²Längden på varje våd ska vara 28 alnar [12,5 meter]
och bredden på varje våd ska vara 4 alnar [1,8 meter].
Alla våder ska ha ett och samma mått (vara likadana, identiska).

Fem våder ska sammanfogas med varandra och ytterligare 5 våder ska sammanfogas med varandra. ⁴Du ska göra öglor av blått [garn] längs kanten på den våd som är ytterst i det första [hopfogade stycket] och på samma sätt ska du göra längs kanten på den våd som är ytterst i det andra [hopfogade stycket].
     ⁵50 öglor ska du göra på den ena våden och 50 öglor ska du göra på den andra våden som är i det andra [hopfogade stycket], öglorna ska placeras mitt emot varandra. ⁶Och du ska göra 50 spännen av guld och koppla ihop våderna med varandra med spännena så att tabernaklet blir en helhet.

⁷Och du ska göra våder av gethår, till ett tält över tabernaklet, 11 våder ska du göra av dem.

⁸Längden på varje våd ska vara 30 alnar [13,2 m]
och bredden på varje våd ska vara 4 alnar [1,8 m].
De 11 våderna ska ha ett och samma mått (vara likadana, identiska).

⁹Och du ska sammanfoga 5 våder med varandra och 6 våder ska du sammanfoga med varandra och den sjätte våden ska läggas dubbelvikt på framsidan av tältet.
     ¹⁰Och du ska göra 50 öglor på kanten av den ena våden som är ytterst i det första [hopfogade stycket] och 50 öglor på kanten av våden som är ytterst i det andra [hopfogade stycket]. ¹¹Och du ska göra 50 spännen av brons och sätta spännena i öglorna och koppla ihop våderna med varandra så att tältet blir ett helt.
     ¹²Och för den överhängande delen av tältets våder ska den halva våden som återstår hänga över den bakre delen av tabernaklet. ¹³Och alnen på den ena sidan och alnen på den andra sidan av det som återstår av extra längd på tältets våder ska hänga över sidorna på tabernaklet, på dess ena sida och dess andra sida, för att täcka det. ¹⁴Och du ska göra ett täcke till tältet av vädursskinn som är färgat rött, och ett täcke av skinn ovanpå.

¹⁵Och du ska göra ramverket (väggarna) till tabernaklet av akaciaträ, upprättstående plankor. ¹⁶10 alnar [4,5 m] ska vara höjden på varje planka och en och en 0,5 aln [23 cm] bredden på varje planka. [Talet 10 står för fullkomlighet. Plankornas längd pekar på att vi är fullkomliga i Jesus.] ¹⁷Det ska vara två tappar på varje planka så att de fogas samman med varandra, detta ska du göra på alla tabernaklets plankor. ¹⁸Och du ska göra plankorna till tabernaklet, 20 plankor för den södra sidan söderut, ¹⁹och du ska göra 40 fotstycken av silver under de 20 plankorna; två fotstycken under en planka till dess två tappar, och två fotstycken under nästa planka för dess tappar.

[Fotstyckena av silver symboliserar grunden, se Ef 2:20-22. Att det är två fotstycken under varje planka pekar på att vi behöver både GT (profeterna) och NT, (apostlarna). Hela Bibeln är grunden. Totalt är det 100 fotstycken av silver, se 2 Mos 38:27. I Ps 12:7 liknas Herrens tal vid silver. Jesus är Ordet, se Joh 1:1. Talet 100 är ett fullkomlighetstal och i Kol 2:9 står det att Jesus är fullkomlig i allt.]

²⁰Och för den andra sidan av tabernaklet, den norra sidan, 20 plankor ²¹och deras 40 fotstycken av silver, två fotstycken under en planka och två fotstycken under nästa planka. ²²Och till baksidan av tabernaklet, västerut ska du göra 6 plankor. ²³Och 2 plankor ska du göra till hörnen på tabernaklet på baksidan.

[Beskrivningen av de två plankorna till hörnen är extremt kortfattad och svårtolkad på hebreiska. Det finns många förslag på hur denna konstruktion ska se ut. Det som man kan säga med säkerhet är i alla fall att det är två plankor utöver de sex som hör till den västra sidan.]

²⁴De ska vara dubbla i botten och även dubbla upptill, till den första ringen. Så ska det vara med dem båda. De ska sättas i de båda hörnen. ²⁵Så ska det vara 8 plankor och deras fotstycken av silver, 16 fotstycken, två fotstycken under en planka och två fotstycken under nästa planka.
     ²⁶Och du ska göra tvärstänger av akaciaträ, 5 stycken för plankorna på den ena sidan av tabernaklet, ²⁷och 5 tvärstänger för plankorna på den andra sidan av tabernaklet, och 5 stänger för plankorna på sidan av tabernaklet, på baksidan västerut, ²⁸och den mellersta tvärstången i mitten av (inuti – hebr. tavech) plankorna som ska gå igenom från den ena ändan till den andra. ²⁹Och du ska överdra plankorna med guld och göra deras ringar av guld som hållare för tvärstängerna och du ska överdra stängerna med guld.

[Plankorna kan symbolisera de troende och hur de hålls samman i församlingen. Fyra stänger binder ihop plankorna utvändigt fem och fem, vilket symboliserar hur vi hör ihop i den lokala församlingen. Den femte stången binder ihop samtliga plankor inuti, vilket symboliserar hur Jesu kärlek håller samman hela hans kropp på jorden. Att de är gjorda av akaciaträ symboliserar den mänskliga (syndiga) naturen. Samtidigt är de överdragna med guld vilket symboliserar rättfärdigheten i Jesus. Tapparna som fäster i fotstycket är tron.]

³⁰Och du ska resa upp tabernaklet i enlighet med dess ritningar som jag har visat dig på berget.

[Man kan se på plankorna som individer i församlingen. Då är vi vända med ansiktet inåt, alltså står var och en av oss med blicken fäst på de föremål som finns inne i tabernaklet som symboliserar Jesus och Gud själv. Då står vi samtidigt skuldra vid skuldra med våra syskon i tron och vänder ryggen mot världen. De är den position som varje troende behöver ha för att ha rätt fokus i sitt liv.]

³¹[Förhänget till det allra heligaste:]
Och du ska göra ett förhänge av blått och purpur och karmosinrött [tyg eller garn i dessa färger] och fint tvinnat [vitt] linne, med keruber. Ett arbete som ska göras av en skicklig hantverkare. [Förhängets färger representerar de smorda ämbetena profet: blått, kung: purpur och präst: karmosinrött (offertjänsten) och vitt (förbönstjänsten).]
     ³²Och du ska hänga det på 4 stolpar (pelare – hebr. amod) av akaciaträ överdragna med guld, deras krokar av guld, på 4 fotstycken av silver. ³³Och du ska hänga upp förhänget under spännena [som fogar ihop takvåderna, se vers 6] och där innanför förhänget ska du ställa in vittnesbördets ark, och förhänget ska skilja mellan det heliga och det allra heligaste [ordagrant: ´heligheternas heliga´ – hebr. qodesh ha-qodesh]. ³⁴Och du ska placera nådastolen ovanpå vittnesbördets ark i det allra heligaste. ³⁵Och du ska placera bordet utanför förhänget och menoran mittemot bordet på ena sidan i tabernaklet söderut, och du ska ställa bordet på den norra sidan.

³⁶[Förhänget till ingången till tabernaklet:]
Och du ska göra ett förhänge till tältets öppning av blått och purpur och karmosinrött [tyg eller garner i dessa färger] och fint tvinnat [vitt] linne, ett brokigt arbete av en vävare. [Detta förhänge hade inga motiv av keruber, se vers 31.] ³⁷Och du ska göra 5 stolpar av akaciaträ till förhänget och överdra dem med guld, deras krokar (hakar) ska vara av guld, och du ska göra 5 fotstycken av brons för dem.

[Fem är talet för nåd i Bibeln. Att den yttre dörren till tabernaklet ska fästas på 5 stolpar (pelare – hebr. amod) säger oss att det är Guds nåd som gör det möjligt för oss att få träda in och ha gemenskap med Jesus och Gud själv. Precis som med det inre förhänget symboliserar färgerna de tre smorda ämbetena. Se vers 31.]

Tillbaka upp

---

Luk 2:36-52

Hanna ser Jesus
³⁶Där fanns även en profetissa, Hannah, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var mycket gammal. Hon hade levt sju år med sin man efter sitt giftermål ³⁷och sedan varit änka i åttiofyra år. [Åttiofyra år kan antingen syfta på hennes nuvarande ålder eller tiden som änka, och då är hon över hundra år gammal. Oavsett stämmer beskrivningen i versen innan att hon var "mycket gammal".] Hon lämnade aldrig templet utan tillbad dag och natt med fastor och böner. [Hon tillbringade mycket tid i bön och fasta i kvinnornas förgård, var alltid med på den dagliga bönen klockan nio, tolv och tre, men även kvällsbönen, se Ps 134:1-2.] ³⁸Just i den stunden kom hon in och tackade Gud och talade om honom [Jesus] för alla som väntade på Jerusalems återlösning (lösepenning).

[Simeons lovsång och Hannas vittnesbörd ramas in med frasen att de väntade på Israels befrielse och Jerusalems återlösning, se vers 25 och 38. Ordet för återlösa användes just för lösepenningen för människor, se 3 Mos 25:48, och kan vara en koppling till Pidjon haben, se vers 23. Genom den friköpte förstfödde sonen kommer befrielsen!]

Tillbaka till Nasaret
³⁹När Josef och Maria hade fullgjort allt i enlighet med Herrens undervisning, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. ⁴⁰Pojken växte och blev stark i anden, fylld med visdom, och Guds nåd (favör, välsignelse, välbehag, glädje) var över honom.

[Kronologin kring Jesu första år utifrån Lukas och Matteus redogörelser:

• Jesus föds i Betlehem, se Luk 2:6.
• Den 8:e dagen – omskärelse och namngivning i hemmet, se Luk 2:21.
• Den 31:a dagen – Pidjon haben, återlösning av den förstfödde i templet, se Luk 2:22-23.
• Den 40:e dagen – Marias rening i templet, se Luk 2:22-23.
• De vise männens besök, se Matt 2:1-12.
• Flykten till Egypten, se Matt 2:13-15.
• Tillbaka till Nasaret i Galileen, se Matt 2:19-23.

Det är troligt att Josef och Maria är bosatta i Betlehem fram till de vise männens besök och flykten till Egypten.]

Jesus i templet

Jesus i templet av William Holman Hunt, 1854-60.

⁴¹[Enlig Moses undervisning skulle varje manlig israelit fira de tre stora judiska högtiderna påsk, pingst och lövhyddohögtiden i Jerusalem, se 5 Mos 16:16. Kvinnor, äldre män, handikappade och barn under tolv år var undantagna, men många fromma kvinnor följde frivilligt med männen till dessa högtider. Detta är troligen Jesu första pilgrimsresa till Jerusalem.]

Hans föräldrar gick till Jerusalem varje år vid påskhögtiden (pesach). ⁴²När Jesus var tolv år gick de [Jesu familj tillsammans med släktingar och vänner från Nasaret] upp till högtiden som de brukade göra. ⁴³När högtidsdagarna var slut och de begav sig hem [troligen redan efter de tre första dagarna i påskhögtiden som var de största], stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem [för att fortsätta lyssna på undervisningen de dagar som återstod av påskhögtiden]. Hans föräldrar visste inte det, ⁴⁴de trodde han var med i resesällskapet [de antog detta eftersom det brukade vara så]. De gick en hel dag, sedan började de leta efter honom överallt bland släktingar och bekanta.

[Kvinnorna och barnen under tolv år gick ofta före i en grupp, sedan kom männen och anslöt vid lägerplatsen. Eftersom Jesus just blivit tolv år antog de båda att han var i den andra gruppen.]

Bilden är från ett hus i "Nazareth Village" som är ett utomhusmuseum som illustrerar hur livet var på Jesu tid.

⁴⁵När de inte hittade honom återvände de till Jerusalem [nästa dag] och sökte efter honom överallt längs med vägen. ⁴⁶Efter tre dagar [första dagen tillbaka i Jerusalem] hittade de honom i tempelområdet [där medlemmar från Stora rådet, Sanhedrin, undervisade på sabbater och festivaler, så det var antagligen den sjätte dagen på påskhögtiden]. Där satt han mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. ⁴⁷Alla som lyssnade på honom förbluffades (tappade fattningen och förvånades gång på gång) över hans förstånd (intelligens, förmåga att dra slutsatser) och hans svar.
     ⁴⁸När de [Josef och Maria] såg honom blev de helt förvånade (bestörta, halvt från vettet). Hans mor sa till honom: "Mitt barn (ordet för barn fokuserar på att man tillhör familjen), varför har du behandlat oss så här? Ser du inte hur din far och jag har plågats (pinats, gått igenom helveteskval) när vi letat efter dig överallt."
     ⁴⁹Då sa Jesus till dem: "Varför behövde ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus (måste vara helt överlåten och upptagen av att göra min Faders gärningar)." ⁵⁰Men de förstod inte vad han sa till dem.
     ⁵¹Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han fortsatte att lyda (underordna sig) dem. Hans mor bevarade (skyddade) allt detta i sitt hjärta. ⁵²Jesus fortsatte att växa i visdom och ålder (mentalt och fysiskt) och i nåd (favör, välbehag) inför Gud och människor (andligt och socialt).

Tillbaka upp