Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - måndag 2/3

3 Mos 25:47-27:13, Ps 45:1-18, Ords 10:22, Mark 10:32-52


3 Mos 25:47-27:13


     47Om en inflyttad eller besökare (gästarbetare) blir rik genom dig och din bror som bor hos honom blir fattig och säljer sig själv till den inflyttade eller besökaren hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48ska han kunna bli friköpt sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan friköpa honom. 49Antingen hans farbror eller hans kusin (farbrors son) ska återlösa honom eller någon som är nära släkting till honom från hans familj ska återlösa honom, eller om han har möjlighet ska han återlösa sig själv. 50Och han ska beräkna med honom som köpte honom från året som han såldes till honom till jubelåret, och priset för hans försäljning ska vara efter antalet år. Som dagarna för en inhyrd arbetare ska det bli för honom. 51Om det är många år efter ska han ersätta priset för hans återlösning från hans köpeskilling. 52Om det bara återstår några år till jubelåret, då ska han räkna med honom och efter antalet år ska han ge honom priset för hans återlösning. 53Och som en inhyrd arbetare år för år ska han vara mot honom och den andre ska inte råda över honom med stränghet i dina ögon. 54Och om han inte blir återlöst under dessa år då ska han lämna vid jubelåret, både han och hans barn med honom. 55För till mig är Israels söner tjänare, de är mina tjänare som jag fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren din Gud (Jahveh Elohim).

AVSLUTNING (kap 26-27)
1Ni ska inte göra någon avgud eller skuren bild, inte heller resa upp någon stod. Ni ska inte sätta upp någon bild av sten i ert land för att böja er ner inför den, för jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim). 2Ni ska hålla (vakta, skydda, bevara) mina sabbater och vörda mitt tabernakel. Jag är Herren (Jahveh).

Lydnadens välsignelser
3Om ni vandrar i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och håller (vaktar, skyddar) mina budord (tydliga befallningar) och gör dem, 4då ska jag ge er regn vid rätt årstid och landet ska ge sin skörd och fältens träd ska ge sin frukt. 5Och din tröskningstid ska pågå fram till vinskörden, och vinskörden ska pågå fram till tiden för sådd, och ni ska äta ert bröd i fullt mått (det ska räcka så att ni blir ordentligt mätta) och ni ska bo i trygghet i ert land. 6Och jag ska ge frid (shalom, all slags välstånd, hälsa och framgång) i landet och ni ska ligga ner och ingen ska göra er rädda, och jag ska rensa bort onda djur från landet, inte heller ska svärdet gå genom ert land. 7Och ni ska jaga era fiender och de ska falla för er med svärdet. 8Och 5 av er ska jaga 100, och 100 av er ska få 10 000 på flykt och dina fiender ska falla framför er med svärdet. [Ett ordspråksliknande uttryck för ett militärt överläge, se 5 Mos 32:30; Jes 30:17.] 9För jag ska vända mig till dig och göra dig fruktsam och föröka dig och förankra mitt förbund med dig. 10Du ska äta den gamla säden och rensa ut den gamla för den nya. 11Och jag ska resa upp mitt tabernakel (hebr. miskan) mitt ibland er, och jag (min själ) ska inte avsky er. 12Och jag ska vandra bland er och vara er Gud (Elohim) och ni ska vara mitt folk. 13Jag är Herren din Gud (Jahveh Elohim) som fört fram dig ut ur Egyptens land för att ni inte ska vara deras slavar, och jag har brutit banden från ditt ok och låtit dig gå upprätt.

Olydnadens förbannelse
14Men om ni inte vill lyssna till mig och inte vill göra alla dessa budord (tydliga befallningar), 15och om ni föraktar mina förordningar (ordagrant "saker inristat") eller om er själ avskyr mina domar så att ni inte gör alla mina budord (tydliga befallningar) utan bryter mitt förbund [som jag ingick på Sinai berg], 16då ska jag också göra detta mot er.

Första varningen – sjukdomar

Jag ska besluta om terror (plötslig skräck – hebr. behalah) över er, förtärelse och brinnande feber som slukar ögonen och ger hjärtat sorg, och ni ska så er säd fåfängt för era fiender ska äta den. 17Och jag ska sätta mitt ansikte mot er [motsatsen till välsignelsen i vers 9] och ni ska bli slagna framför era fiender, de som hatar er ska råda över er och ni ska fly utan att någon förföljer er.

Andra varningen – skördar som slår fel
18Och om ni trots detta inte vill lyssna på mig, då ska jag tukta (disciplinera – hebr. jasa) er sju gånger värre för era synder. 19Och jag ska bryta din makts stolthet och jag ska göra din himmel som järn och din mark som koppar. 20Och din styrka ska användas förgäves, för din mark ska inte ge sin skörd, inte heller ska landets träd ge sin frukt.

[Nu följer fortsatt tre varningar. Det hebreiska ordet qeri används bara sju gånger i hela Bibeln, se vers 21, 23, 24, 27, 28, 40 och 41. Det betyder motsatt och kommer från ordet qara som betyder att möta någon eller att något inträffar. Eftersom ordet bara används här är betydelsen inte helt fastlagd, rabbiner lär också att ordet betyder apati och man är likgiltig inför Gud.]

Tredje varningen – vilddjur och barnlöshet
21Om ni vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt – hebr. qeri) mot mig och inte lyssnar till mig [är apatiska och likgiltiga], ska jag ge sju gånger mer plågor [straffdomar] över er för era synder. 22Jag ska också sända vilda djur bland er som ska stjäla era barn från er och fördärva er boskap och göra er så få att era vägar ska vara öde. [På 700-talet f.Kr. drabbades de som bodde i Samarien av just detta, se 2 Kung 17:25.]

Fjärde varningen – krig, plågor och hunger
23Om ni inte låter mig förändra (tukta, fostra – hebr. jasar) er med dessa ting utan vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt) mot mig, 24då ska jag också vandra i motstånd mot er och ska straffa er sju gånger för era synder. 25Jag ska [ta bort min skyddande hand och] låta ett svärd komma över er som ska hämnas invändningarna mot mitt förbund, och när ni samlas tillsammans i era städer ska jag sända pest bland er och ni ska utlämnas i era fienders händer. 26När jag har brutit staven av ditt bröd, ska tio kvinnor baka bröd i en ugn, och de ska ge dig brödet igen efter vikt, och du ska äta utan att bli mätt.

Femte varningen – svält
27Och om du inte trots allt detta vill lyssna till mig utan vandrar i motstånd (lever i uppror) mot mig, 28då ska jag också vandra i motstånd mot dig i raseri, och jag ska tukta dig sju gånger för dina synder. 29Och ni ska äta era söners kött och era döttrars kött ska ni äta. 30Och jag ska fördärva era höga platser och hugga ner era avgudar, och kasta ner kadavren ovanpå kadavren av era avgudar, och min själ ska avsky er. 31Och jag ska göra era städer öde, och göra era helgedomar till ödemark, och jag ska inte mer känna doften av [med välbehag ta emot] era söta offer. 32Och jag ska göra landet till ödemark och era fiender som bor där ska bli förundrade. 33Och jag ska skingra er bland hednafolken, och jag ska dra ut ett svärd efter er, och ert land ska vara öde och städerna tomma.

34Sedan ska landet ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina sabbater så länge som det ligger öde och ni är i era fienders land. Då ska landet vila (få sabbatsvila) och ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina sabbater. 35Så länge det ligger öde ska det vila, för det fick ingen vila under era sabbater när ni bodde där.
     36Och över dem som är levande kvar ska jag sända en matthet i deras hjärtan i deras fienders land, och ljudet av dallrande löv ska förfölja dem och de ska fly som när man flyr för svärdet, och de ska falla när ingen jagar dem. 37Och de ska falla den ene på den andre som om det vore för svärd när ingen jagar, och de ska inte ha någon kraft att stå framför sina fiender. 38Och ni ska förgås bland hednafolken och era fienders land ska sluka er. 39Och de som är kvar av er ska tyna bort i era överträdelser i era fienders land, och deras fäders överträdelser ska tyna bort med dem.

Omvändelse – vägen tillbaka
40Om de bekänner sina egna synder och sina fäders synder med deras överträdelser som de har överträtt mot mig, och att de har vandrat i motstånd (levt i uppror, fientligt) mot mig, 41och jag har också vandrat i motstånd mot dem och har fört dem in i deras fienders land, för att deras oomskurna hjärtan ska ödmjukas och de då ska få nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina synder, 42då ska jag komma ihåg mitt förbund med Jakob och mitt förbund med Isak, och mitt förbund med Abraham – det ska jag komma ihåg, och landet ska jag komma ihåg. 43Landet ska bli folktomt och ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina sabbater medan det ligger öde utan dem, och de ska få nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsah) för sina synder. För så mycket som, ja så mycket som de har föraktat mina påbud (bindande juridiska beslut) och så mycket som deras själar har avskytt mina förordningar (ordagrant "saker inristat"). 44Likväl, för allt detta, när de är i sina fienders land, ska jag inte helt förkasta dem, inte heller ska jag avsky dem för att helt förgöra dem och bryta mitt förbund med dem, för jag är Herren deras Gud (Jahveh Elohim). 45Men för deras skull ska jag komma ihåg förbundet med deras förfäder som jag förde ut ur Egyptens land i hednafolkens åsyn för att jag ska vara deras Gud (Elohim). Jag är Herren (Jahveh).

Sammanfattning
46Detta är förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) och undervisningen som Herren (Jahveh) har gjort mellan sig och Israels söner på berget Sinai genom Moses hand.

Löftesoffer (till bygget av tabernaklet)
1[Detta sista kapitel fokuserar på löften som ges till Herren (Jahveh). Kontexten här är speciellt inför bygget av tabernaklet, men gäller även andra löften. De löften som hanteras här är utöver de vanliga offren (3 Mos 1-7). Detta var personliga löften (Ps 50:14), som gavs till Herren som speciella tacksägelseoffer (1 Sam 1:28; Ps 50:14; 61:8; 65:1; 66:13; 116:14, 18; Jona 2:9). Stycket börjar med människor (vers 2-8), följt av djur (vers 9-13) och sist livlösa föremål (vers 14-25).]

Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

2Tala till Israels söner och säg till dem: Om någon vill ge ett speciellt (underbart, ovanligt, svårt) löfte, ska de personer [eden gäller] uppskattas (värderas) inför Herren (Jahveh).

Shekel är en viktenhet som användes i Mesopotamien, Israel och Egypten. Ordet kommer från verbet för att väga (hebr. shaqal) och enheten användes som valuta för att handla med silver och guld innan mynt (första myntet präglades 600 f.Kr.). Värdet av en guld-shekel var ungefär tjugo gånger mer än en silver-shekel. De tidigaste fynden av användningen av shekeln kommer från städer som Ur och Uruk, och kan dateras till omkring 3000 f.Kr. Vikten varierar under olika tidsperioder och regioner. I Mesopotaimen var vikten omkring 8 gram medan i Egypten var den 11-12 gram.

Under Bibelns tid motsvarar shekeln 11,5 gram. En antik vikt i kalksten från första tempelperioden hittades 2020 i Jerusalem. Vikten var exakt 23 gram, vilket bekräftar att den officiella shekeln vägde 11,5 gram. Just att fyndet gjordes under Wilsons båge (intill Västra muren) bekräftar också uttrycket "helgedomens shekel" som ett standardiserat mått (2 Mos 30:13; 30:24; 3 Mos 5:15; 27:3).

Just halv-shekeln var den årliga tempelskatten för varje israelisk man i åldern 20-50 år (Matt 17:24). Detta ord ligger till grund för dagens valuta i Israel som är NIS – New Israeli Shekel.



3Gäller din uppskattning (värdering) en man från 20 års ålder till 60 års ålder, ska den vara
    50 shekel silver [575 gram] efter helgedomens shekel.
4Och om det är en kvinna, ska din uppskattning (värdering) vara
    30 shekel [345 gram silver].

5Om det gäller någon från 5 års ålder till 20 års ålder, ska uppskattningen (värderingen) vara
    20 shekel [230 gram silver] för en pojke (av manligt kön – hebr. zachar) och
    10 shekel [115 gram silver] för en flicka (av kvinnligt kön – hebr. neqevah).

6Och om det är från 1 månad gammal till 5 års ålder, ska uppskattningen (värderingen) vara
    5 shekel [58 gram] silver för en pojke och
    3 shekel [34 gram] silver för en flicka.


7Och om det är från 60 års ålder och uppåt, ska uppskattningen (värderingen) vara
    15 shekel [173 gram] silver för en man (hebr. zachar) och
    10 shekel [114 gram] silver för en kvinna (hebr. neqevah).


8Men om det är någon som är fattigare än uppskattningen (värderingen), då ska han komma inför prästen, och prästen ska värdera honom. Efter hans förmåga som avlagt eden ska prästen värdera honom.

Djur
9Och om det är [om löftesoffret gäller] ett djur [oxe, får eller get] som man för fram som offer till Herren (Jahveh), allt som någon ger av sådant till Herren (Jahveh) ska vara heligt. 10Han ska inte ändra det, inte byta ut det ett gott mot ett ont eller ett ont för ett gott. Men om han alls skulle byta ett djur mot ett djur, ska det och det utbytta (båda djuren) vara heligt. 11Om det är något orent djur som man inte offrar något offer till Herren (Jahveh) med, då ska han visa djuret för prästen. 12Och prästen ska värdera det om det är gott eller ont, och som han värderar det som är präst, så ska det vara. 13Men om han alls vill lösa det ska han lägga till en femtedel av det uppskattade värdet.

Ps 45:1-18

Psalm 45 – En bröllopssång

Psalmen beskriver ett kungligt bröllop mellan en israelitisk kung och en brud från ett annat land, se vers 11. Psalmen har en språklig dubbeltydighet där kungen jämställs med Gud, se vers 8. Detta har gjort att en del judiska kommentarer förringat den versen och tolkat att kungens tron är "given av" Gud. Många tolkar dock psalmen messianskt. I Targum (en arameisk tolkningsskrift från andra tempelperioden) finns en kommentar till vers 3: "Din skönhet, o kung Messias, är större än människors barn." Att psalmen också talar om Jesus som kung och brudgum bekräftas av hur psalmen citeras i Hebreerbrevet. Psalmen har alltså en dubbel tolkning, dels ett dåtida kungabröllop, men också ett framtida bröllop mellan Jesus och hans brud.
    Ordet kung, hebreiska malek, används sju gånger, se vers 2, 6, 10, 12, 14, 15 och 16. Psalmen har två delar där först brudgummen och sedan bruden prisas. Psalmen karaktäriseras av inramningar. Skrivarens hjärta och tunga ramar in kungen, se vers 2. Kungens hållning och svärd ramar in Gud, se vers 3-4. De kungliga attiraljerna – tronen, spiran och kläderna – ramar in hur Gud har smort honom, se vers 7-9. Kungen ramas in mellan två folk, brudens familj och folket från Tyros, se vers 11-13. Hela psalmen ramas in av poetens inledning och avslutning, se vers 2 och 18. Även ord ramar in början och slutet. Ordet "därför" används i vers 3, 8, 18 och "för evigt", hebreiska olam, i vers 3, 7 och 18.

Författare: Korachs söner (ättlingar)

Citeras: Vers 8 citeras i Heb 1:8-9, brudgummen är kung Jesus.

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till liljorna [en symbol för skönhet, kan syfta på en då känd melodi eller kanske ett sexsträngat instrument], av (till) Korachs söner (ättlingar). En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) – en kärlekssång.

[Frasen ´till liljorna´ (hebr. al-shoshannim) kan vara relaterat till ett egyptiskt ord för en näckros eller en stor vit blomma. Det finns även en koppling till akkadiska ordet shushu som betyder sex sidor, därav kopplingen till en lilja med sex blad. Salomo hade en förkärlek till just liljor och templet var utsmyckat med sådana sexbladiga blommor, se 1 Kung 7:19, 22, 26. Kanske härrör även Davidsstjärnan med sex uddar från liljans form. Ordet symboliserar ofta skönhet, se Höga v 2:2. Här i Psaltaren kan det syfta på en dåtida melodi vid det namnet eller kanske ett instrument med sex strängar eller pipor. Ordet används i titeln på fyra psalmer, denna och Ps 60:1; 69:1; 80:1.]
-


Psalmistens introduktion
2Mitt hjärta flödar (bubblar, fylls med inspiration) med ett gott ord [sång];
    jag talar [presenterar, sjunger] mitt verk [plural, musikaliska komposition] inför kungen;
    min tunga är som en penna hos en erfaren (snabb) skrivare (stenograf).

[Den bokstavliga grundbetydelsen av rachash är att koka eller bubbla upp som en fontän eller en het gryta. Ordet har ett nära språkligt släktskap med det hebreiska substantivet marcheshet, som betyder en gryta.]

Hyllning till brudgummen
3Du är [den mest] stiliga bland människor (Adams barn),
    nåd (oförtjänt favör – hebr. chen) flödar från dina läppar [Ords 22:11],
    därför har Gud (Elohim) välsignat dig för evigt.
4Fäst ditt svärd vid din sida, du hjälte (mäktig krigare),
    [fäst] din ära och majestät, 5och träd fram i majestät!
Rid ut (dra ut i strid) för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten,
    din högra hand (makt) ska visa dig väldiga (underbara) gärningar.
6Dina pilar är vässade – folken faller inför dina fötter –
    de [sylvassa pilarna] träffar kungens fiender i hjärtat.
7Din tron, o Gud (Elohim), består för alltid och evigt.

[Här jämställs kungen med Gud. I Mellanöstern ansågs kungar vid den här tiden vara gudomliga, men så var inte fallet i Israel. Versen har messianska undertoner. Något som bekräftas i nästa vers som citeras och tydligt refererar till Jesus i Hebreerbrevet. Hur förklaras då psalmens ursprungliga kontext som verkar handla om en jordisk kung? Genom att använda ordet "Elohim" sträcks det hebreiska språkets bredd till det yttersta, liknande användning finns även i Ps 8:6 där människan "nästan är en Gud". En jordisk kung kan aldrig leva upp till dessa förväntningar. Denna dubbelhet gör att denna och andra kröningspsalmer som t.ex. Ps 2, talar om den kommande Messias.]

Din kungliga spira är en rättvisans spira.
     8Du älskar (tillägnar dig, verkar aktivt för) rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud (Elohim), har din Gud (Elohim) smort dig
    med glädjens olja mer än dina jämlikar.
    [Kungar smordes med olja när de kröntes, se 1 Sam 10:1; 16:13. Denna vers citeras i Heb 1:8-9 och refererar tydligt till Jesus.]

9Dina kläder doftar [underbart] som myrra, aloe och kassia (kanel);
    från smyckade palats (elfenbenspalats) [hörs musik från] stränginstrument som gläder dig!
    [Tre aromatiska oljor som alla framställdes från träd. Myrra och kanel var ingredienser till templets smörjelseolja, se 2 Mos 30:22-24, se även Ords 7:17; Höga v 4:14.]

Hyllning till bruden
10Kungadöttrar bland dina mest ärade kvinnor,
    vid din högra sida [Neh 2:6] står drottningen [din blivande brud], i guld från Ofir.
    [Ofir nämns även i Jes 13:12; Job 28:16 och beskriver värdefullt guld. Exakt var det låg är okänt, allt från Indien till Afrika har föreslagits.]
11Lyssna, dotter, se och hör (böj ditt öra, lyssna uppmärksamt nu);
    glöm ditt folk [hemland] och din faders hus (familj).

[I vanliga fall var det sonen som skulle lämna sin fars hus, se 1 Mos 2:24. Här verkar bruden komma från ett annat land. Hon var tvungen att lämna sin gamla kultur, lojaliteter och sin religion. Här är Rut ett fint exempel som både lämnar sitt land och sin kultur, se Rut 1:15-16, medan Salomos och Ahabs fruar inte ger upp sin religion. I ett messianskt perspektiv behöver Guds församling lämna det gamla livet och avskilja sig för Jesus, se Ef 5:25-27.]

12Låt kungen [den kommande Messias] längta efter din skönhet,
    eftersom han är din herre (hebr. adonai), ska du böja dig inför honom.
13Dotter Tyros söker din favör (ditt ansikte) med en gåva,
    de rikaste folk med 14dyrbara ägodelar (härlighet).

[Enda gången uttrycket "dotter Tyros" används i GT, det är troligtvis en poetisk beskrivning av folket i staden på motsvarade sätt som "dotter Sion" och "dotter Babylon" används, se Ps 9:15; 137:8. Tyros låg i Fenikien, nuvarande Libanon, och var känd för sin rikedom.]

Kungadottern (prinsessan) därinne (i gemaket),
    med en dräkt av guldvirkat tyg, 15vackert broderad i många färger,
    blir förd till kungen.
Jungfrur (brudtärnor) bakom henne, hennes vänner,
    förs fram till dig.
16Under glädje och jubel leds de fram;
    de tågar in i kungens palats.

Psalmistens avslutning
17[Kungen tilltalas:]
Dina söner ska ta över i dina fäders steg (gå i fädernas fotspår);
    du ska insätta dem som ledare i landet.
18Jag vill göra ditt namn ihågkommet i generation efter generation,
    därför ska folken tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt och i oändlighet.

Ords 10:22

Gudsfruktans välsignelser
22Herrens (Jahvehs) välsignelse gör en människa rik,
    och det utan sorg (smärta, hårt arbete, lidande).

Mark 10:32-52

På väg mot Jerusalem

Tredje förutsägelsen om Jesu död

Jordandalen. I bakgrunden syns de judeiska bergen och vägen upp till Jerusalem.

32Nu var de på väg upp till Jerusalem. [De befinner sig troligtvis på östra sidan av Jordanfloden på vägen mot Jeriko, se vers 46.] Jesus gick före dem [målmedvetet mot korset] och de var förfärade (på gränsen till skräckslagna) och följde efter fyllda av fruktan. Då tog han de tolv till sig igen, och började berätta för dem vad som skulle hända honom: 33"Se, vi är nu på väg upp till Jerusalem, och Människosonen ska bli överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden och överlämna honom till hedningarna. 34De ska håna honom, prygla honom hårt, spotta på honom, och döda honom. Men efter tre dagar ska han uppstå igen."

[Tre typer av straff utfärdades av romarna, i ökad grad av grymhet: slag, piskning och hård prygling. Det sistnämnda bestod av piskslag och var det straff Jesus utsattes för. Jesus piskades troligen med en romersk flagrum. Piskan bestod av läderremmar försedda med inbäddade metallkulor eller vassa benfragment utformade för att slita upp huden. Det var inte ovanligt att offret dog.]

De mest ärofyllda platserna
35Då gick Jakob och Johannes, Sebedeus söner [tillsammans med sin mor Salome, se Matt 20:20], fram till honom och sa: "Lärare, vi vill att du ger oss vad vi än ber dig om."
     36Han frågade dem: "Vad vill ni att jag gör för er?"
     37De svarade honom: "Ordna så att en av oss får sitta på din högra sida i din härlighet och den andra på din vänstra."
     38Men Jesus sa till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker, eller bli döpta i det dop [av lidande och död] som jag kommer att döpas med?"
     39De svarade honom: "Det kan vi."
    Då sa Jesus till dem: "Den bägare jag dricker ska ni dricka, och med det dop jag blir döpt med ska ni döpas. 40Men vem som ska sitta vid min högra eller vänstra sida, är inte min sak att avgöra. De platserna ska tillfalla dem som de är bestämda för."

[Efter det första tillfället Jesus berättat om sin död och uppståndelse i Mark 8:31 blev Petrus tillrättavisad för att ha talat djävulens ord. Efter det andra i Mark 9:31 diskuterade lärjungarna vem som var störst. Den tredje gången i Mark 10:33 begär Jakob och Johannes att få positioner och inflytande. De hade ännu inte förstått Gudsriket.]

41När de tio andra hörde detta, blev de mycket upprörda på Jakob och Johannes (de kände en djup smärta och ilska därför att något orätt hade skett).
     42Jesus kallade till sig dem [alla tolv] och sa: "Ni har sett hur de som anses vara folkets ledare uppträder som herrar över dem, och de i höga positioner använder sin auktoritet över folket. 43Men så ska det inte vara hos er. I stället måste den som vill vara störst bland er vara de andras tjänare. 44Den som vill vara främst (vara högst i rang) måste vara allas slav. 45Även Människosonen kom [hit till jorden], inte för att bli betjänad, utan för att tjäna, och ge sitt liv som lösensumma för många."

Jesus botar den blinde Bartimaios i Jeriko

Herodes den store byggde det nya romerska Jeriko strax söder om den gamla staden Jeriko.

46De kom till [den gamla staden] Jeriko. När Jesus tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios.

[Markus och Matteus beskriver hur Jesus "lämnar Jeriko", se Matt 20:29. Lukas däremot skriver att han "närmar sig Jeriko", se Luk 18:35. Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden Jeriko som omnämns i Jos 6:24-26 är den mest kända, men strax söder om den byggde Herodes den store en ny stad som kallades det romerska Jeriko där han tillbringade vintrarna. Här i det romerska Jeriko fanns palats, amfiteater, bassänger osv.
    En annan skillnad som inte heller den är en motsägelse är att Matteus skriver att det var två blinda, medan Markus och Lukas skriver att det var en. Av de två männen som fick sin syn väljer Markus att fokusera på den ene blinde som hette Bartimaios.]


47När Bartimaios hörde att det var Jesus från Nasaret, började han ropa (gång på gång): "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig (visa nåd och medlidande, på en gång)!" 48Många tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): "Davids son, förbarma dig över mig."
    

Utgrävningar från den gamla staden Jeriko (Tell es-Sultan). Den är en av världens äldsta städer, också den lägst belägna, 258 meter under havsytan.

49Jesus stannade och sa: "Kalla hit honom!"
    De kallade på den blinde mannen och sa: "Var vid gott mod (var lugn)! Stå upp! Han kallar på dig!" 50Han kastade av sig sin yttermantel, hoppade upp och kom till Jesus. [Bartimaios lämnar allt han har, till skillnad från den rike mannen, se Mark 10:21.]
     51Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag ska göra för dig?"
    Den blinde mannen svarade honom: "Rabbouni [arameiskt ord som betyder 'min store Mästare'], låt mig få tillbaka min syn."
     52Jesus sa till honom: "Gå [du är fri att gå vart du vill], din tro har helat (räddat, frälst) dig." Genast fick han sin syn och [gick inte tillbaka utan] följde Jesus på vägen.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel