Halvbibel - torsdag 8/1
3 Mos 8
ETT HELIGT PRÄSTERSKAP (kap 8-10)Arons och hans söners prästvigning
1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 2"Ta Aron tillsammans med hans söner,
och kläderna
och smörjelseoljan
och en tjur som syndoffer [3 Mos 4:3]
och två baggar
och en korg med osyrat bröd,
3och samla hela församlingen tillsammans vid ingången till mötestältet."
4Och Mose gjorde som Herren (Jahveh) befallt och församlingen samlades tillsammans vid ingången till mötestältet.
5Och Mose sa till församlingen: "Detta är de ting som Herren (Jahveh) befallt till att göras. 6Och Mose förde fram Aron och hans söner och tvättade dem i vatten. 7Och han satte på honom kläderna [2 Mos 28:39-41] och omgjordade honom med gördeln och klädde honom i ämbetsdräkten [2 Mos 28:39-41] och satte efoden [2 Mos 28:6-14] på honom och omgjordade honom med efodens praktfulla gördel och band fast den [efoden] på honom med den [den praktfulla gördeln]. 8Och han satte bröstskölden på honom [2 Mos 28:15-30], och i bröstskölden lade han ner Urim och Tummim.
[Urim och Tummim var namnet på de två föremål (troligtvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som troligtvis användes för att kasta lott, se 2 Mos 28:30; 1 Sam 14:42.]
9Och han satte huvudbonaden på hans huvud och på hans panna satte han den gyllene plåten, den heliga kronan, som Herren (Jahveh) befallt Mose. [2 Mos 28:36]
10Sedan tog Mose smörjelseoljan och smorde tabernaklet (hebr. miskan) och allt som fanns därinne och helgade det. 11Och han stänkte därav på altaret sju gånger, och smorde altaret [2 Mos 27:1-8] och alla dess redskap, både vattenkaret [2 Mos 30:17-21] och dess fundament, till att helga dem. 12Och han hällde ut smörjelseoljan över Arons huvud [Ps 133] och smorde honom, till att helga honom. 13Och Mose förde fram Arons söner och satte kläder på dem [2 Mos 28:39-41] och omgjordade dem med gördlar och satte huvudbonader på dem som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.
14Och han förde fram tjuren för syndoffret [3 Mos 4:3], och Aron och hans söner lade sina händer på tjurens huvud för syndoffret. 15Och han slaktade den och Mose tog blodet och strök det med sitt finger på altarets horn [de fyra hörnen, se 2 Mos 27:2] runtom och renade altaret och hällde blodet vid altarets fot och helgade (avskilde) det till att bringa försoning (täcka över) på det. 16Och han tog allt det feta som täcker inälvorna, och hinnorna som är över levern och de två njurarna och deras fett, och Mose brände det på altaret. 17Men tjuren och dess skinn, dess kött och dess avskräde (slaktrester) brände han med eld utanför lägret, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose. [2 Mos 29:14]
18Och han förde fram baggen till brännoffret [3 Mos 1:1-17], och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud. 19Och han slaktade den och Mose stänkte blodet på altaret runtomkring. 20Och han delade baggen i bitar och Mose brände huvudet, bitarna och det feta. 21Och han tvättade inälvorna och benen i vatten, och Mose brände hela baggen på altaret. Det är ett brännoffer med en söt doft och ett eldsoffer till Herren (Jahveh), som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.
22Och han förde fram den andra baggen, baggen för invigning, och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud. 23Och han slaktade den och Mose tog av dess blod och strök det på Arons högra örsnibb, och på tummen på hans högra hand, och på stortån på hans högra fot [2 Mos 29:20]. 24Och han förde fram Arons söner och Mose strök blod på deras högra örsnibbar, och på tummarna på deras högra hand, och på stortårna på deras högra fot. Och Mose stänkte blodet över altaret runtomkring. 25Och han tog det feta och länden och allt det feta som var på inälvorna och hinnorna som är över levern och de två njurarna och deras fett, och det högra låret, 26och från korgen med osyrat bröd som var inför Herrens (Jahvehs) ansikte [2 Mos 25:30], tog han en osyrad brödkaka och en kaka med inoljat bröd och en kaka och lade dem på det feta och på det högra låret. 27Och han lade allt på Arons händer och på hans söners händer och viftade dem som ett viftoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 28Och Mose tog dem från deras händer och brände dem på altaret ovanpå brännoffret, det är invigningen som en söt doft, det är ett eldsoffer till Herren (Jahveh). 29Och Mose tog bröstet och viftade det som ett viftoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte, det var Moses del av prästvigningsbaggen – som Herren (Jahveh) befallt Mose.
30Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet som var på altaret och stänkte det över Aron och över hans kläder och över hans söner och över hans söners kläder med honom, och helgade (avskilde) Aron och hans kläder och hans söner och hans söners kläder med honom.
31Och Mose sa till Aron och till hans söner: "Koka köttet vid ingången till mötestältet och ät det där med bröd som är i korgen för invigningen som jag har befallt och sagt, Aron och hans söner ska äta det. 32Och det som blir kvar av köttet och av brödet ska ni bränna i eld. 33Och ni ska inte gå ut genom ingången till mötestältet på sju dagar, till dess dagarna för er invigning tar slut, i sju dagar ska ni helga er. 34Som han har gjort denna dag, så har Herren (Jahveh) befallt att göra för att bringa försoning för (täcka över) er. 35Därför ska ni vistas vid ingången till mötestältet dag och natt sju dagar, och vakta (vaka över) det Herren (Jahveh) förordnat, så att ni inte dör, för så har jag blivit befalld. 36Så Aron och hans söner gjorde allt som Herren (Jahveh) befallt genom Moses hand.
Matt 6:25-7:14
25På grund (som en följd) av detta [att man inte klarar av att tjäna både Gud och mammon, se vers 24] säger jag er: Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för ert liv, vad ni ska äta eller vad ni ska dricka, inte heller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? [Fil 4:6]
En fågel som flyger över Galileiska sjön en tidig morgon då solen just går upp.
[Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.]
27Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)?
[En aln (gr. pechus) användes främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och ungefär som en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en pechys motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring: några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.
Det finns även en koppling till nästa vers som Jesu åhörare kände till. Den som nystar garn som spunnits gör det mellan pekfingret och tummen och runt armbågen, vilket motsvarar en aln.]
28När det kommer till kläder, varför oroar ni er? Studera (undersök noga, lär av) liljorna (de vilda blommorna) på marken, hur de växer. De arbetar inte (sliter inte hårt på gränsen till utmattning) eller spinner. 29Jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt (härlighet) var klädd som en av dem. 30Om nu Gud klär gräset på marken, som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skulle han då inte klä er? Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!
31Oroa er därför inte (gör er inte bekymmer) och säg: 'Vad ska vi äta?' eller 'Vad ska vi dricka?' eller 'Vilka kläder ska vi ta på oss?' 32Allt detta jagar (strävar, frågar) ju hedningarna efter, och er himmelske Fader vet [verkligen] att ni behöver allt detta. 33Nej, sök först (längta, fråga och sträva främst efter) hans rike (kungarike, styre) [Guds rike] och hans rättfärdighet (rätt, rättvisa), så ska allt detta [andra – mat, dryck och kläder också, se vers 31] ytterligare ges (förökas; läggas till) åt er. [Guds rike är rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande, inte mat och dryck, dvs. det består inte i det yttre, se Rom 14:17.]
34Oroa er därför inte (gör er alltså inte bekymmer) för morgondagen, för morgondagen får själv bära sin oro (bekymra sig; kommer att ta hand om sig själv). Var dag har nog av sin egen plåga (ondska, elakhet, svårighet – gr. kakia; ordagrant: tillräcklig för dagen är dess ondska)."
Var inte för snabb att kritisera andra
1
Ögat – flisan och bjälken
3Varför fokuserar du på flisan (stickan, sågspånet, kornet) i din broders öga, utan att ens fundera på (vara medveten om) bjälken i ditt eget öga? 4Hur kan du säga till din broder: 'Låt mig ta bort flisan (stickan, sågspånet, kornet) ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga? 5Du skenhelige (som bara spelar ett skådespel för andra), ta först bort bjälken ur ditt eget öga, sedan kan du se klart och ta ut flisan (stickan, sågspånet, kornet) ur din broders öga."
[Det grekiska ordet för att döma, krino, kan användas i både positiv och negativ betydelse. Paulus gör det klart i 1 Kor 5:12-13 att det inte är vår sak att döma dem som inte är med i församlingen – de behöver få höra evangeliet! Däremot uppmanas vi bedöma: oss själva (1 Kor 11:31), falska profeters frukt (Matt 7:15-23), det som predikas (Rom 16:17-18), profetiska ord (1 Thess 5:19-22), en församlingsledares kvalifikationer (1 Tim 3:1-7) och en kristen som syndar mot dig (Matt 18:15-20). Jesus säger i Joh 7:24: "Döm inte efter skenet, utan döm rättvist." Vi ska döma/bedöma, men inte ytligt eller förhastat!]
Kasta inte pärlor åt svin
6"Ge inte det som är heligt [offerkött helgat och avskilt till Gud] åt vildhundarna.
Kasta inte era pärlor till (framför) svinen.
De [svinen] trampar ner pärlorna
och [hundarna] vänder sig om och sliter sönder er."
[Offerköttet i templet var helgat åt Gud och tillhörde honom. I Bibeln är hundar ofta en bild på hedningar. I detta sammanhang handlar "inte ge det som är heligt" om att inte döma och påpeka vad som är heligt för någon som inte förstår att uppskatta värdet av det.
Till skillnad från offerköttet som var helgat åt Gud så syftar "era pärlor" på något mer personligt, troligtvis våra innersta drömmar och tankar. I Bibeln är svin ofta en bild på något som är orent. I Ords 11:22 liknas hånfulla, omdömeslösa personer vid svin. Slutsatsen är att vara varsam med vem man delar sitt hjärtas innersta tankar och drömmar med.]
Uthållig bön ger resultat
7"Be [fråga gång på gång], så ska det ges åt (tilldelas) er.
Sök [leta och undersök gång på gång], så ska ni finna.
Bulta [knacka gång på gång], så ska det öppnas för er.
8För var och en som ber [och fortsätter att fråga], han får [tar villigt och aktivt emot],
och den som söker [och fortsätter att leta och undersöka], han finner [alltid mer],
och för den som bultar [och fortsätter att knacka] ska det öppnas (öppnas upp).
[Utifrån parallellstället i Lukas (Luk 11:5-13) vet vi att Jesus just har berättat en liknelse om hur självklart det är att en vän kommer att öppna dörren, även om du knackar på mitt i natten och frågar efter bröd. Vers 7–8 har vardera sex verb symmetriskt uppställda i tripletter. Den aktiva presensformen (fortsätt be, sök och bulta) visar att det handlar om uthållig bön. Passivformen i futurum (ska ges och ska öppnas) i vers 7 ramar in och indikerar att Gud är subjektet, dvs. han är den som kommer att ge bönesvar och han är den som kommer att öppna upp dörrar. Det förstärks av att sista verbet i vers 8 också är i passiv form. De grekiska orden för att finna och att öppna används i båda verserna, däremot skiljer sig orden åt i slutet på första strofen i varje vers: i vers 7 står ordet för att ge/tilldela (didomi), medan vers 8 har ordet för att få och ta emot (lambano). Verbformerna visar att det som blir givet (i passiv form) här uppmanas att villigt tas emot (i aktiv form). Se även Jak 4:8.]
9Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd, 10eller ger honom en orm när han frågar efter en fisk?
11Om nu ni som är onda (dåliga, korrupta; moraliskt fördärvade) [är fulla av själslig smärta och press – som följer på all möda] förstår (har förstått) att ge era barn goda (bra) [nyttiga och glädjefyllda] gåvor, hur mycket mer ska då inte er Fader i himlarna ge det som är gott åt dem som [ständigt, gång på gång] ber (frågar) honom!
Budet – Gyllene regeln
12Därför [eftersom er Fader i himlarna är god och generös, se vers 11]:
Allt vad ni vill att människorna ska göra för er,Inbjudan – vandra på vägen
det ska ni också göra för dem.
För detta är [summan av] undervisningen [Moseböckerna – Torah] och profeterna.
[Denna vers har kommit att kallas 'den gyllene regeln' och är en parafras av 3 Mos 19:18 som Jesus kallar det näst största budet, se Matt 22:39. De som lyssnade till Jesu Bergspredikan måste ha känt till den store rabbinen Hillel som en generation före Jesu tid sammanfattat Moseböckernas undervisning med orden: 'Gör inte mot din nästa vad du själv hatar. Detta är hela Torah – resten är kommentarer.' Till skillnad från Hillels, Isokrates (436-338 f.Kr.) och andra grekiska retorikers versioner av den gyllene regeln, innehåller Jesu uppmaning inte något förbud. Det är stor skillnad mellan att undvika att göra ont och att aktivt sätta sig in i en annan människas situation och göra gott! Den gyllene regeln tvingar oss att handla och ställa oss frågan: 'Hur skulle jag själv vilja bli bemött?']
13[Nu följer tre exempel som tematiskt hör ihop med Matt 5:3-16.]
Smala eller breda vägen
För bred (vid; formbar, föränderlig) är den port[Det krävs ingen ansträngning för att leva på världens sätt, men fostran och träning för att gå på Guds väg, se 2 Mos 18:20; 5 Mos 30:16; Ords 22:6; Ps 1:1-2, 6; 2 Tim 3:10. Ordet för port som används här i vers 13-14 är gr. pyle. Det beskriver huvudporten in till en stad eller rike, se Luk 7:12; Matt 16:18.]
och rymlig [som ett brett landområde utan fasta gränser]
är den väg som leder till fördärvet,
och många är de som går in genom den.
14För trång är den port
och smal (hoppressad) [genom självförsakelse, se Apg 14:22]
är den väg som leder till livet [Guds rika och eviga liv],
och det är få som finner den (söker och upptäcker den)."
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
