Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - tisdag 24/3

5 Mos 19, Luk 5:29-6:11


5 Mos 19

Liv och död (19:1-22:8)


Fristäderna
1[Tre fristäder hade redan etablerats öster om Jordanfloden. Nu ges instruktioner om tre städer: Kedesh, Hebron och Shechem, se Jos 20:7.]

När Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) omintetgör (bokstavligt hugger bort) nationerna, vars länder Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har gett dig, och du då övervinner dem och bosätter dig i deras städer och i deras hus, 2då ska du avskilja tre städer i mitten av ditt land, som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger dig för att inta. 3Du ska iordningställa dina vägar (göra dem farbara) och dela upp landet, som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) låter dig ärva, i tre delar med gränser så att alla som (av misstag) dräper en människa kan fly dit.
     4Detta gäller en mandråpare som ska fly dit och leva [2 Mos 21:13-14; 4 Mos 35:6-34; Jos 20]. Vemhelst som råkar döda sin granne utan uppsåt (av misstag, olyckshändelse) och inte hatade honom dessförinnan, 5som när en man går till skogen med sin granne för att hugga ved och hans hand riktar ett slag med yxan för att hugga ner trädet och yxhuvudet lossnar från skaftet och träffar hans granne så att han dör, då ska han fly till en av dessa (tre) städer och leva. 6För att inte blodshämnaren (ordagrant: återlösaren av blod – hebr. gaal ha-adam) ska jaga dråparen med vrede i sitt hjärta (när hans känslor svallar över) och övermanna honom, eftersom vägen är lång [till den närmsta fristaden], och ge honom ett dödligt slag [i stundens hetta ta lagen i egna händer], när han inte förtjänar att dö eftersom det inte fanns något hat till honom [osämja mellan dråparen och offret innan olyckan]. 7Därför befaller jag dig och säger: "Du ska avskilja tre städer åt dig."
     8Om Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) utökar dina gränser, så som han svurit till dina fäder, och ger dig hela det land som han har talat att [han ska] ge till dina fäder, 9om du håller alla hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) så att du gör dem, som jag har befallt (hebr. tsavah) denna dag, att älska Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) och alltid vandra på hans stigar, då ska du lägga till (addera) ytterligare tre städer vid sidan om (utöver) dessa tre städer, 10så att oskyldigt blod inte spills mitt i ditt land, som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger dig som arvedel, och blodet kommer över dig.
     11Men om någon man hatar sin granne och ligger i bakhåll för honom och reser sig mot honom och slår honom så att han dör och sedan flyr till en av dessa städer, 12då ska de äldste i staden sända efter och hämta honom därifrån och ge honom till blodshämnaren så att han kan dö. 13Dina ögon ska inte beklaga honom [ingen nåd ska visas mot den skyldige mördaren, anledningen är att människan är Guds avbild, se 1 Mos 1:27; 9:6], istället ska du rena Israel från skulden för oskyldigt blod för att det ska gå väl för dig.

Gränsstenar
14Du ska inte flytta på din grannes råmärke som har funnits där sen gamla (urminnes) tider i ditt arv [5 Mos 27:17; Job 24:2-4; Ords 23:10-11; Hos 5:10]. Det markerar vad du ska ärva i landet som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har gett dig för att inta (besätta).

Vittnesmål
15Ett vittne ska inte stå upp mot en man för någon missgärning eller för någon synd, oavsett i vad han har syndat. Över munnen på två vittnen eller över munnen på tre vittnen ska ett ärende bevisas (vara giltigt). 16Om ett orättfärdigt vittne står upp mot en man för att lägga fram ett förvrängt vittnesmål mot honom, 17då ska båda männen, som har kontroversen mellan sig, ställa sig inför Herrens (Jahvehs) ansikte framför prästerna och domarna som ska finnas i de dagarna. 18Domarna ska noga undersöka och se om vittnet är ett falskt vittne och har vittnat falskt mot sin broder, 19sedan ska de göra mot honom som han hade föreslagit att det görs mot hans broder. Så ska du ta bort ondskan från din mitt. 20De som är kvar ska höra och frukta och ska inte vidare göra sådana onda ting i din mitt. [De ska ta varning av händelsen.] 21Ditt öga ska inte beklaga, liv för liv (själ för själ), öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot. [2 Mos 21:24-25; 3 Mos 24:17-20]

Luk 5:29-6:11

Fest eller fasta?

Ruinerna i Kapernaum. Någonstans i de mer välbärgade kvarteren bodde Matteus och bjöd in till fest.

29[Den glade och nyfrälste] Levi [även kallad Matteus] ordnade med en stor fest i sitt hus, och det var många tullindrivare och andra där tillsammans med dem [Jesus och lärjungarna]. 30Men fariséerna och deras skriftlärda klagade på Jesu lärjungar (viskade irriterat i låg ton till dem) och sa: "Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?" 31Jesus svarade: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 32Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."
     33De [fariséerna] sa till honom: "Johannes lärjungar fastar ofta och ber böner (regelbundna böner för specifika behov), och det gör fariséernas lärjungar också, men dina lärjungar äter och dricker."

[Man syftar antagligen på den fest som Jesus och lärjungarna besökte hos den nyfrälste Matteus, se vers 29. Kanske råkade den infalla på en måndag eller torsdag, som var de rättrogna judarnas fastedagar. Man kunde dock inte anklaga Jesu lärjungar för att inte be, och nämner inget om det.]

34Jesus svarade dem: "Kan man låta bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] fasta så länge som brudgummen fortfarande är med dem? [Nej, det kan man inte.] 35Men det kommer en tid när brudgummen ska tas ifrån dem, och då ska de fasta."

36Han berättade också en liknelse för dem:
"Ingen river av ett stycke från en ny (fräsch, formbar) mantel
    och syr på den på en gammal (stel) mantel.
Om man gör så har man rivit sönder den nya (fräscha) manteln
    och biten från den nya (fräscha) passar inte den gamla.

37På samma sätt häller man inte färskt (nytt) vin
    i gamla vinsäckar (lädersäckar).
Om man gjorde så skulle det färska (nya) vinet spränga sönder vinsäckarna [när det jäser],
    och vinet skulle spillas ut och vinsäckarna skulle förstöras.

38Nej, färskt vin hälls i nya (fräscha) vinsäckar.

[Två olika ord för ny används i dessa verser. Det grekiska ordet kainos syftar på något nytt, men har inte så mycket med mantelns eller vinsäckens ålder att göra, utan fokuserar mer på dess kvalitet och formbarhet. Synonymerna fräsch och formbar vill visa på denna betydelse. Det andra ordet är neos som handlar om ålder och översätts 'färskt'. Minsta spår av orenhet i en säck gör att jäsningsprocessen startar. Därför är det viktigt att helt rena säckar används. Eftersom det inte finns någon behållare eller säck som kan stå emot de gaser som uppstår vid jäsningsprocessen, kan det nya vinet, som är det bättre, syfta på alkoholfritt vin som inte har jäst.]

39Ingen som är van att dricka gammalt vin längtar efter nytt, för han säger: 'Det gamla är gott (bättre).' "

[Det är inte Jesus som säger "att det gamla är bättre", utan han citerar den allmänt rådande uppfattningen. Utifrån sammanhanget, där det nya i två exempel stått för Gudsriket som Jesus presenterade, blir detta ett ironiskt fördömande. Fariséerna var nöjda med det gamla och hade inte ens någon längtan efter något nytt. Vanans makt är stor.]


Jesus och sabbaten

Sädesfält moget för skörd.

1En sabbat [någon gång då han verkade i Galileen, vissa manuskript har att det är den andra sabbaten efter påsken] tog Jesus vägen genom ett sädesfält. Hans lärjungar ryckte av ax, gnuggade dem mellan händerna och åt. 2Men några av fariséerna sa: "Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?"

[Det var tillåtet att för eget behov plocka och äta både frukt och säd från någon annans åker om man var hungrig, se 5 Mos 23:24-25. Att äta mat var heller inte förbjudet på sabbaten. Problemet var att enligt den rabbinska tolkningen av budorden i Moseböckerna både skördade och tröskade lärjungarna när de ryckte av ax och gnuggade dem mellan sina händer. Detta ansågs då vara ett arbete, vilket inte var tillåtet på vilodagen. För att vara säker på att inte utföra ett arbete, tillredde rättrogna judar därför maten på fredagseftermiddagen före sabbaten. Det var troligt att Jesu lärjungar följde dessa judiska seder, se Luk 23:56, men här var man på resande fot och kunde inte förbereda någon mat.]

En av de synagogor Jesus besökte under sina vandringar var den i Magdala på västra sidan av Galileiska sjön. Händelserna i detta kapitel kan ha utspelat sig där eller i någon annan del av Galileen.

3Jesus svarade dem: "Har ni inte läst [i 1 Sam 21:1-9] vad David gjorde när han och hans män [flydde från Saul till staden Nov, där tabernaklet var på den tiden, och] blev hungriga. 4Han gick in i Guds hus och tog [de heliga] skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män." [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] 5Sedan sa Jesus till dem: "Människosonen är herre över sabbaten."

[Vissa delar av lagen kunde brytas utan att det var ett lagbrott, särskilt om det gällde att rädda liv. För David och hans män gällde det deras liv i denna situation. Denna princip praktiserades redan av Mose. Ett exempel på detta finns i 3 Mos 10:12-20, som bröt mot 3 Mos 6:16, men Mose tillät och godkände det. Ett annat exempel på lagbrott är det arbete som prästerna utförde på sabbaten; de tilläts arbeta för att utföra Herrens sysslor. På Jesu tid praktiserade man att i vissa fall bryta mot lagen om det fanns ett viktigare bud. Man omskar pojkar på åttonde dagen även om det var på sabbaten, se Joh 7:22. Man räddade även djur och människor vars liv var i fara, se Luk 14:5. Jesus lyfter tydligt fram denna högsta princip om att "rädda liv" i Mark 3:4.]

Jesus botar en man på sabbaten

Målning av synagogan i Magdala som hittades av en slump 2009 när ett hotell skulle byggas i området. Staden hade då varit försvunnen i snart 2 000 år och täckt av lera. Våren 2014 öppnades platsen för allmänheten och här kan man besöka den bäst bevarade synagogan från Jesu tid och en av de platser Jesus besökte.

6En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där satt en man med förtvinad (förlamad) högerhand. 7De skriftlärda och fariséerna vaktade på Jesus för att se om han skulle bota någon på sabbaten, eftersom de ville ha något att anklaga honom för. 8Men han visste vad de hade för tankar och sa till mannen med den förtvinade (förlamade) handen: "Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se]." Då reste han sig och gick fram. 9Sedan sa han till dem [alla som var samlade där i synagogan, men främst de skriftlärda och fariséerna]:
"Jag vill ställa en fråga till er:

Är det tillåtet att göra gott på sabbaten,
    eller ont,
att rädda liv,
    eller att utsläcka liv?"
10Han såg sig omkring på dem alla (förde blicken från ena sidan till den andra sidan) och sa sedan till mannen: "Räck ut din hand." Han gjorde det, och hans hand blev helt återställd. 11De fylldes av vettlöst hat (vansinne, galenskap utan logik) och diskuterade med varandra om vad de skulle göra med Jesus.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)