Halvbibel - onsdag 5/3
2 Mos 14
1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:2Tala till israeliterna, att de ska vända om och slå läger utanför Pi Hachirot [detta ord är snarlikt det hebreiska ordet herut, som betyder frihet] mellan Migdol [betyder torn] och havet; mitt emot Baal Tsefon ska ni slå läger vid havet. 3Farao ska säga angående Israels söner (folk): De vandrar planlöst i landet, öknen har stängt in dem.
[Pi Hachirot betyder "platsen där papyrusplantan växer" och bör vara i Egyptens lågland, troligtvis inte så långt från Nilen. En annan tolkning ger betydelsen "ingången till grävningarna", och i så fall refererar det till den kanal som byggdes i nordsydlig riktning, och som går genom regionen nära Qantara. Baal Tsefon är "porten till norr". Eftersom de vandrade söderut på Sinaihalvön var de omringade av vatten på alla sidor utom norrut och det kunde mänskligt sett verka helt meningslöst att gå den vägen, det skulle bara leda dem tillbaka till utgångspunkten om de inte hade några båtar som kunde ta dem över vattnet.]
4Jag ska göra så att faraos hjärta förhärdas (tillsluts) och han ska komma efter dem, sedan ska jag bli förhärligad på farao tillsammans med hela hans armé och egyptierna ska veta att Jag Är Herren (Jahveh). Så blev det.
Farao förföljer israeliterna
Typisk vagn från denna tid. Finns på Egyptiska museet i Kairo.
[De flesta enheterna med vagnar under den här perioden var mellan 10 och 150, så 600 är ett stort antal, men inte orimligt. När Ramses II stred mot hettiterna vid slaget i Qadesh skröt hans fiende med 2 500 vagnar.]
8Herren (Jahveh) förhärdade (tillslöt) faraos hjärta, kungen i Egypten, så att han jagade efter Israels söner (folk), eftersom Israels söner (folk) drog ut med upplyft hand (självsäkert, stolt) [i faraos ögon helt öppet och trotsigt]. 9Men egyptierna jagade dem med alla faraos hästar och vagnar, liksom hans ryttare och hans armé, och kom ikapp dem där de var lägrade vid havet utanför Pi Hachirot mitt emot Baal Tsefon. [På nytt nämns platserna, se vers 2.]
10När farao var nära, upptäckte israeliterna att egyptierna var på marsch mot dem, och israeliterna blev helt skräckslagna och ropade till Herren, 11och de sa till Mose: "Är det för att det inte finns några gravar i Egypten du fört oss ut hit för att dö i öknen? Varför har du behandlat oss så illa och fört oss ut ur Egypten? 12Var det inte detta ord vi talade till dig i Egypten? Vi sa: 'Lämna oss ifred så att vi kan vara slavar under egyptierna.' Det är bättre för oss att tjäna egyptierna som slavar än att dö i öknen."
13Mose sa till folket: "Sluta att känna fruktan! Stå fasta (fly inte) och ni ska få se hur Herren befriar (frälser) er i dag. De egyptier ni ser i dag ska ni aldrig mer se igen. [Går också att översätta: 'Så som ni ser egyptierna idag ska ni aldrig mer se dem igen.'] 14Herren ska strida för er, och ni ska vara stilla (tysta, döva; hålla er lugna; ta intryck)."
[Ordet stilla (hebr. charesh) har mer än en innebörd. Gud ville att israeliterna skulle stanna upp och vara tysta – dvs. upphöra med sina förskräckta rop och sitt uttalade missnöje, se vers 10, 11 och 12. De skulle vara likt dövstumma som bara skulle bevittna Guds ingripande – hur han skulle ta hand om den egyptiska armén som närmade sig. Grundordet har också betydelsen att gravera in eller plöja någonting, och i detta sammanhang handlar det om att låta hjärtat bli märkt av Guds frid och låta vetskapen om hans ingripande sjunka djupt in – mitt i och trots omständigheterna.]
15Herren sa till Mose: "Varför ropar du till mig? Tala till israeliterna att gå framåt [ut i havet]. 16Lyft upp din stav och sträck ut din hand över havet och dela det, och israeliterna ska gå på torr mark rakt igenom havet. 17Och jag, se, skåda, jag ska förhärda (tillsluta) egyptiernas hjärtan och de ska jaga efter dem så att jag ska bli förhärligad på farao och hans armé, hans vagnar och ryttare. 18Då ska egyptierna veta att Jag Är Herren (Jahveh), när jag förhärligar mig på farao och hans vagnar och hans ryttare."
19Guds (Elohims) ängel (budbärare), som [vanligtvis] gick före Israels läger (armé), flyttade sig och gick [nu] bakom dem, så molnstoden (pelaren av rök/moln) [2 Mos 13:21] flyttade sig från [att vara] framför dem och stod [nu] bakom dem. 20Den [molnstoden, ängeln] kom på det sättet emellan egyptiernas läger och israeliternas läger. Molnet var där med mörker [för egyptierna], ändå gav det ljus där under natten [åt israeliterna], ingen kom nära den andre på hela natten.
[Den hebreiska texten är inte helt tydlig i vers 20, som ordagrant lyder: "Molnet och mörkret var där och lyste upp natten." Den grekiska översättningen Septuaginta översätter: "Mörkret föll, och hela natten gick utan att arméerna kom i närheten av varandra." Poängen är att de båda lägren var åtskilda och ingen kunde passera molnstoden som var emellan dem.]
Havet delas
21Mose sträckte ut sin hand mot havet, och Herren drev undan havet med en stark vind från öster hela natten. Han förvandlade havet till torrt land och vattnet delades. 22Israeliterna vandrade tvärs igenom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. [Totalt är det omkring två miljoner människor som passerar genom havet den natten, se 2 Mos 12:37.]
23Men egyptierna jagade efter dem och gick ut efter dem till mitten av havet, alla faraos hästar, hans vagnar och hans ryttare. 24Nu hände det sig under morgonväkten [den sista av de tre nattväkterna – från klockan två till klockan sex på morgonen] att Herren (Jahveh) tittade ner på Egyptens armé från eldstoden och molnstoden och förorsakade panik (förvirring, tumult – hebr. hamam) i den egyptiska hären. [Ordet för förvirring är snarlikt verbet för rörelse (hebr. hom) och att vråla och dåna (hebr. hamah).] 25Han lät hjulen falla av [den grekiska översättningen har "fastna"] deras vagnar och fick dem att köra tungt så att egyptierna sa: Gå bort från Israels ansikte (kom inte nära Israel) för Herren (Jahveh) strider för dem, mot egyptierna.
26Och Herren (Jahveh) sa till Mose: Sträck ut din hand över havet så att vattnet kommer tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och över deras ryttare. 27Så Mose sträckte ut sin hand över havet och havet återvände till sin styrka när morgonen grydde och egyptierna flydde mot det och Herren (Jahveh) skakade ner (skingrade, kringströdde – hebr. naar) egyptierna mitt i havet. 28Och vattnet återvände och övertäckte vagnarna och ryttarna, liksom hela faraos armé som gått efter dem ut i havet, inte så mycket som en enda en av dem fanns kvar (överlevde).
29Men Israels barn (söner) vandrade på torr mark mitt i havet och vattnet stod som en mur för dem på deras högra sida och på deras vänstra sida. 30På det sättet frälste (räddade) Herren (Jahveh) Israel ur egyptiernas hand den dagen och Israel såg egyptierna döda på stranden. 31Och Israel såg det stora verk som Herren (Jahveh) gjorde på egyptierna, och folket fruktade (vördade) Herren (Jahveh) och de trodde på Herren (Jahveh) och hans tjänare Mose.
Mark 12:18-37
Fråga 2 (av 4) – Finns det någon uppståndelse?
Längs med sluttningen av Olivberget finns över 150 000 gravar, de äldsta är 3 000 år. Begravningsplatsen är åtråvärd eftersom de som är begravda här enligt judisk tro blir de första att stå upp när Messias kommer tillbaka. Profeten Sakarja skriver att Messias kommer sätta sina fötter på just detta berg (Sak 14:4).
Samma dag kom det fram några saddukéer – [det som utmärker denna grupp är att] de påstår att det inte finns någon uppståndelse – och de frågade honom: 19"Lärare, Mose har sagt:
Om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan20Det var sju bröder. Den förste tog en hustru, men dog utan att lämna några barn efter sig. 21Den andre [yngre brodern] gifte sig med henne och dog utan att lämna några barn efter sig, och den tredje gjorde likadant. 22Ingen av de sju fick några barn. Sist av alla dog också kvinnan. 23Vid [den nu påstådda] uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa ska hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne."
och skaffa efterkommande åt brodern.
[En korrekt sammanfattning av 5 Mos 25:5-10, som garanterar en barnlös änka försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratäktenskap, från det latinska ordet levir, som betyder svåger. Seden fanns redan innan Mose fick Guds bud och instruktioner på Sinai berg, se 1 Mos 38:8.]
[Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att ha fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i 1 Kor 15:12-58.]
24Jesus svarade dem [saddukéerna, se vers 18]: "Är det inte här [på följande två punkter] som ni tar fel (vandrar vilse)? [Jo det är det!] Det är för att ni inte förstår (känner till) Skrifterna [som undervisar om uppståndelsen] och inte heller Guds kraft [som kan resa upp de döda]. 25Vid uppståndelsen [i det uppståndna livet med uppståndelsekroppar] gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen. [Jesus nämner i förbifarten också änglar som de inte trodde på.] 26Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok [2 Mos 3:3-6, som var den del av Bibeln de trodde på] om [den brinnande] törnbusken, hur Gud sa till Mose: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?' 27Han är inte de dödas utan de levandes Gud. Ni [saddukéer] är mycket fel ute (har fullständigt vandrat vilse)."
Fråga 3 (av 4) – Vilket är det största budet?
På menoran som står vid Knesset i Jerusalem finns texten: "Hör, Israel", hebr. shema Jisrael.
En av de skriftlärda kom och hörde dem diskutera. När han såg hur väl Jesus svarade frågade han honom: "Vilket är det viktigaste (främsta) budet av alla (över allting)?" 29Jesus svarade:
"Det främsta (viktigast) är detta:32Då sa den skriftlärde till Jesus: "Mycket väl svarat, Lärare! Det är sant som du säger: Han är en (den ende), och det finns ingen annan än han. 33Att älska honom [osjälviskt och utgivande]'Hör, Israel!31Det andra är detta:
Herren – vår Gud – Herren är en (den ende).
30Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren din Gud
av hela ditt hjärta,
av hela din själ,
av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia)
och av hela din kraft.'
[Citatet är från 5 Mos 6:4-5. Detta är också öppningsfrasen i den judiska trosbekännelsen, shema, som varje from jude ber varje morgon och kväll. Till de tre komponenterna (hjärta, själ och kraft) lägger Jesus till en fjärde – förståndet! Alla fyra fraser börjar med den grekiska prepositionen ex, som inte bara innebär att älska Gud 'med hjärtat' och 'av hjärtat' utan också 'från det innersta av hjärtat som utgångspunkt'.]
'Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska) som dig själv.' [3 Mos 19:18]
Det finns inga andra bud som är större än dessa."
av hela sitt hjärta,
av hela sitt förstånd (sin insikt och förståelse – gr. synesis)
och av hela sin kraft
och att älska sin nästa (sin medmänniska) som sig själv,
det är mer än alla brännoffer och [andra] offer."
34När Jesus hörde att mannen svarade förståndigt (klokt, insiktsfullt) sa han: "Du har inte långt till Guds rike." Efter detta vågade ingen fråga honom mera.
Fråga 4 (av 4) – Vad anser ni om Messias?
35Då Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att den Smorde (Messias, Kristus) är Davids son? 36David har ju själv sagt, genom [inspirerad av] den helige Ande:
'Herren [Jahveh – Gud Fadern] sa till min herre [Adonai – Guds Son, Messias]:37David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?"
Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
[Citat från Ps 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först Jahveh och sedan Adonai.]
Den stora folkmassan lyssnade gärna (med nöje) på honom.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
