Jag vill sjunga till Herren,
    för han har vunnit en överväldigande seger.
Häst och ryttare störtade (slungade) han ner i havet.
²Herren (Jah, kortformen av Jahveh, betecknar att han alltid har existerat) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
    han blev min frälsning (räddning).
Han är min Gud (El) och jag vill prisa honom,
    min faders Gud (Elohim) och jag vill upphöja honom.
³Herren (Jahveh) är en stridsman,
    Herren (Jahveh, Jag Är och har alltid existerat) är hans namn.
⁴Faraos vagnar och hans armé
    har han kastat i havet;
hans högsta befälhavare
    dränktes också i Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet].
⁵Djupen har täckt dem,
    de sjönk till botten som stenar.

⁶Din högra hand, Herre (Jahveh),
    var majestätisk i kraft (helt överlägsen allt annat).
Din högra hand, Herre (Jahveh),
    krossade fienden.
⁷I din stora härlighet (upphöjdhet, majestät)
    slog du ner dem som reste sig upp mot dig.
Du släppte lös din förtärande eld (vrede)
    som förtärde dem som halm.

[Samma verb "släpp lös" användes genomgående i kravet mot farao att "släppa" israeliterna fria. Ironiskt nog släpps nu Guds eld lös över honom själv då han vägrade lyda Gud.]

⁸En fnysning från din näsa [östanvinden som blåste under natten, se 2 Mos 14:21]
    dämde upp vattnen (staplade upp dem).
det böljande (forsande vattnet) reste sig som en mur,
    vattenströmmarna stelnade i havets djup.

⁹Fienden sa:
    "Jag ska jaga,
    jag ska hinna i kapp,
    jag ska fördela bytet,
    min vilja ska ske med dem,
    jag ska dra mitt svärd,
    min hand ska utrota dem."
¹⁰men du [Herre] blåste med din vind (andades),
    och havet övertäckte dem.
De sjönk (virvlade ner)
    som bly i de väldiga vattnen.

¹¹Vem bland gudarna [alla avgudar som fanns i Egypten] liknar dig, Herre (Jahveh)?
Vem är som du –
    majestätisk i helighet (helt fullkomlig, totalt avskild från allt orent) [motsatsen till all synd],
    värdig förundran (respekt, vördnad) under lovsång,
    du som gör under (förunderliga ting, mirakler – hebr. pele)?

¹²Du sträckte ut din högra hand
    och jorden slukade dem.
¹³Du i din nåd (omsorgsfulla kärlek) ledde folket
    som du återlöst (hebr. gaal) [2 Mos 6:6]. Du har väglett dem i din styrka och i din heliga boning.
¹⁴När folken hör bävar de.
    Ångest har tagit sitt grepp om Filistéens inbyggare.
¹⁵Edoms ledare är skräckslagna.
    Ångest har gripit Moabs mäktiga män.
Alla Kanaans invånare smälter bort.

[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]

¹⁶Skräck och fruktan ska falla över dem,
    genom din arms storhet
    ska de bli förstenade (bli stilla som stenar),
till dess ditt folk har passerat, Herre (Jahveh),
    till dess folket som du friköpt passerat förbi.
¹⁷Du förde dem in och planterade dem
    på bergen av ditt arv,
platsen, Herre (Jahveh), som du har gjort för dig själv att bo på,
    det heliga (templet), Herre (Adonai), som dina händer har förberett.
¹⁸Herren ska regera från evighet till evighet!

För faraos hästar med hans vagnar och hans ryttare gick ut i havet, men Herren (Jahveh) förde tillbaka vattnet över dem. Ändå kunde Israels söner (folk) gå mitt i havet på torr mark.

Mirjams sång
²⁰Sedan tog profetissan Mirjam, Arons syster, en tamburin i sin hand och alla kvinnor följde henne med tamburiner och med dans, ²¹medan Mirjam sjöng för dem:

Sjung till Herren (Jahveh),
    för högt är han upphöjd!
Hästen och dess ryttare
    har han kastat i havet!

Prövningar i öknen (15:22-18:27)

Bittert vatten blir gott
²²Sedan ledde Mose folket vidare från Vasshavet. De gick ut i öknen Shor. De gick tre dagar in i öknen och fann inget vatten. ²³Och när de kom till Mara kunde de inte dricka Maras vatten för det var bittert. Därför kallades platsen Mara (som betyder bitter). ²⁴Och folket knotade mot Mose och sa: Vad ska vi dricka?
     ²⁵Och han ropade till Herren (Jahveh) och Herren (Jahveh) visade honom ett träd, och han kastade det [hela, eller en del av det] i vattnet och vattnet blev sött. Där gjorde han en stadga och en förordning för dem och där prövade han dem.

[Hebr. ets används om träd, men även grenar och bräder av trä, se Hag 1:8; Hes 37:16. Det kan vara någon mindre buske som Mose rycker upp och kastar i vattnet eller en gren från trädet.]

²⁶Han [Mose] sa: "Om du hör Herren (Jahveh) din Guds (Elohim) röst och noga lyssnar till hans budord och håller alla hans förordningar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare (hebr. JHVH rafa)."

[Titeln Jahveh rafa är det första av förbundsnamnen som Herren låter Israels barn få veta. Det sker i den andra månaden i den hebreiska kalendern som är ijar (infaller i april/maj). På hebreiska består ordet av tre bokstäver alef–jod–resh (איר). Begynnelsebokstäverna för frasen "Jag Herren din läkare" (tre hebreiska ord ani Jahveh rafa) är också alef, jod och resh – ijar. Frasen är alltså en akronym för månaden ijar, en månad som ofta förknippas med helande.]

²⁷Sedan kom de till Elim där det fanns 12 vattenkällor och 70 palmträd. Där lägrade de sig vid vattnet.

Tillbaka upp

---

Mark 12:38-13:13

Varning för hyckleri
³⁸Jesus fortsatte sin undervisning och sa: "Akta er (var ständigt på vakt) för de skriftlärda! [De flesta skriftlärda var fariséer.] De älskar att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade med respekt på torget ³⁹och sitta på de bästa platserna i synagogan [där man kunde blicka ut över församlingen] och ha de främsta platserna [honnörsplatserna närmast värden] på gästabuden [där man låg till bords]. ⁴⁰De slukar (rånar, förgör) änkornas egendom (hus) [förleder och exploaterar änkor, som var de mest utsatta i samhället] och ber sedan långa böner för syns skull (för att täcka över och dölja sina fula intentioner). De ska få en hårdare dom."

Änkans offergåva

I kvinnornas förgård fanns offerkistorna.

⁴¹Jesus satte sig mitt emot tempelkistan [i kvinnornas del av templet där det fanns tretton trumpetformade behållare, alla för olika välgörande ändamål] och såg hur folket lade ner pengar i den. Många rika lade ner stora summor. ⁴²En fattig änka (så fattig att hon var utlämnad att ta emot gåvor från andra, oförmögen att arbeta) kom och lade ner två lepta [två judiska kopparmynt av den lägsta myntvalören], vilket motsvarar en quadrans [ett romerskt bronsmynt vilket var den minsta myntvalören i västra Romarriket].

[Det judiska kopparmyntet "lepta" var den minsta valören som användes i den östra delen av Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Eftersom Markus skriver för läsare i Rom och den västra delen av Romarriket förklarar han att två "lepta" motsvarade en "quadrans" (skärv, se Matt 5:26). Detta var den lägsta myntvalören i den delen av Romarriket och värdet var 1/64 av en denar.]

⁴³Han kallade till sig sina lärjungar och sa till dem: "Jag säger er sanningen, denna änka, hon som är drabbad av fattigdom [kanske på grund av fariséernas exploatering, se vers 40], lade i mer än alla andra som lade något i tempelkistan. ⁴⁴Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt hon hade, även det hon skulle leva av (hela hennes livsuppehälle)."

Templets förstörelse förutsägs

Västra muren i modern tid och på Jesu tid. Än i dag kan man se infästningen för trappan i det sydvästra hörnet som kallas "Robinsons båge".

¹Medan Jesus var på väg ut från templet sa en av hans lärjungar: "Lärare, se vilka stenar och vilka byggnader!"

[Jesus lämnade nu templet både fysiskt och symboliskt. Herodes den store hade börjat ombyggnaden som tagit 46 år och snart var klar. De största vita stenblocken var enorma, 12 meter långa, 3,5 meter höga och 5,5 meter breda, det kan ha varit dem som lärjungarna pekade på.]

²Jesus svarade honom: "Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt ska brytas ner."

[Jesus förutsäger templets förstörelse. Uttalar Jesus dessa ord våren 30 e.Kr. är det exakt 40 år innan Titus belägrar Jerusalem några dagar före påsken 70 e.Kr., för att fyra månader senare bränna ner templet på tisha be´av, 9:e dagen i den judiska månaden av (infaller i juli/aug).]

Jesus undervisar om den sista tiden


Lärjungarnas frågor
³[Jesus går till Olivberget som ligger en och en halv kilometer öster om Jerusalem. Därifrån kunde man se ut över hela Jerusalem och templet som de nyss lämnat.]

När Jesus sedan satt på Olivberget mitt emot templet, frågade Petrus, Jakob, Johannes och Andreas honom enskilt:

1. ⁴"När ska detta ske [templets förstörelse, se vers 2]?
2. Vad ska bli tecknet när allt detta ska ske (fullbordas)?"

Var på er vakt så ni inte blir förledda

Olivberget sett från Gamla stan i Jerusalem.

⁵Jesus började tala till dem:

"Var ständigt på vakt (var försiktiga)
    så att ingen förleder er!

⁶Många ska komma i mitt namn och säga:
    'Det är jag [som är Messias]',
    och de ska förleda många (föra in många på fel väg).

⁷När ni hör om krig och rykten (hot) om krig,
    så bli inte skrämda (överraskade, oroade),
    för detta måste ske, men det är ännu inte slutet.
⁸Folk (etniska folkgrupper) ska resa sig upp mot folk,
    och kungarike mot kungarike.

Det ska bli
    jordbävningar [havsstormar, tsunamivågor] på olika platser
    och hungersnöd (matkris; skördar som slår fel).
Detta är bara förvärkar (de första födslovåndorna före en ny födelse).

⁹Var ständigt på vakt (var försiktiga).
Man ska utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem. ¹⁰Men först [före slutet] måste evangeliet (det glada budskapet) predikas för alla folk. ¹¹När man för bort er [till domstolen] och utlämnar er, så bekymra er inte över vad ni ska tala [till ert försvar]. Säg i stället det som ges er i den stunden, för det är inte ni som då talar, utan den helige Ande. ¹²En broder ska skicka en broder i döden, och en far sitt barn. Barn ska resa sig upp mot sina föräldrar och låta döda dem. ¹³Ni ska bli hatade (avskydda) av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad (frälst)."

Tillbaka upp