Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 21/3

5 Mos 16, Luk 4:1-30

5 Mos 16

Tillbe på en plats – tre gånger per år


Påsken (pesach) – 14:e nisan
1Håll (vakta, skydda, bevara) månaden aviv [samma som nisan, den första vårmånaden och den första månaden i den bibliska kalendern] och håll (vakta, skydda, bevara) påsken till (inför) Herren din Gud (Jahveh Elohim), för i månaden aviv förde Herren din Gud (Jahveh Elohim) ut dig från Egypten på natten. 2Och du ska offra påskoffret till Herren din Gud (Jahveh Elohim) från flocken och hjorden på den plats som Herren (Jahveh) ska utvälja för att hans namn ska bo där. 3Du ska inte äta något syrat (jäst) bröd med det, sju dagar ska du äta osyrat bröd med det, lidandets bröd, för med hast kom du ut från Egyptens land, för att du ska komma ihåg dagen då du kom ut från Egypten hela ditt liv. 4Och inget syrat ska ses hos dig innanför alla dina gränser i sju dagar, inte heller ska något av köttet som du offrade den första kvällen vara kvar hela natten till morgonen. 5Du ska inte offra påskoffret innanför någon av dina murar som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ger dig [Jesus offrades som påskoffer utanför stadsmuren i Jerusalem, se Heb 13:12], 6utan på en plats som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska välja för att hans namn ska bo där, där ska du offra påskoffret på kvällen när solen går ner, vid den bestämda tiden (månaden aviv/nisan) då du kom ut från Egypten. 7Och du ska rosta och äta det på en plats som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska välja, och du ska vända om på morgonen och gå till dina tält. 8Sex dagar ska du äta osyrat bröd och på den sjunde dagen ska det vara en högtidsförsamling till Herren din Gud (Jahveh Elohim). Då ska du inte göra något arbete.

Omerräkningen – 49 dagar ska räknas
9Sju veckor ska du räkna åt dig, från tiden då skäran först sätts till kornet ska du börja räkna sju veckor. [När förstlingsfrukten av kornskörden bärgas.]

Pingsten (shavuot) – firas sju dagar
10Och du ska fira veckohögtiden (hebr. shavuot) till Herren din Gud (Jahveh Elohim) efter måttet av din hands frivilliga offer som du ska ge i enlighet med det som Herren din Gud (Jahveh Elohim) har välsignat dig med. 11Och du ska glädja dig inför Herren din Gud (Jahveh Elohim), du och din son och din dotter och din tjänare och din tjänarinna och leviten som finns inom dina murar och främlingen och den faderlöse och änkan som finns i din mitt, på den plats som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska välja för att hans namn ska bo där. 12Och du ska komma ihåg att du var en slav i Egypten och du ska hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (efterleva och agera enligt) dessa förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim).

Lövhyddohögtiden (sukkot) – 15:e tishri och sju dagar
13Du ska fira lövhyddohögtiden (hebr. sukkah) i sju dagar, efter det att du har samlat in från din tröskplats och från din vinpress. 14Och du ska fröjda (glädja) dig vid dina högtider, du och din son och din dotter och din tjänare och din tjänarinna och leviten och främlingen och den faderlöse och änkan som finns inom dina portar. 15Sju dagar ska du fira en fest till Herren din Gud (Jahveh Elohim) på den plats som Herren (Jahveh) ska välja, eftersom Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska välsigna dig i allt ditt som växer och i allt dina händer arbetar med, och du ska fröjda dig (vara glad).

Sammanfattning – tre pilgrimshögtider
16Tre gånger varje år ska alla dina män komma inför Herren (Jahvehs), din Guds (Elohims), ansikte på platsen som han ska välja [Jerusalem].
    På det osyrade brödets högtid
    och på veckohögtiden (shavuot)
    och på lövhyddohögtiden (sukkot).
Och de ska inte komma inför Herrens (Jahvehs) ansikte tomhänta. 17Varje man ska ge som han har möjlighet efter den välsignelse som Herren din Gud (Jahveh Elohim) har gett dig.

Domare

Porten till den antika staden Dan i norra Israel. Innanför porten fanns rum där stadens äldste kunde mötas för att döma i olika juridiska mål och affärer kunde förhandlas.

18Du ska tillsätta (ordagrant: "ge dig själv" – hebr. natan) domare och skrivare (tjänstemän ) i alla dina portar [städer med murar] som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger (hebr. natan) dig – enligt (till/för/inom) dina stammar [5 Mos 1:13] – och de ska döma folket med rättvisa domar.

[Skrivare (hebr. shoterim) används om förmän, se 2 Mos 5:6; Ords 6:7; ledare, se 5 Mos 1:15, eller sekreterare och i kombination med biträden till domare, se 2 Krön 26:11; 34:13. Porten var den plats där all offentlig makt utövades. Det var platsen där affärsavtal ingicks och där brottslingar dömdes och alla slags tvister avgjordes. Porten var också den plats där påbud kungjordes. Portar används här också underförstått i betydelsen alla större städer med en ringmur.]
19Du ska inte förvränga (ändra, anpassa, göra krokig) rätten (det rättfärdiga domslutet, beslutet).
Du ska inte ha anseende till person (ordagrant: känna igen ansikten).
Du ska inte heller ta emot mutor (gåvor),
    för en muta förblindar ögat på den vise (kloke) och perverterar den rättfärdiges ord.
20Rättfärdighet, rättfärdighet [upprepningen förstärker – rättfärdighet, och inget annat än rättfärdighet] ska du följa, så att du ska (kan) leva länge och ärva landet som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger till dig.

[I detta stycke blandas singular och plural: "du ska tillsätta" och "de ska döma". Genomgående i Bibeln betonas både det individuella och kollektiva ansvaret.]

Avguderi
21[Förräderi är det högsta brottet som kan begås, i en teokrati är det avguderi. Det är domarnas viktigaste ansvar att förhindra detta.]

Du ska inte plantera åt dig (resa upp) en asera av något slags träd [2 Mos 34:13; 5 Mos 7:5] vid sidan om Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) altare, som du ska göra åt dig.

22Du ska inte heller sätta upp en obelisk åt dig, som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) hatar.

Luk 4:1-30

Jesus prövas av djävulen

Öster om Jerusalem breder den judeiska öknen ut sig. Det var i detta område Jesus vistades i fyrtio dagar.

1Sedan återvände Jesus, uppfylld (och ledd) av den helige Ande, från [floden] Jordan och fördes av Anden omkring i öknen (ödemarken) 2under 40 dagar. Där frestades han (hans karaktär prövades ständigt) av djävulen. Under dessa dagar åt han inget [på liknande sätt som Mose och Elia också fastat, se 2 Mos 34:28; 1 Kung 19:8], och när de [de 40 fastedagarna] var över blev han hungrig.

1. Förvandla stenar till bröd
3Då sa djävulen till honom: "Om du är Guds Son, befall då att den här stenen blir till ett bröd (mat)." [Om stenar kunde bli Abrahams barn (Luk 3:8) eller ge israeliterna vatten i öknen (2 Mos 17:1-7), då skulle de också kunna bli till bröd och mätta Jesu hunger. När den förste Adam prövades handlade det också om att äta (1 Mos 3:1-7). Djävulen frestar Jesus att använda sin förmåga till sitt eget behov, se även Luk 23:35-39. I Matt 4:3 är stenar och bröd i plural.]
     4Men Jesus svarade:
"Det står skrivet [5 Mos 8:3]: Människan ska inte bara leva av bröd."

[Matt 4:4 har med det fullständiga citatet att människan inte bara ska leva av bröd, utan av varje ord som kommer från Guds mun.]
2. Tillbe mig
5[Ordningen i Lukas uppräkning skiljer sig från Matteus och han skiftar plats mellan den andra och tredje frestelsen. Genom att lägga händelsen i Jerusalem sist, betonar Lukas staden Jerusalem som har en central plats i hans två böcker. Det är sannolikt att Matteus ordning är den kronologiska eftersom beskrivningen och konjunktionerna är mer precisa. Han använder det grekiska tote som anger tid, medan Lukas använder det grekiska kai som inte indikerar någon tidsmässig ordning.]

Djävulen förde honom upp [på ett högt berg, se Matt 4:8] och under ett ögonblick visade han honom alla riken i världen. [Det var som om han reste runt jorden och fick se alla världens riken i en syn, och kanske främst det stora Romarriket som var den dominerande världsmakten då.] 6Och djävulen sa till honom: "Jag ska ge dig all denna makt (auktoritet) och härlighet, för den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. 7Om du tillber mig [bara en gång] ska allt detta bli ditt." [Djävulen erbjuder en genväg, utan döden och lidandet på korset, till att bli den Messias som ska regera på jorden.]
     8Då sa Jesus till honom:
"Det står skrivet [5 Mos 6:13]: Du ska tillbe Herren din Gud, bara (endast – gr. monos) honom ska du tjäna (dyrka)."
3. Kasta dig ner från templet
9Han [djävulen] förde honom till Jerusalem och ställde honom på den högsta platsen på templet [kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet] och sa till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån, 10det står ju skrivet [Ps 91:11-12]: Han ska ge sina änglar befallning om att bevara (skydda) dig. 11och de ska lyfta upp dig på sina händer så att din fot inte stöter emot någon sten."
     12Jesus svarade och sa till honom:
"Det är sagt [Skriften säger i 5 Mos 6:16]: Du ska inte pröva (fresta) Herren din Gud."
13När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom [temporärt] till en annan mer läglig tid.

Tillbaka till Galileen
14Jesus återvände i Andens kraft till Galileen och ryktet om honom spred sig i hela den regionen. 15Han undervisade i deras [det judiska folkets] synagogor och blev prisad av alla.

Jesus i Nasarets synagoga

Ingången till en modern rekonstruktion av Nasarets synagoga i utomhusmuseet Nazareth Village.

16Jesus kom till Nasaret där han hade vuxit upp. [Nasaret är en mindre bergsby, 30 km sydväst om Kapernaum.] På sabbaten (lördagen) gick han till synagogan som han brukade göra.

[Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Enligt traditionen läste sju av de närvarande i synagogan från Moseböckerna. De stod upp och läste åtminstone tre verser var utifrån en bibelstudieplan som gjorde att man läste hela Torah under ett år. Sedan kallades någon fram för att läsa från profeterna; ofta tillfrågades någon som var på besök att göra detta. Den som läst från profeterna satte sig sedan framför de församlade och gjorde några utläggningar om den nyss lästa texten.]

Jesus stod upp för att läsa [texten från profeterna], 17och man räckte honom [skriftrullen för] Jesaja bok. Han rullade fram bokrullen och hittade det ställe [i slutet på Jesaja, se Jes 61:1-2] där det står skrivet:

I Qumran vid Döda havets norra kust hittades 1946 den stora Jesajarullen (1QIsa). Bilden visar tre kolumner med Jes 61:1-2 markerat. Det var dessa rader Jesus läste i synagogan i Nasaret.

18"Herrens Ande är över mig, för han har smort mig
    att predika (proklamera) det glada budskapet (evangeliet) för de fattiga.

[Ordet evangelium betyder 'glädjebud' eller 'segerbudskap'. Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar. Vissa manuskript har även med frasen "förbinda dem som har ett förkrossat hjärta".]

Han har sänt mig på ett uppdrag att proklamera (ropa ut) frihet
    för de fångna (tillfångatagna och bortförda) och syn till de blinda.
Att befria (sända ut i frihet – gr. apostello)
    dem som är förtryckta (ordagrant: 'slagna i spillror', de som är under bördor, lever i misär).
19Att predika (förkunna, öppet berätta om) ett nådens år [jubelår] från Herren." [Ett år då Guds frälsning, nåd och favör överflödar, se 3 Mos 25:8-17.]

[Jesus avslutar läsningen abrupt (efter den första av tre strofer i Jes 61:2) och tar inte med: "och en Guds dag av hämnd". Detta måste väckt förundran, men orsakade även så småningom ilska, se vers 28. Åhörarna där i Nasaret hade säkert önskat att Jesus skulle läst dessa ord om hämnd, lagt ut texten och proklamerat dom över romarna och de hedningar som ockuperat deras land. Istället ger han två exempel på hedningar, under de stora profeterna Elia och Elishas tid, som Gud visat nåd, se vers 25-27. När Jesus kommer tillbaka till jorden den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia i Jesaja. Då kommer han döma, ge glädje istället för sorg, högtidskläder för fest istället för aska och sorg, osv., se Jes 61:2-11; 5 Mos 32:35; Rom 12:19; 2 Thess 1:6-10.]

I synagogan satt man längs med väggarna så att alla kunde se varandra. Bilden är från en nybyggd rekonstruktion av synagogan i Nasaret från Jesu tid.

20Sedan rullade han ihop bokrullen och gav tillbaka den till tjänaren [som ansvarade för Skrifterna] och satte sig ner. Alla i synagogan följde Jesus med sina blickar (tittade spänt på honom). 21Då började han tala och sa till dem: "I dag [2 Kor 6:2] har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför era öron [medan ni hörde det läsas, och är nu uppfyllt]." 22Alla vittnade om vad de hört Jesus säga (talade väl om honom, bekräftade vad de hört Jesus säga och göra), och de förvånades över de nådefulla (glädjefyllda, positiva) ord som kom från hans mun. [Nådefulla ord kan även översättas "orden om nåd", vilket passar in i vad Jesus just läst i vers 18-19.] De sa [också] gång på gång: "Är inte detta Josefs son?"

[Frågan förutsätter ett positivt svar. Utifrån Jesu respons i följande verser förstår vi att lokalbefolkningen var skeptiska. Jesus hade visserligen talat vackert och imponerande, men kunde en enkel ortsbo som de kände göra sådana anspråk? Detta var deras verkliga fråga, se även Matt 13:55-56.]

23Då sa han till dem: "Helt säkert (utan tvekan) kommer ni citera detta ordspråk mot mig: 'Läkare bota dig själv,' och säga: 'Vi har hört vad du gjorde i Kapernaum [den stad i Galileen där Jesus bodde och verkade], gör det också nu här i din hemstad [här i Nasaret]!' "
     24Sedan sa [tillade] han: "Sannerligen (Amen), säger jag er, ingen profet blir väl mottagen (respekterad) i sin hemstad (sitt eget land). [Jesus ger nu två exempel från Gamla testamentet där de stora profeterna Elia och Elisha betjänar hedningar och inte sina egna landsmän, israeliterna.]

25[Exempel 1 – Elia och änkan i Sarefat, se 1 Kung 17:8-24:]
Det jag säger är sant, det fanns många änkor i [hans hemland] Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. 26Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i [den lilla byn] Sarefat i [vid Medelhavskusten i det hedniska land där huvudorten var] Sidon.

27[Exempel 2 – Elisha (Elisa) och den spetälske Naaman, se 2 Kung 5:1-14:]
Det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och trots det blev ingen av dem botad, bara syriern Naaman."

28När de i synagogan hörde detta [berättelserna om att Gud också sökte hedningarna] fylldes de alla av ilska. 29[Samlingen avbröts abrupt och på ett vanvördigt sätt.] De rusade upp och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden var byggd på. De hade tänkt knuffa ner honom där, 30men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)