Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 19/3

5 Mos 14, Luk 3:1-22

5 Mos 14

Rena och orena djur
1Ni är Herren er Guds (Jahveh Elohims) söner, ni ska inte rista (klippa – hebr. gadad) er själva eller göra någon skallighet mellan era ögon för de döda [i kulturerna runtomkring var det vanligt att man ristade sig (3 Mos 19:28) och klippte av eller rakade sitt hår helt eller delvis för de döda], 2för du är ett heligt folk för Herren din Gud (Jahveh Elohim) som har valt dig att vara hans egen skatt bland alla andra folk som finns på jordens ansikte (yta). 3Du ska inte äta något avskyvärt.

Rena och orena landdjur
4Detta är djuren som du får äta [totalt 10 djur – 3 boskapsdjur och 7 vilda räknas upp]:
oxen,
fåret
och geten,

5hjorten (hebr. ajal)
och gasellen (hebr. tsevi)
och små antiloper (arabisk oryx; oryx leucoryx; minst bland antiloperna – hebr. jachmor)
och vildgeten (lerwee – hebr. ado)
och stenbocken (hebr. dison)
och stora antiloper (nubix oryx – hebr. teo)
och bergsfåret (Ovis tragelaphus – hebr. zemer).
6Alla djur som har delade klövar och har klövarna helt delade i två och som idisslar bland djuren, dem ska ni äta.

7Men dessa får ni inte äta av dem som idisslar och av dem som har kluvna klövar:
    kamelen,
    haren (hebr. arnevet) och
    klippgrävlingen (klipphyraxen),
för även om de idisslar har de inte klövar. De är orena för er.

8Och svinet eftersom det har delade klövar men inte idisslar, det är orent för er, av deras kött ska ni inte äta och deras kadaver ska ni inte vidröra.

[I beskrivningen i 3 Mos 11:4-7 definieras mer vad idissla innebär, vilket också inkluderar harens ätande av sin egen avföring (vilket är en form av idissling) och även klippdassaren som har tre olika magar och använder syror för att bryta ner födan.]

Rena och orena vattendjur
9Detta kan ni äta av allt som finns i vattnet, allt som har fenor och fjäll ska ni äta. 10Och vad det än är som inte har fenor och fjäll ska ni inte äta, det är orent för er.

Rena och orena flygande varelser
11[Det finns olika hebreiska ord för fåglar. I 1 Mos 1:20 används hebr. of som beskriver något som flyger. Här i denna vers används tsipor som är ett onomatopoetiskt ord från det kvittrande ljudet fåglar gör. Inom den moderna biologins systematik av organismer klassificeras fladdermusen (vers 18) inte som en fågel utan som ett däggdjur. Uppräkningen här uppfyller dock de hebreiska ordens betydelser.]

Av alla rena fåglar (kvittrare – hebr. tsipor) ska ni äta.
12Men dessa är de som ni inte ska äta:
örnen
och lammgamen
och fiskgjusen
13och vråken
och gladan (höken)
och falken
    enligt sitt slag (sin art; klassificering – hebr. min)
14och korpen
    enligt sitt slag

15och strutshonan [hebr. bat jaana]
och nattskärran
och måsen
och höken
    enligt sitt slag,
16minervaugglan [en liten uggla; hebreiska ordet delar rot med kopp/bägare]
och ökenuven
och ibisen

Härfågeln (Upupa epops) blev i maj 2008 utsedd till Israels nationalfågel. Den har ett distinkt högt läte och när den blir exalterad reser den en fjäderplym på huvudet.

17och pelikanen
och smutsgamen
och skarven
18och storken
och hägern
    enligt sitt slag
och härfågeln
och fladdermusen.

19Och alla bevingade svärmande varelser är orena för er,
dem ska ni inte äta.
20Av alla rena bevingade varelser ska ni äta.

[Totalt räknas 22 olika flygande varelser (eller grupper av djur) upp som är orena. Gemensamt för de första 21 är att de flesta äter kadaver, dvs. kommer i kontakt med det som är dött. Även den sista gruppen av svärmande insekter kommer i kontakt med det som är orent. Bland de rena fåglarna räknas: höns, duva, anka, gås, ripa, vaktel, kalkon, osv.]

Orenhet från kadaver
21Ni ska inte äta av något som är självdött, det kan du ge till främlingen som är inom dina portar så att han kan äta det eller du kan sälja det till en främling, för du är ett heligt folk för Herren din Gud (Jahveh Elohim). Du ska inte koka kalven i dess mors mjölk. [Detta bud har gett upphov till dagens kosherregler, men handlar om kanaaneiska ockulta fertilitetsriter, se 2 Mos 23:19.]

Tiondegivande
22Du ska noggrant ge tiondet av all din säd, det som växer upp på ditt fält år efter år. 23Och du ska äta inför Herren din Gud (Jahveh Elohim) på den plats som han väljer för att låta sitt namn bo där. Tiondet av din säd, av ditt vin och av din olja och förstlingen av din hjord och av din flock, för att du ska lära dig att alltid vörda Herren din Gud (Jahveh Elohim). 24Och om vägen är för lång för dig så att du inte kan bära det, eftersom platsen ligger för långt bort från dig, som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska välja för att sätta sitt namn där, när Herren din Gud (Jahveh Elohim) välsignar dig, 25då ska du omvandla det till silver och binda upp silvret i din hand och ska gå till platsen som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska välja. 26Och du ska ge silvret till allt som din själ önskar, för en oxe, eller för ett får eller för vin eller för en stark dryck, eller för vad som helst som din själ begär av dig, och du ska äta där inför Herren (Jahvehs), din Guds (Elohims), ansikte och du ska fröjda dig, du och ditt hushåll. 27Och leviten som är inom dina portar ska du inte överge, för han har ingen del och inget arv med dig.
     28I slutet av vart tredje år, även för det innevarande året, ska du föra fram allt tionde av ditt förvärv och samla det inom dina portar. 29Och leviten, eftersom han inte har någon del eller något arv med dig, och främlingen och den faderlöse och änkan, som är inom dina portar, ska komma och äta och bli mätta, så att Herren din Gud (Jahveh Elohim) kan välsigna dig i allt ditt arbete som dina händer gör.

Luk 3:1-22

Förberedelse för Jesu tjänst

Johannes Döparen

Vid utgrävningarna i Caesarea hittades 1961 en sten med inskriptionen: "Pontius Pilatus, ståthållare i Judéen." Den ingår i en större hyllning till den romerska kejsaren Tiberius, vilket bekräftar Bibelns berättelse att de var samtida. Originalet kan ses på Israel Museum och en kopia finns även vid Herodes palats i Caesarea.

1[Det normala sättet att ange tid i antiken var att utgå från kungars regeringsår. Vår västerländska tideräkning utvecklades först på 500-talet e.Kr., se Luk 2:2.]

Det var nu Caesar (kejsar) Tiberius 15:e regeringsår.

[Tiberius var romersk kejsare 14-37 e.Kr. Han utsågs dock till medregent till kejsar Augustus några år tidigare, omkring 12 e.Kr. Troligtvis räknar Lukas från 19 augusti 14 e.Kr. då Augustus dog, men det kan vara två till tre år tidigare eller från nästa nyår. Eftersom det finns flera olika kalendrar med olika nyår är det svårt att exakt säga vilket år detta motsvarar. Femton år in på Tiberius styre, då Johannes träder fram och strax därefter Jesus, bör vara omkring 28 e.Kr. plus eller minus något år.]

[Samtidig med kejsaren i Rom verkade följande lokala ledare:]
Pontius Pilatus var ståthållare (ett verb: agerade som ledare och administratör – gr. hegemoneuo) i Judeen [regerade 26-36 e.Kr.],

Herodes [Antipas] var landsfurste (tetrark; ett verb; ordagrant: ´härska över en fjärdedel´ – gr. tetrarcheo) i Galileen [son till Herodes den store, regerade 4 f.Kr.-39 e.Kr.],

hans bror Filippus var landsfurste (tetrark) i Itureen och Trakonitis [son till Herodes den store, regerade norr om Galileen 4 f.Kr.-34 e.Kr.],

Lysanias var landsfurste (tetrark) i Abilene. [Lite är känt om detta mindre område i norr kring staden Abilene, två mil nordväst om Damaskus.]

I södra Jerusalem hittades 1990 Kaifas benkista. Den kan ses på Israel Museum i Jerusalem.

2och Hannas och Kaifas var överstepräster [i templet i Jerusalem].

[Efter en detaljerad skildring av det romerska styret beskrivs nu det religiösa ledarskapet i Jerusalem. Hannas var överstepräst 6-15 e.Kr. Han avsattes av romarna och hans svärson Kaifas fick positionen 18-36 e.Kr. Även om Kaifas hade titeln, fortsatte dock Hannas att fungera som inofficiell överstepräst bland judarna, se Joh 18:13-24.]
Då kom Guds ord till Sakarias son Johannes [Döparen] i öknen. 3Han gick runt i hela regionen vid [floden] Jordan. Där predikade han omvändelsedopet (ett yttre dop som bevis på ett förnyat tänkesätt och ett förändrat hjärta) som leder till syndernas förlåtelse (befrielse, avskrivning, också en medicinsk term för att en plåga släpper och man blir frisk).

[Det grekiska ordet för dop är baptizo som betyder "att doppa ned i". Det är skillnad mellan Johannes omvändelsedop och troendedopet i Herren Jesu namn, se Apg 19:3. Johannes dop var förberedande och handlade om omvändelse från sin synd, inte nödvändigtvis bekännelse på Jesus som Herre. Troendedopet får sin fullständiga betydelse först efter Jesu uppståndelse, se Matt 28:19. I dopet identifierar sig den troende i Jesu död, begravning och återuppståndelse, se Rom 6:4-8. I dopet finns självklart också aspekten av omvändelse och sinnesändring, men också löftet om Hjälparen den helige Ande som ger kraften att leva det nya livet, se Apg 2:38; Matt 3:11.]

Vägbygge i Eilat vid Röda havet.

4Det står ju skrivet i profeten Jesajas bok [Jes 40:3-5]:
"Rösten från en som ropar i öknen (ödemarken):

Förbered vägen för Herren,
    gör hans upptrampade stigar raka.
5Varje dal (ravin) ska fyllas,
    varje berg och höjd ska sänkas.
Det som är krokigt (snedvridet) ska rätas,
    och ojämna vägar jämnas.
6Alla människor (allt kött) ska se (förstå)
    Guds frälsning (befrielse) [härlighet]."

[Ett av Lukasevangeliets särdrag är att det betonar hur frälsningen är till för alla människor. Det perspektivet syns även i citatet från Jesaja. Till skillnad från Matteus och Markus som bara citerar Jes 40:3, se Matt 3:3; Mark 1:3, tar Lukas även med den sista delen av Jes 40:5 där det står att "allt kött" ska få se Guds frälsning. Lukas följer den grekiska översättningen av GT, Septuaginta. I den versen översätts det hebreiska ordet kavod, som beskriver "Herrens härlighet" och hans närvaro, med "Guds frälsning".]


Johannes predikar omvändelse
7Johannes sa nu till folkskarorna [saddukéerna och fariséerna, se Matt 3:7] som kom i en stadig ström [från byar och städer] för att bli döpta av honom: "Ni giftormsyngel, vem har i hemlighet intalat er att ni kan undfly den kommande straffdomen [Guds vrede mot synden]? 8Bär (producera) därför [sådana] frukter som tillhör (är värdiga; överensstämmer med) omvändelsen (det förändrade tänkesättet) [Apg 26:20]. Och börja inte säga inom (till) er själva [sätt inte i gång att försvara er genom att tänka]: 'Vi har Abraham till far.' För jag säger er att av dessa stenar kan Gud uppväcka (resa upp) barn åt Abraham. 9Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden."

Hur ska man bära frukt?

Johannes riktade sin undervisning till olika grupper och vad de behövde omvända sig ifrån.

©FreeBibleImages.org

10[Man frågar nu hur man ska leva det nya livet. Johannes ger olika svar beroende på vad de olika grupperna behöver omvända sig ifrån. Saddukéerna måste bli generösa, tullindrivarna ärliga, och soldaterna mildare och nöjda med vad de har.]

Folkskarorna frågade honom gång på gång: "Vad ska vi då göra?" 11Han svarade dem [den första gruppen av folkskarorna, saddukéer och fariséer] och sa: "Den som har två tunikor (långt skjortliknande underklädesplagg), han ska dela med den som inte har någon, och den som har mat ska göra likadant." [Välbärgade personer bar två tunikor närmast kroppen.]

12Också tullindrivare (publikaner) kom för att bli döpta, och de sa till honom: "Lärare (gr. didaskalos), vad ska vi göra?" 13Han svarade: "Ta inte ut mer [skatt, tull] än vad som är fastställt [av de romerska myndigheterna]."

[Indrivningen av tullar och skatter från Roms provinser arrenderades ut till privatpersoner vid den här tiden. Dessa kallades "publicanus", och därifrån kommer det svenska ordet "publikan". Det var inte ovanligt att dessa tog ut extra avgifter som hamnade i den egna fickan, se Luk 19:8. Det tillsammans med att de allierat sig med ockupationsmakten gjorde att de hade dåligt rykte och var illa omtyckta av folket.]

14Också de som var (tjänstgjorde som) soldater frågade honom: "Vad ska vi göra?" Han svarade: "Tvinga inte till er pengar från någon med våld (ordagrant 'skaka någon') eller genom falska anklagelser. Var nöjda med er lön."

En förväntan på den kommande Messias

Vid den södra dopplatsen Qasr el Yahud strax innan Jordanfloden rinner ut i Döda havet, finns det än i dag vita duvor.

15Folket var fyllt av förväntan och alla resonerade i sina hjärtan (hade en inre dialog, vägde argument för och emot) om Johannes kanske kunde vara den Smorde (Messias, Kristus). 16Men Johannes svarade dem alla: "Jag döper er med vatten, men det kommer en som är större (mäktigare, starkare) än jag, och jag är inte ens värdig att knyta upp remmarna på hans sandaler. Han ska döpa er med den helige Ande och med eld. 17Han har sin kastskovel i handen för att rensa (rengöra) sin tröskplats och samla in vetet i sin loge, men agnarna ska han bränna upp i en eld som inte kan släckas."

18På många olika sätt uppmanade (inbjöd) han folket när han förkunnade de glada nyheterna (evangeliet) för dem. 19Men tetrarken Herodes, som upprepade gånger blivit tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt ont som han gjort, 20spärrade in Johannes [Döparen] i fängelse, och lade även denna onda handling till allt ont han redan gjort.

[Johannes Döparen var troligtvis fängslad i fästningen Machaerus på östra sidan av Döda havet. Enligt Joh 3:22-23; 4:1-2 överlappade Jesus och Johannes Döparens tjänst under en period. Lukas som gör en strukturerad redogörelse, se Luk 1:3, väljer att nämna om fängslandet här trots att det sker efter vers 22 rent kronologiskt. Lukas avslutar berättelsen om Johannes Döparen här för att kunna gå vidare och fokusera på berättelsen om Jesus i nästa stycke.]

Jesus döps
21När nu allt folket döptes (gr. baptizo), lät också Jesus döpa sig, och när han bad öppnade sig himlen 22och den helige Ande sänkte sig ner över honom i form av en duva, och från himlen hördes en röst: "Du är min Son – min Älskade! Du är min stora glädje (i dig har jag stort behag)."





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)