Halvbibel - söndag 9/3
2 Mos 18
Jetro besöker Mose1Nu hörde Jetro (hebr. Jitro), prästen i Midjan och Moses svärfar [2 Mos 2:15], om allt som Gud (Elohim) hade gjort för Mose och för sitt folk Israel och hur Herren (Jahveh) hade fört Israel ut ur Egypten (hebr. Mitsrajim – ´det inträngda landet´). 2Jetro, Moses svärfar, hade tagit [hand om] Moses hustru Tsippora [2 Mos 2:21] efter att Mose sänt iväg henne 3med hennes två söner [2 Mos 4:24-26]. En [den förstfödde] hade namnet Gershom [på hebreiska låter det som "främling där", se 2 Mos 4:22], eftersom han sa: "Jag är en främling i ett annat land", 4och namnet på den andra var Elieser [Eliezer, på hebreiska låter det som "Gud – min hjälp"], eftersom han sa: "Min faders Gud (Elohim) är min hjälp, och räddade mig från faraos svärd."
5Så Jetro, Moses svärfar, kom med hans söner och hans hustru till Mose i öknen där han slagit läger på Guds (Elohims) berg.
6Han sa till Mose [via en budbärare]: "Jag, din svärfar Jetro, kommer till dig, och din hustru och hennes två söner." [I vers 5 står det ordagrant "hans söner" och "hans fru", här är det "hennes barn", se även vers 3. För att det ska bli deras barn behövs båda föräldrarnas medverkan i uppfostran.]
7Då gick Mose ut för att möta sin svärfar och böjde sig ner och kysste honom. De frågade varandra om hur det stod till (varandras väl och ve) och de kom in i tältet. 8Mose återgav (räknade upp – hebr. safar) för sin svärfar allt som Herren (Jahveh) hade gjort mot farao och egyptierna för Israels skull, liksom alla prövningar som kommit över dem under vägen och hur Herren (Jahveh) hade hjälpt dem.
9Jetro gladdes (var mycket glad) över all den godhet som Herren (Jahveh) hade visat mot Israel, eftersom han hade befriat dem ur Egyptens hand. 10Och Jetro sa: "Välsignad är Herren (Jahveh) som har befriat er ur egyptiernas hand och ur faraos hand och har befriat folket från Egyptens hand. 11Nu vet jag att Herren (Jahveh) är större än alla [andra] gudar [2 Mos 15:11], ja, eftersom de [de egyptiska avgudarna, farao, egyptierna] har handlat övermodigt mot dem [israeliterna]. 12Sedan bar Jetro, Moses svärfar, fram ett brännoffer och [några] slaktoffer till Gud (Elohim). Aron kom också, tillsammans med alla äldste från Israel, för att äta bröd med Moses svärfar inför Gud (Elohim).
Jetro undervisar Mose om delegering
13Nästa dag satt Mose och dömde folket och de stod runt Mose från morgonen till kvällen. 14När Moses svärfar [Jetro] såg allt han gjorde för folket, sa han: "Vad är det du gör för folket? Varför sitter du själv, ensam, med allt folket stående omkring dig från morgon till kväll?" 15Mose svarade sin svärfar: "Det är för att folket kommer till mig för att fråga Gud (Elohim). 16När de har ett bekymmer kommer de till mig och jag dömer mellan en man och hans granne. På det sättet får jag dem att förstå Guds (Elohims) stadgar och undervisning (hebr. Torah) [instruktionerna i de fem Moseböckerna]."
17Men Moses svärfar [Jetro] sa till honom: "Det du gör är inte bra. 18Du kommer att trötta ut dig själv, liksom folket som är med dig, för uppgiften är för stor för dig. Du kan inte göra allt själv, ensam. 19Lyssna till min röst (på det som jag säger), jag ska ge dig råd och Gud (Elohim) ska vara med dig. Du representerar folket inför Gud och tar deras angelägenheter till Gud (Elohim). 20Upplys dem om stadgar och undervisning, och visa dem vilken väg de måste gå och vilket arbete de måste utföra. 21Men du ska leta upp kapabla män bland allt folket, män som fruktar (vördar, respekterar) Gud (Elohim), sanningsenliga män (män som håller sig till sanningen), som hatar mutor. Utse dem till att råda över tusen, hundra, femtio och tio. 22Låt dem döma folket under alla tider. Låt sedan alla stora (komplicerade) ärenden tas till dig, men alla småärenden kan de döma själva. På det sättet delar de bördan med dig (avlastar dig). 23Om du gör detta (på det sätt) som Gud (Elohim) har befallt dig, ska du kunna uthärda (klara av arbetsbördan) och alla dessa människor ska gå till sin plats i frid (shalom, tillfreds med lösningen på sina problem).
24Mose lyssnade på sin svärfar och gjorde allt som han sagt. 25Mose valde ut dugliga män från hela Israel och gjorde dem till ledare över folket, ledare för 1 000, 100, 50 och 10. 26De dömde folket hela tiden. De svåra (komplicerade) ärendena tog de till Mose, men alla småsaker dömde de själva.
27Sedan lät Mose sin svärfar lämna och han gick sin väg till sitt eget land.
Mark 14:22-52
Herrens måltid
I dag används ofta en speciell kalk för vinet och runda små oblat, men från början var nattvarden en vanlig måltid i vänners gemenskap. Bröd var den vanliga basfödan och vin den vanliga måltidsdrycken.
"Ta emot, ät, detta är (representerar) min kropp."
23Han tog en bägare [med vin] och när han tackat Gud, gav han dem, och alla drack ur den. 24Han sa till dem:
"Detta är (representerar) mitt blod som bekräftar förbundet (starkaste formen av kontrakt), [mitt blod] som utgjuts (spills ut) för många. 25Jag säger er sanningen, jag ska inte dricka frukten från vinstocken, förrän den dag då jag dricker det på nytt (ett nytt sätt, med en ny kvalitet) i Guds kungarike."
26Efter att ha sjungit en lovsång gick de ut till Olivberget. [Enligt den judiska traditionen sjöngs Psalm 113-114 före måltiden och Psalm 115-118 efter måltiden.]
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
27Då [medan de vandrade ut från Jerusalem via Kidrondalen mot Getsemane] sa Jesus till dem: "Ni ska alla komma på fall (ta anstöt, överge mig), för det står skrivet:
Jag ska slå (dräpa) herden,28Men efter min uppståndelse ska jag gå före er till Galileen."
och fåren i hjorden ska skingras.
[Jesus citerar fritt från Sak 13:7.]
29Petrus svarade honom: "Även om alla andra kommer på fall (tar anstöt, överger), så ska då jag aldrig göra det!" 30Jesus sa till honom: "Jag säger sanningen till dig, denna natt innan en [enda] tupp har galt två gånger [som en varning på vad som håller på att ske] kommer du att ha förnekat mig tre gånger." 31Men Petrus försäkrade med eftertryck (med många ord och upprepade gånger): "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig, nej aldrig, förneka dig!" Samma sak sa också alla de andra lärjungarna.
I Getsemane
Vid foten av Olivberget ligger Alla nationers kyrka och Getsemane trädgård.
Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane. Han sa till [åtta av] sina lärjungar: "Sitt kvar här [vid ingången till trädgården], medan jag ber!" 33Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och började bäva (en plötslig våg av fruktan mötte honom) och en enorm tyngd kom över honom (det starkaste grekiska ordet för psykisk press). 34Sedan sa han till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds [jag förgås av själslig ångest]. Stanna kvar här och vaka!" [Uppmaningen kan betyda att vara vakna och be, men också att hålla uppsikt för att säga till när de som skulle gripa honom kom.]
Jesus ber första gången
35[Det är nu omkring midnatt.] Jesus gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. 36Han sa: "Abba (pappa)! Fader! Allt är möjligt (alla saker är möjliga) för dig: Ta bort denna bägare från mig, men inte vad jag vill (önskar), utan vad du vill."
["Abba" betyder pappa på arameiska, vardagsspråket på Jesu tid. De första ord ett litet barn lärde sig var abba (pappa) och immah (mamma). Uttrycket "Abba Fader" visar på den öppenhet och nära familjerelation som råder i bönen. "Bägare" visar här på en uppmätt del av lidande, se även Luk 22:42.] 37När han kom tillbaka [till Petrus, Jakob och Johannes en timma senare] och fann att de sov sa han till Petrus: "Simon, sover du? Orkade du inte ens hålla dig vaken en timme? 38Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad]."
Jesus ber andra gången
39Han gick bort på nytt och bad med samma ord. 40När han kom tillbaka fann han dem igen sovande eftersom deras ögon var så tyngda av sömn. De visste inte vad de skulle svara honom.
Jesus ber tredje gången
41Han kom tillbaka för tredje gången och sa till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er? Det räcker. Timmen har kommit, nu ska Människosonen överlämnas i syndarnas händer. 42Stå upp, låt oss gå. Han som ska utlämna (förråda) mig är nära."
Med svärd och påkar
43[Jesus såg troligen nu mellan träden fackelljusen av den stora folkskaran som närmade sig.]
På en gång medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv. Med honom var en stor folkskara [romerska soldater, se Joh 18:3, och tempelvakter, se Luk 22:52] med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och de skriftlärda och folkets äldste [dessa tre grupper ingick i Sanhedrin – judarnas högsta domstol]. 44Förrädaren (den som skulle utlämna) hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser är det, grip honom och för bort honom under säker bevakning." [Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.] 45När Judas kom gick han direkt fram till Jesus och sa: "Rabbi (min lärare)!" och kysste honom intensivt. 46De tog tag i Jesus och grep honom. 47Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.
[Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se Joh 18:10. Petrus siktade troligen mot halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Jesus helar honom, se Luk 22:51. Att det bara är Johannes som tar med namnen kan bero på att han skriver sitt evangelium sist när Petrus redan är död, medan de övriga evangelieförfattarna är försiktigare och inte vill utlämna hans namn eftersom det kunde få juridiska följder för Petrus.]
48Jesus sa till dem: "Som mot en brottsling (rövare som rånade och överföll människor) har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. 49Dag efter dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig! Men [detta hände för att] Skrifterna skulle uppfyllas." 50Då övergav de alla [lärjungarna] honom och flydde. [I grekiskan ligger stark betoning på att alla gjorde detta och Jesus var ensam kvar med dem som gripit honom.]
En ung man flyr naken
51En ung man följde efter Jesus, med bara ett linnekläde (linneskynke) på kroppen. Honom grep de tag i, 52men han lämnade linneklädet kvar och sprang i väg naken.
[Det är bara Markus som omnämner denna händelse. Kanske var det evangelieförfattaren själv, vars familj bodde i Jerusalem, se Apg 12:12. Ordet för linne används bara här och i Mark 15:46 där det beskriver linneduken som Jesu döda kropp sveptes in i. Oavsett vem mannen var så visar händelsen på den aggressiva inställningen hos folket som försökte fånga honom. Hotet mot Jesu efterföljare var verkligt.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
