Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - fredag 13/3

5 Mos 8-10

5 Mos 8-10

Glöm inte Herren
1Alla befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befallt (hebr. tsavah) er idag ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (leva efter) så att ni får leva och föröka er och gå in i och besätta landet som Herren (Jahveh) med ed lovat era fäder [1 Mos 12:1-3; 15:17-20]. 2Och du ska komma ihåg alla de vägar som Herren din Gud (Jahveh Elohim) har lett dig dessa 40 år i öknen, att han har ödmjukat dig (tvingade dig att böja dig ner) för att pröva dig, för att veta (ha intim förståelse för, kunskap om) vad som är i ditt hjärta, om du vill hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) eller inte.

3Och han ödmjukade dig (tvingade dig att böja dig ner) och lät dig lida av hunger och mättade dig med manna [2 Mos 16:31-36] som du inte visste (saknade kunskap om) vad det var, inte heller dina fäder visste (kände till), för att han skulle låta dig veta (få intim kunskap om) att människan inte lever enbart av bröd, utan människan lever av allt som kommer från Herrens (Jahvehs) mun. [Jesus citerar detta ord när han frestas, se Matt 4:4; Luk 4:4.] 4Dina kläder blev inte gamla (slitna) på dig, inte heller fick du svullna fötter dessa 40 år. 5Och du ska betänka i ditt hjärta att som en man tuktar sin son så tuktar Herren din Gud (Jahveh Elohim) dig.
     6Och du ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herren (Jahvehs), din Guds (Elohims), budord (tydliga befallningar) till att vandra på hans vägar och vörda (respektera) honom. 7För Herren din Gud (Jahveh Elohim) för dig till ett gott land, ett land med vattenbäckar, med källor och djup som forsar fram i dalar och på berg.

Bild från marknaden i Jerusalem. Ofta har ett land en typ av frukt som exporteras, men i Israel växer och frodas alla typer av frukter, som äpplen, citrusfrukter, bananer osv. Den orangeröda frukten i mitten på bilden är sharon. Den är uppkallad efter Sharonslätten, som är kustremsan mellan Tel Aviv upp mot Karmelberget.

8Ett land av
vete
och korn
och druvor
och fikonträd
och granatäpplen,
ett land av olivträd
och honung.
[Dessa sju välsignade arterna kallas Shivat HaMinim. Uppräkningen med antalet sju visar på välsignelse och fullhet! I den forntida egyptiska "Sinuhes berättelse" från omkring 1800 f.Kr. beskrivs sex av dessa sju arter, granatäpple nämns inte.]

9Ett land utan fattigdom där du ska äta bröd, du ska inte sakna något i det, ett land vars stenar är järn och ur dess berg ska du bryta (gräva) koppar [som används för att ta fram brons]. 10Och du ska äta och bli mätt och välsigna Herren din Gud (Jahveh Elohim) för det goda land som han gett dig.

11Akta dig så att du inte glömmer Herren din Gud (Jahveh Elohim), genom att inte hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig idag.

12Annars (för att inte)
när du har ätit och är mätt
    och har byggt bra hus och bor i dem,
13och när dina boskapshjordar och din småboskap förökas
    och ditt silver och ditt guld förökas
    och allt du förvaltar förökas,

14när sedan ditt hjärta blir upplyft och du [lätt] glömmer Herren din Gud (Jahveh Elohim),
    som förde dig ut ur Egyptens land, ut från slavhuset,
     15som ledde dig genom den stora och skräckinjagande öknen
        där det fanns ormar, ettriga ormar och skorpioner, och törstig mark utan vatten,
    som gav dig vatten ur den hårda klippan [2 Mos 17:1-7],
     16som mättade dig med manna i öknen [2 Mos 16:31-36],
        som dina fäder inte kände till,
att han ödmjukade dig (tvingade dig att böja dig ner) och att han prövade dig, för att göra dig gott till slut,
17skulle säga i ditt hjärta (då tänka inom dig): "Min kraft och min hands styrka har gett mig detta välstånd." [Ps 30:7-8]

18Men du ska komma ihåg Herren din Gud (Jahveh Elohim), för det är han som har gett kraft att få välstånd, det är han som har upprättat (etablerat) sitt förbund som han svor med ed till era fäder, som det är idag.
     19Och det ska ske, om du glömmer Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), och vandrar efter andra gudar och tjänar dem och tillber dem, jag varnar dig idag, att då ska ni säkert förgås. 20På samma sätt som hednafolken som Herren (Jahveh) låter förgås framför dig, ska du förgås, eftersom du inte lyssnat till Herren (Jahvehs), din Guds (Elohims), röst.

Inte på grund av Israels rättfärdighet
1Hör Israel! Du ska idag gå över Jordan för att gå in och fördriva länder större och mäktigare än du själv, städer stora och befästa upp till himlarna, 2ett stort och högrest folk, Anakims söner som du känner och du har hört (sägas): "Vem kan stå inför Anaks söner (anakiterna)?" 3Vet (ha intim kunskap) därför idag att Herren din Gud (Jahveh Elohim) är han som går över framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och han ska ta ner dem inför dig, så ska du driva ut dem och få dem att förgås med hast som Herren (Jahveh) har talat till dig.
     4Tala (tänk) inte i ditt hjärta efter att Herren din Gud (Jahveh Elohim) har kastat ut dem framför dig och säg: "För min rättfärdighet har Herren (Jahveh) fört hit mig för att besätta detta land", då det är för dessa hednafolks ondska som Herren (Jahveh) driver ut dem framför dig. 5Inte för din rättfärdighet och ditt hjärtas uppriktighet (rättsinnighet, integritet – hebr. josher) går du in för att besätta deras land, utan för dessa hednafolks ondska driver Herren din Gud (Jahveh Elohim) ut dem framför dig och för att stadfästa ordet som Herren (Jahveh) gav med ed (svor, lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob. 6Vet därför (ha intim kunskap om) att det inte är för din rättfärdighet som Herren din Gud (Jahveh Elohim) ger dig detta goda land för att besätta det, för du är ett styvnackat folk.

Guldkalven
7Kom ihåg, glöm inte hur du gjorde Herren din Gud (Jahveh Elohim) vred i öknen. Från den dag då du gick ut från Egyptens land till dess du kom till denna plats, har du varit upprorisk mot Herren (Jahveh). 8Även vid Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg – så nära inpå det mirakulösa uttåget från Egypten] upptände ni Herrens (Jahvehs) vrede och Herren (Jahveh) var så vred på er att han förgjorde er [2 Mos 32]. 9När jag var borta uppe på berget för att ta emot stentavlorna, förbundets tavlor (förbundet) som Herren (Jahveh) skurit med er, då stannade jag på berget i 40 dagar och 40 nätter, jag varken åt bröd eller drack vatten, 10och Herren (Jahveh) gav till mig två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger, och de var skrivna enligt alla de ord som Herren (Jahveh) talat med er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag.
     11Och det hände vid slutet på de 40 dagarna och de 40 nätterna att Herren (Jahveh) gav mig de två stentavlorna, förbundets tavlor. 12Och Herren (Jahveh) sa till mig: "Stå upp, gå ner snabbt härifrån, för ditt folk som du har fört ut ur Egypten har handlat fördärvligt, de är snabba att vända sig bort från vägen som jag har befallt dem, de har gjort sig en gjuten bild."
     13Vidare talade Herren (Jahveh) till mig och sa: "Jag har sett detta folk och se det är ett styvnackat folk, 14låt mig vara ensam så att jag kan utrota dem och utplåna deras namn under himlarna (ordagrant: 'från under himlarna'), och jag ska av dig göra ett folk mäktigare och större än dem." [Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna.]
     15Så jag vände och kom ner från berget, och berget brann i eld och de två förbundstavlorna var i mina två händer. 16Och jag såg och se, ni hade syndat mot Herren er Gud (Jahveh Elohim), ni hade gjort en gjuten kalv, ni hade snabbt vänt er bort från vägen som Herren (Jahveh) befallt er. 17Och jag tog tag i de två tavlorna och kastade bort dem från mina två händer och bröt dem inför era ögon.
     18Och jag föll ner inför Herren (Jahveh) som de första 40 dagarna och 40 nätterna. Jag åt inget bröd och drack inget vatten, på grund av er synd som ni syndat när ni gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och provocerade (förtörnade) honom. 19Jag fruktade för vreden och den heta ilskan, som Herren (Jahveh) vredgades mot er till att utrota er. Men Herren (Jahveh) lyssnade på mig även den gången. 20Dessutom var Herren (Jahveh) mycket vred på Aron och ville förgöra honom och jag bad även för Aron vid samma tillfälle. 21Och jag tog er synd, kalven som ni hade gjort, och brände den i eld och slog den i bitar och malde ner den tills det bara var fint (tunt) stoft, och jag kastade stoftet i bäcken som rann ner från berget.
     22Och vid Tavera och vid Massa och vid Kivrot-Hataava gjorde ni Herren (Jahveh) vred.
     23Och när Herren (Jahveh) sände er från Kadesh-Barnea och sa: "Gå upp och besätt landet som jag har gett er" då var ni upproriska mot Herren er Guds (Jahveh Elohims) befallning och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst. 24Ni har varit upproriska mot Herren (Jahveh) från den dag jag lärde känna (blev intimt förtrogen med) er.

25Och jag föll ner inför Herren (Jahveh)
    de 40 dagarna
    och de 40 nätterna
som jag föll ner,
eftersom Herren (Jahveh) hade sagt att han skulle utrota er. [5 Mos 9:18]

26Och jag bad till Herren (Jahveh) och sa: "Herre (Adonai), Herre (Jahveh), utrota inte ditt folk och din arvedel som du har återlöst genom din storhet, som du har fört ut ur Egypten med en mäktig hand. 27Kom ihåg dina tjänare, Abraham, Isak och Jakob. Se inte till envisheten hos detta folk och inte till deras ondska, och inte till deras synd, 28för att inte landet som du fört oss ut ur ska säga: 'Eftersom Herren (Jahveh) inte kunde föra dem in i landet som han talat till [lovat] dem och eftersom han hatade dem, har han fört dem ut för att slakta dem i öknen.' 29Likväl är de ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora makt och med din utsträckta arm."

Nya stentavlor
1Vid den tiden sa Herren (Jahveh) till mig: "Hugg dig två tavlor av sten, likadana som de första, och kom upp till mig på berget och gör dig en ark av trä, 2så ska jag skriva på tavlorna de ord som var på de första tavlorna som du bröt sönder och du ska lägga dem i arken."
     3Så jag gjorde en ark av akaciaträ och högg två stentavlor, likadana som de första, och gick upp på berget med de två tavlorna i mina händer. 4Och han skrev på tavlorna som den första gången, de tio orden som Herren (Jahveh) talade till er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag, och Herren (Jahveh) gav dem till mig. 5Och jag vände om och kom ner från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort och där är de som Herren (Jahveh) befallde mig.
     6Och Israels söner vandrade från Beerot-Benjaakan till Mosera, där Aron dog och där blev han begravd. Och hans son Elazar tjänstgjorde som präst i hans ställe. 7Därifrån vandrade de till Gudgoda [betyder: att skära bort] och från Gudgoda till Jotvata [betyder: trivsel], ett land med vattenbäckar. 8Vid den tiden avskilde Herren (Jahveh) Levi stam till att bära Herrens (Jahvehs) förbundsark, till att stå inför Herrens (Jahvehs) ansikte och betjäna honom och till att välsigna i hans namn, till denna dag. 9Eftersom Levi inte har någon del eller arv med sina bröder är Herren (Jahveh) hans arv som (i enlighet med vad) Herren din Gud (Jahveh Elohim) har talat till honom.
     10Och jag [betoning på jag Mose], jag stod på berget som den första gången, 40 dagar och 40 nätter [5 Mos 10:6], och Herren (Jahveh) lyssnade till mig även den gången så att Herren (Jahveh) inte utrotar er. 11Och Herren (Jahveh) sa till mig: "Res dig, gå inför folket och se till att de drar vidare så att de går in och tar landet i besittning, som jag lovade (svor, gav min ed) till deras fäder att ge till dem."

Gudsfruktan
12Och nu Israel, vad begär Herren din Gud (Jahveh Elohim) av dig?
Att du vördar Herren din Gud (Jahveh Elohim)
att du vandrar på alla hans vägar
och att du älskar honom
och att du tjänar Herren din Gud (Jahveh Elohim)
    med hela ditt hjärta
    och med hela din själ (din person, varelse)
13att du håller (vaktar, skyddar, bevarar) Herrens befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot)
    och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt (hebr. tsavah) er idag.
14Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör Herren (Jahveh) din Gud (Elohim). 15Bara Herren (Jahveh) hade behag i dina fäder och älskade dem, och han valde deras säd efter dem, även er, från alla folk som det är idag. 16Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre styvnackade. 17För Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), han är gudarnas Gud (hebr. elohim ha-elohim) och herrarnas Herre (hebr. adon ha-adon), den Store Guden (hebr. El ha-gadol), den Mäktige och den Vördnadsbjudande (Fruktansvärda), som inte har anseende till person och inte tar mutor. 18Han verkställer påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för de faderlösa och änkorna och älskar främlingen och ger honom bröd och kläder. 19Därför ska du älska främlingen, för du var en främling i Egyptens land. 20Du ska vörda Herren (Jahveh) din Gud (Elohim). Honom ska du tjäna och till honom ska du hålla dig (klänga dig fast, vara fastklistrad vid) och i hans namn ska du avlägga ed (göra löften). 21Han är din ära och han är din Gud (Elohim) som har gjort dessa stora och fantastiska ting för dig som dina ögon har sett. 22Dina fäder gick ner till Egypten med 70 personer och nu har Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) gjort dig som himlarnas stjärnor i antal.






Igår

Planer

Stäng  


Parallell