"Varför kallar du mig god?
Det finns ingen god utom en,
    och det är Gud!

¹⁹Du känner till buden (instruktionerna):
    Du ska inte mörda.
    Du ska inte begå äktenskapsbrott.
    Du ska inte stjäla.
    Du ska inte vittna falskt (tala osanning).
    Du ska inte lura (fuska) till dig något genom oärlighet.
    Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor."

[Jesus citerar buden från den andra stentavlan, som har att göra med våra relationer med våra medmänniskor, se 2 Mos 20:12-16; 5 Mos 5:16-20. Två bud ges extra uppmärksamhet. I stället för att börja med budordet "att hedra sin far och mor", väljer Jesus att lägga detta sist. Budet att "inte ha begär till något som tillhör vår nästa" finns inte med; i stället nämns bedrägeri, fusk och oärlighet, som tydligt syftar på detta bud. Kanske ville Jesus lyfta fram dessa två bud och hjälpa den unge mannen att rannsaka sitt liv. Hur hade han behandlat sina föräldrar? Hade han varit helt ärlig i sina affärer?]

Då svarade han honom: "Lärare, allt detta har jag helhjärtat hållit (vaktat över) sedan jag var ung."

[Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid bar mitsvah som betyder att man blir en "budets son". Att Sakarias och Elisabet följde Herrens bud och föreskrifter, benämns som något positivt i Luk 1:6. I Matt 19:20 framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden.]

²¹Medan Jesus såg på honom, kände han innerlig kärlek (som var osjälvisk, utgivande) för honom och sa: "Ett fattas dig (en sak återstår; gör att du inte når målet – gr. hustereo), gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga, och du ska få en skatt (rikedom) i himlen. Kom sedan och följ mig (vandra samma väg som jag går)!" ²²Vid de orden förmörkades mannens uppsyn [grekisk metafor för när ett oväder drar in, grundordet är också att känna hat], och han gick därifrån bedrövad, för han ägde mycket. [Ordet för "ägde mycket" användes ofta för att äga mark och fastigheter.]

Jesu liknelse att det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga på en synål, än för en rik att komma in i Guds kungarike, förbryllade lärjungarna.

²³Jesus såg sig omkring och sa till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike!" ²⁴Lärjungarna blev helt förvånade (förbryllade) över hans ord [rikedom var ju ett tecken på Guds favör enligt judisk tradition]. Jesus sa till dem igen: "Mina barn (familjemedlemmar), hur svårt är det inte att komma in i Guds kungarike [oavsett om man är rik eller inte]. ²⁵Det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga på en synål, än för en rik att komma in i Guds kungarike."

[Jämförelsen mellan det största vanliga djuret i Mellanöstern i kontrast till den minsta öppningen i ett vanligt förekommande föremål, illustrerar att det är omöjligt mänskligt sett för en rik att ta sig in i Guds rike, om inte Gud griper in, se vers 27. Kamelen används även i liknelsen med att sila mygg och svälja kameler, se Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga historiska eller arkeologiska belägg för att någon sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]

²⁶De blev ännu mer förvånade (förbryllade, tappade helt hakan) och sa till varandra: "Vem kan då bli frälst (räddad, bevarad, få evigt liv)?" ²⁷Jesus tittade runt på dem och sa: "Mänskligt sett är det omöjligt, men tillsammans med (bredvid, i närvaro av) Gud kan det ske, för allt är möjligt tillsammans med Gud."

²⁸Då började Petrus tala: "Men vi då, vi har lämnat allt [gett upp arbete och karriärer] och följt dig?" ²⁹Jesus svarade:

"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen):

Var och en som för min och evangeliets skull har lämnat
    hus [plural], bröder, systrar, mor, far, barn eller landområden
³⁰ska få hundrafalt igen.

Redan nu i den här tiden ska han få
    hus [plural], bröder, systrar, mödrar, barn och landområden
mitt under förföljelse,
    och evigt liv i den kommande tidsåldern.

[I uppräkningen nämns allt i plural, även mödrar. Däremot nämns inte fäder vilket troligen pekar på att det finns bara en Fader som är i himlen, se Matt 23:9.]

³¹Många som [nu] är först ska [då] bli sist,
    och många som [nu] är sist ska [då] bli först."

På väg mot Jerusalem

Tredje förutsägelsen om Jesu död

Jordandalen. I bakgrunden syns de judeiska bergen och vägen upp till Jerusalem.

³²Nu var de på väg upp till Jerusalem. [De befinner sig troligtvis på östra sidan av Jordanfloden på vägen mot Jeriko, se vers 46.] Jesus gick före dem [målmedvetet mot korset] och de var förfärade (på gränsen till skräckslagna) och följde efter fyllda av fruktan. Då tog han de tolv till sig igen, och började berätta för dem vad som skulle hända honom: ³³"Se, vi är nu på väg upp till Jerusalem, och Människosonen ska bli överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden och överlämna honom till hedningarna. ³⁴De ska håna honom, prygla honom hårt, spotta på honom, och döda honom. Men efter tre dagar ska han uppstå igen."

[Tre typer av straff utfärdades av romarna, i ökad grad av grymhet: slag, piskning och hård prygling. Det sistnämnda bestod av piskslag och var det straff Jesus utsattes för. Jesus piskades troligen med en romersk flagrum. Piskan bestod av läderremmar försedda med inbäddade metallkulor eller vassa benfragment utformade för att slita upp huden. Det var inte ovanligt att offret dog.]

De mest ärofyllda platserna
³⁵Då gick Jakob och Johannes, Sebedeus söner [tillsammans med sin mor Salome, se Matt 20:20], fram till honom och sa: "Lärare, vi vill att du ger oss vad vi än ber dig om."
     ³⁶Han frågade dem: "Vad vill ni att jag gör för er?"
     ³⁷De svarade honom: "Ordna så att en av oss får sitta på din högra sida i din härlighet och den andra på din vänstra."
     ³⁸Men Jesus sa till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker, eller bli döpta i det dop [av lidande och död] som jag kommer att döpas med?"
     ³⁹De svarade honom: "Det kan vi."
    Då sa Jesus till dem: "Den bägare jag dricker ska ni dricka, och med det dop jag blir döpt med ska ni döpas. ⁴⁰Men vem som ska sitta vid min högra eller vänstra sida, är inte min sak att avgöra. De platserna ska tillfalla dem som de är bestämda för."

[Efter det första tillfället Jesus berättat om sin död och uppståndelse i Mark 8:31 blev Petrus tillrättavisad för att ha talat djävulens ord. Efter det andra i Mark 9:31 diskuterade lärjungarna vem som var störst. Den tredje gången i Mark 10:33 begär Jakob och Johannes att få positioner och inflytande. De hade ännu inte förstått Gudsriket.]

⁴¹När de tio andra hörde detta, blev de mycket upprörda på Jakob och Johannes (de kände en djup smärta och ilska därför att något orätt hade skett).
     ⁴²Jesus kallade till sig dem [alla tolv] och sa: "Ni har sett hur de som anses vara folkets ledare uppträder som herrar över dem, och de i höga positioner använder sin auktoritet över folket. ⁴³Men så ska det inte vara hos er. I stället måste den som vill vara störst bland er vara de andras tjänare. ⁴⁴Den som vill vara främst (vara högst i rang) måste vara allas slav. ⁴⁵Även Människosonen kom [hit till jorden], inte för att bli betjänad, utan för att tjäna, och ge sitt liv som lösensumma för många."

Jesus botar den blinde Bartimaios i Jeriko

Herodes den store byggde det nya romerska Jeriko strax söder om den gamla staden Jeriko.

⁴⁶De kom till [den gamla staden] Jeriko. När Jesus tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios.

[Markus och Matteus beskriver hur Jesus "lämnar Jeriko", se Matt 20:29. Lukas däremot skriver att han "närmar sig Jeriko", se Luk 18:35. Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden Jeriko som omnämns i Jos 6:24-26 är den mest kända, men strax söder om den byggde Herodes den store en ny stad som kallades det romerska Jeriko där han tillbringade vintrarna. Här i det romerska Jeriko fanns palats, amfiteater, bassänger osv.
    En annan skillnad som inte heller den är en motsägelse är att Matteus skriver att det var två blinda, medan Markus och Lukas skriver att det var en. Av de två männen som fick sin syn väljer Markus att fokusera på den ene blinde som hette Bartimaios.]

⁴⁷När Bartimaios hörde att det var Jesus från Nasaret, började han ropa (gång på gång): "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig (visa nåd och medlidande, på en gång)!" ⁴⁸Många tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): "Davids son, förbarma dig över mig."
    

Utgrävningar från den gamla staden Jeriko (Tell es-Sultan). Den är en av världens äldsta städer, också den lägst belägna, 258 meter under havsytan.

⁴⁹Jesus stannade och sa: "Kalla hit honom!"
    De kallade på den blinde mannen och sa: "Var vid gott mod (var lugn)! Stå upp! Han kallar på dig!" ⁵⁰Han kastade av sig sin yttermantel, hoppade upp och kom till Jesus. [Bartimaios lämnar allt han har, till skillnad från den rike mannen, se Mark 10:21.]
     ⁵¹Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag ska göra för dig?"
    Den blinde mannen svarade honom: "Rabbouni [arameiskt ord som betyder 'min store Mästare'], låt mig få tillbaka min syn."
     ⁵²Jesus sa till honom: "Gå [du är fri att gå vart du vill], din tro har helat (räddat, frälst) dig." Genast fick han sin syn och [gick inte tillbaka utan] följde Jesus på vägen.

Tillbaka upp