Halvbibel - tisdag 7/1
1 Mos 7
Befallningen att gå in i arken
Liten modell av Noas ark i en monter på Skapelsemuseet i Cincinnati.
Herren (Jahveh) sa till Noa (hebr. Noach): "Gå till arken, du och hela din familj. Jag har sett att du är rättfärdig inför mig i detta släkte (denna generation). 2Av alla rena fyrfotadjur [boskapsdjuren] ska du ta med dig sju par (ordagrant: sju sju), hane och hona [som sedan kan offras, se 1 Mos 8:20], men av sådana fyrfotadjur som inte är rena ett par, hane och hona, 3också av himlens fåglar sju par, hane och hona, för att en avkomma ska leva vidare över hela jorden.
7 dagars väntan
4Om sju dagar ska jag låta det regna på jorden i 40 dagar och 40 nätter, och jag ska utplåna allt som finns till från jordens yta, allt som jag har gjort."
[Gud ger senare sitt folk instruktioner om vilka djur som är rena och orena, se 3 Mos 11; 5 Mos 14. Vissa djur är rituellt rena till offer och också lämpliga till mat, av dessa tar Noa med sig sju par, för att klara sig det dryga år som de befinner sig i arken, jfr 1 Mos 7:11; 8:14.]
5Och Noa gjorde allt som Gud hade befallt honom att göra. 6Och Noa var 600 år när floden skulle översvämma jorden. 7Noa gick in i arken tillsammans med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur, undan flodens vatten. [Totalt var de åtta personer, se 1 Pet 3:20.] 8Av de rena fyrfotadjuren och av de fyrfotadjur som inte är rena, av fåglarna och av allt det som krälar på marken 9kom ett par av varje art in till Noa i arken, hane och hona, så som Gud hade befallt Noa. 10Det närmade sig sju dagar innan flodens vatten kom över jorden.
Floden startar
11Det år då Noa blev 600 år, i den 2:a månaden under den 17:e dagen,
denna dag brister (delas, rämnar)
alla det stora djupets (hebr. tehom) [1 Mos 1:2] källor
och himlens dammluckor (slussar)
öppnas.
[Vattnet strömmar både underifrån och ovanifrån, se 1 Mos 1:6-7. Tidsangivelsen utgår som vanligt från Noas ålder, men detta är en ny variation, jfr vers 6. Den andra månaden kan antingen vara en vår- eller höstmånad. Det religiösa judiska året inleds på våren med månaden aviv (2 Mos 12:2) och den andra månaden är ijar som infaller maj/april. Åsyftas det civila judiska året (som även omgivande nationer använde sig av) startar det på hösten, och då är den andra månaden cheshvan som infaller i okt/nov.]
12Det regnade på jorden under 40 dagar och 40 nätter. 13På just denna dag (ordagrant: på benet/kraften av dagen) [mitt på dagen, helt öppet inför alla att se] hade Noa (hebr. Noach) och hans [tre] söner Shem (Sem), Cham (Ham) och Jafet, och Noas hustru och hans tre sonhustrur gått in i arken.
[De hade påbörjat ombordstigningen sju dagar tidigare, nu på sjunde dagen när vattnet började komma gick de ombord. Både vad gäller djur och människor omnämns de i par (man/kvinna och hane/hona, se 1 Mos 6:19-20; 7:2-3; 8-9). Polygami förekom i samhället, men beskrivs i negativa ordalag, se Lemech i 1 Mos 4:19-24.]
14De [de 8 människorna] och allt liv (alla levande varelser) enligt sitt slag (sin art),
ja, alla boskapsdjur enligt sitt slag (sin art)
och alla kräldjur som krälar på jorden, enligt sitt slag (sin art)
och alla flygande varelser (djur som flyger – hebr. of) enligt sitt slag (sin art) – alla fåglar (kvittrare – hebr. tsipor), allt som har vingar.
15Ja, de kom till Noa, till arken, två och två (par om par) av allt det kött som hade livsande (ande av liv). 16De kom, hane och hona av alla slags djur, så som Gud (Elohim) hade befallt Noa. Sedan stängde Herren (Jahveh) igen [dörren] om honom.
Floden regerar
Floden [regnet som öste ner, se vers 12] varade i 40 dagar över jorden. Vattnet steg och lyfte arken så den flöt över jorden. 18Vattnet steg högt över jorden, och arken drev (ordagrant "vandrade") på vattnet. [I den ordagranna lydelsen finns en profetisk föraning som pekar på Jesus som också vandrade på vattnet, se Matt 14:25. Jesus är arken som försonar och "tätar" mot synd och går på vattnet, se också Job 9:8.]
19Allt högre steg vattnet över jorden, tills det täckte även de högsta bergen under himlen. 20Vattnet steg mer än 15 alnar [7 meter] över bergen.
21Alla varelser som rörde sig på jorden gick under – fåglar och [tama] boskapsdjur och vilda djur, allt liv som jorden vimlade av, och alla människor. 22Allt på landytan som hade livsande i sin näsa dog. 23Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken. 24Vattnet besegrade mäktigt jorden under 150 dagar.
[Verbet "besegrade mäktigt" är på hebreiska gavgaar, samma rot som "mäktig hjälte" i 1 Mos 6:4. Ordvalet knyter samman hur Gud under fem månaders tid segrar över dem som verkade vara jordens mäktiga och hjältar.]
Matt 6:1-24
Sann rättfärdighet1[Jesus fortsätter att undervisa folkskaran och lärjungarna, se Matt 5:1:] "Var på er vakt (tänk på detta)! När ni praktiserar rättfärdighet [som bl.a. innebär att ge, be och fasta], gör det inte för att bli sedda av människor. Om ni gör det [om det är ert motiv] har ni ingen lön [belöning att vänta] hos er Fader som är i himlarna." [Denna vers motsäger inte Matt 5:16, eftersom motivet där är att ge Gud äran.]
Ge gåvor av rätt motiv
2"Därför, när du ger en gåva (allmosa – gr. eleemosune; när du av medkänsla vill utöva välgörenhet; ger till de fattiga), ska du inte basunera ut det så (just på det sätt) som de skenheliga (hycklarna) gör [dvs. de som låtsas och bara utför ett skådespel] i synagogorna och på gatorna för att bli uppmärksammade (lovordade, prisade) av människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. 3Nej, när du ger en gåva (allmosa) [när du i medkänsla utövar välgörenhet] – låt [då] inte din vänstra hand veta vad den högra gör, 4[detta] så att din gåva (allmosa) får vara i det fördolda (gr. kryptos) [att din medkänsla alltid får möjlighet att ske och verka invärtes i det hemliga]. Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda, [öppet] belöna (gottgöra) dig."
[Samma avslutande fras återkommer efter undervisningen om bön och fasta i vers 6 och snarlikt i vers 18. Vissa handskrifter har ytterligare några ord en to phanero (i det synliga) på alla dess tre ställen.]
Om enskild bön
5"Och när ni ber (vill be) [tillbe, umgås och samtala med Gud] ska ni inte vara som de skenheliga (hycklarna – dvs. de som låtsas och bara utför ett skådespel). För de älskar (har en stark vänskapskärlek till) att stå och be i synagogan och i gathörnen för att synas inför [imponera på] människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. 6Nej, när du ber (vill be) [umgås med Gud, se vers 5], gå [då] in i din kammare (ditt mest privata rum; din skattkammare), stäng din dörr och be sedan till din Fader som är i det fördolda. Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda (gr. krypto), [öppet] belöna (gottgöra) dig.
[Det grekiska ordet proseuchomai beskriver bön som tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud, se vers 5, 6, 7 och 9. Här talar Jesus specifikt om enskild bön och hjärtats inställning, men det utesluter inte gemensam bön, se Matt 14:19; 15:36; Apg 1:24; 3:1; 4:24-30. Vanligtvis bad man i det övre rummet eller på taket, se Apg 1:13; 10:9. Här används ett speciellt ord för kammare, gr. tameion. Det beskriver ett inre rum där de mest värdefulla tillgångarna förvarades, se Luk 12:3, 24. Ordet är besläktat med verbet temno som ordagrant betyder "att dela/fördela" och skulle kunna tolkas som att varor och tillgångar fördelas och distribueras från ett förråd. Jesus antyder att i bönen förmedlas himmelska skatter och rikedomar till bedjaren.]
7Men när ni ber ska ni inte rabbla tomma (upprepa innehållslösa) ord som hedningarna gör, för de tror (tänker, anser, antar) att de på grund av sin mångordighet [sitt ordflöde och myckna prat] ska bli bönhörda. 8Likna inte (ta inte efter; var inte som) dem, för er Fader vet (har sett) vad ni behöver innan ni frågar honom om det.
[I vers 7 används det ovanliga grekiska ordet battologeo, där den sista delen av ordet utgörs av logos (ord, resonemang). Batto kan härledas till namnet Battus som skulle kunna syfta på kungen från Kyrene (som lär ha stammat) eller en författare som var känd för sina långa och uttråkande dikter. Betydelsen är dock hjärtlösa mekaniska böner som repeteras om och om igen.]
9Be därför så här:
[Eftersom det i vers 5-6 talas om den personliga relationen och i vers 7-8 om att inte rabbla böner, är bönen som nu följer en "mall", dvs. en mönsterbild för hur vi kan be. Jesus erbjuder sina lärjungar att i förtrolighet närma sig Fadern, bekänna hans storhet och därefter lägga fram de mänskliga behoven. Det är enkla och ärliga böner som utgår från hjärtat som rör vid Faderns hjärta.]14[Jesus utlägger vers 12 om förlåtelsens avgörande betydelse:]Vår Fader,som är i himlarna!så också på jorden.Låt ditt namn bli helgat (helgat vare ditt namn). [5 Mos 4:39]såsom i himlen,
10Låt ditt rike komma (kom/etablera ditt kungarike)!
Låt din vilja ske (ske din vilja),
[Vers 9-10 är en kiasm som ramas in av två fraser med himlarna/himmel. Centralt finns tre verb, två passiva imperativ omgärdar ett aktivt imperativ. Den centrala frasen är ordagrant: "Kom riket ditt". Bönen rör sig från himlarna till jorden. Pluralformen i vers 9 beskriver Gud som hela universums Gud, se 2 Kor 12:2-4. Den bokstavliga innebörden av roten pa i det grekiska ordet för fader, pater, är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller, se även Gal 4:6. Gr. hagiazo innebär att heliggöra och avskilja som speciellt och dyrbart – dvs. att vörda Guds namn som betecknar allt han är och står för. Guds rike, där Jesus är den Smorde Konungen, består av rättfärdighet, frid och glädje, se Rom 14:17. Här på jorden har vi människor fått auktoritet att råda – i himlen sker Guds önskade vilja fullt ut.]
11Ge oss i dag vårt dagliga [fysiska och andliga] bröd.
[Det grekiska adjektivet epiousios (som beskriver brödet) förekommer bara i Herrens bön. Förutom "dagliga" kan det även avse "morgondagliga" eller hänvisa till mängd, som i den syriska översättningen Peshitta där det står: "det bröd vi behöver". Vår himmelske Fader är källan till vårt levebröd, se 2 Mos 16:21; Ps 78:24; Ords 30:8; Matt 4:4; Joh 6:27, 35, 58; Jak 4:3.]
12Och förlåt oss [lös oss från] våra skulder (gr. opheilema),
som också vi har förlåtit dem som står i skuld till oss (ordagrant: som också vi löste våra gäldenärer).
[Att förlåta (gr. aphiemi) innebär att sända bort, släppa iväg, avstå ifrån och efterskänka. Det är Gud som förlåter först, men för att den förlåtelsen ska vara bestående, kan vi inte bära på oförrätter mot andra människor. Detta förtydligas i en kommentar direkt efter bönen i vers 14.]
13Och för oss inte in i frestelse (prövning),
utan rädda oss (ryck/dra oss in till dig; befria oss) från det onda (den onde).
[Gr. peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se Matt 26:41; Jak 1:13-14. Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se Luk 4:1-2.]
[Senare handskrifter har en lovprisande avslutning som har likheter med 1 Krön 29:11.]
För ditt är riket och makten och äran i evighet. Amen.
För om ni skulle förlåta människorna deras överträdelser (felsteg, förbrytelser – gr. paraptoma)
ska också er himmelske Fader förlåta er,
15men om ni inte skulle förlåta människorna,
ska inte heller er Fader förlåta [er] era överträdelser (felsteg, förbrytelser)."
[I vers 14-15 används inte "skulder" som i vers 12, utan ett ord vars verbform har betydelsen: "att falla vid sidan om". Människors överträdelser (medvetna eller omedvetna) är felsteg som gör att de faller från att göra det som är rätt enligt Guds bud. Om vi ber Gud efterskänka våra skulder (vers 12), men samtidigt vägrar att släppa andras felsteg och förbrytelser, blir konsekvensen att Gud inte kan lösa oss från vår skuld eller förlåta våra felsteg, se Matt 18:23-35; Mark 11:25.]
Rätt fasta
16"Och när ni fastar [under tider då ni väljer att fasta], var [då] inte som hycklarna [de skenheliga som bara agerar som skådespelare]. För de ser dystra ut och vanställer sitt utseende för att visa människorna att de fastar. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. 17Nej, när du fastar, smörj [då] in ditt huvud [med olivolja] och tvätta ditt ansikte [uppträd som vanligt] 18så att du inte visar [inför] människorna att du fastar, utan [bara inför] din Fader som är i det fördolda (osynliga – gr. kryphaios). Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda (osynliga), [öppet] belöna (gottgöra) dig."
[Rättrogna judar fastade två dagar i veckan, måndag och torsdag. Att inte smörja sig var ett yttre sätt att visa sorg, se Dan 10:3. Att smörja olja på huvudet för tankarna till glädje och fest (Ps 23:5) – Guds närvaro är inbjudande och glädjefylld, se Ps 16:11. Förmaningarna i dessa verser riktar sig mot den dystra inställningen till fastan och motivet att "visa" det inför människorna (som här främst syftar på icke-troende). Här finns inget förbud att prata med andra troende om bön och fasta. Tvärtom – den första församlingen bad och fastade tillsammans inför viktiga beslut, se Apg 13:2-3; 14:23.]
Uppmaningar
Var helhjärtade för Guds rike!
19"Samla er inte skatter (dyrbarheter; förrådshus med rikedomar) [här] på jorden,
där mal och rost [alltjämt] förstör och där tjuvar [ständigt] bryter sig in och stjäl,
20utan samla er skatter i himlen,
där varken mal eller rost förstör och där tjuvar inte bryter sig in eller stjäl. [Jesus knyter an till Jes 51:8.]
21[Nu vänder Jesus sig direkt till var och en:]
För där din skatt [det du värderar högst] är, där kommer också ditt hjärta att vara.
[Det var vanligt att man byggde förrådsbyggnader för att magasinera ägodelar som utgjorde investeringar inför framtiden. Ofta bestod dessa av dyrbara kläder (som mal förstörde) och konstföremål i metall (som rostade). I grekiskan är det en ordlek i vers 19-20 – verbet för att samla, thesaurizo, delar samma rot som substantivet för skatt/skatter, thesauros. På svenska skulle detta kunna åskådliggöras så här: "Samla er inte samlingar här på jorden, utan samla er samlingar i himlen."]
Ögat – friskt eller sjukt
22Kroppens lampa (ljuskälla – gr. luchnos) är ögat. [Ögat speglar hjärtats inställning.]
Om ditt öga är friskt (ogrumlat, fokuserat, generöst)Gud och pengar
så får hela din kropp ljus.
[I ett rent hjärta med rena motiv flödar Guds ljus på alla områden, se Ef 1:18. Ordet friskt kan också betyda generöst, se Jak 1:5. Det står i kontrast till ett "sjukt" öga i nästa vers. Ett friskt öga är generöst mot andra. Ordet friskt betyder också ogrumlat och fokuserat. Eftersom vers 24 talar om att det inte går att tjäna två herrar, handlar det om att helhjärtat tjäna Gud. Samma ord för lampa används också i Matt 5:15, se även Ords 20:27.]
23Om ditt öga däremot är sjukt (ont, avundsjukt)
blir det mörkt i hela din kropp.
Om nu ljuset inom dig är förmörkat,
hur djupt är då inte mörkret!
[Ordet sjukt (gr. poneros) betyder något som är fördärvat och värdelöst, men har även betydelsen ondska och avundsjuka, se Matt 20:15. Den som ser "generöst" på vad andra har och har blicken fäst på Gud blir själv tillfreds och tacksam över vad han faktiskt har, medan den som är självisk och tittar "avundsjukt" på andra förbittrar sitt inre.]
24Ingen kan tjäna två herrar.
Antingen kommer han att hata den ene
och älska den andre
eller hålla sig till (vara nära) den ene
och förakta (inte prioritera) den andre.
Ni kan inte tjäna både Gud och mammon (förrädiska rikedomar, pengar, förmögenhet).
[Det kiastiska mönstret i vers 24 gör att versens centrum och betoning är att älska och hålla fast vid Gud. Det är grunden för att tjäna honom.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
