Halvbibel - torsdag 13/3
2 Mos 22
Egendom – stöld1[Välstånd på den här tiden bestod i boskap, se 1 Mos 47:17; 2 Sam 12:2; Job 1:3. Stöld av oxar och får räknas som stöld av egendom.]
Om en man stjäl en oxe eller ett får och dödar det eller säljer det, ska han ersätta (hebr. shalem):
5 oxar för 1 oxe [femfalt] och
4 får för 1 får [fyrfalt].
[Jfr 2 Sam 12:4. Anledningen till det högre straffet för stöld av oxen kan vara att det är ett större djur, kräver mer fräckhet eftersom det lättare kan upptäckas. Dessutom orsakade förlusten av en oxe mer skada för ägaren än förlusten av ett får, se Ords 14:4.]
2Om en tjuv blir påkommen med att bryta sig in (gräva sig igenom – hebr. machteret) [husväggen till stallen när det är mörkt] och blir slagen så att han dör, ska det inte vara någon blodskuld för honom [djurens ägare är inte skyldig till dråp]. 3Men om solen gått upp över honom [tjuven höll på att gräva sig in då det var ljust] ska det var blodskuld för honom [dråparen]. [Husägaren ska åtalas för mord.] Han [tjuven] ska ersätta fullt ut (hebr. shalem shalem). Om han inte har något [tillräckligt], då ska han bli såld [som slav] för sin stöld (stöld i smyg – hebr. genevah). [Kunde han inte betala var han tvungen att betala genom att arbeta, men inte mer än sex år, se 2 Mos 21:2-4.] 4Om stöldgodset [djuret som han stulit i smyg] påträffas levande i hans hand, vare sig det är oxe eller åsna eller får, ska han ersätta dubbelt [igen].
Egendomar – skada på grund av oaktsamhet
5Om en man orsakar att ett fält eller en vingård blir avätet, därför att han har låtit sin boskap gå lös, och den har ätit på en annan mans fält, då ska han ersätta honom från sitt eget fält och från sin egen vingård.
6Om eld bryter ut och får tag i törne så att sädesskylarna eller den stående säden eller fältet slukas, ska han som tände elden ersätta den ordentligt.
Egendomar – tvist över ansvar
7Om en man överlämnar pengar eller andra tillhörigheter till sin granne för att han ska förvara det och det blir stulet från den mannens hus, om tjuven blir funnen ska han ersätta dubbelt tillbaka. 8Om tjuven inte blir funnen, då ska husets herre komma nära Gud (Elohim) för att se om han har lagt sin hand på sin grannes tillhörigheter. 9För varje slags överträdelse – om det gäller en oxe, en åsna, ett får, kläder eller någonting som har gått förlorat – som någon [hittar det och] säger: "Det här är det [som är mitt]", ska båda parters sak komma inför Gud (Elohim). Den som Gud (Elohim) dömer skyldig [visar har felat] ska ersätta dubbelt till sin granne. [På samma sätt som i vers 4 och vers 7 eftersom det stulna också återfås, inte fyrfalt som i vers 1.] 10Om en man till sin granne överlämnar en åsna eller en oxe eller ett får eller något djur för att han ska skydda (ta hand om) det och det dör eller skadas eller förs bort och ingen ser det, 11då ska Herrens (Jahvehs) ed vara mellan dem båda för att se att han inte har lagt sin hand på sin grannes tillhörigheter, och dess ägare ska acceptera det och inte begära någon ersättning. 12Men om det är stulet från honom ska han ersätta dess ägare. 13Om det har gått sönder ska han föra fram det som bevis, han ska inte ersätta det som är trasigt.
14Och om en man lånar något av sin granne och det skadas eller dör, och dess ägare inte är där just då, ska han [som lånat det] ersätta det fullt ut. 15Om ägaren var närvarande [när djuret skadades eller dog], ska han [den som lånat det] inte ersätta det. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.
Moraliska lagar
16Och om en man förleder en ungmö som inte är förlovad, och ligger med henne, ska han med säkerhet betala en hemgift för henne så att hon blir hans hustru. 17Om hennes far vägrar att ge henne till honom, ska han betala silver efter hemgiften för en ungmö.
18Du ska inte tillåta trollkvinnor (häxor, sådana som håller på med ockulta saker) att leva. 19Den som ligger (har samlag) med ett djur ska med säkerhet dödas.
20Den som offrar till avgudar det som är sparat (undanlagt) till Herren (Jahveh), ska i grunden förgöras (hebr. charam).
21En främling (invandrare som bor i landet – hebr. ger) ska du inte förorätta (behandla fel, utnyttja) eller förtrycka (krossa), ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.
22Ingen änka eller faderlös ska ni förödmjuka (plåga, våldföra er på – hebr. anah). [Jes 1:17; Job 31:16, 17, 21] 23Om du behandlar dem illa på något sätt – för om de ropar till mig ska jag sannerligen höra deras rop –24ska min vrede bli het och jag ska döda dig med svärd, och din hustru ska bli änka och dina barn faderlösa.
25Om du lånar ut pengar till någon av mitt folk, till den fattige (hebr. ani) som är hos dig, ska du inte vara för honom som en kreditgivare, inte heller ska du ta ränta av honom. 26Om du tar din grannes mantel i pant ska du återlämna den till honom vid solnedgången, 27för det är hans enda täcke, det är hans mantel för hans kropp som han ska sova under. Och det ska ske när han ropar till mig att jag ska höra, för jag är nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanon).
28Du ska inte smäda Gud (Elohim) och inte förbanna ditt folks ledare.
29Du ska inte fördröja att offra fullheten av din skörd och det som kommer från din press. Det förstfödda av dina söner ska du ge till mig.
30På samma sätt ska du göra med din oxe och med ditt får. Sju dagar ska den gå med sin mor, på den åttonde dagen ska du ge den till mig.
31Ni ska vara heliga män till mig, därför ska ni inte äta något kött från ett rivet djur på fältet, det ska ni kasta till hundarna.
Luk 1:1-25
LUKASEVANGELIETLukas var en välutbildad läkare, se Kol 4:14. Han träffade aldrig Jesus, men gjorde efterforskningar som resulterade i Lukasevangeliet. Stort fokus läggs på hur evangeliet är till för alla folk, inte bara judarna. Lukas är också noga att använda sig av principen "varannan damernas". Genomgående när han berättar om helanden, liknelser och händelser växlar huvudpersonen mellan en man och en kvinna. Ett effektivt litterärt skrivsätt som betonar att Jesus inte gör skillnad mellan män och kvinnor.
Några exempel:
• En man och Petrus svärmor botas, se Luk 4:33-40
• En officers tjänare och en änkas son botas, se Luk 7:1-15
• Jairus och en kvinna kommer till Jesus, se Luk 8:40-56
• En krokryggig kvinna och en man med vatten i kroppen botas, se Luk 13:10-13; 14:1-4
• Liknelse med en man som sår och en kvinna som bakar, se Luk 13:19, 21
• Liknelse där en man har 100 får och en kvinna 10 mynt, se Luk 15:4-10
• Liknelse där en änka och två män ber, se Luk 18:1-14.
Detta är det längsta av de fyra evangelierna och det enda som också har en uppföljare, Apostlagärningarna, som handlar om den första församlingen.
Genre: Evangelium.
Skrivet: Omkring 58–64 e.Kr. Boken skrevs före Apostlagärningarna som är skriven tidigast kring Paulus frigivning 62 e.Kr., se Apg 28:30.
Tidsperiod: Omkring 6 f.Kr. – 30/33 e.Kr.. Jesu födelse fram till hans död och uppståndelse.
Författare: Enligt tidig tradition Lukas.
Han reste tillsammans med Paulus på flera av hans missionsresor. I Apg 16:10 börjar en sektion där han skriver "vi", vilket indikerar att Lukas är med. Det är troligt att Lukas var bosatt i Filippi eftersom stycket mellan Apg 17 och 20:15 inte längre är i "vi-form". Lukas kan ha varit en icke-jude, se Kol 4:11-14; i så fall är han den enda hedning som finns med bland Bibelns författare.
Evangelistens förord
1Det är ett välkänt faktum att många redan har skildrat (skrivit om) de stora händelser som har ägt rum ibland oss, 2precis som det har berättats för oss av dem som från början [av Jesu tjänst] var ögonvittnen och blev Ordets tjänare. 3Efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början, har jag beslutat mig för att på ett detaljerat och strukturerat sätt skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos [som betyder "den som älskar Gud" eller "älskad av Gud"], 4så att du kan få fullständig visshet i (känna tillförlitlighet, inte behöva tvivla på) det som du blivit informerad om (gr. katecheo) [genom muntlig tradition].
[Lukas vill vara tydlig med att han inte kommer att lansera några nya idéer, utan bara sammanställa och klargöra vad andra redan skrivit och den muntliga tradition som fanns om Jesus. En av källorna var troligen Markusevangeliet och kanske även Matteusevangeliet. Lukas uttrycker sin tacksamhet för det som redan skrivits, men ser ett behov att på nytt redogöra om Jesu liv för att hjälpa Theofilos och sina hednakristna vänner att förstå evangeliet. Dessa första fyra verser är en enda lång väl strukturerad mening i grekiskan.]
Johannes Döparen och Jesu barndom (1:5-2:52)
Ett äldre par får barn på ett mirakulöst sätt!
På Israelmuseet i Jerusalem finns en stor utomhusmodell över Jerusalem som det såg ut på Jesu tid, i skala 1:50. Templet sett från öster.
[Kung David delade in prästerna i 24 avdelningar, där Avias släkt var en av dem, se 1 Krön 24:10; Neh 12:17. På Jesu tid fanns det närmare 20 000 präster som tjänstgjorde i templet. Varje avdelning utförde tempelsysslorna under en veckas tid, fem gånger under året. Tre av dessa tillfällen var under de stora högtiderna då alla präster tjänstgjorde tillsammans.]
6Sakarias och Elisabet var båda rättfärdiga inför Gud och levde oklanderligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. 7Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.
8En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud 9hände sig vid den sedvanliga lottningen att han fick uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.
[Rökelsen rengjordes och tändes två gånger per dag. Inför morgon och kväll skedde fyra lottningar där prästerna tilldelades olika uppdrag. Den tredje lotten, att tända rökelsealtaret, var ett hedersamt uppdrag som en präst bara blev tilldelad en gång under sin livstid. Under en av de två veckor på året då Sakarias avdelning har hand om offren, blir han nu den som ska gå in i det heliga och utföra denna syssla.]
10Allt folket stod utanför och bad vid timmen för rökoffret.
Helgedomen bestod av två rum, det allra heligaste och det heliga. Troligtvis står ängeln mellan rökelsealtaret och den sjuarmade ljusstaken.
"Var inte rädd, Sakarias,18Sakarias sa till ängeln: "Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren kommen." 19Ängeln svarade honom och sa: "Jag är Gabriel. Jag står inför Gud (i hans närvaro). [Det är hans uppdrag!] Jag har blivit sänd att berätta för dig detta glada budskap. 20Se, du ska bli tyst, oförmögen att tala ända fram till den dag då detta sker, därför att du inte trodde mina ord [som är Guds ord], som ska gå i uppfyllelse [oavsett din tro eller otro] när tiden är inne."
för din bön har blivit hörd.
Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig,
och du ska ge honom namnet Johannes.
[Det svenska namnet Johannes kommer från det hebreiska Jochanan, som i sin tur är en kortform av Jehochanan. Namnet är sammansatt av Guds namn (hebr. Jahveh) och ordet för nåd (hebr. chanan). Betydelsen är ´Gud har förbarmat sig´ eller ´Herren är nådig´.]
14Du ska bli innerligt glad, ja,
och många ska jubla i glädje över hans födelse,
15för han ska bli stor inför Herren.
Han ska inte dricka vin och starka drycker,
och redan i moderlivet ska han bli fylld av den helige Ande.
16Många av Israels söner (barn) ska han vända om till Herren, deras Gud.
17Han ska gå framför Herren i Elias ande och kraft för att
'vända fädernas hjärtan till barnen' [Mal 3:1; 4:5]
och de olydiga till de rättfärdigas insikt (förstånd),
så att Herren får ett förberett folk."
[Ängelns namn, Gabriel, betyder gudsman eller Guds krigare. Han var sänd 600 år tidigare till Daniel, se Dan 8:16. Sex månader senare, efter besöket hos Sakarias, blir han sänd till Maria, se Luk 1:26. Sakarias bad om ett tecken i vers 18 och han får ett tecken som förhindrar honom från att tala otro, se även Hes 3:26 där stumhet kan vara ett tecken.]
21Folket stod och väntade på Sakarias och undrade varför han dröjde inne i templet. [Folket hade slutat att be och börjat oroa sig för vad som hänt. Enligt Talmud (en judisk skrift som sammanfattar och kommenterar Gamla testamentet) skulle prästen bara vara en kort stund inne i det heliga.] 22När han [till sist] kom ut kunde han inte tala med dem.
[Han förväntades tala ut den aronitiska välsignelsen över folket, se 4 Mos 6:24-26. I stället gestikulerar och nickar Sakarias där på trappan för att förklara att han varit med om något speciellt.]
De förstod att han hade haft en syn i templet. Han tecknade gång på gång åt dem, och han förblev stum. 23När tiden för hans tjänstgöring var över [efter sabbaten som avslutade hans veckotjänstgöring] begav han sig hem. [Sakarias och Elisabet bodde på landet någonstans i Judeen, se vers 39. Väl hemma måste han ha skrivit och förklarat vad som skett i templet.]
24Efter en tid blev hans hustru Elisabet gravid, och i fem månader höll hon sig i avskildhet (dold). Hon sa till sig själv: 25"Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor."
[Utifrån ängelns budskap förstod de att deras son skulle ha ett viktigt gudomligt uppdrag, se vers 15, något som behövde förberedas i bön och avskildhet.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
