Psalmen beskriver ett kungligt bröllop mellan en israelitisk kung och en brud från ett annat land, se vers 11. Psalmen har en språklig dubbeltydighet där kungen jämställs med Gud, se vers 8. Detta har gjort att en del judiska kommentarer förringat den versen och tolkat att kungens tron är "given av" Gud. Många tolkar dock psalmen messianskt. I Targum (en arameisk tolkningsskrift från andra tempelperioden) finns en kommentar till vers 3: "Din skönhet, o kung Messias, är större än människors barn." Att psalmen också talar om Jesus som kung och brudgum bekräftas av hur psalmen citeras i Hebreerbrevet. Psalmen har alltså en dubbel tolkning, dels ett dåtida kungabröllop, men också ett framtida bröllop mellan Jesus och hans brud.
Ordet kung, hebreiska malek, används sju gånger, se vers 2, 6, 10, 12, 14, 15 och 16. Psalmen har två delar där först brudgummen och sedan bruden prisas. Psalmen karaktäriseras av inramningar. Skrivarens hjärta och tunga ramar in kungen, se vers 2. Kungens hållning och svärd ramar in Gud, se vers 3-4. De kungliga attiraljerna – tronen, spiran och kläderna – ramar in hur Gud har smort honom, se vers 7-9. Kungen ramas in mellan två folk, brudens familj och folket från Tyros, se vers 11-13. Hela psalmen ramas in av poetens inledning och avslutning, se vers 2 och 18. Även ord ramar in början och slutet. Ordet "därför" används i vers 3, 8, 18 och "för evigt", hebreiska olam, i vers 3, 7 och 18.
Författare: Korachs söner (ättlingar)
Citeras: Vers 8 citeras i [Heb 1:8-9], brudgummen är kung Jesus.

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se [Upp 22:16] och inledningen till Psaltaren.]
Till liljorna [en symbol för skönhet, kan syfta på en då känd melodi eller kanske ett sexsträngat instrument], av (till) Korachs söner (ättlingar). En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) – en kärlekssång.
[Frasen ´till liljorna´ (hebr. al-shoshannim) kan vara relaterat till ett egyptiskt ord för en näckros eller en stor vit blomma. Det finns även en koppling till akkadiska ordet shushu som betyder sex sidor, därav kopplingen till en lilja med sex blad. Salomo hade en förkärlek till just liljor och templet var utsmyckat med sådana sexbladiga blommor, se [1 Kung 7:19, 22, 26]. Kanske härrör även Davidsstjärnan med sex uddar från liljans form. Ordet symboliserar ofta skönhet, se [Höga v 2:2]. Här i Psaltaren kan det syfta på en dåtida melodi vid det namnet eller kanske ett instrument med sex strängar eller pipor. Ordet används i titeln på fyra psalmer, denna och [Ps 60:1; 69:1; 80:1].]
Psalmistens introduktion
2Mitt hjärta flödar (bubblar, fylls med inspiration) med ett gott ord [sång];
jag talar [presenterar, sjunger] mitt verk [plural, musikaliska komposition] inför kungen;
min tunga är som en penna hos en erfaren (snabb) skrivare (stenograf).
[Den bokstavliga grundbetydelsen av rachash är att koka eller bubbla upp som en fontän eller en het gryta. Ordet har ett nära språkligt släktskap med det hebreiska substantivet marcheshet, som betyder en gryta.]
Hyllning till brudgummen
3Du är [den mest] stiliga bland människor (Adams barn),
nåd (oförtjänt favör – hebr. chen) flödar från dina läppar [[Ords 22:11]],
därför har Gud (Elohim) välsignat dig för evigt.
4Fäst ditt svärd vid din sida, du hjälte (mäktig krigare),
[fäst] din ära och majestät, 5och träd fram i majestät!
Rid ut (dra ut i strid) för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten,
din högra hand (makt) ska visa dig väldiga (underbara) gärningar.
6Dina pilar är vässade – folken faller inför dina fötter –
de [sylvassa pilarna] träffar kungens fiender i hjärtat.
7Din tron, o Gud (Elohim), består för alltid och evigt.
[Här jämställs kungen med Gud. I Mellanöstern ansågs kungar vid den här tiden vara gudomliga, men så var inte fallet i Israel. Versen har messianska undertoner. Något som bekräftas i nästa vers som citeras och tydligt refererar till Jesus i Hebreerbrevet. Hur förklaras då psalmens ursprungliga kontext som verkar handla om en jordisk kung? Genom att använda ordet "Elohim" sträcks det hebreiska språkets bredd till det yttersta, liknande användning finns även i [Ps 8:6] där människan "nästan är en Gud". En jordisk kung kan aldrig leva upp till dessa förväntningar. Denna dubbelhet gör att denna och andra kröningspsalmer som t.ex. [Ps 2], talar om den kommande Messias.]
Din kungliga spira är en rättvisans spira.
8Du älskar (tillägnar dig, verkar aktivt för) rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud (Elohim), har din Gud (Elohim) smort dig
med glädjens olja mer än dina jämlikar.
[Kungar smordes med olja när de kröntes, se [1 Sam 10:1; 16:13]. Denna vers citeras i [Heb 1:8-9] och refererar tydligt till Jesus.]
9Dina kläder doftar [underbart] som myrra, aloe och kassia (kanel);
från smyckade palats (elfenbenspalats) [hörs musik från] stränginstrument som gläder dig!
[Tre aromatiska oljor som alla framställdes från träd. Myrra och kanel var ingredienser till templets smörjelseolja, se [2 Mos 30:22-24], se även [Ords 7:17; Höga v 4:14].]
Hyllning till bruden
10Kungadöttrar bland dina mest ärade kvinnor,
vid din högra sida [[Neh 2:6]] står drottningen [din blivande brud], i guld från Ofir.
[Ofir nämns även i [Jes 13:12; Job 28:16] och beskriver värdefullt guld. Exakt var det låg är okänt, allt från Indien till Afrika har föreslagits.]
11Lyssna, dotter, se och hör (böj ditt öra, lyssna uppmärksamt nu);
glöm ditt folk [hemland] och din faders hus (familj).
[I vanliga fall var det sonen som skulle lämna sin fars hus, se [1 Mos 2:24]. Här verkar bruden komma från ett annat land. Hon var tvungen att lämna sin gamla kultur, lojaliteter och sin religion. Här är Rut ett fint exempel som både lämnar sitt land och sin kultur, se [Rut 1:15-16], medan Salomos och Ahabs fruar inte ger upp sin religion. I ett messianskt perspektiv behöver Guds församling lämna det gamla livet och avskilja sig för Jesus, se [Ef 5:25-27].]
12Låt kungen [den kommande Messias] längta efter din skönhet,
eftersom han är din herre (hebr. adonai), ska du böja dig inför honom.
13Dotter Tyros söker din favör (ditt ansikte) med en gåva,
de rikaste folk med 14dyrbara ägodelar (härlighet).
[Enda gången uttrycket "dotter Tyros" används i GT, det är troligtvis en poetisk beskrivning av folket i staden på motsvarade sätt som "dotter Sion" och "dotter Babylon" används, se [Ps 9:15; 137:8]. Tyros låg i Fenikien, nuvarande Libanon, och var känd för sin rikedom.]
Kungadottern (prinsessan) därinne (i gemaket),
med en dräkt av guldvirkat tyg, 15vackert broderad i många färger,
blir förd till kungen.
Jungfrur (brudtärnor) bakom henne, hennes vänner,
förs fram till dig.
16Under glädje och jubel leds de fram;
de tågar in i kungens palats.
Psalmistens avslutning
17[Kungen tilltalas:]
Dina söner ska ta över i dina fäders steg (gå i fädernas fotspår);
du ska insätta dem som ledare i landet.
18Jag vill göra ditt namn ihågkommet i generation efter generation,
därför ska folken tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt och i oändlighet.
Ords 10:22
Gudsfruktans välsignelser
22Herrens (Jahvehs) välsignelse gör en människa rik,
och det utan sorg (smärta, hårt arbete, lidande).
Mark 10:32-52
På väg mot Jerusalem
Tredje förutsägelsen om Jesu död

Jordandalen. I bakgrunden syns de judeiska bergen och vägen upp till Jerusalem.
32Nu var de på väg upp till Jerusalem. [De befinner sig troligtvis på östra sidan av Jordanfloden på vägen mot Jeriko, se vers 46.] Jesus gick före dem [målmedvetet mot korset] och de var förfärade (på gränsen till skräckslagna) och följde efter fyllda av fruktan. Då tog han de tolv till sig igen, och började berätta för dem vad som skulle hända honom: 33"Se, vi är nu på väg upp till Jerusalem, och Människosonen ska bli överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden och överlämna honom till hedningarna. 34De ska håna honom, prygla honom hårt, spotta på honom, och döda honom. Men efter tre dagar ska han uppstå igen."
[Tre typer av straff utfärdades av romarna, i ökad grad av grymhet: slag, piskning och hård prygling. Det sistnämnda bestod av piskslag och var det straff Jesus utsattes för. Jesus piskades troligen med en romersk flagrum. Piskan bestod av läderremmar försedda med inbäddade metallkulor eller vassa benfragment utformade för att slita upp huden. Det var inte ovanligt att offret dog.]
De mest ärofyllda platserna
35Då gick Jakob och Johannes, Sebedeus söner [tillsammans med sin mor Salome, se [Matt 20:20]], fram till honom och sa: "Lärare, vi vill att du ger oss vad vi än ber dig om."
36Han frågade dem: "Vad vill ni att jag gör för er?"
37De svarade honom: "Ordna så att en av oss får sitta på din högra sida i din härlighet och den andra på din vänstra."
38Men Jesus sa till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker, eller bli döpta i det dop [av lidande och död] som jag kommer att döpas med?"
39De svarade honom: "Det kan vi."
Då sa Jesus till dem: "Den bägare jag dricker ska ni dricka, och med det dop jag blir döpt med ska ni döpas. 40Men vem som ska sitta vid min högra eller vänstra sida, är inte min sak att avgöra. De platserna ska tillfalla dem som de är bestämda för."
[Efter det första tillfället Jesus berättat om sin död och uppståndelse i [Mark 8:31] blev Petrus tillrättavisad för att ha talat djävulens ord. Efter det andra i [Mark 9:31] diskuterade lärjungarna vem som var störst. Den tredje gången i [Mark 10:33] begär Jakob och Johannes att få positioner och inflytande. De hade ännu inte förstått Gudsriket.]
41När de tio andra hörde detta, blev de mycket upprörda på Jakob och Johannes (de kände en djup smärta och ilska därför att något orätt hade skett).
42Jesus kallade till sig dem [alla tolv] och sa: "Ni har sett hur de som anses vara folkets ledare uppträder som herrar över dem, och de i höga positioner använder sin auktoritet över folket. 43Men så ska det inte vara hos er. I stället måste den som vill vara störst bland er vara de andras tjänare. 44Den som vill vara främst (vara högst i rang) måste vara allas slav. 45Även Människosonen kom [hit till jorden], inte för att bli betjänad, utan för att tjäna, och ge sitt liv som lösensumma för många."
Jesus botar den blinde Bartimaios i Jeriko

Herodes den store byggde det nya romerska Jeriko strax söder om den gamla staden Jeriko.
46De kom till [den gamla staden] Jeriko. När Jesus tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios.
[Markus och Matteus beskriver hur Jesus "lämnar Jeriko", se [Matt 20:29]. Lukas däremot skriver att han "närmar sig Jeriko", se [Luk 18:35]. Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden Jeriko som omnämns i [Jos 6:24-26] är den mest kända, men strax söder om den byggde Herodes den store en ny stad som kallades det romerska Jeriko där han tillbringade vintrarna. Här i det romerska Jeriko fanns palats, amfiteater, bassänger osv.
En annan skillnad som inte heller den är en motsägelse är att Matteus skriver att det var två blinda, medan Markus och Lukas skriver att det var en. Av de två männen som fick sin syn väljer Markus att fokusera på den ene blinde som hette Bartimaios.]
47När Bartimaios hörde att det var Jesus från Nasaret, började han ropa (gång på gång): "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig (visa nåd och medlidande, på en gång)!" 48Många tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): "Davids son, förbarma dig över mig."

Utgrävningar från den gamla staden Jeriko (Tell es-Sultan). Den är en av världens äldsta städer, också den lägst belägna, 258 meter under havsytan.
49Jesus stannade och sa: "Kalla hit honom!"
De kallade på den blinde mannen och sa: "Var vid gott mod (var lugn)! Stå upp! Han kallar på dig!" 50Han kastade av sig sin yttermantel, hoppade upp och kom till Jesus. [Bartimaios lämnar allt han har, till skillnad från den rike mannen, se [Mark 10:21].]
51Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag ska göra för dig?"
Den blinde mannen svarade honom: "Rabbouni [arameiskt ord som betyder 'min store Mästare'], låt mig få tillbaka min syn."
52Jesus sa till honom: "Gå [du är fri att gå vart du vill], din tro har helat (räddat, frälst) dig." Genast fick han sin syn och [gick inte tillbaka utan] följde Jesus på vägen.