Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - onsdag 12/3

2 Mos 21, Mark 16:1-20

2 Mos 21

Bestämmelser
1[Kapitel 21-22 beskriver olika juridiska scenarion kring slaveri, personskador och stöld. Här ges riktlinjer för hur domare ska kunna döma rättvisa domar. Texten är skriven enligt mönstret: om detta sker, då ska det göras upp så här.]

Detta är de påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lägga fram för dem [israeliterna].

Hebreiska slavar/tjänare
2[Israeliterna hade själva varit slavar i Egypten. Det är denna utsatta grupp som är först att få rättsligt skydd. Det sätt en hebré kunde bli en slav var betalning för stöld (2 Mos 22:3) och skuldsättning (3 Mos 25:39). Lagar kring utländska slavar behandlas i 3 Mos 25:45. Vid många tillfällen behandlades arbetare och slavar likvärdigt, se 2 Mos 20:10; 23:12; 3 Mos 25:6, 39, 43, 53; 5 Mos 12:18; 16:11.]

Om du köper en hebreisk slav (tjänare – hebr. eved), ska han tjäna (hebr. avad) dig i 6 år och det 7:e året ska han bli fri utan att ersätta dig [utan att behöva betala för sin frihet]. 3Om han kom ensam [ogift] ska han gå (lämna) ensam [efter sex år]; om han var gift [när han kom] ska hans hustru gå med honom.

[Hebr. gaf används bara här och i vers 4. Ordet kan översättas ´ryggen fri´ eller ´bara med sin klädnad´. Han kom med kläderna han hade på sig, dvs. utan fru och barn.]

4Om hans herre ger honom en hustru och hon föder söner eller döttrar till honom, ska hustrun och hennes barn vara hennes herres, och han ska gå (lämna) ensam (hebr. gaf). [Det skulle dock vara väldigt smärtsamt att lämna sin familj.] 5Så om tjänaren tydligt säger: "Jag älskar min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte gå (lämna) fri", 6då ska hans herre föra fram honom till Gud (Elohim) och föra honom till dörren eller till dörrposten [en formell ceremoni krävdes] och hans herre ska genomborra hans öra med en syl, och han ska tjäna honom för alltid.

Slaveri
På den här tiden var slaveriet utbrett i världen. Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats i länder som bygger på judeo-kristna värderingar. Gud förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.





Rättigheter för kvinnlig tjänare
7[I omkringliggande kulturer var det inte ovanligt att barn såldes som slavar/tjänare. I hopp om en bättre framtid kunde en fattig dotter säljas till ett rikt hushåll. Bland hebréerna var sådana försäljningar jämförelsevis sällsynta, men de ägde ändå rum ibland, till följd av extrem fattigdom (Neh 5:5). Kvinnor som såldes på detta sätt kunde kräva sin frihet efter sex år om de så önskade (5 Mos 15:17), men om de köptes för att bli hustrur fick de ytterligare ett skydd. Reglerna här skyddar flickan från att säljas vidare till andra och bli sexuellt utnyttjad.]

Och om en man säljer sin dotter till att bli en tjänarinna (hebr. amah) ska hon inte lämna som de manliga tjänarna gör. 8Om hon inte behagar sin herre som har tagit henne till hustru [eller konkubin] åt sig själv, då ska han låta henne bli återlöst [av hennes far eller en släkting]. Det står inte i hans makt att sälja henne till en främling, eftersom han [då] har agerat svekfullt mot henne. 9Och om han tar henne till hustru åt sin son, ska han handla med henne som med en dotter. 10Om han tar sig en annan hustru ska hennes mat, hennes kläder och hennes äktenskapliga rättigheter inte förminskas. 11Och om dessa tre [åtaganden] inte erbjuds (görs för) henne, då ska hon gå ut utan ersättning och utan betalning.

[De tre åtagandena var att erbjuda återlösning (vers 8), giftermål med någon av familjens söner (vers 9) eller giftermål med en annan hebré (vers 10).]



Dödsstraff
För vissa grova brott som bl.a. mord föreskrivs dödsstraff. Såväl utdömandet som verkställandet av dödsstraffet bör ha varit ytterst ovanligt. Då två vittnen var nödvändiga blev det svårt att skaffa fram bevis. För domstolen gällde principen att hellre fria än fälla. I Talmud diskuteras de rättsliga kraven för dödsstraff mycket ingående och man fastställde betydande hinder som gjorde en sådan dom extremt svår att verkställa. Enligt Mishnah måste dödsfall avgöras av en Sanhedrin bestående av 23 domare.



Personskada – mord
12Den som slår en man så att han dör ska dödas.
13Men om en man inte ligger på lur [det var inte ett överlagt mord] och Gud (Elohim) låter det komma till hans hand,
    då ska jag utse en plats åt dig dit han kan fly.
14Men om en man avsiktligt kommer till sin granne och slår honom med svek, då ska han tas bort från mitt altare så att han kan dö. [Jfr 1 Kung 1:50-51]

[Vers 12-14 formar en kiasm som ramas in av mord som måste straffas hårt. För att avgöra om det var olyckshändelse eller mord skulle den som orsakat en annan människas död ta sig till en av de sex fristäderna och där invänta rättegång, se 4 Mos 35.]

Personskada – våld i hemmet
15Och den som slår sin far eller sin mor, ska med säkerhet dödas.
16Och den som stjäl [kidnappar, samma ord ganav som i 2 Mos 20:15] en människa (hebr. ish) och säljer honom,
    eller om han blir funnen i hans hand, ska med säkerhet dödas.
17Och den som förbannar sin far eller sin mor, ska med säkerhet dödas.

[Vers 15 och 17 ramar in detta stycke och handlar om att vörda sina föräldrar, se 2 Mos 20:12. Att kidnappa någon är att stjäla från familjen. Att kidnappa någon i syfte att sälja till slaveri är också ett allvarligt brott som leder till dödsstraff.]

Personskador – slagsmål
18Och om flera män tävlar (strider, duellerar) och den ene slår den andre med en sten eller med sin näve och han inte dör utan blir sängliggande, 19om han reser sig igen och går böjd över sin stav, då ska den som slog honom vara tyst. Han ska ersätta honom för hans förlorade tid och ska ombesörja att han blir fullt återställd.


20Och om en man slår sin tjänare eller tjänarinna med en käpp [ger en kroppslig bestraffning], och han dör under hans hand, ska han med säkerhet bli straffad. [En herre kan inte behandla sina slavar hur som helst, människovärdet står högt, skulle en slav dö hade slavägaren begått mord.] 21Om han överlever en dag eller två dagar ska han inte bli straffad, för han är hans silver (han är köpt och tillhör honom). [Straffet i vers 20 var då inte tänkt att döda utan bara korrigera.]


Personskada – permanent
22Om män bråkar med varandra och skadar en gravid kvinna så att hon får missfall och inga andra skador uppstår, då ska han med säkerhet bli skadeståndsskyldig, i enlighet med det som kvinnans make ålägger honom, och han ska betala som domarna fastställer. 23Men om någon skada uppstår,
då ska liv ges för liv,
24öga för öga,
tand för tand [Matt 5:38],
hand för hand,
fot för fot,
25brännskada för brännskada,
sår för sår,
blåmärke för blåmärke.

[Dessa lagar begränsar straffet så det är en rimlig nivå som motsvarar den skada som skett. Denna princip, som inom juridiken kallas vedergällningsrätt (talionprincipen), begränsar hämndens utsträckning.]
26Och om en man slår sin tjänare i ögat eller slår sin tjänarinna i ögat, och ögat fördärvas, ska han låta honom gå fri för ögats skull. 27Och om han slår ut sin tjänares tand eller sin tjänarinnas tand, ska han låta honom gå fri för tandens skull.

Personskador – orsakade av djur
28Och om en oxe (tjur – hebr. shor) stångar en man eller en kvinna så att de dör, då ska oxen med säkerhet stenas och dess kött ska inte ätas, och oxens ägare ska förbli tyst.

[Hebr. shor kan syfta på en tjur eller oxe (som är en kastrerad tjur). Eftersom en oxe normalt sett är lugnare än en tjur, så verkar texten här syfta på en oxe. Oxen som dödat en människa ska dödas och ägaren varnas. Han får inte klaga över det som drabbat honom. Han måste finna sig i att förlora sin tjur/oxe som var en dyrbar och viktig tillgång på den här tiden i ett samhälle där jordbruket var centralt och oxen gjorde mycket av det tunga arbetet. En antik lertavla från Nuzi (moderna Irak, daterad till 1500 f.Kr.) omnämner ett rättsfall där en oxe dödat en människa.]

29Men om oxen har stångats tidigare, och dess ägare har blivit varnad men inte brytt sig om varningen, och den dödar en man eller kvinna, då ska oxen stenas och dess ägare ska också dödas. 30Om en lösensumma läggs på honom, då ska han för sin återlösning ge allt som läggs på honom. 31Oavsett om den har stångat en son eller har stångat en dotter, efter detta påbud (bindande juridiska beslut) ska det göras mot honom. 32Om oxen stångar en tjänare eller tjänarinna, ska han ge deras herre 30 shekel [345 gram] silver och oxen ska stenas.

33Och om en man öppnar en brunn, eller om en man gräver en brunn, och inte täcker över den, och en oxe eller en åsna faller i den, 34då ska brunnens ägare betala ersättning, han ska ge silver till deras ägare och det döda djuret ska vara hans. 35Och om en mans oxe skadar en annans så att den dör, då ska han sälja den levande oxen och de ska dela på betalningen för den och de ska dela på den döda oxen. 36Eller om det blir känt att en oxe har stångats tidigare och ägaren inte har brytt sig om det, ska han med säkerhet betala (fullständigt ersätta/fullborda – hebr. shalem shalem) oxe för oxe och den döda kroppen ska vara hans.

[Den hebreiska texten har en vers till här (37), och en vers mindre i kapitel 20 som då bara har 30 verser.]

Mark 16:1-20

17:e nisan (lördag kväll – söndag eftermiddag)

Kryddbutik i gamla stan i Jerusalem. På sabbaten öppnar man ofta kl 20.00 och har öppet några timmar.

©Anders Wester

1[Det är nu den 16:e nisan enligt den judiska almanackan.]

När sabbaten [veckosabbaten] var över [efter solnedgången på lördagskvällen] köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor, så att de kunde gå och smörja honom.

[Efter solnedgången öppnade affärerna några timmar. År 30 e.Kr. sträcker sig den 17:e nisan från lördag kväll till söndag eftermiddag. Det är också den tredje dagen i det osyrade brödets högtid och detta år sammanfaller dagen också med förstlingsfruktens högtid, bikkurim, se 3 Mos 23:9-14. Det finns två traditioner för offren kring denna högtid. Enligt fariséerna skulle förstlingsoffret ske på kvällen (när dagen inleds), medan saddukéerna ansåg att det var på morgonen. Eftersom de sistnämnda var i majoritet i Sanhedrin så skedde viftoffret troligen tidigt på söndagsmorgonen. Tänk om samtidigt som en kärve viftades i templet som ett förstlingsoffer spreds nyheten om att Jesus var uppstånden, se 1 Kor 15:20. Bibeln redogör ju inte exakt för när Jesus uppstår, bara att graven är tom vid gryningen på den första veckodagen, söndagen, se vers 2 och 6.]

Jesus är uppstånden
2Mycket tidigt på morgonen på veckans första dag (söndag), kom de till graven, redan vid soluppgången. [De startade antagligen redan när det var mörkt från Betania, ca tre kilometer utanför Jerusalem.] 3De sa gång på gång till varandra (deras huvudsakliga samtalsämne under vandringen var): "Vem ska rulla undan stenen från ingången till graven åt oss?"
     4När de tittade upp såg de att stenen, som var mycket stor, redan var bortrullad. 5När de kom in i graven såg de en ung man sitta där på högra sidan, klädd i en vit lång klädnad, och de blev helt förvånade.
    

I trädgårdsgraven i Jerusalem finns en av många klippgravar i Jerusalem.

6Han sa till dem: "Var inte rädda! Jesus som ni söker, Jesus från Nasaret, som var korsfäst, har uppstått. Han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom! 7Men gå och säg till hans lärjungar och [särskilt] Petrus: 'Jesus går före er till Galileen, där ska ni få se honom, precis som han har sagt till er.' "

[Petrus hade förnekat Jesus och avsagt sig lärjungaskapet, se Mark 14:72. Nu får han en särskild hälsning och uppmuntran att få möta den uppståndne Jesus.]

8När de gått ut, flydde de bort från graven, för både bävan och förvåning hade kommit över dem. De sa ingenting till någon, för de var rädda.

[Markus avslutar sitt evangelium på samma sätt som han börjar det – snabbt och kortfattat. Det sker också på ett ödmjukt sätt: några kvinnor får vara med i det största miraklet när Jesus har uppstått, och får gå med himmelskt budskap till lärjungarna, vilket gör dem till de första som predikar uppståndelsen!]

Avslutning – Jesus visar sig
9[Den längre avslutningen (vers 9-20) finns med i senare manuskript, men inte i de tidigaste. Stilen skiljer sig jämfört med det övriga evangeliet, men innehållet är inte obibliskt och innehåller material från de andra evangelierna och Apostlagärningarna.]

Tidigt på första dagen av veckan [söndag], efter att han uppstått, visade han sig för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. 10Hon gick ut och berättade det för dem som hade varit med honom, medan de sörjde och grät. 11När de hörde att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.

Jesus visar sig för två lärjungar
12Efter detta [på samma dag, se Luk 24:13] visade han sig i en annan skepnad (annorlunda yttre form) för två av dem som var på väg ut på landet [till Emmaus, elva kilometer utanför Jerusalem]. 13De kom tillbaka [till Jerusalem] och berättade för de andra, men de trodde inte på dem.

Jesus visar sig för de elva lärjungarna
14Efter detta visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han tillrättavisade dem skarpt för deras otro och hårda hjärtan, eftersom de vägrat tro på dem som sett honom uppstånden. 15Och han sa till dem: När ni [sedan] går ut i hela världen [går in överallt – in i varenda strukturerad ordning och varje sammansatt system], predika (förkunna) [då] evangeliet (de goda nyheterna; det glada budskapet) [om försoning och frälsning] för hela skapelsen [för allt skapat, inrättat, ordnat och etablerat]. 16Den som tror och blir döpt är frälst (trygg, hel, bevarad, helad, försörjd, befriad, och har evigt liv), medan den som inte tror blir dömd.
     17Dessa tecken ska troget följa (alltid vara närvarande) dem som ständigt tror (litar på, lutar sig emot mig): I mitt namn ska de kasta ut demoner, de ska tala nya (helt nya, bättre) språk (tungor), 18och de ska plocka upp (lyfta undan) ormar [bokstavligt ormar, eller bild av djävulen]. Om de dricker något dödligt, ska det inte skada dem, och när de lägger händerna på de sjuka (de som är helt utan styrka, svaga) ska dessa bli friska.

Jesus far upp till himlen
19Därefter, sedan Herren Jesus hade talat till dem [de elva lärjungarna], blev han upplyft till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20De gick ut och predikade överallt (på alla platser), och Herren verkade (arbetade) tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken (mirakler, under) som följde dem.

Markusevangeliets slut
De tolv sista verserna i Markusevangeliet brukar kallas den längre avslutningen av Markusevangeliet. Det finns även ett kortare slut i en annan uppsättning av manuskript, och även varianter med både det korta och det långa slutet. Det kortare slutet lyder:

"Och de berättade kortfattat för dem som fanns kring Petrus, om allt de hade blivit befallda. Genom detta sände Jesus själv ut, från öst till väst, den heliga och oförgängliga förkunnelsen om den eviga frälsningen. Amen."

De äldsta och bästa manuskripten (Kodex Vaticanus och Sinaiticus) från 300-talet har Mark 16:8 som sista vers. I ett manuskript (Vatican MS) finns dock ett mellanrum mellan vers 8 och Lukasevangeliet, som om skrivaren väntade på mer material. Justinus Martyren tar med verserna i Diatessaron (skriven 160-175 e.Kr.) och Irenaeus (ca 170 e.Kr.) refererar till dem. Lite senare skriver Eusebius (260-339 e.Kr.) och Jerome (340-420 e.Kr.) uttryckligen att verserna saknas i de texter de hade tillgång till.

Den vanligaste förklaringen är att de längre sluten tillkom på 100-talet av någon som velat göra en sammanställning av uppståndelseberättelserna i de andra evangelierna. Innehållet i dessa verser bygger på material från de andra evangelierna och Apostlagärningarna.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)