Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - torsdag 19/3

5 Mos 28-29

5 Mos 28-29

Välsignelser
1Och det ska ske, om du lyssnar uppmärksamt på Herrens (Jahvehs) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) dig denna dag, för att Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska sätta dig högt över alla folk på jorden. 2Och alla dessa välsignelser ska komma över dig och multipliceras (mångfaldigas) över dig, om du lyssnar till Herrens (Jahvehs) din Guds (Elohims) röst:
3Välsignad ska du vara i staden
    och välsignad ska du vara på fältet.
    [Dessa två platser beskriver ekonomi – handel och agrikultur; välsignelsen gäller oavsett yrke.]
4Välsignad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
    och din marks frukt
    och din boskaps frukt, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal)
    och de unga i din flock (det blir många lamm och killingar).
5Välsignad ska din korg vara och ditt baktråg.
6Välsignad ska du vara när du kommer in (din ingång)
    och välsignad ska du vara när du går ut (din utgång).

[Denna sexfaldiga välsignelse har sin motsats i vers 16-19.]

7Herren (Jahveh) ska slå dina fiender som reser sig upp mot dig inför dig (framför ditt ansikte), de ska dra ut mot dig på en väg och ska fly på sju vägar inför dig (framför ditt ansikte). [Som t.ex. vid Jeriko, se Jos 6-7.]
     8Herren (Jahveh) ska befalla välsignelsen att vara med dig i dina lador och i allt som du sätter din hand till, och han ska välsigna dig i landet som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) gett dig.
     9Herren (Jahveh) ska etablera (grunda, stadfästa) dig som ett heligt folk till sig själv (som sin ägodel), såsom han har gett sin ed till dig [2 Mos 19:6], om du håller (vaktar, skyddar) alla Herrens (Jahvehs) din Guds (Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot), och vandrar på hans vägar. 10Och alla jordens folk ska se att Herrens (Jahvehs) namn är utropat (proklamerat) över dig, och de ska respektera (frukta, vörda, högakta) dig. 11Och Herren (Jahveh) ska göra dig överflödande (låta dig ha med god råge, rikligt, mer än vad som kan härbärgeras) i allt gott, i din livmoders frukt, och i din boskaps frukt, och i din marks frukt, i landet som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) gett sin ed till dina fäder att ge dig [1 Mos 12:1-3].
     12Herren (Jahveh) ska öppna för dig sin goda skattkammare – himlarna, till att ge dig landets regn i sin tid (rätt årstid) och till att välsigna alla dina händers verk (arbete), och du ska låna ut till många folk, men du (själv) ska inte låna av någon. 13Och Herren (Jahveh) ska göra dig till huvud och inte till svans, och du ska vara över och inte under, om du lyssnar till Herrens (Jahvehs) din Guds (Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot), som jag befaller (hebr. tsavah) dig idag så att du håller (vaktar, skyddar) och gör (handlar, agerar) efter dem. 14Och du ska inte vika av från något (bokstavligt från alla) av de ord som jag befaller dig denna dag, varken till höger eller till vänster, och gå efter andra gudar och följa dem.

Förbannelser för olydnad
15Det kommer att ske om du inte vill lyssna till Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) röst och hålla (vakta, skydda, bevara) alla befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt (hebr. tsavah) dig denna dag, då ska dessa förbannelser drabba (ta över) dig:
16Förbannad ska du vara i staden
    och förbannad ska du vara på fältet.
17Förbannad ska din korg vara och ditt baktråg.
18Förbannad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
    och din marks frukt,
    nötboskapens mångfald (ingen tillväxt i antal)
    och de unga i din flock (det blir få lamm och killingar).
19Förbannad ska du vara när du kommer in (din ingång)
    och förbannad ska du vara när du går ut (din utgång).
[Dessa sex förbannelser är motsatsen till välsignelserna i vers 3-6. Ordningen med markens frukt och livmoderns frukt är omvänd, jfr vers 4-5 och 17-18.]

20Herren (Jahveh) ska sända dessa förbannelser över dig, nederlag (förvirring) [5 Mos 7:23] och bestraffning (fruktan, tillrättavisning) i allt som du sätter din hand till att göra, till dess du blir fördärvad, och till dess du med hast går under, på grund av de onda gärningar du gör när du överger mig. 21Herren (Jahveh) ska låta pesten klänga sig fast vid dig, till dess den har förtärt dig från landet, som du går för att inta. 22Herren (Jahveh) ska slå dig med lungsot och med feber, och med infektioner, och med glödande hetta, och med torka, och med svärd, och med mögel, och de ska jaga dig till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad). 23Och din himmel, som är över ditt huvud, ska bli koppar och jorden som är under dig ska bli järn [1 Kung 17:1]. 24Herren (Jahveh) ska göra ditt lands regn till pulver och stoft, från himlarna ska det komma ner över dig, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad).
     25Herren (Jahveh) ska låta dig bli slagen inför dina fiender [som hände vid Ai, se Jos 8], du ska dra ut mot dem på en väg och ska fly på sju vägar inför dem (framför deras ansikte) och du ska bli ett skräckexempel (varnande exempel) för alla jordens kungadömen. 26Dina kroppar ska bli mat till luftens alla fåglar och till markens alla djur, och ingen ska fösa bort dem (hindra dem från att äta av kropparna). 27Herren (Jahveh) ska slå dig med Egyptens öppna (ordagrant kokande) sår och med hemorrojder (bölder, tumörer – hebr. ófel) och med skabb och med klåda, som du inte kan bli botad ifrån. 28Herren (Jahveh) ska slå dig med dårskap och blindhet och med hjärtats förvirring. 29Och du ska famla mitt på dagen som en blind famlar i mörkret, och du ska inte kunna göra dina vägar framgångsrika. Du ska enbart vara förtryckt och rånad alla dagar, och ingen ska finnas som räddar dig.

30Du ska trolova dig med en kvinna,
    men en annan man ska våldta henne [hebr. shagal, se Jes 13:16; Sak 14:2].
Du ska bygga ett hus,
    men du ska inte bo i det.
Du ska plantera en vingård,
    men inte äta dess frukt.
31Din oxe ska slaktas inför dina ögon,
    men du ska inte äta av den,
din åsna ska tas ifrån dig med våld framför ditt ansikte,
    och ska inte återlämnas till dig,
dina får ska ges till dina fiender
    och du ska inte ha någon som räddar dig.
32Dina söner och dina döttrar ska ges till andra folk, och dina ögon ser på och du längtar efter dem hela dagen, men dina händer ska vara utan makt (kraft – hebr. el). 33Din marks frukt och allt ditt arbete ska en nation som du inte känner äta upp, och du ska enbart bli förtryckt och åsidosatt, 34så att du blir galen, av de syner (det) som dina ögon ser. 35Herren (Jahveh) ska slå dig på knäna och på benen med smärtande (ordagrant kokande) sår, som du inte kan bli botad från, från fotsulan till toppen av ditt huvud.

36Herren (Jahveh) ska föra bort dig och den kung som du kommer sätta över dig [Saul blev den förste kungen, se 1 Sam 10:20-24] till ett folk som du inte känner, varken du eller dina fäder, och där ska du tjäna andra gudar av trä och sten. 37Du ska bli till häpnad [ett avskräckande exempel], ett ordspråk och en nidvisa (ett skarpt ord – hebr. sheninah) bland alla de folk dit Herren (Jahveh) ska leda dig bort. [1 Kung 9:7; Jer 24:9]
     38Du ska bära ut mycket utsäde till fältet [så och plantera mycket] men du ska bärga in lite, för gräshoppor ska äta upp det. 39Du ska plantera vingårdar och beskära dem, men du ska inte dricka av vinet och inte heller samla druvorna, för larver ska äta dem.
     40Du ska ha olivträd mot alla dina gränser, men du ska inte smörja dig själv med oljan, för dina oliver ska falla av (karten ramlar av innan den mognat). 41Du ska föda söner och döttrar, men de ska inte vara dina, för de ska gå i fångenskap. 42Alla dina träd och markens frukt ska läggas beslag på av surrande skadedjur [hebr. tselatsal, samma ord som cymbal (hebr. tselatsal), kan syfta på ljudet av gräshoppor, syrsor eller något annat skadedjur som låter och förstör träd och gröda].
     43Främlingen som är i din mitt ska sätta sig upp över dig, högre och högre, och du ska komma ner och bli lägre och lägre. 44Han ska låna ut till dig, men du ska inte låna ut till honom, han ska bli huvudet och du ska bli svansen.
     45Alla dessa förbannelser ska komma över dig, och ska jaga dig och ta över dig (bli övermäktiga), till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), eftersom du inte lyssnar på Herrens (Jahvehs) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt (hebr. tsavah) dig. 46De ska vara för dig till ett tecken och till en tankeställare, över din säd (avkomma) för evigt, 47eftersom du inte tjänade Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) med glädje och hjärtats fröjd, på grund av överflödet av allt. 48Därför ska du tjäna dina fiender, som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska sända emot dig, i hunger och i törst, och i nakenhet, och i längtan efter alla ting, och han ska lägga ett ok av järn på din nacke till dess han har fördärvat dig [Jer 28:14].
     49Herren (Jahveh) ska föra fram ett folk mot dig långt bortifrån, från jordens ände, som gamen sveper ner, ett land vars språk du inte ska förstå [Jer 5:15-17], 50en nation (ett folk) med våldsam (grym) uppsyn, som inte ska ha anseende till gamla människor och inte ge nåd (favör – hebr. chanan) till de unga. 51Och han ska äta frukten från din boskapshjord, och din marks frukt, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), de ska inte heller lämna säd, vin eller olja, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal) eller de unga i din flock, förrän de har fått dig att tyna bort (gå under, förgås, bli utrotad). 52Och han ska belägra dig i alla dina portar till dess dina höga och befästa murar, som du litar på, kommer ner i hela ditt land, och han ska belägra dig i alla dina portar i hela landet, som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har gett dig.
     53Och du ska äta din livmoders frukt, köttet av dina söner och av dina döttrar som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har gett dig, i belägringen och i den nöd som dina fiender ska försätta dig i. 54Den man som är ömsint ibland er och mycket barmhärtig, hans ögon ska vara onda mot sin bror och mot hustrun vid hans barm och mot kvarlevan av barnen som han har kvar, 55så att han inte ska ge någon av dem av hans barns kött som han ska äta, eftersom han inte har något över, i belägringen och i den nöd som din fiende ska försätta dig i, i alla dina portar. 56Den ömsinta och barmhärtiga kvinnan ibland er, som inte skulle riskera att sätta sin fotsula på marken för ömsinthet och barmhärtighet, hennes ögon ska bli onda mot hennes man vid hennes barm och mot hennes son och mot hennes dotter, 57och mot hennes efterbörd som kommer ut mellan hennes ben, och mot hennes barn som hon ska föda, för hon ska äta dem i hemlighet i brist på allt, i belägringen och i den nöd som din fiende ska försätta dig i, i alla dina portar. [Klag 2:20]
     58Om du inte är noga med att göra (hålla, skydda) undervisningens alla ord som är nedskrivna i denna bok (bokrulle), så att du vördar (respekterar, högaktar) detta ärevördiga (respektingivande, tunga, fantastiska) och strålande (storslagna) namn, Herren (Jahveh) din Gud (Elohim), 59då ska Herren (Jahveh) göra dina plågor svåra, och din säds plågor, stora plågor, och de ska vara länge, och svår sjukdom och den ska vara länge. 60Och han ska föra tillbaka över dig alla Egyptens sjukdomar [plågorna som kom över farao och egyptierna, se 2 Mos 7-11], som du har fruktat, och de ska klänga sig fast vid dig. 61Även alla sjukdomar och alla plågor som inte är nedskrivna i denna bok med undervisning, dem ska Herren (Jahveh) föra fram över dig till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad). 62Och bara ett fåtal ska lämnas kvar där ni var som himlens stjärnor i stort antal [1 Mos 15:5; 22:17; 26:4; 2 Mos 32:13], eftersom du inte lyssnade till Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) röst. 63Och det ska ske att som Herren (Jahveh) fröjdade sig över dig för att göra dig gott och för att föröka dig, så ska Herren (Jahveh) fröjda sig över dig för att du ska gå under och för att fördärva dig, och du ska ryckas upp [som ogräs] från landet som du går för att inta.
     64Och Herren (Jahveh) ska förskingra dig bland folken från den ena änden av världen till den andra änden av världen [Jer 9:16; 18:17; Hes 12:15], och där ska du tjäna andra gudar, som du inte känner, inte heller dina fäder, även trä och sten. 65Och bland dessa folk ska du inte ha något lugn (ro) och där ska inte vara någon vila för din fotsula, utan Herren (Jahveh) ska ge dig ett bävande hjärta och trånande ögon och en försmäktande själ. 66Ditt liv kommer att hänga på en skör tråd för dig, och du ska frukta natt och dag och ska inte ha någon säkerhet för ditt liv. 67På morgonen ska du säga: "Måtte det vara kväll!" och på kvällen ska du säga: "Måtte det vara morgon!" för den fruktan som du har i ditt hjärta och är rädd för, och för synerna som dina ögon ska se. 68Herren (Jahveh) ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sa: "Du ska aldrig se den igen" och där ska ni sälja er själva som drängar och pigor men ingen ska köpa er.

[Detta skedde med omkring en miljon judar efter Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.]

Huvudpunkter (kap 29-30)
1Dessa är förbundets ord, som Herren (Jahveh) befallde Mose att skära med Israels söner i Moabs land, vid sidan av förbundet som han skar med dem vid Horeb (hebr. Chorev).

[I det hebreiska språkbruket skär man ett förbund. Det beror på att alla sådana förbund är blodsförbund. På svenska brukar vi använda uttrycket ingå förbund, men det blir missvisande då ett förbund som enbart ingås, utan blod, är en annan sorts förbund än blodsförbundet. Horeb är ett annat namn på berget Sinai. Det hebreiska namnet på Horeb delar rot med cherev som betyder svärd.]

En historisk tillbakablick
2Och Mose kallade på hela Israel och sa till dem:

Ni har sett allt som Herren (Jahveh) gjorde inför era ögon i Egyptens land mot farao, och mot alla hans tjänare och mot hela hans land, 3de stora prövningar som ni med egna ögon såg, tecknen och de stora undren, 4men Herren (Jahveh) har inte gett er ett hjärta som vet (känner till, har intim kunskap), och ögon som ser och öron som hör, förrän denna dag.

[Andlig okänslighet är ett straff i sig självt. Det är inte så att Herren inte vill att de ska se hur hans gärningar visar på hans karaktär och syften, men den kunskapen finns bara tillgänglig för den som ödmjukar sig och lyder honom. Andlig klarsyn är en gåva från Gud, och ges inte till den som motsätter sig Gud, istället tillåts de fortsätta ha ögon som inte ser och öron som inte hör.]

5Jag har lett er 40 år i öknen, era kläder har inte blivit slitna på er och era skor har inte blivit slitna på era fötter. 6Ni har inte ätit bröd, ni har inte druckit vin eller starka drycker, för att ni ska veta (känna till, ha intim kunskap om) att jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim). [Herren hade gett dem manna varje dag för att de skulle förstå att det var han som försörjde dem.]
     7Och när ni kom till denna plats [öster om Jordanfloden], kom Sichon – Cheshbons kung och Og – Bashans kung, ut mot oss i strid och vi slog dem [4 Mos 21:21-35]. 8Och vi tog deras land och gav det till rubeniterna och till gaditerna och till halva Manasses stam. [4 Mos 21:21-34; 32]

Förbundet
9Håll (vakta, skydda) därför detta förbunds ord, och gör (agera, handla efter) dem, så att ni gör allting för att ha framgång. 10Ni står idag, allesammans, inför (framför ansiktet på) Herren (Jahveh) er Gud (Elohim). Era hövdingar (huvuden), era stammar, era äldste och era ledare, ja, alla Israels män, 11era små (barn), era fruar, och era främlingar (invandrare) som finns mitt i ert läger, från vedhuggaren till vattenhämtaren, 12för att ni ska gå in i Herren (Jahveh) er Guds (Elohims) förbund. Och in i hans ed, som Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) har skurit med er idag [ett skuret blodsförbund], 13för att han ska göra er till sitt eget folk (sin ägodel) idag och han ska vara en Gud till er (er ägodel) så som han har talat till dig, och som han har gett sin ed till dina fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob. [1 Mos 12:1-3; 15:17-20] 14Inte bara (enbart) med dig skär jag detta förbund och denna ed, 15utan med honom som står här med oss denna dag inför Herren (Jahveh) vår Gud (Elohim) och även med honom som inte står här med oss denna dag.

Olydnadens konsekvenser
16För ni vet (känner till, har intim kunskap om) hur vi bodde i Egyptens land, och hur vi drog mitt igenom folkslagen (hednafolks länder) när vi passerade igenom, 17och ni har sett deras vidrighet (osmakliga ting) [med tillhörande ritualer och tillbedjan] och deras avgudar, trä och sten, silver och guld, som de hade, 18för att det inte ska finnas ibland er någon man eller kvinna eller familj eller stam, vars hjärta vänder sig bort ifrån Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) för att tjäna dessa folks gudar, annars blir det en rot bland er som bär galla och malört.
     19Och det ska ske när han hör orden av denna förbannelse, att han välsignar sig själv i sitt hjärta och säger: "Jag ska ha frid (shalom) i mitt hjärta, fastän jag vandrar i mitt hjärtas envishet, och det vattnade sveps bort med det torra." 20Herren (Jahveh) ska inte vara villig att förlåta honom, men Herrens (Jahvehs) vrede och hans nitälskan ska upptändas mot den mannen, och alla förbannelser som är skrivna i denna bok ska läggas på honom, och Herren (Jahveh) ska utrota hans namn under himlarna (ordagrant: "från under himlarna"). [Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna.] 21Och Herren (Jahveh) ska avskilja honom till ondska, från alla Israels stammar, i enlighet med alla förbundets förbannelser som är skrivna i denna undervisningsbok.
     22Och de kommande generationerna, dina söner som ska resas upp efter dig, och främlingen som ska komma fjärran ifrån, ska säga, när de ser landets plågor och sjukdomarna med vilka Herren (Jahveh) har låtit det insjukna, 23och att hela detta land är svavel och salt och en eld, att det inte är besått, inte blomstrar, inget gräs växer där, det är omstörtat som Sodom och Gomorra [1 Mos 19], Admah och Tsevojim [1 Mos 14:2; Hos 11:8], som Herren (Jahveh) omstörtade i sin vrede och i sin ilska, 24alla folk ska säga: "Varför har Herren (Jahveh) gjort så här mot detta land? Vad betyder hettan (intensiteten) i denna stora vrede?"
     25Då ska människor säga: "Eftersom de övergav Herrens (Jahvehs) förbund, deras fäders Gud (Elohim), som han hade skurit med dem när han förde dem upp, ut ur Egyptens land, 26och de gick och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som de inte kände och som han inte tillåtit dem, 27därför upptändes Herrens (Jahvehs) vrede mot detta land, för att ge dem alla de förbannelser som är skrivna i denna bok, 28och Herren (Jahveh) utrotade dem från deras land i vrede och i ilska och med stor upprördhet (harm, indignation) och kastade dem till ett annat land, så som det är denna dag."
     29Hemligheterna [det som inte är nedskrivet] tillhör (ägs av) Herren (Jahveh) vår Gud (Elohim), men de ting som är uppenbara [det som är skrivet i Torah] tillhör (ägs av) oss och våra söner till evig tid, för att vi ska göra (agera, handla efter) denna undervisnings ord.

[Här finns en intressant aspekt av ägandet! Det står ingenstans i Bibeln att vi kan äga något materiellt. Hebreiskans uttryck är istället det fanns till Abraham, det fanns till David osv. Det hebreiska uttrycket betyder inte ett formellt och absolut ägande, även om det oftast översätts på det sättet. I stället betyder det att någon förvaltar eller lånar något. Här finns dock ett undantag – Guds ord har Herren gett oss som en äkta ägodel! Det ingår i blodsförbundet som vi har med Gud.]






Igår

Planer

Stäng  


Parallell