han ska bereda vägen för dig.' 28Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns ingen som är större än Johannes, ändå är den minste i Guds rike större än han." [En ny era med församlingens tidsålder är på väg att bryta fram. I Guds rike har nu den minste fått större privilegier än den store förelöparen Johannes Döparen.]

29[Följande två verser kan vara en kommentar av Lukas, eller en fortsättning på Jesu tal. Det beror på vad "hörde honom" syftar på. Oavsett så är det tydligt att Jesus bekräftar Johannes Döparen, och att den skiljelinje som fanns mellan dem som tog till sig budskapet och dem som inte gjorde det, fortfarande finns kvar.]

När allt folket, även tullindrivarna, hörde honom [Jesus lovorda Johannes Döparen eller Johannes Döparen predika i öknen] gav de Gud rätt (instämde de i att Guds väg var rätt), eftersom de hade låtit döpa sig med Johannes dop [till omvändelse]. 30Men fariséerna och de laglärda gjorde om intet (brydde sig inte om) Guds vilja med dem [som var budskapet om omvändelse och tro på den kommande Messias], eftersom de inte låtit sig döpas av honom [Johannes Döparen].

31[Jesus fortsätter:] "Vad ska jag jämföra den här generationen människor med? Vad liknar de? 32De är som småbarn som sitter på torgen (samlingsplatserna) och ropar till sina kamrater:
'Vi har spelat flöjt för er [lekt bröllop],
    och ni har inte dansat.
Vi har sörjt [lekt begravning],
    och ni har inte jämrat er (slagit handen mot bröstet för att visa sorg).'

[Människans onda natur blir aldrig nöjd – hon vill att Gud ska dansa efter hennes pipa, rätta sig efter hennes nycker.]

33Johannes har kommit utan att äta bröd eller dricka vin, och ni säger: 'Han är besatt.' 34Människosonen har kommit och både ätit och druckit, och då säger ni: 'Titta, vilken frossare och fyllerist (begiven på vin), vän med tullindrivare [kända för att använda tvivelaktiga metoder och själva roffa åt sig] och syndare (de som aktivt lever i synd).' 35Men visheten [som både Johannes Döparen och Jesus har predikat och visat på] har fått rätt, det bekräftar alla hennes barn [Jesu och Johannes efterföljare]."





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)