Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - tisdag 10/3

5 Mos 1-2

5 Mos 1-2

FEMTE MOSEBOK

Deuteronomium (latin "andra lagen")
Devarim (hebreiska "orden")

På hebreiska heter Femte Moseboken Devarim som betyder "ord". På grekiska kallas den Deuteronómion och därifrån kommer namnet Deuteronomium och det engelska Deuteronomy.

En formulering som ofta återkommer i denna bok är att Herren ger budord som israeliterna ska hålla. Ordet för budord är hebr. mitsvah (pl. mitzvot) som även kan översättas med befallning. Substantivet kommer från verbet för att befalla som är tsavah. I hebreiskan blir det en tydlig koppling mellan dessa ord då det ofta uppmanas att hålla hans befallningar, se 5 Mos 4:2, 40; 6:1, 2, 17, 25 osv.

Struktur:
A. Moses inledande ord – tillbakablick (5 Mos 1:6-3:29)
  B. Huvudpunkter (5 Mos 4:1-49)
    C. Utläggning av förbundet på Horeb (5 Mos 5:1-11:32)
      D. Förbundet (5 Mos 12:1-26:19)
    C´ Utläggning av förbundet i Moabs land (5 Mos 27:1-28:68)
  B´ Huvudpunkter (5 Mos 29:1-30:20)
A´ Moses avslutande ord – blickar framåt (5 Mos 31:1-33:29)
Epilog – Moses död (5 Mos 34:1-12)

Skrivet: Strax före 1406 f.Kr.
Enligt judisk tradition dog Mose 1406 f.Kr, så boken bör vara skriven innan dess.

Berör tidsperioden: Knappt 10 månader i slutet på ökenvandringen ca 1400 f.Kr.

Författare: Det är troligt att Mose har sammanställt stora delar av boken. Att Mose skrev ner åtminstone delar av de episoder som skedde under hans livstid bekräftas av Jesus i Joh 5:46.



Tillbakablick (kap 1-3)

Horeb till Kadesh
1Dessa är orden (hebr. devarim) som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen i Arava, mittemot Sof [troligtvis Aqabaviken (Röda havet) som också kallas Vasshavet; hebr. jam sof] mellan Paran och Tofel, och Laban och Chatsarot och Di-Zahav. 2Det är elva dagsresor från [berget] Horeb (hebr. Chorev) till Kadesh Barnea via vägen från berget Seir.

[Seir är en synonym för Edom. Horeb är ett annat namn på berget Sinai. Det hebreiska ordet chorev delar rot med orden torr/öde, men även svärd. Här finns en geografisk beskrivning av en torr öken, men även kopplingen till Guds ord som är ett svärd (Heb 4:12). Kadesh betyder "helig", platsen kan vara Tell el-Qudeirat i Sinaiöknen, just vid dagens gräns mellan Israel och Egypten.]

3Och det hände i det 40:e året i den 11:e månaden [shvat – jan/feb; under regnperioden] på den första dagen i månaden [1406 f.Kr.] att Mose talade till Israels söner angående allt det som Herren (Jahveh) befallt dem, 4efter att han slagit Sichon, amoréernas kung, som bodde i Cheshbon och Og, Bashans kung, som bodde i Ashtarot vid Edreij. 5På andra sidan Jordan i Moabs land tog Mose på sig (gjorde han ett medvetet viljebeslut) att förklara denna undervisning (hebr. torah) och sa:

6"Herren vår Gud (Jahveh Elohim) talade till oss vid Horeb (hebr. Chorev) och sa: 'Ni har vistats (bott) tillräckligt länge vid detta berg [i Sinaiöknen], 7vänd er och vandra till amoréernas bergsbygd och till alla platser runtomkring i Arava, i bergsbygden, i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och i söder och utefter kusten, kanaanéernas land och Libanon så långt bort som den stora floden, floden Eufrat. 8Se, jag har lagt landet framför er, gå in och besätt landet som Herren (Jahveh) svor (gav sin ed) till era fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob, att ge dem och deras säd efter dem (efterkommande).' "

Ledare utses
9Och jag talade till er vid den tiden och sa: "Jag ensam kan inte själv bära er, 10Herren er Gud (Jahveh Elohim) har förökat er och se, ni är denna dag lika många som stjärnorna på himlarna. 11Herren (Jahveh), era fäders Gud (Elohim), har förökat er tusen gånger och välsignat er så som han har talat till er. [Att föröka tusen gånger är ett uttryck för att göra dem väldigt mycket större än vad de var tidigare.] 12Hur kan jag ensam bära era omständigheter, era bördor och era strider? 13Ta er, från var och en av era stammar, visa män med förstånd (förmåga att avgöra) och som är kända (välrespekterade), och jag ska göra dem till huvuden (ledare) över er."

[Det var Moses svärfar Jetro som kom med förslaget att Mose måste delegera ansvaret, se 2 Mos 18:21-26. Dessa egenskaper ligger till grund för kraven på äldste i NT, se Tit 1:5-9; 1 Tim 3:1-7; 1 Pet 5:1-4. Den inledande frasen "Ta er, från var och en av era stammar" visar att man skulle själva utse sina ledare på ett demokratiskt sätt.]

14Och ni svarade mig och sa: "Det är gott (rätt) att göra som du har talat." 15Så jag tog huvudena (ledarna) för era stammar, visa män med förstånd och fulla av kunskap, och gjorde dem till huvuden (ledare) över er, ledare för 1 000 och ledare för 100 och ledare för 50 och ledare för 10 och skrivare, stam för stam. 16Och jag utsåg era domare vid den tiden och sa: "Lyssna på ärendena mellan era bröder och döm rättfärdigt mellan en man och hans bror och främlingen som är med honom. 17Ni ska inte vara partiska (ordagrant: ni ska inte känna igen ansikten) när ni dömer [rättvisan är blind, se 2 Mos 23:2, 3; 3 Mos 19:15] – lyssna på den lille (unge, ringa) såväl som den store (mäktige). Ni ska inte vara rädda för någon mans ansikte [deras uppsyn], för domen är Guds (Elohims). Och är fallet för svårt för er ska ni ta det till mig, så ska jag lyssna på det." 18Och jag befallde er vid den tiden alla de saker som ni skulle göra.

Spejare sänds ut
19Och vi vandrade från Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg, se vers 6] och gick genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni såg längs vägen till amoréernas bergsbygd som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) befallt oss, och vi kom till Kadesh Barnea. [Resan och farorna längs med vägen beskrivs mer i detalj i 4 Mos 11:1-13:1.] 20Och jag sa till er: "Vi har kommit till amoréernas bergsbygd som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) gett till oss. 21Se, Herren din Gud (Jahveh Elohim) har lagt landet framför dig, gå upp och ta det i besittning, som Herren (Jahveh), dina fäders Gud (Elohim), har talat till dig, frukta inte och var inte missmodig."
     22Och ni kom nära mig, varenda en av er och sa: "Låt oss sända ut män som kan utforska (gräva – hebr. chafar) landet åt oss och komma tillbaka med ord om vägen som vi måste dra upp och om städerna som vi ska komma till." [4 Mos 13-14]
     23Detta behagade mig väl och jag tog 12 män av er, en man från varje stam, 24och de vände och gick upp till bergen och kom till Eshkols dal (wadi – hebr. nachal) och utforskade den. 25Och de tog av landets frukt i sina händer och tog ned den till oss och kom tillbaka med ord och sa: "Gott (plural, gott på många sätt) är landet som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) ger till oss."

Uppror mot Herren
26Ändå ville ni inte dra upp utan gjorde uppror mot Herren er Guds (Jahveh Elohims) befallning, 27och ni muttrade i era tält och sa: "Herren (Jahveh) hatar oss, han har fört ut oss från Egyptens land för att ge oss i amoréernas hand och utplåna oss. 28Vad möter oss när vi går upp? Våra bröder har fått våra hjärtan att smälta och sagt: 'Folket är större och högre än vi, städerna är stora och befästa ända upp till himlarna och dessutom har vi sett anakiternas söner där.' " [4 Mos 13:28-33]
     29Då sa jag till er: "Frukta inte och var inte rädda för dem. 30Herren er Gud (Jahveh Elohim) som gått framför er, han ska strida för er på samma sätt som han i allt gjorde för er i Egypten inför era ögon, 31och i öknen där ni såg hur Herren er Gud (Jahveh Elohim) bar er som en man bär sin son [Ps 131], hela vägen som ni gick till dess ni kom till denna plats.
     32Ändå tror ni inte i detta på Herren er Gud (Jahveh Elohim), 33som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle gå och i ett moln på dagen."
     34Och Herren (Jahveh) hörde rösten med era ord och blev vred och svor och sa: 35"Inte någon av dessa män i denna onda generation ska se det goda landet som jag med ed lovade att ge till era fäder, 36förutom Kaleb, Jefunnes son, han ska se det [4 Mos 14:24] och till honom ska jag ge landet som han har trampat på, och till hans barn eftersom han helhjärtat har följt Herren (Jahveh). [Jos 15:13-19; Dom 1:9-15]
     37Även mot mig var Herrens (Jahvehs) vrede för er skull när han sa: 'Inte heller du ska komma dit in.' [4 Mos 20:12] 38Josua, Nuns son, som står framför er, han ska gå till platsen, uppmuntra honom (gör honom stark och frimodig) för han ska låta Israel ärva det. 39Era små som ni sa skulle bli ett byte och era söner som inte känner (har intim kunskap om) gott och ont idag, de ska komma till platsen och till dem ska jag ge den och de ska besitta den. 40Men ni, vänd er om och ta vägen till Vasshavet (Röda havet)." [2 Mos 10:19]
     41Då svarade ni och sa till mig: "Vi har syndat mot Herren (Jahveh), vi ska gå upp och strida i enlighet med allt som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har befallt oss." Och ni omgjordade er, varje man med sitt stridsvapen och menade att det var en enkel sak att gå upp i bergsbygden.
     42Men Herren (Jahveh) sa till mig: "Säg till dem: 'Gå inte upp och strid, för jag är inte med er – ni kommer att bli slagna av era fiender.' "
     43Så talade jag till er, men ni lyssnade inte utan var upproriska mot Herrens (Jahvehs) befallningar och var övermodiga och gick upp till bergsbygden. 44Och amoréerna som bor i bergsbygden kom ut mot er och jagade er som bin gör och slog ner er i Seir ända till Chorma. [4 Mos 14:39-45] 45Och ni återvände och grät inför Herrens (Jahvehs) ansikte, men Herren (Jahveh) lyssnade inte på er röst och gav er inte sitt öra.

46Och ni bodde i Kadesh
    dagar
        många (verkligen många),
    som dagarna
som ni bodde där (tidigare).

[Meningen består av sju hebreiska ord och är strukturerad som en kiasm där det centrala ordet är många (hebr. ravvim), som står i plural för att betona att det var väldigt många dagar. Ordet ramas in av dagar som också är i plural. Hela meningen omgärdas av hebr. jasav som betyder sitta ner och vara kvar. Hela meningens konstruktion och tungrodda upprepningar förstärker att det var en lång och tröttsam tid!]

Vandringen i öknen
1Sedan [äntligen, efter 38 års vandring] vände vi och vandrade in i öknen längs vägen till Vasshavet (Röda havet), så som Herren (Jahveh) hade talat till mig, och vi gick runt berget Seir [sydväst om Döda havet; bergsplatån där Edom ligger] många dagar.
     2Och Herren (Jahveh) talade till mig och sa: 3"Ni har gått runt detta berg länge nog, vänd norrut. 4Och befall folket och säg att det är dags att gå över gränsen till era bröder, Esaus söner som bor i Seir, och de ska bli rädda för er, därför ska ni vara vid gott mod. 5Ge er inte in i strid med dem, för jag ska inte ge er av deras land, nej, inte ens så mycket som en fotsula kan trampa på, eftersom jag har gett Seir [landet Edom] till egendom åt Esau. 6Ni ska köpa mat av dem för pengar (silver) och ni ska äta, och ni ska även köpa vatten av dem för pengar (silver) så att ni kan dricka. 7För Herren din Gud (Jahveh Elohim) har välsignat dig i allt arbete som dina händer utför, han känner till (är intimt förtrogen med) din vandring i denna stora öken. Dessa 40 år har Herren er Gud (Jahveh Elohim) varit med er, ingenting har fattats er (ni har inte saknat något)."
     8Så vi gick vidare från våra bröder, Esaus söner som bor i Seir, från Aravas väg, från Eilat och från Etsjon-Gever. Och vi vände och tog vägen genom Moabs öken.

[Etsjon-Gever var en hamnstad i Edom vid norra kusten av Aqabaviken (Röda havet) i regionen kring Eilat/Aqaba, kanske Korallön. Det var Salomos huvudsakliga hamn för världsvid handel, se 1 Kung 9:26.]

9Och Herren (Jahveh) sa till mig: "Angrip inte Moab och börja inte strida med dem, för jag ska inte ge dig av hans land som besittning eftersom jag har gett Ar [stad i Moab; betecknar här även hela området] till Lots söner till besittning. 10Eméerna ["skräck-folket"] bodde där tidigare, ett stort folk, många och resliga som anakiterna, 11dessa räknas även som Refaim, liksom anakiterna, men moabiterna kallar dem eméer. [Namnet på folkslaget eméerna är pluralformen av ordet för skräck (hebr. ejmah). Det var ett fruktat folk, se även 1 Mos 14:5.] 12I Seir [sydöst om Döda havet i Edom] bodde tidigare horéerna (ordagrant: "grottinvånare" – hebr. chori), men Esaus söner besegrade dem och de förgjorde dem som var före dem och bodde där i deras ställe som Israel gjorde mot landet som han besatt, som Herren (Jahveh) gav till dem. 13Nu, res er upp och gå över bäcken Zered." Och vi gick över bäcken Zered. [Zered betyder ´att beskära´. Zered är en dalgång mellan Moab och Edom som under vintern har ett vattenflöde som mynnar ut på östra sidan av Döda havet.]
     14Och dagarna då vi kom från Kadesh Barnea till dess vi kom över bäcken Zered var 38 år [jfr Joh 5:5], till dess hela generationen, alla stridsdugliga män, hade försvunnit (dött, förgåtts) från lägrets mitt, som Herren (Jahveh) svurit till dem. [4 Mos 14:20-23] 15Även Herrens (Jahvehs) hand var emot dem, för att utrota dem från lägrets mitt, till dess de var förgjorda.

16Så hände det när alla stridsdugliga män var förgjorda och döda från folkets mitt, 17att Herren (Jahveh) talade till mig och sa: 18"Idag är den dag då ni ska gå över Moabs gräns och Ar, 19och när ni kommer nära, mitt emot Ammons söner, ansätt dem inte och strid inte med dem, för jag ska inte ge er Ammons söners land som en besittning, eftersom jag har gett det till Lots söner som en besittning.
     20Det räknas också som ett Refaims land, Refaim bodde där tidigare men ammoniterna kallade dem Zamzumim, 21ett stort folk och många och resliga som anakiterna, men Herren (Jahveh) förgjorde dem framför dem och de besegrade dem och bodde där i deras ställe, 22som han gjorde för Esaus söner som bor i Seir när han förgjorde horéerna framför dem och de övervann dem och bodde i deras ställe till denna dag. [Se vers 12.] 23Och avimeerna som bodde i byarna så långt bort som Gaza, kaftoreerna som kom ut från Kaftor förgjorde dem och bodde i deras ställe.

Sichon, kungen i Chesbon, besegras
24Res er upp, fortsätt er resa och gå över Arnons dal, se, jag har gett amoréen Sichon i er hand, Cheshbons kung och hans land, börja att besätta landet och ta strid mot honom." 25[Herren fortsätter att tala till Mose:] "Idag ska jag börja lägga skräck för dig och fruktan för dig över folken som är under alla himlarna, som när de hör om er ska darra och vara i ångest på grund av er."
     26Och jag sände budbärare ut från Kedemots öken till Sichon, Chesbons kung, med ord om fred och sa: 27"Låt mig gå genom ditt land på en bred väg, jag ska varken vika av till höger eller till vänster. 28Du ska sälja mat till mig för pengar (silver) så att jag kan äta, och ge mig vatten för pengar (silver) så att jag kan dricka, låt mig bara passera på mina fötter, 29som Esaus söner som bor i Seir och moabiterna som bor i Ar gjorde för mig, till dess jag går över Jordan in i landet som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) gett oss." 30Men Sichon, Chesbons kung, skulle inte låta oss gå förbi honom, för Herren din Gud (Jahveh Elohim) hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta styvnackat för att han skulle ge honom i din hand, som det har visat sig idag.
     31Och Herren (Jahveh) sa till mig: "Se, jag har börjat ge Sichon och hans land framför dig, börja att besätta hans land."
     32Sedan kom Sichon ut mot oss, han och hans folk till strid i Jahats. 33Och Herren vår Gud (Jahveh Elohim) överlämnade honom framför oss och vi slog honom och hans söner och hela hans folk. 34Och vi tog alla hans städer vid den tiden och ödelade (förintade – hebr. charam) varje stad fullständigt, männen och kvinnorna och de små, vi lämnade inte kvar någon (vi lät ingen leva). 35Bara boskapen tog vi som byte till oss själva med det tillspillogivna i städerna som vi tog. 36Från Aroer som ligger på gränsen till Arnons dal och från staden som är i dalen ända till Gilead, fanns inte en enda stad som var för hög [hög mur – ointaglig] för oss, Herren vår Gud (Jahveh Elohim) överlämnade alla framför oss. 37Det var bara Ammons söners land ni inte kom nära – hela området längs floden Jabbok och städerna i bergsbygden, precis som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) befallt oss [att inte inta dessa].






Igår

Planer

Stäng  


Parallell